Kapitel 8 - Koskanen

När hon kom upp till sovsalen klädde hon av sig sin Quidditchklädnad och hoppade in i duschen. Ginny slumrade in i sina tankar ännu en gång. Att dom alltid måste håna mig! Vad är det jag gör för fel? Ginny smörjde om sig själv med den skummande flytande tvålen.

"VA FAN GÖR JAG FÖR FEL? Skrek Ginny ut utan att tänka sig för.

"Vadå?" Hörde hon Brittany ropa.

Ginny insåg att det var ganska väl högt för att hon skulle höra.

"Det var inget" Skrek hon tillbaka som en bortförklaring.

Ginny duschade klart och stängde av duschkranen. Sedan tog hon en handduk och svepte den om sig. I sovsalen satt Brittany och Lila och spelade knallkort.

"Gick det bra på träningen?" Undrade Lila då Ginny hade kommit ut.

"Ja, verkligen! Det så ju sååå kul när slytherinare sitter och hånar mig" Sa Ginny ironiskt.

Lila och Brittany omväxlade sina blickar lite. Dom log och ville muntra upp henne.

"Det blir fest ikväll, Gin" Sa Brittany och blinkade. Ginny kände sig lite gladare.

"Vilka kommer?" Undrade Ginny.

Lila och Brittany tänkte efter ett tag.

"Det blir nog hela skolan! Med 6 och 7 års eleverna! Vad tycker du?" Undrade Brittany.

Ginny märkte att det kom som plötsligt och att det var påhittat. Men det kan nog funka! Ginny tänkte på hur de skulle få till allt... hur de skulle bära sig åt.

"För det första, hur kommer ni få till det? För det andra, när?" Undrade Ginny som nu hade satt sig på sängen. Hon drog för draperierna och bytte om.

Det blev en liten tystnad innan någon sa någonting.

"Vi kan nog inte ha festen ikväll. Vi har för ont om tid... men kanske nästa vecka" Sa Lila.

"Ja, jag håller nog med. Vad tycker du, Gin?" Undrade Brittany. Ginny stack ut sitt huvud och nickade. Sedan fortsatte hon sin påklädnad.

När hon var klar gick hon ner till sällskapsrummet, med en handduk omsvept om håret. Hon satte sig framför brasan och värmde sig. Ginny kände hur hon slumrade till och somnade.

"Hur hittade du min medaljong, Ginny?" Undrade Draco.

"Du tappade den när du räddade mitt liv, Draco" Sa Ginny. Hon såg han i ögonen. Han böjde sig fram för att kyssa henne.

Ginny kände hur hon drogs till han. Don kysstes! Utanför skolan. Dom stod i Quidditchplanen, där han hade räddat henne. Ginny avbröt kyssen och såg upp mot han. Hon log.

Ginny väcktes med ett ryck.

"VAD?!" Skrek hon omedvetet. Plötsligt stod tiden stilla för henne. Hon såg mot alla ansikten som var nu riktade mot henne i sällskapsrummet. Tanken slog henne. Hon hade somnat, och drömt.

Kyssen var inte på riktig. Men varför kände hon att det betydde så mycket för henne. Det var inte hennes första kyss. Hur kunde det ens betyda någonting för henne? Den är avskyvärda Draco Malfoy, som både hatade henne och hennes familj.

Hon undrade hur hon skulle förklara det här, men hon valde den gamla vanliga ursäkten.

"Vad? Har ni aldrig sett en levande människa skrika förut" Sa hon och gick upp till sin sovsal för att försöka sova vidare.

Det var hopplöst. Ginny bestämde sig för att ta en promenad ut på Hogwartsområdet. Hon klädde sig varmt, med tanke på att det blåser. Hon öppnade dom stora ekportarna och gick ut.

Ginny gick längst sjön och utforskade ett ställe som hon aldrig hade sett sedan tidigare. Hon gick närmare. Hon kände sig förföljd och vände sig hastigt om bakåt.

Framför henne stod en jätte lik Koskan. Ginny hade läst om såna där djur i ämnet skötsel och vård av magiska djur. Ginny backade undan. Man kan säga att det var en blandning av en häst, falk och fisk.

Den hade en sorts stjärtfena som kan ta livet av en. Ginny tänkte inte vända sig om och springa sin väg. Hon tog upp sig trollstav. Men hon visste inte vilken besvärlejse hon skulle använda.

Hon greps av panik och fick inte fram ett enda ord. Någon tog tag i henne bakifrån. Hon vände sig hastigt om.

Det var Ron. Han såg i själva verket räddare ut än Ginny. Han tog henne i handen och sprang. Koskanen sprang tett efter.

Ginny kände sig trött. Ron höll ut, och tag ett fastare grepp om hennes handled. De var nästan framme. De nådde porten, men de fick inte upp den.

"Hallå, öppna" skrek Ron och bankade i full panik. Koskanen var nu framme. Den tog tag om Ginny. Hon skrek och försökte ta sig ur greppet.

Medan Koskananen var upptagen med Ginny passade Ron på att rädda henne. Men hur, hade han ingen aning om. Han kände efter vad han hade i manteln.

Trollformler hjälper inte på det här monstret kom han på. Det hade han läst om. Han tänkte snabbt.

Han kom på det! Stjärtfenan var dens svaga punkt. Han tog det han hade, och det var trollstaven. Han mumlade några ord. Trollstaven blev just då en slags kniv.

Han sprang fram.

"Var beredd, GINNY!" Skrek han. Ron högg Koskanen och Ginny kom av hans grepp. Eller rättare sagt föll. Hon föll, och slog i hårt mot marken. Efter att Ron hade huggit den, blev den svagare.

Han högg igen och igen, tills den inte andades. Ron stoppade undan sin återförvandlade trollstav. Sedan upptäckte han att Ginny låg medvetslöst på marken.

Han skrek och sprang fram till henne.

"Neeeeeeeeeeeej" skrek han. Det bankade i porten. Det var några som hörde han. Men porten gick inte upp! Han undrade vem det var som hade stängt den. "Vem det än var så skulle han betala dyrt" tänkte Ron ilsket.