"Är det långt kvar?" ropade Ron till Malfoy som flög först för att visa vägen. Malfoy vände på sig lite lätt och ropade tillbaka i blåsten.

"Nej, vi borde se huset snart!"

De flög i en V-formation för att eventuella vakna mugglare skulle tro att det bara var en flock fåglar som flög iväg. Ron kände sig frusen. De hade flugit i kanske tre timmar nu och det blåste en vind som var allt annat än varm. Det hjälpte inte att de hade de extra tjocka vintermantlarna på sig, det blåste rakt igenom ändå. Plötsligt såg de något stort och svart avteckna sig långt borta. När de kom närmre såg de att det var ett hus.

"Där är mitt så kallade hem" sade Malfoy med en nästan äcklad min.

De flög ner och landade i utkanten av trädgården och lämnade kvastarna i en buske för att de inte skulle bli upptäckta. Ron försökte värma upp sina händer för han hade så gott som tappat känseln i dem.

"Vad jag kommer att bli glad när jag har lärt mig spöktransferens så att jag slipper förfrysa bara för att jag ska någonstans" sade han och flera av de andra höll huttrande med.

De smög in genom grindarna och stod nu mitt framför det stora grå och dystra huset som på ett sätt liknade ett spökhus. De stod alla och väntade spända medan Malfoy smög fram till huset och kikade runt knutarna för att vara säker på att ingen fanns där. Efter vad som verkade vara en evighet gav han klartecken och de började allesammans försiktigt gå fram mot dörren som Malfoy höll öppen. Precis innanför dörren möttes de av en lång korridor, en trappa upp och en ner. Det var mycket mörkt och de såg inte så mycket förutom grå konturer.

"Är du säker på att det är rätt att han gömmer sig här?" frågade Ron.

"Ja, det måste vara här." svarade Malfoy men han lät lite osäker nu.

"Vi delar på oss, vi går tre och tre och om någon hittar något intressant eller hamnar i fara använder vi märket som vi har gjort under året!" sade Harry.

Alla ansåg att det var mycket bra idé och spred sig tre och tre över hela huset. Ron, Harry och Hermione gick tillsammans ner i källaren. De gick ner för trappan och möttes av ett virrvarr av korridorer. Det var fuktigt och dammigt och det hängde spindelnät lite här och var som de var tvungna att hålla borta med händerna för att inte få det i ansiktet. Ron gick med darrande ben.

"Varför var vi tvungna att ta källaren för?" frågade han.

"Någon skulle göra det" svarade Harry.

Även om hans spindelrädsla hade mattats av något sedan han hade upptäckt Mrs Weasley död på köksgolvet så var han inte särskilt förtjust i dem. De öppnade den första dörren och upptäckte inget annat än en massa stolar och bord. De gick vidare till nästa. Dörren var låst.

"Alohomora" sade Ron och kunde därefter öppna dörren. Något svart kom flygande mot dem och de backade skräckslaget ett steg medan de drog fram sina trollstavar. Det svarta flög bort i korridoren mot trappan.

"Bara en fladdermus!" pustade Ron. Han kikade in och fick syn på en massa svarta mantlar och masker som låg i stora högar.

"Nog ser det ut att ha varit ett högkvarter här om det inte är Lucius extra förråd med mantlar." sade Ron och slog igen dörren.

De gick vidare men höll nu sina trollstavar redo för att användas. Det blev bara mörkare och mörkare ju längre in de gick och snart tände Hermione sin trollstav så att de skulle ha något sorts ljus. De öppnade varje dörr de kom till och gick in och genomsökte rummen bakom dörrarna grundligt med att öppna lådor och dylikt. I ett rum hittade Ron en mycket intressant anteckning.

"Titta här", sade han, "Det här verkar vara deras plan för vad de ska göra härnäst."

"Få se." sade Harry och tog pergamentet. Efter att både Harry och Hermione granskat vad som stod sade Harry enkelt.

"Nog har Voldemort varit här alltid! Och han verkar ha planer på att överta både ministeriet och Hogwarts. Dumbledore kanske är intresserad av att läsa det." Han räckte pergamentet till Ron som stoppade ner det i en av sina fickor som bevis.

De lämnade rummet och fortsatte genom den nu helt kolsvarta korridoren. Plötsligt kom de till en stor hall med fem dörrar på varje sida. Från en av dem kom det ljud och de närmade sig den med stor försiktighet. Ron klev fram och tog tag i dörren som även den var låst. Han hade låst upp den och skulle precis öppna den när de hörde ett annat ljud komma längre bort från en annan dörr. De vände sig hastigt om mot det med trollstavarna uppe och Ron tappade hakan.

"Percy, vad gör du här?" sade han förvånat.

"Sch. Var lite tyst." sade Percy och såg sig nervöst omkring. "Jag har varit tillfångatagen av Mr Malfoy under en längre tid. Jag lyckades smita från mitt fängelse för någon timme sen och har försökt hitta ut sedan dess." sade han vidare medan han gick och ställde sig framför den dörr de nyss varit på väg in genom.

"Så det var därför du inte kom på mammas begravning?" sade Ron.

"Men i alla fall, ni ska ge er av härifrån. Det finns alldeles för farliga saker här" sade Percy som om han inte hört vad Ron sade.

"Men vi är här för att få tag i Du vet vem och mammas mördare!" sade Ron. "Så vi ger oss inte av förrän vi gjort det."

"Varför skulle ni kunna hitta honom här?" frågade Percy lite frånvarande som om han lyssnade efter något.

"Efter att pappa blev trolldomsminister så fick vi vissa upplysningar som helt klart sade att både du vet vem och mammas mördare fanns här!" sade Ron för att inte avslöja för mycket.

Percy ryckte till och spände blicken på Ron. "Vad sade du att Arthur blivit!" sade han med en olycksbådande hög röst.

"Han har blivit trolldomsminister, jag trodde du skulle bli glad för det." sade Ron med viss förvåning. Percy gjorde då något som ingen av dem räknat med. Han drog upp sin trollstav och riktade den rakt mot Ron.

"Säg att det inte är sant, din lilla lögnare!" väste han fram mellan tänderna.

"Vad är det med dig Percy. Varför gläds du inte som vi andra åt det?" Percy började svära och sänkte trollstaven.

"Allt som jag arbetat för är över. Meningslöst! Nu måste vi börja om från början." sade han och verkade skaka av irritation och såg rakt in i väggen. Plötsligt vände han blicken mot Ron.

"Det är över men jag ska i alla fall ta en av er först" sade han och stirrade med brinnande blick på Ron och höjde sin trollstav på nytt.

"Avada Keda..." Mer hann han inte säga. Något hade träffat honom i huvudet så att han svimmade av och föll med en duns i golvet. Men det var för sent.

En ljusgrön ljusstråle hade lämnat trollstaven och träffat Ron rakt i bröstet. Han föll till marken med öppen mun som om han skrek ut i ren smärta.

"RON!" utbrast både Harry och Hermione och sprang fram till honom. Han låg alldeles still på golvet och stirrade uppåt med livlösa ögon.

"Ron, du får inte vara död!" sade Hermione med gråten i halsen. De försökte båda skaka på honom som om det skulle få honom att vakna. Ett ljud från dörren de först varit på väg in gjorde att Harry vände sitt ansikte däråt. Först såg han den avsvimmade Percy på golvet och i dörröppningen stod...

"Percy?" Hermione ryckte upp huvudet från Ron så häftigt att hennes hår rufsade till sig ordentligt. På golvet låg en avsvimmad Percy och i dörröppningen stod det en till Percy.

"Vad är det här?" frågade Harry argt den Percy som stod i dörröppningen. Percy gick mot dem och såg inte på den Percy som låg ner.

"Vi hinner inte prata om det nu om vi ska rädda Ron!" sade han kort.

"Vad menar du, det finns ju inget sätt att göra den förbannelsen ogjord!" utbrast Harry.

"Nej precis men han hann aldrig göra förbannelsen komplett. Ron är inte död men han lider just nu och hans liv rinner sakta ut ur honom. Om vi inte gör något kommer han att dö inom två timmar!" Sade Percy märkbart irriterad.

"Räck mig era händer!" Harry och Hermione rörde sig inte. "Kom igen nu, jag vill rädda Ron och det går inte utan er! Jag förklarar allt ni vill senare!" Harry gick misstänksamt fram mot honom.

"Lovar du det?" frågade han med mycket misstänksam röst.

"Ja, jag lovar!" sade Percy och såg rakt in i Harrys nu glödande gröna ögon. Harry tecknade åt Hermione att komma och de gick och ställde sig runt Ron.

"Okej, ta era trollstavar och rikta dem mot hans hjärta." sade Percy. De gjorde så, det kändes konstigt att peka med sin trollstav mot sin bäste väns hjärta.

"Nu måste vi ta varandras händer." De gjorde så också och lyckades med visst besvär hålla trollstavarna kvar på plats.

"Nu vill jag att ni tänker på hur mycket ni tyckte om Ron och vad han betydde för er och hur mycket ni betyder för varandra. Sedan vill jag att ni ska rikta den tanken mot Ron". De gjorde så och Harry kände på något sätt att hans tankar flöt samman med de andras.

"Nu vill jag att ni håller tanken så tills jag säger till er att sluta!" sade han och sade sedan med högre röst.

"Livexelerate!" Med en gång kände Harry hur något flöt från honom ut genom hans trollstav in i Ron. Efter en stund hostade Ron till.

"Håll kvar tanken" sade Percy skarpt samtidigt som Harry kände att han höll på att släppa den. Han började hosta ännu mer och Harry blev allvarligt oroad men Percy sade.

"Ett litet tag till bara!" Ron hostade nu upp blod och plötsligt sade Percy det Harry velat att han skulle ha sagt för länge sen.

"Ta bort tanken och när den är helt borta så tar ni bort stavarna från honom." Harry och Hermione lät tankarna flyta bort och tog sakta bort trollstavarna från Ron. De kände sig rejält utmattade av vad de nyss gjort men de vände sig ändå direkt till Ron.

"Är du okej?"

Han nickade bara lite, han orkade inte prata och han förlorade medvetandet kort därefter. Harry vände sig till Percy.

"Vad var nu det där?"

"Vi har överfört lite av vår livsenergi till Ron. Nu har han tillräckligt med kraft så att vi kan ta honom till Dumbledore." sade Percy även han märkbart slutkörd.

"Så han är fortfarande döende!" sade Harry irriterat. "Jag trodde du skulle rädda honom!"

"Ja, han är döende tills vi kommer till Hogwarts. Förhoppningsvis kommer Dumbledore att kunna bota honom!" sade Percy och ställde sig upp. "Han ligger i en sorts koma nu tack vare vårt ingripande men får han inte mer hjälp kommer han att dö en plågsam död."

De stod ett tag och tittade på den medvetslöse Ron och Harry kunde nästan känna hur livet sakta rann ut ur sin rödhårige väns kropp.

"Nu vill jag ha en förklaring på vad det är som händer här!" sade Harry när han kom på att han fortfarande inte hade fått svar på varför det var två Percy i rummet.

"Vi med" hördes Neville och Luna säga som tillsammans med Malfoy hade kommit ner i källaren efter att ha hört oväsendet och sett på när de överfört kraft till Ron. Percy som stod upp gick och ställde sig bredvid den medvetslöse Percy. Han lyfte upp huvudet på honom och visade de andra. Det var inte Percy som låg där längre.

"Men, nyss var det där också du!" sade Hermione förvånat.

"Ja, men när Polyjuice-elixiret slutar verka blir personen sitt normala igen!" sade den vanliga Percy på ett nästan undervisande sätt. "Jag vill att ni ska hälsa på Percy Weatherby!" sade Percy Weasley och visade dem den avsvimmade mannen.

De stod och stirrade på den avsvimmade mannen som de trott var den Percy de kände.

"I mitt namn har han infiltrerat ministeriet, spridit osanningar och idag närapå mördat ytterliggare en i min familj" sade Percy med sammanbitna tänder som om han försökte hålla tillbaka en vilja att helt enkelt göra slut på mannen. Plötsligt såg Percy upp på Malfoy.

"DU!" sade han bara och började kasta sig mot Malfoy. Harry och Hermione tog tag i honom.

"Sluta, han är med oss!" sade Harry. Percy tittade dumt på Harry.

"Har han förhäxat dig?" frågade han.

"Nej, det har han verkligen inte" sade alla andra från gruppen som nu hade kommit ner i källaren. Percy lugnade sig när han såg alla som stod och försvarade Malfoy.

"Jag får väl tro på er!" sade han surt och rättade till sin klädnad. Harry såg noga på honom innan han tog ordet igen.

"Nu, du sade att han skulle kunna bli botad på Hogwarts. Då tar vi och åker dit!" sade Harry. Hermione trollade fram en bår som de lade Ron på och tog så upp honom från källaren. Percy lät Weatherby sväva med upp. Väl tillbaka där de gömt sina kvastar kom Harry på ett problem.

"Hur ska vi nu kunna transportera Ron utan att han skadas och dessutom få med oss den där?" frågade han och pekade på Weatherby. "Vi har ju bara Rons kvast över" tillade han uppgivet.

"Det blir väl ingen konst!" sade Neville och slängde ut sin trollstav i luften. Bara minuten senare stod den lila trippeldäckade Nattbussen framför dem.

"Du är ett geni Neville", utbrast Hermione, "varför tänkte inte jag på det!"

De slängde in sina kvastar i bussen, Percy skuffade in Weatherby och band fast honom på en bädd och sedan hjälptes de åt att få in båren med Ron på och såg till att han låg säkert. Stan Shunpike stirrade på dem som om han inte trodde sina ögon. Plötsligt hördes en smäll från huset och allas blickar riktades dit, tjugo dödsätare kom rusande mot bussen.

"Vad är det som ni håller på med egentligen?" frågade Stan Harry och de andra. Percy tog tag i hans kläder och lyfte lätt upp honom och väste ilsket fram:

"Strunta i det du och kör istället för helvete!"

Stan stirrade skräckslaget på dem alla medan dödsätarna kom närmare men vände sig om och sade åt Ern att köra och bussen körde iväg med ett pang. Stan vände sig snart till gruppen igen.

"Vad är det ni har gjort? Och hur mår han?" frågade han och pekade på Ron.

"Han mår bara bra, tillsvidare. Vad vi gjort är vår ensak." sade Harry och stirrade tillbaka på Stan. Stan såg på honom och verkade först nu inse vem det var för han ryckte till. Han såg på dem allihop en i taget och sade tillslut.

"En sådan samling av olika personer kan inte ha varit ute på en nöjestripp och hamnat i nöd."

"Nej, det kanske vi inte har men det vi gjort behöver inte spridas. Du ställer för mycket frågor Stan!" sade Harry och såg nu argt på honom. Stan verkade förstå vad han menade och frågade istället.

"Vart vill ni?" Några i gruppen skrattade lite.

"Är det inte uppenbart?" frågade Hermione och fortsatte "Till Hogwarts såklart!"