Miriam: "Ok, nu är jag själv här med tre helknäppa killar. ARAGORN LÅT BLI!"

Aragorn, med fingret en cm från eluttaget: "Vad är det?"

Miriam: Om du sätter fingrarna där kommer du få en stöt och vi kommer ha en grillade Aragorn, vilket jag helst inte vill eftersom jag tvivlar på att du är ätlig."

Aragorn stirrar misstänksamt på henne.

Miriam: "Jag skoja . ."

Legolas som just sticker in huvudet i rummet: "Miriam, jag har tråkigt, vad ska jag göra?"

Miriam: "Hur ska jag kunna veta vad DU ska göra om DU har tråkigt. Spela ett spel med Haldir eller nåt!"

Legolas: Men, Haldir sitter bara och kollar i dom där böckerna med bilder på dig och några andra som står längst ner i bokhyllan!"

Miriam, "Va? Vilka böck . . HALDIR! LÅT BLI FOTOALBUMEN!"

Det hörs en duns och sedan snabba steg när Haldir kommer springande: "Vad är det?"

Miriam: "Har du någonsin hört talas om orden SNOKA INTE!?"

Haldir: "Förlåt så mycket, det var inte meningen." Han bugar sig och backar ut ur rummet.

Miriam suckar och återgår till datorn.

§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§

Kapitel 5

Det regnar, eller snarare det vräker ner. På en strand ligger det fult med döda människor, hästar och orcher. En grupp ryttare galopperar fram till platsen.

Dom har ett mål, att hitta kung Theodens son Theodred. Dom är säkra på att dom kommer hitta honom, eftersom han alltid bär en ljuslila mantel.

Éomer är den som leder hela expeditionen.

På vissa personer som har rustning på sig verkar pilarna gått rakt igenom rustningarna. I så fall måste dom ha använt ett väldigt klent material.

Alla ryttarna hoppar av och börjar söka efter Theodred. Det roliga är att dom även kollar bland dom döda orcherna efter honom.

Éomer har räknat ut alldeles själv att orcherna inte är från Mordor. Även dom bär nämligen rosa hjärtdiadem.

Nu har en av männen hittat Theodred. Han ligger mitt i floden med ansiktet neråt. Han kanske fiskar, vem vet. Fast Éomers klumpiga ryttare har troligen skrämt bort fisken.

"Han lever," viskar Éomer.

Snart rider dom tillbaka mot Eodoras, med dramatisk bakgrundsmusik. Theodred svajar som en stor lealös docka.

I full fart rider dom in genom porten, vilket gör att Éomer slår huvudet i över delen av porten. Han faller av hästen och ligger på marken och yrar.

"Tre skålar varm spenat och nio gram salt, lalalalalala."

Hästen med Theodred fortsätter till stallet och travar lydigt in i sin krubba och börjar mumsa på det välfyllda hönätet. Theodred sitter fortfarande på dess rygg.

Dom får i alla fall in honom och någon skickar bud efter Eowyn. När hon skyndar upp för trappan snubblar hon på ett av trappstegen och faller huvudstupa med ansiktet först ner i stenläggningen. Hon svimmar.

När hon kommit till sans så skyndar hon ännu en gång till sjukrummet där Theodred och Éomer är.

"Theodred," viskar hon. Han rör lite på läpparna men vaknar inte.

Hon lyfter på tygstycket som täcker hans mage och ser väldigt sorgsen ut. Orcherna har nämligen huggit av hans *PIP*. Dessutom har han ett väldigt djupt sår i magen.

Hon skyndar till Theoden för att berätta.

"Din son är illa skada, min herre, dom hög av hans *PIP*," berättar hon.

"Han blev överfallen av orcher," säger Éomer. "Om vi inte försvarar oss förvandlar ha säkert Eodoras till ännu en ond balettakademi."

"Det är lögn," säger en röst ur skuggorna. Grima kliver fram bakom en pelare. Dom inte alls avslöjande rosa hjärtana guppar på hans huvud. "Saruman har alltid stått på vår sida, han har alltid vart vänlig. Minns ni att han gav oss godis när vi var barn?"

"Orcherna rör sig fritt över våra länder!" säger Éomer. "Dom trippar ner det späda vackra vårgräset som luktar så gott . . " *Han får ett drömmande uttryck i ansiktet.* "Dom bär hans rosa diadem!"

"Varför plågar du din morbror så?" säger Grima med silkesröst. "Ser du inte att han redan lider?"

"Dig är det ända han lider av," mumlar Eowyn.

Senare trycker Éomer upp Grima mot väggen och frågar vad hur länge det är sedan Saruman köpte honom. Och vad han skulle få för det. Grima kastar en nervös blick på Eowyn när hon går förbi. Éomer ser äcklad ut.

"Nog för att jag visste att det var något fel på dig, men att vilja gå i klänning?! Blä!"

Han släpper Grima och backar äcklad bort från honom. Plötsligt låser någon hans armar bakom ryggen på honom och på Grimas order och med hjälp av ett dokument med konungens underskrift bannlyses han från Rohan för all framtid.

"Du ska få," ekar hans skrik meddans han släpas ut ur salen, "du ska få, din klännings bärande fjolla!"

§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§+§

Miriam: "Hehe, ops . . "

Aragorn: "Klänning!?"

Miriam: "JA, han är ett äckligt litet *PIP* och han ska *PIP få *PIP* vad han förtjänar. Jag ska *PIP* han inälvor och *PIP* med dom!"

Haldir: "Lugn, Miriam, du kan inte vara så elak!"

Miriam. "Det kan jag visst, jag badade Aragorn eller hur?!"

Haldir: "Tja i och för sig, men i alla fall, det är taskigt!"

Miriam: "Jag vet . .*Psykgrin*