Kapitel 2 – Gråt och bekymmelser
"Jag måste tyvärr be dig att gå till ditt elevhem" Mr Roland Weasley" Sa McGonagall och pekade mot dörren.
Ron ville inte gå. Han vill stanna kvar hos Harry. Han hade väl inget annat val. Ron gick under tystnad till sitt elevhem. Lavender satt vid brasan. Hon såg orolig ut.
"Kommer han att klara sig?" Sa Lavender när Ron hade kommit fram till henne.
"Allt vi kan göra är att hoppas" Sa Ron och höll om henne. Ron kände sig svag. Han kunde inte hålla tårarna kvar mycket länge till.
Han släppte dom fria och grät. Han gjorde allt för att inga andra än Lavender skulle höra, men det var omöjligt. En stund senare var det fler som grät. Dom få som var kvar.
"Tycker du att vi ska berätta för Hermione?" Sa Lavender, mellan snyftningarna.
Ron tänkte efter.
"Hermione blir nog ganska besviken på oss om vi inte gör det. Vi kan inte hålla det hemligt för henne. Jag tror att det blir jobbigare för henne om hon får veta om det senare" Sa Ron.
"Vi har inget annat val" Sa Lavender.
Ron tänkte efter på Sirius. Lavender visste inte om det. För henne är Sirius Black en mördare som var på fri fot. Det var bara några få som visste om att han var oskyldig. Sirius är Harrys gudfader. Det hade dom fått veta om i deras tredje år på Hogwarts.
Skulle han berätta för Sirius med? Ron lämnade Lavender och begav sig till sjukhusflygeln. Han kände att han ville gråta mer, men han kämpade för att hålla tårarna kvar. Kanske skulle det funka.
När han kom upp till flygeln såg Ron att redan Sirius var där. Ron brydde sig inte om McGonagalls tjat om att han måste lämna rummet. Han gick fram till Dumledore och bad om hans råd. Han visste alltid vad som var rätt.
"Tycker du att vi borde tala om det för Hermione?" Sa Ron.
Dumbledore tänkte efter innan han svarade.
"Jag tror att det bli bäst så" Sa Han.
Ron uppfattade vad han hade sagt och gick ut ur flygeln. När han gick genom korridoren tänkte han på vad han skulle skriva. Det gällde att skriva det på rätt sätt så att inte Hermione blir allt för förkrossad.
I sovsalen satt redan Hedwig på hans säng. Han hade ett brev med sig.
Ron tvekade på att läsa det. Det är ju Harrys brev. Varför ska jag läsa det? Ron kände att han inte kunde hålla sina fingrar i styr. Han tog upp brevet och läste det.
Hejsan älskling!
Jaså, du sitter och pluggar? Förvånad. Klart att jag kan allt utan till! Med mig är det bra! Saknar dig jätte mycket. Det dröjer inte länge innan jag får träffa dig! Längtar!
Här händer det väl ingenting speciellt förutom att vi fick en underlig besökare. Pappa och mamma beter sig underligt, och det bekymrar mig. Kan det ha med besökaren att göra.
Mamma och pappa säger att det är någon i vår släkt, alltså min kusin. Men jag kan inte minnas att jag har en kusin. Vet inte vad jag ska göra, men det ordnar sig säkert hoppas jag. Hemma är ingenting sig likt. Jag vill slippa allt krångel här hemma och komma tillbaka till dig, Harry.
Men kärlek från din Hermione.
Ron tänkte efter en liten stund. Borde han ha läst brevet... Han visste inte vad han skulle göra åt Hermiones situation. Hon hade själv nämnt att hon inte hade någon kusin. Vem kan det vara... hennes föräldrar är inte sig lika. Tankarna snurrade omkring i Rons huvud. Dörren öppnades, och in kom Lavender.
"Ron? Vad gör du?" Sa Lavender. Ron tog armarna bakom ryggen.
"Ingenting, hur så?" Sa Ron oskyldigt, men lite avslöjande på samma sätt. Ron gjorde allt för att Lavender inte skulle se brevet. Men Lavender genomskådade Ron. "Vad är det som du gömmer bakom ryggen, älskling" Sa Lavender och log lite hemlighetsfullt. Ron hann inte säga någonting innan Lavender hoppade på honom med en kittlingsattack.
"Ne, sluta" Skrattade Ron. Han vred och vände på sig för att komma ur Lavenders grepp. Lavender slutade kittla Ron. Ron tittade upp och fick se att hon redan hade fått tag på brevet. Hon läste inte innehållet utan bara det som stod bakom.
Till Harry Från Hermione
Lavender tittade surt upp på Ron.
"Har du läst Harrys brev?" Sa hon surt.
Ron visste inte vad han skulle säga. Han valde sanningen.
"Ja, det har jag... jag kunde inte låta bli. Jag hittade Hedwig här med brevet. Jag kom hit för att skicka ett brev till Hermione med Harrys uggla" Sa Ron. Det var en lång mening, tänkte han och pustade ut.
Lavender förstod, men hon tyckte verkligen inte att det var nödvändigt att läsa andras brev. Hon höll tyst om det... hon tänkte i alla fall inte läsa det.
"Okej, skriv brevet då" Sa Lavender och satte sig bredvid honom. Ron tog upp en Pergamentsrulle och skrev följande:
Hej Herm!
Jag vill verkligen inte göra dig orolig när jag skriver det här, men det känns som om jag inte har något annat val. Det är Harry. Hans ärr gör ont. Väldigt ont den här gången. Han ligger på sjukhusflygeln med andningsproblem. Jag vet vad du tänker på... jag tänker likadant. Kan det vara möjligt. Du-vet-vem har vi inte hört någonting ifrån på 2år. Harry har inte haft ont i ärret på 2år. Vi trodde han gick under. Vad ska jag göra? PS: vi tar hand om Harry så du behöver inte vara orolig.
Ron.
"Låter det konstigt" undrade Ron och gav Lavender brevet. Lavender läste igenom det och fästa det på Hedwigs ena ben.
"Ja, ganska... men det får duga" Sa Lavender och släppte iväg Hedwig.
Ron gick fram till Lavender och kramade om henne. Han kysste henne ömt och vilade sedan hans huvud på hennes ena axel.
"Jag är orolig över Harry" Sa Han och kramade om henne ännu hårdare. Han släppte sedan henne. De gick hand i hand ner till stora salen. Ron kände sig inge vidare hungrig, vilket var ovanligt för honom.
Ron rörde knappt vid maten. Lavender släppte besticken och förde hennes hand på hans panna.
"Ron, du har feber och du är blek" Sa Lavender bekymrat. Ron sa ingenting. Han kände sig utmattad och trött. Han reste sig sakta upp och gick du ut stora salen.
Hemma hos Hermione
Efter att Hermione hade släpp ut ugglan gick hon till köket. Hon öppnade skafferiet och tog ut ett paket popcorn. Hon tog ur en påse och tog bort plasten, och placerade den sedan i mikron.
Hon väntade sedan tills den hade poppat klart. När Hermione hörde plinget från mikron öppnade hon den och tog sedan ut popcornpåsen. Hon öppnade påsen och hällde sedan innehållet i en skål.
Hon tog skålen och gick upp till sitt rum där hon satte sig på skrivbordet, med skålen framför henne.
Hon tog sedan fram en bok och började läsa. Efter en timmes läsning tittade hon upp från boken och på den skålen som nu var tom. Hon lade sedan ifrån sig boken och tog med sig skålen till köket.
Hermione stoppade in skålen i diskmaskinen och gick sedan tillbaka upp till rummet igen. Hermione kände sig trött och bestämde sig för att lägga sig. Efter en rejäl lektion med tänderna och tandborsten satte hon på sig sin pyjamas och kröp sedan ner i sängen. Hon släckte sedan sin lampa som hon hade på sängbordet. Hermione slöt ögonen och somnade in i en djup sömn.
På morgonen vaknade Hermione av att Hedwig befann vid hennes hus och pickade på rutan i väntan på att hon skulle släppa in ugglan.
Hermione ställde sig upp och vinglade lite.
Hon gäspade högt och öppnade fönstret. Hedwig flög in.
"Hejsan Hedwig, jag ser att du har ett brev till mig! Tackar" Sa Hermione och klappade försiktigt henne. Sedan tog ho loss brevet och tog upp det.
När Hermione hade läst brevet blev hon kritvit i ansiktet. Hon la sig på sängen med brevet tryckt mot bröstet. Hermione tände en tår rinna ner för hennes kind. Hon klarade inte av att hålla dom kvar längre... hon brast i gråt.
Hon kände att hon genast ville tillbaka till Hogwarts. Hon satte sig raskt upp och packade sin koffert. Dörren öppnades och hennes "kusin" kom in. Till Hermiones förvåning tag han upp sin trollstav och viftade lite medans han mumlade några ord.
Hermione försökte vara lika kvick med att ta fram hennes trollstav med det var försent. Det svartnade för Hermione.
"Jag måste tyvärr be dig att gå till ditt elevhem" Mr Roland Weasley" Sa McGonagall och pekade mot dörren.
Ron ville inte gå. Han vill stanna kvar hos Harry. Han hade väl inget annat val. Ron gick under tystnad till sitt elevhem. Lavender satt vid brasan. Hon såg orolig ut.
"Kommer han att klara sig?" Sa Lavender när Ron hade kommit fram till henne.
"Allt vi kan göra är att hoppas" Sa Ron och höll om henne. Ron kände sig svag. Han kunde inte hålla tårarna kvar mycket länge till.
Han släppte dom fria och grät. Han gjorde allt för att inga andra än Lavender skulle höra, men det var omöjligt. En stund senare var det fler som grät. Dom få som var kvar.
"Tycker du att vi ska berätta för Hermione?" Sa Lavender, mellan snyftningarna.
Ron tänkte efter.
"Hermione blir nog ganska besviken på oss om vi inte gör det. Vi kan inte hålla det hemligt för henne. Jag tror att det blir jobbigare för henne om hon får veta om det senare" Sa Ron.
"Vi har inget annat val" Sa Lavender.
Ron tänkte efter på Sirius. Lavender visste inte om det. För henne är Sirius Black en mördare som var på fri fot. Det var bara några få som visste om att han var oskyldig. Sirius är Harrys gudfader. Det hade dom fått veta om i deras tredje år på Hogwarts.
Skulle han berätta för Sirius med? Ron lämnade Lavender och begav sig till sjukhusflygeln. Han kände att han ville gråta mer, men han kämpade för att hålla tårarna kvar. Kanske skulle det funka.
När han kom upp till flygeln såg Ron att redan Sirius var där. Ron brydde sig inte om McGonagalls tjat om att han måste lämna rummet. Han gick fram till Dumledore och bad om hans råd. Han visste alltid vad som var rätt.
"Tycker du att vi borde tala om det för Hermione?" Sa Ron.
Dumbledore tänkte efter innan han svarade.
"Jag tror att det bli bäst så" Sa Han.
Ron uppfattade vad han hade sagt och gick ut ur flygeln. När han gick genom korridoren tänkte han på vad han skulle skriva. Det gällde att skriva det på rätt sätt så att inte Hermione blir allt för förkrossad.
I sovsalen satt redan Hedwig på hans säng. Han hade ett brev med sig.
Ron tvekade på att läsa det. Det är ju Harrys brev. Varför ska jag läsa det? Ron kände att han inte kunde hålla sina fingrar i styr. Han tog upp brevet och läste det.
Hejsan älskling!
Jaså, du sitter och pluggar? Förvånad. Klart att jag kan allt utan till! Med mig är det bra! Saknar dig jätte mycket. Det dröjer inte länge innan jag får träffa dig! Längtar!
Här händer det väl ingenting speciellt förutom att vi fick en underlig besökare. Pappa och mamma beter sig underligt, och det bekymrar mig. Kan det ha med besökaren att göra.
Mamma och pappa säger att det är någon i vår släkt, alltså min kusin. Men jag kan inte minnas att jag har en kusin. Vet inte vad jag ska göra, men det ordnar sig säkert hoppas jag. Hemma är ingenting sig likt. Jag vill slippa allt krångel här hemma och komma tillbaka till dig, Harry.
Men kärlek från din Hermione.
Ron tänkte efter en liten stund. Borde han ha läst brevet... Han visste inte vad han skulle göra åt Hermiones situation. Hon hade själv nämnt att hon inte hade någon kusin. Vem kan det vara... hennes föräldrar är inte sig lika. Tankarna snurrade omkring i Rons huvud. Dörren öppnades, och in kom Lavender.
"Ron? Vad gör du?" Sa Lavender. Ron tog armarna bakom ryggen.
"Ingenting, hur så?" Sa Ron oskyldigt, men lite avslöjande på samma sätt. Ron gjorde allt för att Lavender inte skulle se brevet. Men Lavender genomskådade Ron. "Vad är det som du gömmer bakom ryggen, älskling" Sa Lavender och log lite hemlighetsfullt. Ron hann inte säga någonting innan Lavender hoppade på honom med en kittlingsattack.
"Ne, sluta" Skrattade Ron. Han vred och vände på sig för att komma ur Lavenders grepp. Lavender slutade kittla Ron. Ron tittade upp och fick se att hon redan hade fått tag på brevet. Hon läste inte innehållet utan bara det som stod bakom.
Till Harry Från Hermione
Lavender tittade surt upp på Ron.
"Har du läst Harrys brev?" Sa hon surt.
Ron visste inte vad han skulle säga. Han valde sanningen.
"Ja, det har jag... jag kunde inte låta bli. Jag hittade Hedwig här med brevet. Jag kom hit för att skicka ett brev till Hermione med Harrys uggla" Sa Ron. Det var en lång mening, tänkte han och pustade ut.
Lavender förstod, men hon tyckte verkligen inte att det var nödvändigt att läsa andras brev. Hon höll tyst om det... hon tänkte i alla fall inte läsa det.
"Okej, skriv brevet då" Sa Lavender och satte sig bredvid honom. Ron tog upp en Pergamentsrulle och skrev följande:
Hej Herm!
Jag vill verkligen inte göra dig orolig när jag skriver det här, men det känns som om jag inte har något annat val. Det är Harry. Hans ärr gör ont. Väldigt ont den här gången. Han ligger på sjukhusflygeln med andningsproblem. Jag vet vad du tänker på... jag tänker likadant. Kan det vara möjligt. Du-vet-vem har vi inte hört någonting ifrån på 2år. Harry har inte haft ont i ärret på 2år. Vi trodde han gick under. Vad ska jag göra? PS: vi tar hand om Harry så du behöver inte vara orolig.
Ron.
"Låter det konstigt" undrade Ron och gav Lavender brevet. Lavender läste igenom det och fästa det på Hedwigs ena ben.
"Ja, ganska... men det får duga" Sa Lavender och släppte iväg Hedwig.
Ron gick fram till Lavender och kramade om henne. Han kysste henne ömt och vilade sedan hans huvud på hennes ena axel.
"Jag är orolig över Harry" Sa Han och kramade om henne ännu hårdare. Han släppte sedan henne. De gick hand i hand ner till stora salen. Ron kände sig inge vidare hungrig, vilket var ovanligt för honom.
Ron rörde knappt vid maten. Lavender släppte besticken och förde hennes hand på hans panna.
"Ron, du har feber och du är blek" Sa Lavender bekymrat. Ron sa ingenting. Han kände sig utmattad och trött. Han reste sig sakta upp och gick du ut stora salen.
Hemma hos Hermione
Efter att Hermione hade släpp ut ugglan gick hon till köket. Hon öppnade skafferiet och tog ut ett paket popcorn. Hon tog ur en påse och tog bort plasten, och placerade den sedan i mikron.
Hon väntade sedan tills den hade poppat klart. När Hermione hörde plinget från mikron öppnade hon den och tog sedan ut popcornpåsen. Hon öppnade påsen och hällde sedan innehållet i en skål.
Hon tog skålen och gick upp till sitt rum där hon satte sig på skrivbordet, med skålen framför henne.
Hon tog sedan fram en bok och började läsa. Efter en timmes läsning tittade hon upp från boken och på den skålen som nu var tom. Hon lade sedan ifrån sig boken och tog med sig skålen till köket.
Hermione stoppade in skålen i diskmaskinen och gick sedan tillbaka upp till rummet igen. Hermione kände sig trött och bestämde sig för att lägga sig. Efter en rejäl lektion med tänderna och tandborsten satte hon på sig sin pyjamas och kröp sedan ner i sängen. Hon släckte sedan sin lampa som hon hade på sängbordet. Hermione slöt ögonen och somnade in i en djup sömn.
På morgonen vaknade Hermione av att Hedwig befann vid hennes hus och pickade på rutan i väntan på att hon skulle släppa in ugglan.
Hermione ställde sig upp och vinglade lite.
Hon gäspade högt och öppnade fönstret. Hedwig flög in.
"Hejsan Hedwig, jag ser att du har ett brev till mig! Tackar" Sa Hermione och klappade försiktigt henne. Sedan tog ho loss brevet och tog upp det.
När Hermione hade läst brevet blev hon kritvit i ansiktet. Hon la sig på sängen med brevet tryckt mot bröstet. Hermione tände en tår rinna ner för hennes kind. Hon klarade inte av att hålla dom kvar längre... hon brast i gråt.
Hon kände att hon genast ville tillbaka till Hogwarts. Hon satte sig raskt upp och packade sin koffert. Dörren öppnades och hennes "kusin" kom in. Till Hermiones förvåning tag han upp sin trollstav och viftade lite medans han mumlade några ord.
Hermione försökte vara lika kvick med att ta fram hennes trollstav med det var försent. Det svartnade för Hermione.
