Kap 3

Harry öppnade sakta sina ögon. Han kände ingenting... varken att han hade ont eller huvudvärk. Han tänkte just smita ut ur flygeln när Poppy kom.

"Se så! Hopp i säng med dig! Du tänkte väl inte smita ut utan din medicin!" Sa Hon och pekade mot sängen.

Harry suckade djupt och gick sedan och la sig i sängen. Efter ungefär en minut kom hon med en bägare i handen.

Harry kunde känna den starka lukten. Harry tvingade i sig den sista slurken och lämnade sedan salen med avsmak. Han gick igenom korridoren och in till stora salen för att äta frukost.

När han kom in vändes alla blickar mot han. Det mumlades och viskades. Harry fick syn på Ron som nu inte hade sett honom. Han gick och satte sig vid en ledig plats som befann sig bredvid Ron.

Harry knackade lite på axeln och Ron vände sig om. Han skrek till ett skrik som var ganska feminint av sig. Alla började skratta. Ron rodnade stort, sedan kramade han om Harry. Ron log stort.

"Underbart att du är tillbaka Harry" Sa Ron. Han tvekade på att nämna själva händelsen. Det viktiga för Ron, var att Harry är frisk och välbehållen.

Harry log tillbaka och de fortsatte med frukosten. Ron kom och tänka på Hermione.

"Du, när är det Mione kommer? Visst är det idag?" Undrade Ron.

Harry tänkte efter ett litet tag. Hade han glömt Hermione? Nej, nu mindes han.

"Ja, antagligen skulle hon komma sent på kvällen, eller också tidigt på morgonen" Sa Harry och tog en tugga av sin skinkmacka. Ron nickade. De lämnade sedan stora salen och återvände upp till Gryffindortornet. Harry la sig slappt på soffan.

Han saknade Hermione. Snart skulle hon komma. Snart skulle hon vara i hans famn igen. Harry funderade på att skicka en uggla. Men sedan kom han på att det ändå var ingen mening för att hon skulle ju komma. Tänk att några timmar ska kännas som en evighet. Harry satte sig upp och fick sina studier på hjärnan.

Han tog fram böckerna och pluggade inför provet som han hade imorgon. Sedan fick han sällskap av Ron med pluggandet. Ron sparade ju alltid pluggandet till sista dagen... om han pluggade över huvudtaget.

Ron gav upp efter en kvart. Han gick och åt middag. Harry var inte hungrig, han kunde vänta till middagen. Ron var snabbt tillbaka med två kyklingklubbor i nävarna.

"Här Harry, ät" Sa han och räckte fram kyklingklubborna. Harry blev rörd av tanken. Han tog emot Kyklingsdelarna och åt. Ron log.

Efter en lång dag var Harry utmattad efter allt pluggandet. Han la sig somnade in i en djup sömn i väntan på att Hermione skulle komma. Sovsalens dörr slogs upp, men Harry vaknade inte av det. Hermione kikade in, och gick sedan tyst ut igen.

Hermione gick och la sig. Och lyckades olyckligt vis väcka Lavender med knarret från dörren. Lavender hoppade till av förtjusning. Sedan väcktes hela sovsalen och alla sovsalarna som låg i närheten.

"Vakna, vakna, allihopa! Hermione är tillbaka!" Skrek hon ut av förtjusning. Hermione var trött, men hon kunde inte bara säga att hon ville sova direkt när alla kom in. Hon log och kramade om alla när dom kom. Somliga fattade inte ens vad som pågick, men dom kramades i alla fall.

Harry hörde rop och tjut. Han steg sakta upp. Han kände sig jätte trött. Hur kunde dom vara så fräcka?

"Kan ni inte vara tysta! Somliga ska upp tidigt imorgon!" Skrek han ut. Det blev genast tyst för en sekund. Sedan brast alla i skratt.

Harry brydde sig inte. Han ville bara koncentrera sig på att sova. Några kalla fingrar rörde vid hans kind. Han hoppade till, och fick till sin förvåning se Hermione sittande vid sängkanten.

Harry skrek av glädje och kramade om henne hårt. Hon följde hans exempel. Han släppte sedan henne och kysste henne, i alla fall försökte kyssa henne. Vad var det som var fel? Hermione kysste inte tillbaka, utan tittade bara konstigt på honom.

Harry kunde inte tro det. Dom var ju tillsammans. Dom älskar ju varandra!

"Vad är det, Mione? Är det någonting fel?" Undrade Harry oroligt. Hermione ryckte på sina axlar.

"Nä, det är det väl inte, men aja... vi ses imorgon" Sa hon och skuttade ut ur sovsalen.

Kvar satt Harry med tårar i ögonen.

Harry kunde inte fatta att det var sant. Hans hjärtslag var ojämna och han skakade. Han kände sig inte älskad. Hans hjärta kändes tomt. Han föll ihop på golvet och grät. Han grät och grät. Harry grät tills det inte fans några tårar kvar. Han ställde sig upp igen och la sig på sin obäddade säng. Han stoppade om sig och lyckades somna.

Harry vaknade ovanligt tidigt på morgonen och bäddade sin säng. Harry märkte att inte Ron låg i sin säng. Han ryckte på axlarna och tänkte att han kanske hade sovit med Lavender.

Harry mindes vad Hermione hade sagt. Att hon nu inte tog han som hennes kille utan förmodligen som en kompis. Bara en vän, som förut. Hur kunde hon göra så här mot han? Skulle han bara glömma henne som om ingenting hade hänt. Harry ville inte gråta mer. Han insåg sanningen. Allt var nu över. Han gick ner till sällskapsrummet. Ingen var där. Harry gick och satte sig framför brasan och tittade in i den.