Miriam: "Lalalalalala!"
Ida: "TYST! DU KAN INTE SJUNGA!"
Miriam: "Pahue, pahue, ayum yum yum. . . "
Ida: "AHHHHH!"
*DUNK*
Miriam: "AJ! Mitt huvud!"
Ida: "Jus det, där ser du! Retas aldrig med mig när jag är beväpnad!"
*Hon vevar hotfullt med en brödkavel.*
Ida: "En Garde!"
*Börjar hoppa runt och använder brödkaveln som värja. Plötsligt lossnar ett av handtagen och störe delen av brödkaveln far iväg och landar på Emelies fot.*
Emelie: "Aj! Vänta du bara!"
*Jagar efter Ida.*
Miriam: "Jaha, meddans dom försöker slå ihjäl varandra så kan vi kolla vad Saruman håller på med.
§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§
Kapitel 4
Saruman står med handen över sin palantir. Han mumlar något som låter som:
"Det regnar oranga gummistövlar och idag är det tisdag."
Nu ser man palantiren i närbild, inuti den pågår en reklam för Yes, diskmedel.
Bilden ändras och visar hundratals orcher i en stor sal. Alla är iförda rosa balettskor och snurrar på tåspetsarna medans dom nynnar för sig själva.
En röst förkunnar:
"Vem kommer inte älskad dessa underbara dansande mördarmaskiner?"
Det blir en paus och kamerna zoomar in en av orcherna som fladdrar med ögonfransarna och ler milt.
"Vill ni också bli så här underbara?" frågar rösten. "Ring då till Sauron eller Saruman på nummer: 666 666 666! Gör det nu!"
*Telefonen ringer i bakgrunden. Saruman svarar.*
"Välkommen till S&S Balettakademi. Vad kan jag stå till tjänst med?"
En högst kvinnlig röst ylar i andra änden.
"Ni ska brinna i helvetets eldar i evinnerlig tid! Må ni drabbas av nageltrång och mjäll. Må er mat smacka ruttna tubsockor! Må er . . "
"Hej Galadriel!" avbryter Saurons röst. "Blir det någon dejt på fredag eller?"
Saruman suckar och lägger på luren.
Lite senare.
Man ser massor med orcher som håller på att fälla träd med nagelfilar. Träden kastats ner i gropar där dom hyvlas och poleras och sedan skickas till den nya enorma baletthallen som ska byggas. Resten av träden bränns och i dom stora ugnarna smälter dom ner metal för att göra enorma nagelfilar att slåss med.
Saruman går runt och inspekterar.
Ur jordhålor drar dom fram nya orcher.
Saruman ger order om att dom måste kunna sitt nya nummer inom två veckor. En av orcherna, som trippar bredvid honom i sina rosa skor förklarar att dom aldrig kommer hinna.
"Se till att dom dansar dag och natt då!" svarar Saruman. "Och vi behöver fler brädor, inte ens halva baletthallen har golv ännu!"
"Men det finns inga träd," mumlar orchen nervöst och klipper med ögonfransarna.
"Vad är det där?" undrar Saruman och pekar på skogen som breder ut sig.
"Det är Fangorn," svarar orchen. 'Han börjar bli gammal om han nu inte kommer ihåg vad skogen heter,' tänker den för sig själv.
"Och vad består den av?"
"Träd, min herre," svarar orchen. 'Nu är det illa, han ÄR verkligen senil.'
"Just det, ta dom och använd dom!"
"Men . . "
"Inga men, det är en order!"
Tillbaka i Sarumans hall. En bergsman står redo att svära en ed. Han går nr på knä, och kysser Saurmans rosa kanintofflor.
"Vi strider och dör för er, herre," säger han med munnen full av rosa ludd.
Saruman ler nöjt och börjar dela ut diadem med rosa vippande hjärtan på.
Alla i bergsmannens arme får varsitt diadem. Snart rusar dom ut ur Orthanc med hjärtana vippande.
§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§
Miriam: "Ok, det där var intressant . . "
Ida: *Asg.*
Emelie: *Baddar försiktigt ett blått öga.*
Miriam: "Med tanke på hur ni ser ut kan jag konstatera två saker:
Ett) Ni tycker faktiskt att det är kul att bråka med varandra
Två) Jag tror ni låter bli mig när ni tjafsar med varandra."
Emelie: "Säger vem?"
Miriam: "Eepp! HJÄLP!"
Ida och Emelie jagar Miriam ut ur rummet, genom vardagsrummet där Legolas, Haldir och Aragorn sitter och ut genom altandörren.
Ida: "TYST! DU KAN INTE SJUNGA!"
Miriam: "Pahue, pahue, ayum yum yum. . . "
Ida: "AHHHHH!"
*DUNK*
Miriam: "AJ! Mitt huvud!"
Ida: "Jus det, där ser du! Retas aldrig med mig när jag är beväpnad!"
*Hon vevar hotfullt med en brödkavel.*
Ida: "En Garde!"
*Börjar hoppa runt och använder brödkaveln som värja. Plötsligt lossnar ett av handtagen och störe delen av brödkaveln far iväg och landar på Emelies fot.*
Emelie: "Aj! Vänta du bara!"
*Jagar efter Ida.*
Miriam: "Jaha, meddans dom försöker slå ihjäl varandra så kan vi kolla vad Saruman håller på med.
§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§
Kapitel 4
Saruman står med handen över sin palantir. Han mumlar något som låter som:
"Det regnar oranga gummistövlar och idag är det tisdag."
Nu ser man palantiren i närbild, inuti den pågår en reklam för Yes, diskmedel.
Bilden ändras och visar hundratals orcher i en stor sal. Alla är iförda rosa balettskor och snurrar på tåspetsarna medans dom nynnar för sig själva.
En röst förkunnar:
"Vem kommer inte älskad dessa underbara dansande mördarmaskiner?"
Det blir en paus och kamerna zoomar in en av orcherna som fladdrar med ögonfransarna och ler milt.
"Vill ni också bli så här underbara?" frågar rösten. "Ring då till Sauron eller Saruman på nummer: 666 666 666! Gör det nu!"
*Telefonen ringer i bakgrunden. Saruman svarar.*
"Välkommen till S&S Balettakademi. Vad kan jag stå till tjänst med?"
En högst kvinnlig röst ylar i andra änden.
"Ni ska brinna i helvetets eldar i evinnerlig tid! Må ni drabbas av nageltrång och mjäll. Må er mat smacka ruttna tubsockor! Må er . . "
"Hej Galadriel!" avbryter Saurons röst. "Blir det någon dejt på fredag eller?"
Saruman suckar och lägger på luren.
Lite senare.
Man ser massor med orcher som håller på att fälla träd med nagelfilar. Träden kastats ner i gropar där dom hyvlas och poleras och sedan skickas till den nya enorma baletthallen som ska byggas. Resten av träden bränns och i dom stora ugnarna smälter dom ner metal för att göra enorma nagelfilar att slåss med.
Saruman går runt och inspekterar.
Ur jordhålor drar dom fram nya orcher.
Saruman ger order om att dom måste kunna sitt nya nummer inom två veckor. En av orcherna, som trippar bredvid honom i sina rosa skor förklarar att dom aldrig kommer hinna.
"Se till att dom dansar dag och natt då!" svarar Saruman. "Och vi behöver fler brädor, inte ens halva baletthallen har golv ännu!"
"Men det finns inga träd," mumlar orchen nervöst och klipper med ögonfransarna.
"Vad är det där?" undrar Saruman och pekar på skogen som breder ut sig.
"Det är Fangorn," svarar orchen. 'Han börjar bli gammal om han nu inte kommer ihåg vad skogen heter,' tänker den för sig själv.
"Och vad består den av?"
"Träd, min herre," svarar orchen. 'Nu är det illa, han ÄR verkligen senil.'
"Just det, ta dom och använd dom!"
"Men . . "
"Inga men, det är en order!"
Tillbaka i Sarumans hall. En bergsman står redo att svära en ed. Han går nr på knä, och kysser Saurmans rosa kanintofflor.
"Vi strider och dör för er, herre," säger han med munnen full av rosa ludd.
Saruman ler nöjt och börjar dela ut diadem med rosa vippande hjärtan på.
Alla i bergsmannens arme får varsitt diadem. Snart rusar dom ut ur Orthanc med hjärtana vippande.
§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§
Miriam: "Ok, det där var intressant . . "
Ida: *Asg.*
Emelie: *Baddar försiktigt ett blått öga.*
Miriam: "Med tanke på hur ni ser ut kan jag konstatera två saker:
Ett) Ni tycker faktiskt att det är kul att bråka med varandra
Två) Jag tror ni låter bli mig när ni tjafsar med varandra."
Emelie: "Säger vem?"
Miriam: "Eepp! HJÄLP!"
Ida och Emelie jagar Miriam ut ur rummet, genom vardagsrummet där Legolas, Haldir och Aragorn sitter och ut genom altandörren.