"Tack" Mumlade hon.

Harry förstod vad det var. Han valde att hålla det hemligt och lämna Ginny ifred. Ginny tittade upp då dörren stängdes i deras sovsal. Harry hade lämnat henne för sig själv. Hon uppskattade det. Ginny gillade att vara för sig själv vid såna här tillfällen.

Hon satte sig upp och kollade ut genom fönstret. Hon såg upp mot stjärnorna. Himmelen var ovanligt tråkig. Ginny klarade inte av tystnaden. Hon gick ut ur sov salen. Kanske det fanns någonting roligt att göra i sällskapsrummet. När hon kom ner satt alla vid anslagstavlan och kollade. Det skulle bli en Hogsmeadutflyckt på jullovet (2veckor kvar).

Och inte nog med det, några som ville skulle också få ett tillfälle för sig att campa. 5års och uppåt skulle få campa Klicross. Ginny visste inte riktig vart stället var. Dom andra sa att det var en bra bit härifrån i alla fall.

Det fick Ginny på lite gladare humör. Hon skulle äntligen få campa! Det hade hon drömt om ganska länge. De tillbringade kvällen åt att snacka, umgås och dryga sig. Ron och Harry hade, med hjälp av Harrys osynlighetsmantel lyckats roffa åt sig lite mat, godis, chips och honunsgöl.

Ginny såg fram emot hogsmeadutflyckten jätte mycket. Hon glädje sig åt särskiljt mycket åt att hon skulle campa.

Vid 2 tiden gick alla och la sig. Ginny kände sig lugn och glad samtidigt. Hon somnade så fort hon hade lagt huvudet på kudden. Hon tänkte inte så mycket Draco. Hon trodde inte riktigt heller på vad hon anade.

Dagen efter vaknade Ginny i topp form. Hon kände spänning, men visste inte varför. Sedan kom hon på medaljongen.

Hon drog ut lådan försiktigt och tog ut den. Skillnaden med hans var att den hade en annan färg på läderbandet. Hennes band var lite ljusare. Annars såg de precis likadana ut.

Ginny stoppade tillbaka den i lådan och gick ner till sällskapsrummet med huvudet full av tankar. Skulle Draco vara kär i henne? I en Weasley? Syster till en utav hans ärkefiende. Vad skulle Ron säga? Ginny satte sig på soffan tillsammans med Lila och Brittany.

"Hur är det, Gin?" Undrade Lila och la armen om henne.

Ginny vaknade upp ur hennes tankar.

"Ingenting... kom så går vi och äter" Sa Ginny och drog med dom ut ur sällskapsrummet. Dom följde Elevströmmen in till stora salen. Dom slog sig ner. Ginny tog för sig av frukosten.

Hon bredde en macka med smör och tog på lite ost. Seden fyllde hon sitt glas med juice.

Ginny kollade upp när stora salens portar öppnades, och in kom Draco med hans anhängare. Ginny slog ner blicken när han kollade på henne.

Ginny tittade upp igen. Draco slog sig ner vi hans bord tillsammans med alla andra Slytherinare. Ginny kunde inte låta bli att kolla lite granna på han.

Men varje gång deras blickar möttes slog hon ner blicken. Ginny åt upp sin frukost under tystnad och lämnade sedan stora salen. Men tanken flög upp igen. Draco räddade mitt liv, och jag har inte ens tacka honom för det. Ginny tänkte efter på ur hon skulle tacka honom.

Hon vågade ju inte ens snacka med han. Och varje gång deras blickar möttes så var det alltid Ginny som slog ner blicken.

Plötsligt så var det någon som tog henne på axeln. Hon vände sig snabbt om och fick se till sin förvåning, Draco.

*** "Draco?" Ginny spänt. Han nickade. Ginny såg in i hans ögon. Vackra var dom, men fulla av hat. Ginny slog ner blicken. Draco sa ingenting. Ginny mindes plötsligt Quidditchmatchen. Det blev svårt för henne att pressa ut orden, men det gick ändå.

"Tack, förr att d-du räddade mitt liv" Sa Ginny. Hon sa det motvilligt men ångrade sig inte. Draco log och Ginny försökte att pressa fram ett leende. Draco tittade ner en bit på hennes skolklädnad. Ginny följde blicken ner på sig själv. Hon upptäckte snabbt vad det var han tittade på. Ginny hade sin medaljong på sig.

Skulle hon tacka han eller...

"DRACO, va fan gör du?"

Draco och Ginny tittade snabbt bak. Det var Blaise som ropade.

"Hej då" Sa Draco innan han gick. Ginny kastade en snabb blick på Draco innan hon vände om och gick sin väg.

Det märktes på Draco att han inte hade någonting emot henne längre. Ginny försökte tänka på allt annat i världen utom han, men det var omöjligt. Ginny visste inte varför.

Kanske det var medaljongen som förhäxade henne. Neeeee. Omöjligt. Ginny gick upp till sovsalen och tog av sig medaljongen. Hon la den tillsammans med Dracos medaljong i hennes låda.

En tanke flög upp i hennes huvud igen. Ska jag lämna tillbaka medaljongen? Det skulle jag aldrig våga. I så fall så måste jag göra det när jag är ensam med han... och hut ofta händer det på en skala från 1-10?

Ginny beslöt sig för att tänka på det senare. Just nu var det Quidditch som gällde. Den här dagen bestod inte av några lektioner. Ginny skulle slappna av och göra lite läxor, samt träna Quidditch.

Ginny satte på sig sin klädnad och begav sig ner till planen tillsammans med Harry. I vanliga fall hade hela laget träningar samtidigt, men idag var det inte en riktig träning... det var bara Harry och Ginny som skulle träna lite extra.

När dom kom ner till planen, släppte Harry kvicken. Sedan vände han sig emot Ginny och räknade till 20 tyst för sig själv. När Harry satte sig på sin åskvigg och flög upp, gjorde Ginny samma sak. Hon funderade p hur hon skulle träna? Hon hade ju ingen som kunde slå dunkare/klonkar mot henne.

Ginny tänkte på sin flygteknik. Det lär inte vara så dumt att träna på flygningen. Ginny flög runt det fortaste hon kunde. Hon flög runt hela planen några varv. Sedan stannade hon upp och tittade mot läktaren. På ena sidan satt Hermione och Ron och tittade på.

När dom fick se att Ginny tittade på dom, log dom mot henne och Hermione vinkade och gjorde tummen upp.

Ginny log och fortsatte att kolla mot läktaren där hon såg några Slytherinare som hånlog mot henne. Ginny kände sig väldigt iakttagen. Hon flög mot Harry som äntligen hade fått tag på kvicken.

Hon sa att hon inte ville träna mer, och att hon behöver vila. Harry nickade och fortsatte sin träning medan Ginny gick mot slottet.