De gick mot någon slags vagnar. Christopher var nära att svimma, men med Remus hjälp lyckades han hålla sig kvar på fötter. Han hade blivit alldeles vimmelkantig och kunde inte längre se klart. Men hans tankar var fortfarande klara. Han antog att han hade förlorat mer blod än vanligt den här gången. Annars fanns det ju ingen anledning. När Remus hjälpte Christopher att klättra in i vagnen började han undra hur det gick för Thomas där hemma. Han skulle inte få det lätt nu. Christopher tänkte tacka Remus för hjälpen men allt han kunde se var suddiga konturer av pojkens ansikte som snart gled bort i ett stort mörker.

"Så du är vaken nu, lilla vän?" sade en varm röst.

Christopher satte sig förvirrat upp i sängen och såg sig omkring.

"Var är jag?" frågade han osäkert och såg ned på de vita lakanen.

"Du är på Hogwarts, det här är sjukhus flygeln," svarade Kvinnan intill hans säng.

"Vad bra... men varför är jag här?"

"De där såren du har på ryggen är fula. Jag förstår inte att du lyckades ta dig hela vägen hit utan att någon upptäckte hur mycket blod du förlorade. Vad har du gjort egentligen? Man kan tro att..."

"Det bara blev så, okej?

Kvinnan suckade. "Jaja, du har ett fult ärr tvärs över ryggen nu, men i övrigt så har allt läkt fint. Det är sent nu, men rektorn vill träffa dig nu med en gång, du måste delas in i ett elevhem."

Christopher nickade och tog på sig sina kläder som låg bredvid sängen.

"Professor Dumbledore är i Stora salen."

Christopher såg lite förvirrad ut. "Var ligger Stora salen?" frågade han förläget "Det är första gången jag är här..."

"Jaså," kvinnan log överseende innan hon beskrev vägen dit för honom. Christopher tackade och skyndade iväg.

Han drog häftigt efter andan när han klev in i Stora salen. Taket såg ut precis som himmelen ovanför. Det hjälpte inte att han hade läst om det, han blev alldeles förundrade och märkte knappt de fyra långa borden eller mannen som satt framme vid det femte bordet.

"Christopher Oakley, förmodar jag?" sade mannen. Christopher snodde runt och fick syn på honom.

"Är ni professor Dumbledore?" frågade han osäkert.

"Densamme, kom hit nu."

Christopher nickade och gick fram till honom.

"Hur mår du? Har Madame Pomfrey tagit hand om dig ordentligt?"

Christopher nickade igen och väntade sig att frågan om hur det hade gått till skulle komma. Men Dumbledore sade ingenting mer.

"Du måste bli indelad i rätt elevhem, sätt dig på pallen där bredvid dig."

Christopher såg en liten pall och gick fram till den. Han satte sig misstänksamt ned. Dumbledore reste sig upp, i händerna höll han en gammal sliten hatt. Det fick Christopher att bli ännu mer misstänksam. Dumbledore kom fram mot honom och satte hatten på hans huvud. Den var något för stor och satt konstigt.

"Hmm... vad har vi här. Äldre än vanligt ser jag, och alldeles för sen. Oakley, Oakley, det var länge sedan vi hade någon Oakley här. Om jag inte minns fel och det gör jag inte, så hamnade han i Slytherin, precis som sina föregångare, ja... Men dig tror jag att jag ska sätta i, jo, det blir bäst. I Gryffindor."

"Sådär, ja" sade Dumbledore och tog av honom hatten. "Du tillhör Gryffindor. Remus där nere kan visa dig var det ligger och berätta vad lösenordet är."

Först då upptäckte Christopher Remus som stod längst in I ett av salens horn. Han såg något skyldig ut. Christopher kunde inte förstå varför. Han log mot Remus och följde honom sedan ut ur salen.