Författarens ord:

Yes! Ett nytt kapitell - det tog en timme att skriva -stolt-

Som sagt - karaktärerna är inte mina... även om jag skulle villja ha Severus Snape... :'(

Texterna är inte mina heller - de tillhör det fabulösa bandet Metallica - låten heter "One" precis som kapitlet...

Läs och njut - men kom ihåg att det är rated "R" läs inte om ni inte tror att ni klarar det - annars - ha det så bra :))

M.V.H "Dark Sign"

One

I can't remember anything
Can't tell if this is true or dream
Deep down inside I feel to scream
This terrible silence stops me

Now that the war is through with me
I'm waking up, I cannot see
That there is not much left of me
Nothing is real but pain now

--- Marias POV---

Maria satt uttråkad och stirrade på föreställningen som ägde rum framför henne, hon var inte mycket för opera. Hon kunde lyssna på viss klassiks musik i och för sig... men det här var nästan för mycket. I grund och botten var Maria en "rocker" hon lyssnade på band så som: Iron Maiden, Nightwish, Sonata Arctica och Metallica.

Hon suckade och försökte byta ställning, om det inte räckte med att framträdandet var tråkig så var dessutom stolarna tvungna att vara så förbannat hårda. Hade de varit lite mjukare så hade hon kanske till och med lyckats somna.

Ännu en suck, hon behövde sysselsättning, hennes ögon föll på ett program, hon plockade upp det och började förstrött vika det, först på längden, sedan på brädden och på längden – på brädden. Och så plötsligt tystnade musiken, första akten var över. Marias prasslande med pappret ljöd högt i salen då allt annat var knäpptyst, Cornelius sände henne en menande blick och med en suck lät hon programmet falla.

Uppträdandet startade igen, Maria lutade sig bakåt och försökte justera kroppen så gott som det gick mot det hårda ryggstödet. Hon slöt ögonen och helt oinbjudet kom bilderna från tidigare idag upp i hennes huvud, hon rös. Mannen, Lucius Malfoy hade skrämt henne, så som han såg på henne... hon rös inombords, vist hade killarna ägnat henne uppmärksamhet i skolan, men det begär som fanns i Lucius Malfoys ögon skrämde henne nästan från vettet.

Hennes tankar flöt vidare och landade på ett annat ansikte, Severus Snapes... den mannen fick Maria att nästan skaka av blandade känslor, hans blickar hade nästan bränt i hennes hud och trotts det... det hade inte varit obehagligt kom hon fram till. De svarta ögonen hade varit eggande, nästan upphetsande... men samtidigt – han skrämde henne också, de båda männen hade skrämt henne.

Hon fortsatte resten av konserten med att fundera över nästa dag – vilken inte skulle bli så särdeles rolig, det var hennes lektioner som skulle ta plats imorgon. Maria hade velat gå till Hogwarts, men Cornelius hade vägrat, han hade prompt sagt att hon skulle få privatlektioner.

Maria väcktes med ett ryck ur sina tankar då musiken abrupt tystnade, det blev tyst i salen, så tyst att man kunde ha hört en knappnål falla. Och så äntligen, dirigenten sänkte händerna – konserten var över – en storm av applåder bröt ut i salen, Maria klappade nonchalant med – mest för syns skull.

Hold my breath as I wish for death
Oh please, God, wake me

Back in the womb it's much too real
In pumps life that I must feel
But can't look forward to reveal
Look to the time when I'll live

Det var då den hemska rösten hade höjt sig över stormen av applåder, Maria hade inte hört det första den uttalat, men det andra hörde hon allt för väl:

"Avada Kadavra!"

Maria hade vänt sig om, lagom för att se den gröna blixten som sköt ut från den svarta trollstaven som mannen i den svarta kåpan höll i handen. Någon kollapsade framför henne, dirigenten föll död ned, dörrarna till blå hallen slogs upp, in tågade led på led med svartklädda män i silverfärgade masker – dödsätare.

Gröna blixtar haglade genom rummet, människor sjönk döda ned, Maria såg sig om, hon var så rädd, så fruktansvärt rädd, hon ville där ifrån. Hon såg sin farbror, hans livvakter hade släpat bort honom till ett tryggt hörn där de formaterade en skyddande ring kring honom – de hade lämnat henne!

Med fingrar klumpiga av rädsla började hon leta efter sin trollstav, hennes hjärta stannade – hon hade ju lämnat den hemma! Den låg där så beskedligt på köksbordet, hon såg bilden av det vita lönnträt mot det mörka ekbordet precis som om hon stod framför det... det kändes som om ödet skrattade åt henne.

Hon for upp från sin stol, inte insett att hon fortfarande satt ned, hon var tvungen att komma ut, bort från striderna. Stannade hon så skulle hon dö – det rådde det inget tvivel om... det var knappast någon hemlighet att hon var hälften mugglare, en "blandras" som vissa så nedsättande uttryckte det.

Hon löpte förskräckt över till ena sidan av hallen, desperat sökandes efter en väg ut, det fanns ingen, förutom då den stora dörren – och dit skulle hon inte komma levande. Hon snurrade runt lagom för att möta Lucius Malfoys ansikte, hennes ögon fångade hans – på något vis skrämde han henne mer än dödsätarna som fortfarande tågade in i hallen.

"Jag tror visst vi möts igen Maria" Hans röst var lugn – för lugn för att matcha de extrema händelserna.

"Håll dig borta från mig" Hotade hon och bakade några steg bakåt – bara för att finna att väggen hindrade vidare rörelser.

"Lite ohövlig märker jag" Flinade Lucius och tog två snabba steg mot henne, stängde effektivt in henne i hörnet med båda armarna: "Men det är ingen fara min sköna – jag är inte omöjlig..."

"Vad vill ni?" Viskade hon, ville förtvivlat undan från hans så påtagliga närvaro.

"Många saker" Väste han nära hennes öra, hon kunde känna den varma andedräkten mot sin halls och det fick hennes hud att knottras i obehag: "för tillfället vill jag ta dig med mig"

"Du håller dig borta" Sade Maria och försökte låta mer morsk än hon kände sig.

"A-a-a" Sade han varnande och placerade ett finger på hennes haka och tippade hennes huvud bakåt så hennes ögon mötte hans stålgrå: "Du är inte i position att ge order min lilla vän"

Maria drog efter andan, vad ville han – vad tänkte han göra? Lucius Malfoy tog ett bestämt grepp om hennes midja och utan att bry sig om att hon spjärnade emot snurrade han henne runt så hon blev stående med ryggen mot hans bröst – med ett par snabbt mumlade ord och en rörelse med sin trollstav transporterade han dem bort där ifrån.

Fed through the tube that sticks in me
Just like a wartime novelty
Tied to machines that make me be
Cut this life off from me

--- Severus POV---

Severus hade i ren ilska marscherat ifrån Lucius – mannen fick honom att må illa, det spydiga och självsäkra flinet och hans ord fick det att vända sig i magen på honom. Dock var det sant – Severus hade känt ett otroligt begär flamma upp inom honom då han såg flickan. Något som fick Severus att bli sjuk av självförakt, de känslorna gjorde honom inte bättre än Lucius Malfoy.

Han stormade ut från blå hallen och vidare ut i natten, han gick en lång bit, ut på Londons gator, han kände ett enormt behov av att svalka av sina känslor. Himlen ovanför honom var klar, natten var mörk, dock inte kall, snarare behaglig, ovanför honom glimmade stjärnorna och månen stod högt på himlen, en vacker natt – absolut...

Hold my breath as I wish for death
Oh please, God, wake me

Now the world is gone, I'm just one
Oh God, help me
Hold my breath as I wish for death
Oh please, God, help me

Att bero på Lucius, tänkte Severus och morrade lågt i strupen, vad hade han tänkt göra? Våldta det stackars barnet? Eller hade han hoppats på att kunna förföra henne? Severus skrattade lågt, det senare alternativet kunde den blonda råttan titta i stjärnorna efter.

Severus hade endast sett flickan den enda gången så hon dök upp, men hon gav genast intrycket utav att vara en sådan som INTE skulle falla för Lucius finslipade förförnings metoder... återstod då bara ett alternativ – tvång.

Men hur hade Lucius tänkt lyckas med det? Flickan bevakades av Cornelius vakter och att kidnappa henne från ministerbostaden vore dårskap – även för en sådan man som Lucius.

Såvida inte... Severus anda fastnade i halsen, Voldemorts lilla föreställning nu på kvällen kunde skapa den panik som Lucius så väl behövde för att lägga vantarna på flickan. Severus vände på klacken – han kunde inte låta det hända – av två mycket goda anledningar:

1. Hon var bara barnet – ingen förtjänade det som Lucius hade i åtanke.

2. Cornelius Fudge var hennes farbror – mannen skulle bli förkrossad om det hände henne något.

'Dessutom' Viskade en tunn röst i hanns huvud: 'Dessutom vill du ju ha henne själv – inte sant?'

Severus slog sig själv mentalt för den kommentaren, han kunde inte erkänna för sig själv att det var den största anledningen till hans handlande. 'Åh – men så är det' Fortsatte den retsamma rösten längst bak i huvudet, Severus förbannade dess existens: 'Men du är lite mer finslipad än din blonda broder inte sant? Du skulle aldrig våldta henne... du skulle'

"Det räcker!" Utropade Severus ilsket – han ville inte höra mer av vad den äckliga och föraktliga rösten längst in i hans huvud hade att saga i saken – han skulle tillbaka till ministerbyggnaden och se till att Lucius inte skadade flickan.

Darkness imprisoning me
All that I see
Absolute horror

I cannot live
I cannot die
Trapped in myself
Body my holding cell

Men när han nådde byggnaden visste han att han kom försent – Voldemort måste ha startat attackerna tidigare än beräknat. Severus morrade lågt, han var tvungen att göra sin plikt som dubbelagent, med en min av självförakt tog han på sig den silverfärgade masken och drog sin trollstav.

Där inne hördes skrik och klagan, blandat med dödsätarnas och Voldemorts galna skratt, Severus knuffade bryskt undan en annan dödsätare och trängde sig före in i salen. Han såg sig om – måtte flickan ha haft vett nog att dra trollstaven och försvara sig – måtte hon...

Severus blick fastnade på ett av salens hörn, han uppfattade Lucius klädnad och bakom den skymtade han en vit klänning. Ett lönlöst företag tänkte han samtidigt som han kämpade för att komma fram i tid... han framstötte ett besviket ljud då Lucius och flickan försvann.

Landmine has taken my sight
Taken my speech
Taken my hearing
Taken my arms
Taken my legs
Taken my soul
Left me with
Life in hell

Ough! Slut IGEN?! -jag avskyr slut- hur som hälst, jag ska inte låta er vänta för länge... men skolan har startat nu så det kan dröja ett litet tag...

B.t.w - tack för kommentaren jag fick, hoppas på fler... :)