Christopher såg förvirrat upp. Fyra i hans ålder pojkar stod i kupédörren.
"Det är väl ledigt," mumlade han.
"Det blir trångt," sade en av dem och drog handen genom sitt svarta hår. "Jag och Sirius tar en annan kupé." Han flinade "Det fanns väl två platser kvar hos Severus?"
Sirius, som den andra pojken tydligen hette flinade brett "Vad väntar vi då på?" frågade han. De brast i skratt och skyndade iväg.
"Jag heter Remus Lupin," sade pojken som först hade talat. "Det här är Peter Pettigrew och de där två andra var James Potter och Sirius Black."
"Jaså..." muttrade Christopher och såg på medan Peter och Remus hjälptes åt att baxa in koffertarna. De slog sig ned på sätet mitt i mot Christopher.
"Vad heter du? Jag har inte sett dig förut, går du på Hogwarts?" frågade Remus.
" Christopher Oakley," svarade Christopher "Jag har inte varit på Hogwarts förut. Jag börjar nu i höst i femteårskursen."
"Jaså, precis som vi då, men hur kan du börja i femteårskursen om du inte..."
"Jag har haft privatlärare," avbröt Christopher kort.
"Jaså..."
De satt tysta en stund och tystnaden blev snabbt obehaglig.
"Har du varit i slagsmål?" frågade Peter till slut och såg menande på Christophers blåtira och spruckna läpp.
"Nej," svarade Christopher irriterat.
"Men vad har hänt då?"
"Sköt dig själv istället," muttrade Christopher och stirrade envist ut genom fönstret. Han hade hoppats på att få vara ifred på tåget. Hans rygg värkte något otroligt och smärtan dunkade som en stånghammare i hans huvud. Han förstod att han borde vara trevlig mot de andra två, men just nu klarade han bara inte av dem. De kunde fråga hur mycket de ville, men de skulle ända aldrig förstå inte ens om han förklarade och berättade allt, vilket han heller aldrig skulle göra.
Han ville verkligen inte att alla skulle veta hur uppstudsig han hade varit. Han hade ju förtjänat varje slag, det hade Vincent sagt samtidigt som han slet av Christopher amuletten.
Han brukade aldrig säga så, därför antog Christopher att det var sant. Han försökte sätta sig till rätta i sätet men hur han än satt så skavde sätet eller tröjan mot ryggen.