När kvällen kom satt Christopher i sällskapsrummet med de fyra marodörerna. Sirius och Remus spelade ett parti trollkarlsschack och de andra tittade på.

Sirius flyttade sin löpare och lutade sig segervisst tillbaka "Schack," sade han förnöjt.

Remus log tillbaka och flyttade sitt ena torn. "Schackmatt," svarade han.

Sirius svor åt honom och slog omkull brädet. James skrattade muntert och Remus plockade upp pjäserna.

Sirius korsade armarna och blängde på James "Vad skrattar du åt?" fräste han "Du vågar ju inte ens vara med."

James bara flinade och Sirius vände sig mot Christopher som just hade rest sig upp. "Vill du spela, Chris?" frågade han.

"Nej.. eh... Jag måste gå," svarade Christopher osäkert.

"Gå? Vart ska du gå?" frågade James genast.

"Jag ska bara göra en sak..."

"Klockan är över nio," sade Remus varnande "Du får inte vara ute i korridorerna."

"Men jag måste," invände Christopher ynkligt.

Just då kom Frank och Amanda in i sällskapsrummet.

"Hur många gånger ska jag bli tvungen att säga åt dig att du inte får vara i korridoren efter nio," bannade Frank sin syster.

Amanda såg på honom med darrande underläpp sedan rusade hon iväg till sin sovsal. Frank såg efter henne och suckade. Sedan gick han fram till Christopher.

"Hej där Chris, har du pratat med honom ännu?" frågade han. Christopher skakade tyst på huvudet.

"Men gå nu, då," sade Frank "Han väntar på dig."

"Men..." började Christopher osäkert "klockan är efter nio och Remus säger att jag inte får.. Han kan ju dra av poäng..."

"Gå nu, jag talar med honom."

"Tack," mumlade Christopher och skyndade iväg ut genom Tjocka damen.

"Chris, du får inte..." hörde han Remus börja, men Frank avbröt honom.

Det var skrämmande tyst i de tomma korridorerna och det enda som hördes var Christopher steg som ekade mot stengolvet.

Han lyckades minnas hela vägen ner till den grinande stenfiguren som dolde ingången till Dumbledores kontor.

"Chokladgroda," sade Christopher osäkert. Figuren vaknade genast till liv och hoppade åt sidan. Christopher gapade häpet men gick snabbt in genom öppningen i väggen och klev upp på spiraltrappan som långsamt började röra sig uppåt samtidigt som väggen slöt sig bakom pojken. Christopher lyfte osäkert portklappen av mässing och knackade på.

"Stig på, mr Oakley," hördes Dumbledores röst genom den polerade ekdörren.

Christopher sköt långsamt upp dörren och smet in.

Han kunde knappt ta blicken från de sovande porträtten av Hogwarts' gamla rektorer som att på det cirkelrunda rummets väggar. En stor Fenixfågel satt uppflugen på en gyllene pinne alldeles innanför dörren. Väggarna var närapå täckta av skåp och bokhyllor, Sorteringshatten låg i en bokhylla och en glasmonter innehöll ett silversvärd med rubinprytt fäste.

Här och var stod komplicerade silver instrument, först när Dumbledore harklade sig försiktigt fick Christopher syn på honom där han satt bakom sitt skrivbord.

"Kom hit, Christopher. Sätt dig," sade Dumbledore och pekade mot en mjuk fåtölj framför skrivbordet. Christopher såg lite skuldmedveten ut och skyndade sig att lyda.

"Nu ska vi se vad du har berättat," började Dumbledore när Christopher hade satt sig tillrätta i fåtöljen. "Båda dina föräldrar slår dig och din bror Thomas, men det är framförallt din far. Ingen av dem rör vare sig Elizabeth eller William, rätt så långt?"

"Inte riktigt, mor slår aldrig Thomas, varför vet jag inte, men hon har aldrig gjort det," svarade Christopher.

"Hon slår alltså bara dig?" Christopher nickade tyst.

"Din far använder sig av Crucio-förbannelsen för att straffa dig och Thomas, men främst Thomas?"

Christopher nickade igen.

"Vet du varför han gör det, slår er och använder sig av förbannelser?"

"Senast var det för att jag förtjänade det, det sade han..." viskade Christopher.

"Ingen förtjänar någonsin den behandlingen som du har blivit utsatt för, Christopher," svarade Dumbledore milt.

Christopher svarade inte, han skämdes fortfarande.

"Låt mig formulera det så här istället," sade Dumbledore vänligt, "Vad brukar du ha gjort när han straffar dig?"

Christopher ryckte på axlarna, "Det kan vara vad som helst. Om jag har sagt emot, skrattat, om William eller Elizabeth har hittat på något, om jag försvarar Thomas... Och ibland är han bara på dåligt humör..."

"Jag förstår," svarade Dumbledore dröjande "Dina andra släktingar, slår de sina barn?"

"Jag vet inte, vissa av dem slår mig, men jag tror inte att de slår sina egna barn, professorn."

Dumbledore nickade eftertänksamt "Er lärare, professor Victor, vad brukade han lära er?" frågade han sedan "Och slog han någonsin dig?"

"Ja ofta," svarade Christopher genast, "Han lärde oss at lyda."

"Jag menade, vad lärde han er för magi?"

"Eh...jaha... Det var inte så mycket, vi fick mest sitta och läsa. William fick göra ganska mycket... Men jag var mest en försöksperson... men jag fick göra några få trolldrycker. Thomas brukade bli tvingad att använda svartkonster, men han började vägra, då slapp han, fast far tog alltid itu med honom efteråt, det var hemskt..."

"Vad fick du göra för trolldrycker?"

"Jag minns inte riktigt... Men mest förstorings och förminsknings drycker. Jag gjorde ändå alltid fel..."

"Men hur lyckades du lära dig allt du kunde när du kom hit?" frågade Dumbledore med en fundersam rynka i pannan.

"Jag fick alla böcker, från första årskursen till femte, jag läste alla under lovet... Jag fick Hogwarts, en historia av Thomas också..." svarade tyst.

"Om du lyckades med det där under sommarlovet så behöver du nog inte oroa dig för dina GET-prov, det räcker nog gott och väl för dig att lyssna på lektionerna. Jag har bara fått goda rapporter om dig," sade han uppmuntrande, men sedan blev han allvarlig. "Jag är ledsen, men jag kan inte ingripa i det här, det ligger utanför min befogenhet. Men om du vill, kan jag ta kontakt med trolldomsministeriet och rapportera det för din räkning."

Christopher svalde hårt. "Vad kommer de att göra?" frågade han tyst.

"De kommer att göra en utredande undersökning av din familj. Om de kommer fram till samma slutsats som jag just har gjort så kommer din far att straffas för användning av Crucio-förbannelsen, även professor Victor och William kan råka illa ut på grund av det. Jag skulle gissa att din mor går fri, i alla fall kommer din syster att göra det."

Christopher nickade tyst. "Men vad händer med mig och Thomas?" frågade han osäkert.

"Thomas är stor nog att klara sig på egen hand, men du kommer att placeras i en fosterfamilj, vad tycker du om det?" svarade Dumbledore.

"Det... Det låter bra" stammade Christopher.

"Då ordnar jag det, jag ska be dem att ta tag i det snarast möjligt," lovade Dumbledore "Gå och lägg dig nu, jag meddelar di så snart jag får veta någonting."

"Tack så mycket, professorn," svarade Christopher tyst.

"Ingen orsak, iväg med dig nu," sade Dumbledore vänligt.

Christopher lämnade Dumbledores kontor och skyndade sig tillbaka till sällskapsrummet. Tjocka damen muttrade lite när hon svängde åt sidan, men Christopher brydde sig inte om det, han var fortfarande chockad över vad som nu skulle hända.

Frank, James och Sirius satt fortfarande uppe och spelade schack när Christopher kom, i övrigt var rummet tomt.

Christopher gick fram till dem. "Professor Dumbledore ska kontakta Trolldomsministeriet," sade han. "Far kanske hamnar i fängelse och jag i fosterfamilj."

"Det är jätte bra, Chris, jätte bra," svarade Frank. "Men hur mår du egentligen? Du är väldigt blek..."

"Jag mår bra...jag är bara...chockad," mumlade Christopher "Jag går och lägger mig nu..."

De tre pojkarna såg efter honom. Frank med ett oroligt uttryck i ansiktet, James och Sirius såg ut som två levande frågetecken, men en enda blick från Frank fick dem att vara tysta.