"Christopher, Chris!" ropade Remus när han såg Christophers rygg försvinna bakom ett hörn.
Christopher stelnade till och stannade mitt i steget. Han vände sig osäkert om.
"Remus...vad vill du mig?" sade han undrande.
"Jo...jag... Vad gjorde du inatt?"
Christopher stirrade förskräckt på honom.
"Vad menar du?" frågade han stelt och stirrade in i väggen bakom Remus.
"Jag såg dig igår, i Förbjudna skogen..."
"Jag har aldrig varit där, den är förbjuden"
de såg länge på varandra, Christopher var den första att slå ned blicken, han stirrade stint ned i golvet.
"Varför, hur kunde du veta?" mumlade han.
Remus skulle just berätta att även han hade varit i skogen när Severus Snape gick förbi dem med väldigt uppmärksam min.
"Kom vi behöver prata," muttrade Remus och drog med Christopher in i ett rum. Christopher följde förvirrat med honom.
"Vad är det vad har hänt? Vet någon annan om det?" frågade Christopher skrämt.
"Jag vet att det var du...Hur har du kunnat bli..." Remus sänkte rösten till en knappt hörbar viskning samtidigt som han vaksamt såg sig omkring i det tomma klassrummet "Hur har du kunnat bli animagus?"
Christopher ryckte till och tog flera steg bort från honom. "Jag... Jag är inte...jag är ingen animagus..." mumlade han tyst.
"Ljug inte jag såg dig, jag och de andra också. Men de kände inte igen dig. Tror du inte att jag kände igen både ögonen och ryggen?"
Christopher såg ut att känna sig mycket obehaglig till mods. "Säkert att de andra inte vet? Det är ju förbjudet och om far får veta...då, då jag vet inte vad..."
"Ja, det är säkert, dessutom skulle det aldrig falla dem in att berätta för någon."
"Varför inte? Sirius och James tycker inte om mig..."
"Sluta, de skulle säkert inte göra det ändå, men deras situation gör att de aldrig kommer att göra det, inte ens om de hatade dig."
Christopher nickade långsamt. "Det var ni, eller hur?" sade han sedan.
"Vi, vad då?" frågade Remus vaksamt.
"Det var er jag träffade inatt i skogen. Ni är också..."
"Inte jag," avbröt Remus snabbt, "Men de andra."
Christopher nickade igen, han tog ett djupt andetag och såg lite osäkert på Remus.
"Jag... jag måste nog gå nu..." mumlade han och skyndade iväg.