Miriam: "Ok . . nu är vi här igen . . någon som saknat oss?"

*Tystnad*

Ida: "Ni är dumma!"

Miriam: "Vem pratar du med Ida?"

Haldir: "Vad är det med Lady Ida?"

Ida: "JAG ÄR INGEN 'LADY'!"

Legolas: "Men du ser ut som en la . . "

Ida: "Käften perversa alvjävel!!!"

Miriam: "Vem är det som är pervers egentligen?"

Ida: "JAG? Vadå jag? Lilla snälla oskyldiga jag?"

Aragorn: *host* "Bullshit" *host*

Haldir: "Jag sa ju att förkylningar smittar, Aragorn!"

Miriam: "Korkade alv!"

§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+ §

Kapitel 3

Aragorn ligger på marken. Just nu svär han över sitt blåslagna knä. Fóa står en bit bort och ser oskyldig ut.

"Vem sparkade mig i baken?" skrek Aragorn.

Fóa himlar med ögonen och visslar. Sedan pekar hon på Barmi så just kom fram till dom tillsammans med Mats.

"Var det du, Barmi?" undrade Aragorn.

"Va? Vad babblar du om?"

"Sparkade du mig i baken?" sa Aragorn.

"Nej!"

"Var är Legolas och Gimli?" undrade Fóa plötsligt.

"Dom kommer," sa Barmi, "Legolas satte sig bara ner och började böla så att nu får han rida på Gimlis rygg."

"Åhh . . okej," sa Fóa med ett 0_o uttryck i ansiktet.

En flåsande och flämtande Gimli vacklade fem minuter senare upp över krönet på kullen. Där rasade han ihop och släppte Legolas så att Legolas rullade ner för kullen. Han stannade framför fötterna på Fóa.

"Upp och hoppa, slöhög!" sa Fóa och petade på honom med sin fot. Legolas tittade upp på henne med rödgråtna ögon.

"Hon är död! DÖD! Min älsk . . Mmmpppfffhhh!"

Fóa slog handen för munnen på honom.

"Tyst! Nu låter du som Refnir!"

"Hur vet du det?" undrade en förvirrad Legolas.

"Fråga författaren, trögo!"

"Ehhhh..."

"Ok, kolla här . . Hörni, lever dom andra, gnäller här börjar bli jobbig!"

Röst ur tomma intet.

"Dom lever, så Legolas sluta klaga, upp och hoppa slöhög!" (Miriam)

Legolas stirrar på himlen, reser sig upp och muttrar för sig själv.

"Den där 'författaren' är ju lik Fóa.

Författaren och Fóa i kör:

"Vi hörde det där!"

Dom ger sig av igen, nu springer Legolas själv. När dom sprungit upp på toppen av ännu en kulle gör någon mystisk kraft att Aragorn far ut för branten och rullar hela vägen ner. (Den mystiska kraften: Fóa stövel.)

I alla fall landar han på marken. Ansikte mot ansikte med Saetas första ihjälsnackade orch. I nästa sekund kommer Mats nertumlande för kullen. Han landar på Aragorn.

Snabbt hoppar han upp på fötter.

"Vad har du gjort med den stackars orchen, Aragorn?"

"Inget," svarade Aragorn, "men jag tror jag vet vem som är skyldig till det här!"

"Saeta . ." säger Fóa när hon kommer fram till dom andra.

Mats gick runt på andra sidan av orchen. Plötsligt klev han på något vasst.

"Aj!" tjöt han och började hoppa runt på ett ben. Fóa böjde sig ner och plockade upp Pippins nål.

"Glupska hob," muttrade hon.

Dom fortsätter och är snart framme vid gränsen till Rohan.

"Hästherrarnas land," säger Aragorn allvarligt och får i nästa sekund en spark i baken som återigen skickar honom ner för kullen dom står på.

"Kolla," ropar Fóa, "orcherna har ökat farten."

"Dom ger sig av mot nordöst . . " börjar Legolas, men Fóa slår honom i huvudet med en blomkruka.

"Dumma alv," fräser hon, "om dom svänger åt nordöst hamnar dom i Mörkemården, dom ska svänga åt nordväst!"

§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+ §

Miriam: "Aragorn, liten fråga, var fan har du lärt dig 'Bullshitgrejen'?"

Aragorn: "Hon lärde mig!" *Pekar på Ida*

Miriam: "Ida!"

Ida: "Vadå?"

Miriam: "Du lär dom sådana saker! Vad ska du göra här näst?!"

Ida: "Hmm . . starta en djurpark, gifta mig, åka till Mallorca, tälta . . "

Hon fortsätter räkna upp saker men ingen lyssnar på henne längre.

Haldir: "Vet du vad jag vill ha, Lady Miriam?"

Miriam: "Nej, och jag bryr mig inte förrän du slutar kalla mig 'Lady'. Jag är en papegoja, kra, Polly vill ha kaka, vackra Klara!"

Ida: " Nu har hon blivit knäpp!"

Miriam: "Jag är en liten undulat . . "