Remus andades fortfarande ryckigt efter förvandlingen, den var lika smärtsam som vanligt. Skriket efter blod växte inom honom och hans ögon sökte som alltid efter ett offer. Men Spökande stugan var lika tom som alltid. Han såg hungrigt bort mot det redan söndertuggade bordet.

Men sedan tog han sig samman och tvingade varulven i honom att ta ett steg undan, istället tänkte han på vad James och Sirius hade sagt. De skulle komma ikväll. De hade avslutat sitt experiment och kunde nu förvandla sig till olika animagusskepnader De hade bara berättat vad de hade valt för smeknamn än så länge, vilka djur de skulle kunna bli visste inte Remus. Han visste bara att de tre som skulle besöka honom, Måntand, i natt skulle kalla sig; Tagghorn, Tramptass och Slingersvans.

Han försökte tänka dig dem som olika djur, men den enda han kunde se tydligt framför sig var Peter; som en knubbigt grå råtta.

Begäret att tugga på bordet växte sig starkare igen och han tog ofrivilligt ett par steg däråt. Han tuggade lite på luften och kurade ihop för att anfalla bordet när han plötsligt hörde ljudet av steg närma sig. Inte ljudet av människofötter utan det mjuka ljudet av tassar.

Först kom en ståtlig kronhjort in. Den svängde lite med huvudet. James, förstod Remus med en gång, Tagghorn.

Efter honom kilade en grå liten råtta, han kände genast igen Peter som hade blivit slingersvans. Sist kom en stor svart hund lufsande. Det var Sirius som Tramptass.

Remus log med hela ansiktet. Peter kilade snabbt in bakom Sirius, en varulvs leende ser inte vidare trevligt ut, snarare hotfullt. Tramptass visade tänderna, men Remus antog att han bara log han med.

Tagghorn såg sig nyfiket om i stugan. Han vädrade lite i luften och såg misstänksamt från borde till varulven. Han hade alltid trott att spökhistorierna var alldeles för överdrivna, för inte kunde väl Remus föra så mycket oväsen, nu hade han däremot en annan åsikt.

Sirius tassade runt i rummet och nosade på det mesta, han var lika nyfiken som alltid, han hade inte genomgått någon särskilt stor förvandling inombords, tänkte Remus och stirrade hungrigt på ett gammal trasigt stolsben.

James verkade vara mycket ovan vid sina horn för han kastade hela tiden med huvudet. Till slut förstod Remus att han försökte nicka mot dörren.

Remus tvekade, han hade redan svikit Dumbledore genom att inte berätta för honom om sina vänners förvandling, om han nu lämnade stugan, vad skulle då hända?

Han kunde föreställa sig Dumbledores besvikna min och morrade dovt för att avråda James. Men Sirius gläfste och gick mot dörren, Peter kilade efter.

Remus morrade igen, högre den här gången. Sirius visade hotfullt tänderna och gjorde sig beredd för att hoppa på varulven.

James hade börjat skrapa med ena klöven i marken och sänkte hornen.

Remus kände sig mer och mer osäker. Dumbledore hade byggt ett hus och planterat ett träd för hans skull, hans vänner hade gjort något helt olagligt för att kunna hjälpa honom och därmed riskerat sina egna skinn och liv dessutom.

Dumbledore behövde ju aldrig få reda på någonting, och om det bara hände en gång så skulle ingenting hända...

Remus tog ett par osäkra steg mot sina tre vänner. De slappnade genast av och James travade iväg genom gången igen, Peter följde snabbt efter. Sirius väntade lite och lät Remus passera innan även han följde med.

När de kom ut under Piskande pilträdet satte de genast av mot Förbjudna skogen, med James i täten. De vandrade länge omkring i mörkret och till slut lyckades Remus slappna av.

Han tassade tyst fram bredvid Sirius och såg sig rofyllt om, han märkte inte vad Sirius gjorde förrän den stora hunden brutalt körde in huvudet i sidan på honom. Remus morrade hotfullt. Men Sirius gläfste bara och stirrade in mellan träden. Remus följde han blick och såg in i en glänta. Mitt i gläntan satt en svart varg och såg nyfiket på dem. Den viftade lite på svansen och lade huvudet på sned. Remus' blick hade fastnat vid ögonen som tycktes ha en mycket välbekant mossgrön färg.