"Två av våra elever kommer följande år att få det stora nöjet att få studera vid Hogwarts skola för häxkonster och trolldom som utbytesstudenter. Samma erbjudande ges till två elever vid Hogwarts. De två elever som kommer att göra oss sällskap ska tas emot varmt och behandlas som vilken annan elev som helst. De två elever som kommer att få åka ska veta att Hogwarts skiljer sig från Brahe magiska institut på många sätt, vilket kommer att förklaras för de två som kommer att få åka. De som är intresserade anmäler sig här." Det var undertecknat av rektorn.
Fredrik och Lukas stod och såg på den nya informationslappen som satt på anslagstavlan i entréhallen, bakom dem stod ett antal andra elever och studerade lappen dem med. Alla verkade lika intresserade.
"Vad säger du om det?" frågade Fredrik.
Fredrik var en lång och för sin ålder välbyggd mörkblond pojke med klar blåa ögon.
"Om vad?" undrade Lukas.
Lukas var en smal och lite kortare pojke med bruna ögon och ljusbrunt hår. Båda två var femton år och gick på Brahe magiska institut i Sverige.
"Att få studera på Hogwarts under ett år. Jag skulle gärna göra det." sa Fredrik under tiden som de började gå mot sin lektion i förvandlingskonst.
"Tja, det kunde ju vara intressant, Albus Dumbledore är ju rektor för skolan." sade Lukas lite tveksamt.
"Ja och det är ju faktiskt en stor anledning och dessutom går ju pojken som överlevde där. Det skulle vara kul att få träffa honom och se vad han egentligen går för!" sade Fredrik med en röst som tydligt klargjorde att han trots tidigare förnekelser var mycket intresserad och såg upp till en pojke i England som hette Harry Potter.
"Så du tror inte på att han besegrade mörkrets herre en gång?" frågade Lukas med ett illmarigt leende.
De stannade utanför dörren till klassrummet och väntade på sin lärare. Fredrik såg upprört på Lukas.
"Självklart tror jag på det. Jag har även som du en tro på att Voldemort har återvänt." Lukas hoppade till över namnet.
"Men sluta, har du inte hört på Åbergs lektioner? Rädsla för ett namn ökar bara rädslan för saken i sig." sade Fredrik.
"Ja, ja men prata inte så högt om det. Du vet ju vad de andra tycker." Samtidigt kom deras lärare och släppte in dem i klassrummet. Alla satte sig på sina vanliga platser och såg på sin lärare.
"God morgon allihop!" sade han.
"God morgon Magister Häckner." svarade alla i kör.
Magistern såg sig om i klassrummet och log.
"Jag antar att alla har sett anslaget nere i entrén om utbytesstudenterbjudandet som har kommit." sade han.
Alla nickade ivrigt till svar.
Magister Häckner nickade gillande.
"Nå, jag kan bara säga att om ni är sugna på att åka ska ni anmäla er direkt. Om någon av er skulle bli utvald kommer ni att få gå med Hogwarts sjätteårselever och de brukar ha ett riktigt intressant år men efter de senaste händelserna vet man ju aldrig." Fredrik räckte upp handen.
"Ja, Ferner?" "Vad menar du med de senaste händelserna, magistern?" Häckner såg först lite förvånat på honom och såg sedan ut som om han sagt något som han inte skulle ha sagt. Han suckade.
"Nu när jag har sagt Hippo så måste jag väl säga Griff." sade han.
Alla såg direkt på honom och nickade instämmande.
"Nåväl, det har varit lite turbulent på Hogwarts den senaste tiden med ministeriet som har blandat sig i utbildningen och de har bytt rektor men vad jag har hört så ska allt vara bra nu igen så om ni skulle vilja åka låt inte det jag sa hindra er."
Fredrik satt och funderade över vad Häckner hade sagt. Om Ministeriet lade sig i utbildningen på Hogwarts kunde det bara innebära en sak och det var att den inte längre var lika bra som det sades. Och om inte den store trollkarlen Dumbledore längre var rektor för skolan så var det ju inte lika intressant att åka dit.
Fredrik var en av dem som trodde på det rykte som spreds om att Voldemort hade återvänt i England men precis som Englands ministerie så höll den svenska ministern samma linje för att hålla vänskapen med England intakt. Han var så sugen på att åka och få uppleva något annat men om det var som Häckner sade så ville han inte åka men samtidigt ville han det. Han släppte tankarna på Hogwarts och koncentrerade sig på Häckners repetition av försvinnandeförtrollningen, de hade ingen direkt undervisning nu eftersom de redan haft sina slutprov för sin grundutbildning så nu repeterade de bara.
Under hela dagen gick Fredrik och funderade på om han skulle anmäla sig som intresserad att få åka och därför gick dagen mycket snabbt och utan att han visste ordet av var klockan fyra och han och Lukas var på väg till flyttnyckelrummet för att åka hem. De tog den flyttnyckel som gick till Motala och susade iväg hemåt. När de landade på samma plats som de alltid gjorde när de åkte hem efter skolan och gömt flyttnyckeln sade Lukas:
"Ska vi hitta på något ikväll?"
"Jag kan inte, jag har träning med laget ikväll." svarade Fredrik.
"Jaha." suckade Lukas, "Ja vi ses imorgon då!"
"Ja, annars kan du ju följa med till träningen." sa Fredrik.
"Tja, varför inte. Jag skulle inte göra något hemma i alla fall, det skulle vara kul att se dig i aktion." svarade Lukas och de gick båda hem till Fredrik för att sedan åka till träningsarenan.

När Fredrik återvände från quidditchträningen med LQC´s ungdomslag satte han sig ner och såg längtansfullt på en Englands karta. Hans grundläggande trollkarlsutbildning var snart slut och han skulle nästa år börja sin högre trollkarlsutbildning som var på tre år. Han satt och tänkte på vilka möjligheter det skulle ge att studera utomlands ett år och sedan fortsätta hemma. Han hade svårt att bestämma sig om han skulle anmäla sig och kunde inte koncentrera sig på något annat den kvällen. Han gick därför och lade sig tidigt och när han vaknade nästa morgon hade han ännu inte bestämt sig. När han kom in i köket var han tvungen att fråga sin far om råd.
"Pappa" sade han och såg på honom.
"Ja Fredrik?" sade hans far och såg upp från tidningen.
"Jo det är så att vi har fått ett erbjudande på skolan om ett års studier på Hogwarts som utbytesstudent och jag undrar om du tycker jag ska anmäla mig som intresserad." sade han försiktigt.
Hans far såg ett tag på honom innan han svarade.
"Vill du själv åka?"
"Både och, jag vill åka men samtidigt vill jag inte. Det skulle vara roligt att studera där ett år men med allt som händer just nu så känns det inte bra." sade Fredrik.
"Då tycker jag att du ska anmäla dig och hoppas på det bästa! En sådan möjlighet får man bara en gång och man ska ta möjligheter att göra något speciellt när de kommer!" sade hans far.
"Så då tycker du att jag ska anmäla mig idag?"
"Ja det tycker jag, även om vissa saker är lite fel där just nu är jag övertygad om att det kommer att ordnas upp så småningom och du borde inte missa chansen om du skulle få åka." sade han och såg på Fredrik.
"Det är nog bäst att du skyndar dig, flyttnyckeln går snart!" sade han sedan.
Fredrik kastade i sig en macka innan han tog sin väska och begav sig iväg.
Lukas stod och väntade på honom.
"Du kommer i sista minuten!" sade han och precis när Fredrik tagit tag i den rostiga spiken kände de det vanliga suget i magen när de for iväg mot skolan.
De lämnade in flyttnyckeln och gick raskt mot lektionen i talmagi. De passerade anslagstavlan i entrén och där stannade Fredrik. Han tog upp sin fjäderpenna. Lukas såg intresserat på honom.
"Jag har bestämt mig för att jag ska försöka få åka dit i alla fall." sade han och skrev sitt namn på pergamentet som hängde under meddelandet.
Efter en stund försvann texten och längst ner på pergamentet ändrades siffran 5 till 6. Lukas tvekade en liten stund innan han tog Fredriks penna och skrev även han sitt namn. Efter en stund stod istället siffran 7 längst ner på pergamentet.
"Jag chansar också på att få åka. Även om vi båda inte kommer få åka dit så har du i alla fall något att göra här om jag får åka!" sade Lukas
"Vad menar du nu?"
"Så som du spelade på träningen igår så har du en lysande framtid i Quidditch ligan framför dig." sade Lukas och dunkade Fredrik i ryggen.
Fredrik rodnade lite, även om många brukade säga att han var bra så betydde det något särskilt när Lukas sade det som han gjorde nu. De hade varit vänner så länge de kunde minnas och gjorde massor av kul saker tillsammans och de var alltid uppriktiga mot varandra.
"Ja nu är det sju anmälda. Undrar hur stor chansen blir att man får åka?" sa Fredrik för att komma bort från Quidditch ett tag.
"Det beror nog lite på, hur många som anmäler sig." sade Lukas medan de fortsatte mot lektionen.
"Med andra ord blir det ganska svårt, jag tror att det blir många som anmäler sig." Även den här dagen kunde Fredrik inte ta bort tankarna på Hogwarts, han tänkte bara på hur det skulle vara att få studera där istället och han koncentrerade sig inte ett dugg på vad som hände på lektionerna. Det var först när de skulle ha förvandlingslektion som han vaknade till.
"Eftersom det bara är en vecka till sommarlovet nu, så tänkte jag att vi skulle ha lite roligt idag istället." sade Häckner.
Alla såg uppmärksamt på honom.
"Jag tänkte att vi alla tar och går ner till sportplanen och spelar lite Quidditch!" sade han med ett brett leende och fortsatte snabbt.
"Eftersom ni kommer att skiljas åt efter det här året och gå på egna anpassade utbildningar nästa år när ni börjar på er högre trollkarls- och häxutbildning så tänkte jag att det kunde vara roligt." Alla höll med och de var snart nere på Quidditchplanen.
"Nu kan jag öva lite extra på min specialare." sa Fredrik till Lukas.
"Vad menar du?"
"Jag har övat på ett specialskott under hela våren och under träningen igår gick det nästan som jag tänkte mig. Du såg det nästan ett flertal gånger. Tränaren sade att det snart sitter och då är jag så gott som klar för elitspel." sa Fredrik.
"Jaha var det den som du höll på med när du missade öppet mål?" sa Lukas och log mot sin vän.
"Precis" svarade Fredrik också med ett leende, "Nu kan jag öva mer på den så att jag inte missar målet." Trots att Lukas inte var intresserad av att spela Quidditch så mycket så stöttade han Fredrik i hans engagemang i spelet och gick ofta och såg på hans matcher eller gjorde Quidditchrelaterade saker med honom. När Fredrik en gång hade berättat att han fått ett erbjudande om elitspel i LQC var han gladare än någon annan för hans skull. Det var för ett år sedan när klubbledarna för LQC (Linköpings Quidditch Club) såg honom på en ungdomsträning som de föll för hans talang och erbjöd honom kontraktet att han skulle spela minst ett år i A-laget innan han bytte klubb. Lukas var faktiskt lite avundsjuk på Fredrik för det. LQC ledde ligan knappt och hade det bästa laget på många år och om deras spel höll i sig året ut skulle de kunna vinna ligan. Fredrik skulle kunna få spela med regerande mästarna, det gjorde Lukas avundsjuk.
De spelade ett tag i de lag som Häckner delade in dem i och de höll igång i en halvtimme och spelade på skoj och ingen sökare hade hittat kvicken än. Det stod 180 mot 40 med fördel för det lag som Fredrik var i.
Det hade samlats fler elever på marken nedanför som intresserat såg på. Då plötsligt började en av sökarna öka farten. Fredrik såg att det andra lagets sökare fått syn på kvicken. Han insåg att om han fångade den skulle det andra laget vinna.
Plötsligt fick Fredrik tag i klonken vid mitten av planen. Han tog den under höger arm och susade iväg, den första av det andra lagets jagare kom mot honom för att ta klonken. Fredrik flög rakt mot honom men precis när de skulle ha dunsat in i varandra så snurrade han runt ett varv och kom undan den andre jagaren. Han satte fart mot målringarna igen och när de andra två jagarna kom mot honom ropade han till Karin som var en av de andra jagarna i hans lag, att hon skulle flyga bakom målringarna. När hon susat iväg var han nästan framme vid de två anfallande jagarna. Då helt plötsligt dök han snabbt ner mot marken och de två följde efter en stund efter honom i full fart. Då sköt han iväg uppåt igen, rakt mot målringarna och vaktaren. Han höjde handen för att skjuta mot mittenringen och vaktaren såg det och blockerade den snabbt. Hastigt lutade sig Fredrik åt vänster och passade Klonken till Karin som nu var bakom ringarna. Vaktaren som trodde att han skulle skjuta genom den vänstra ringen kastade sig åt det hållet. Karin kastade snabbt Klonken till Fredrik igen. Han hoppade upp från kvasten och kastade med ett vrål Klonken genom den högra målringen. Vaktaren som var vid den vänstra stannade upp och såg ytterst förvånad ut. Fredrik stannade till mitt i luften när han var tillbaka på kvasten och stirrade på målringarna innan han flög efter den jagare i det andra laget som nu hade klonken. Men det hade han inte behövt, det andra lagets sökare hade fångat Kvicken. Alla flög ner till Häckner som blåst av matchen.
"Jag gjorde det!" utbrast Fredrik när han landat.
"Vad?" frågade Häckner.
"Det där målet, jag gjorde det. Jag har övat på den manövern hela våren och nu lyckades den tack vare Karins hjälp bakom målringarna. Du gjorde precis som jag tänkte mig och jag sköt tillräckligt snabbt för att lura vaktaren." Alla drog beundrande efter andan och gratulerade honom sedan.
"Grattis, det såg bättre ut idag än igår." sa Lukas.
"Ja, och nu lyckades jag!" sade Fredrik gråtfärdig.
De elever som hade sett på kom fram och var helt ställda över vad han gjort och han kände sig glad över den uppmärksamhet han nu fick för sitt riktigt snygga mål, han kunde inte vänta att få försöka på nästa träning.

De kommande dagarna kom många fram och bara ville säga hej medan andra ville höra honom berätta om sin speciella fint som han övat på. På träningen med LQC kom till och med tränaren för A-laget och ville se när han utförde den med sina lagkamrater. När laget hade tränat i en timme och han kört sin speciella fint ett tiotal gånger och varierat den så han tog olika målringar så att inte vaktaren skulle vara beredd fick de sluta för dagen och innan Fredrik åkte hem fick han en lyckönskning av tränaren som menade att han nu bara kunde vänta på nästa säsong då han mycket väl kunde spela för A-laget.

Dagarna passerade fort och de var snart framme vid terminsavslutningen. Fredrik och de andra i hans klass var glada att de nu var klara med sin grundläggande utbildning och nästa år skulle börja sin högre utbildning. Hela skolan var samlad i Aulan där rektor Labero gav de som avslutade sina högre utbildningar det formella beviset på att de var klara med utbildningen, nämligen betygen, ett examensbevis och ett avskedsbrev. Alla som var klara hade nya svarta hattar på sig som sken av glädje och stolthet och tydligt visade att personen som bar den hade klarat av den högre trollkarls utbildningen.
När alla hade fått sina examensbevis tog Labero upp ett papper och harklade sig för att alla glada nyutexaminerade och alla andra som bara var glada att sommarlovet snart började skulle tystna.
"Innan vi allihop skiljs åt för att antingen påbörja våra framtida liv eller för att vila upp oss för ännu ett hårt studieår efter sommaren har jag en sak till att tillkännage." sade han och höll upp pergamentet.
"Nämligen vilka två av våra elever som kommer att få det stora nöjet att studera i England det kommande året. Jag kan säga att det var 30 som anmälde sig men bara två får alltså åka." Hela salen flämtade till. Ingen hade tänkt på att två elever skulle få resa till England och studera, allas uppmärksamhet hade varit på det stundande sommarlovet och på Fredriks spektakulära mål för någon dag sedan.
"Undrar vilka som får åka?" sade Lukas.
"Ja, det ska bli intressant att se." sade Fredrik.
"Jag vet att många är oroliga för vad som kan hända nu när Lord Voldemort är tillbaka men rektor Dumbledore har garanterat att ni kommer att vara säkra." sade Labero och fortsatte:
"Får jag be Fredrik Ferner och Lukas Lucidor att komma fram!" Fredrik hoppade till, hade han hört rätt? Det måste han ha gjort för hans klasskamrater hurrade. Han reste sig på lätt skakande ben och gick tillsammans med Lukas fram till talarstolen där rektor Labero väntade.
"Jag är stolt över att kunna överlämna dessa brev från Hogwarts till er och lyckönska er under ert studieår där." sade Labero och gav dem varsitt tjockt brev.
Båda tackade överväldigade och bugade sig för rektorn.
När alla elever rusade ut ur aulan för att påbörja sommarlovet stannade Fredrik och Lukas kvar tillsammans med Labero och Häckner.
"Nu har jag lite information till er innan ni ger er av hem." sade Labero.
De såg uppmärksamt på honom, fortfarande väldigt glada över att de båda två fick åka.
"I era brev finns en lista med ämnen som ni kan läsa på Hogwarts. Ni kommer att gå med sjätteårseleverna och de läser för sin FUTT examen. De kurserna brukar vara ganska svåra och därför råder jag er att betänka era val angående kurser noga. Ni får förstås välja vad ni vill läsa men de flesta professorer brukar ha höga krav på vilka de tar in på sina lektioner. Därför är det bäst om ni väljer kurser som ni har MVG eller VG i för att vara säkra på en plats." Han såg på båda med en förtroendefull blick.
"Så de ämnen som vi bara har G i behöver vi inte söka på Hogwarts?" frågade Lukas.
"Vad är det som säger att ni bara har G i något ämne?" frågade Labero som om de sagt något underligt.
De såg förvånat på honom men han fortsatte utan att verka ta notis om det:
"Det jag menar är att de lärare ni kommer att ha på Hogwarts kommer att titta på era resultat härifrån för att avgöra om ni kommer att klara av utbildningen. Till en del räcker det med VG och några kommer ni att behöva minst MVG men helst MVG."
"Och som svar på era förvånade blickar har ni båda VG- som sämsta betyg." sade han direkt efteråt.
"Spådomskonst!" sade de samtidigt.
Labero nickade lite lätt med ett besynnerligt leende.
"Ja det är ett ämne jag inte kommer att söka!" sade Fredrik med ett litet skratt.
Labero log ännu mer.
"Senast den siste juli måste ni ha skickat era listor till Hogwarts. Vilka kurser ni kommer att få läsa får ni reda på under era första dagar. Ni finner mer information om hur ni tar er till Hogwarts och om hur det är på skolan i era brev. Ni kommer att möta professor McGonagall i London och hon kommer att transportera er till Hogwarts innan de andra eleverna kommer dit." han tog en paus och fortsatte.
"Jag hoppas att ni kommer få trevligt under er tid där och lära er mycket. Jag kommer att vara i kontakt med rektor Dumbledore för att höra hur det går och om det är något så är det honom ni ska prata med." De nickade båda.
"Lycka till nu. Mer kan jag inte säga." sade Labero innan han släppte iväg dem.
De gick ut från aulan och skulle gå mot flyttnyckeln hem. Sommarlovet kändes plötsligt oerhört långt, de längtade båda till Hogwarts.
När de kom ut från salen väntade hela klassen på dem.
"Grattis!" utbrast Karin och kramade om dem båda, "Vad roligt att ni får åka båda två." "Tackar, vem kunde tro att två vänner från samma klass skulle få åka." sade de lite generade.
Alla i klassen tog i hand med varandra innan de skulle ge sig av hemåt.
"Ni får skriva hit till oss hur det är i England och hur Dumbledore är!" sade en av de andra pojkarna i klassen som hette Tomas.
"Ja det ska vi göra." lovade båda två.
De gick ut från skolan för att ta sina flyttnycklar hem.
"Kom ihåg, klockan sju hemma hos mig!" sade Karin när de alla tagit sina respektive flyttnycklar och väntade på rätt tid.
"Nej då vi ses där!" sade alla innan de en efter en försvann hemåt.

Kvart i sju ropade Fredrik hej då till sina föräldrar innan han tillsammans med Lukas gick bort till gathörnet. De stod där och koncentrerade sig.
"Okej, vi ses där om allt går som det ska!" sa Fredrik innan han försvann med ett litet plopp.
Han dök upp sekunden senare utanför ett rött hus där Karin stod och väntade. Några sekunder senare kom Lukas dit en meter från Fredrik.
"Bra, nu väntar vi bara på Tomas så kan vi sätta igång!" sa Karin medan hon visade in dem i huset där resten av klassen väntade.
Tio minuter senare hade Tomas kommit och Karin kom in och öppnade dörren ut i trädgården. Där var ett bord uppdukat med allehanda maträtter och honungsölflaskor stod över hela bordet.
Tomas såg lite snopen ut.
"Jag som tog med mig eget!" sa han.
"Det gör inget" sa Lukas, "då har vi ju mer, vi delar på allt idag." Han tog upp en flaska ur en påse han hade med sig.
"Min pappa blev så glad för min skull när jag berättade att jag skulle till England i höst att han bjöd mig och alla i klassen på en flaska eldwhisky. Han menade att då visste han vad jag drack." sa han med ett leende.
Alla visslade förtjust till över flaskan som Lukas ställde på bordet.
"Den tar vi efter maten!" sa Karin bestämt. "Nu ska vi äta och njuta och bara ha kul tillsammans och göra den här terminsavslutningen värd att minnas för resten av våra liv!" Med hennes ord högg de in på kycklingklubborna, den friterade potatisen, burgarna och allt annat som fanns uppdukat samtidigt som de emellanåt tog sig några klunkar öl. Under tiden som de åt skålade de för framgångsrika år på sina högre trollkarls- och häxutbildningar och för Fredriks och Lukas år i England.
När de ätit upp tog Karin fram sin trollstav och viftade till och tallrikarna försvann, istället började massor av lampor i blandade färger dyka upp över hela trädgården. När lamporna var igång och blinkade i olika hastighet hämtade Karin en stereo och musik började spela och en låt som hette "Living in America" började det hela.
"Nu festar vi och firar att vi är klara med den grundläggande utbildningen!" sa hon och sedan festade och dansade de natten lång.