De högljudda samtalen i stora salen hade tystnat när de nya eleverna kom inmarscherande. Fredrik och Lukas stod lite nervösa till höger längst fram vid honnörsbordet, de hade inte gått in med förstaårseleverna utan hade gått in tidigare. När alla "gamla" elever hade kommit in så hade de nästan börjat springa iväg. En mycket skäggig och enormt stor man hade kommit in i salen och de hade trott att det var en jätte. Professor McGonagall hade lugnat dem med att säga att det var Rubeus Hagrid, skogsvaktare och lärare i skötsel och vård av magiska djur. Varje ny elev hade fått ta på sig en hatt som efter stund ropat ut ett namn på ett elevhem som de skulle vara i. Professor McGonagall som hade mött dem i London hade förklarat det hela väl men Fredrik kände sig ändå nervös. Behöva ta på sig en gammal fånig hatt inför hundratals elever som han skulle komma att leva med det närmaste året och inte kände ett dugg ännu. Den siste unge pojke som var ny på Hogwarts ropades upp av McGonagall.
"Mark Evans" En liten pojke gick och satte sig på stolen och satte hatten på huvudet. En kort stund senare ropade den ut.
"Gryffindor!" Vid det bord där alla hade rödsvarta klädnader hurrades det medan pojken gick och satte sig och spanade utmed bordet efter någon han kände igen, verkade det som. Den gamle mannen som satt på den tronliknande stolen i mitten av honnörsbordet reste sig upp, Fredrik bugade sig lite lätt då han visste att det var Dumbledore som blivit återinsatt som rektor för skolan sedan det kommit till allmän kännedom att Voldemort kommit tillbaka. Ingen verkade lägga notis till hans gest som ingen annan gjort.
"Innan ni hugger in så har hatten ytterliggare två elever att sortera." sade Dumbledore.
Ett intresserat mummel hördes från salen, mest från de elever som nyss blivit sorterade.
"Vi har det här året två utbytesstudenter från Sverige som gör oss sällskap. Samtidigt är två av våra elever från fjärde året i Sverige. Innan dem kommer att få reda på vilket elevhem dem kommer att få vara i så vill jag bara säga att vi allihop ger dem ett varmt välkomnande och tar hand om dem väl så att de känner sig hemma!" Sedan satte han sig ner och McGonagall tog ett steg fram.
"Fredrik Ferner."
Fredrik gick fram och satte sig på stolen och kände hur hatten sjönk ner på huvudet. För första gången såg han ut över salen och alla elever som nu hade sina blickar på honom. Han hörde hela tiden ett lågt mummel inne i huvudet som verkade gå igenom hans personlighet. Han visste inte varför men han visste på något sätt att hatten pratade med honom. Plötsligt slutade mumlandet och istället hörde han hatten ropa ut:
"Gryffindor!"
Han tog av sig hatten och gick och slog sig ner på en tom plats bredvid en brunhårig pojke med runt ansikte och Mark Evans under applåder från eleverna vid bordet. Nu satte sig Lukas på stolen och tog på sig hatten. Fredrik hoppades innerligt att den snart skulle ropa ut Gryffindor, men med tanke på den tur de haft att båda bli utvalda att åka så tänkte han att det skulle vara för bra för att vara sant, och han hade rätt. Sekunden senare hördes nämligen:
"Slytherin!"
Eleverna med de grönsvarta klädnaderna hurrade nu. Fredrik såg mot Lukas som såg tillbaka och ryckte lite uppgivet på axlarna innan han slog sig ner vid Slytherinbordet, där en pojke med ljust bakåtslickat hår böjde sig fram och började prata med honom direkt.
Dumbledore reste sig igen.
"Då så mina vänner, den här kvällen varar inte för evigt. Sätt igång!" sedan satte han sig ner.
Fredrik funderade på om Dumbledore var en så stor trollkarl som han hört men samtidigt såg han hur borden nu var fulla med mat. Han satt och gapade på dem med öppen mun.
"Så där reagerar nästan alla första gången.", sade den brunhårige pojken med det runda ansiktet, "Jag heter Neville Longbottom." sade han sedan medan han räckte fram handen.
Fredrik tog och skakade den och svarade.
"Fredrik Ferner, men det hörde du ju förut."
"Jo, det gjorde jag. Vi är klasskamrater förresten, jag går det sjätte året. Du ska ju gå med oss." sade Neville med ett leende.
"Det blir nog roligt." sade Fredrik och log han med innan han högg in på maten.
Under hela middagen satt han och Neville och pratade om hur det var på Hogwarts. Han kände sig ganska glad under hela kvällen, trots att Lukas inte hamnade i samma elevhem kände han det nästan som att han började få lite kontakt med en av dem som han skulle leva tillsammans med resten av året.
När han ätit färdigt satt han och spanade efter den berömde pojken som överlevde, han ville bara se honom men han såg honom ingenstans vid de andra tre borden. När alla började röra sig ut från salen följde han med Neville som glatt visade vägen till Gryffindors sällskapsrum, han verkade tycka att det var ett förtroende eller något. De pratade lite mer under tiden som de gick, Neville förklarade poängsystemet medan de gick i trapporna.
De kom tillslut fram till en stor tavla med en tjock dam på.
"Lösen" sade hon som på rutin.
Neville vände sig mot Fredrik.
"Jag brukar ha svårt att komma ihåg lösenordet men Ron, han är Prefekt i vår klass, berättade det för mig förut. Det är Sirius Black." sade han och den tjocka damen log mot honom medan porträttet svängde åt sidan och de gick in genom hålet som fanns bakom.
Fredrik blev faktiskt lite ställd när han såg rummet de kom in i. Det var ett stort rum med soffor och fåtöljer utspridda överallt, i en öppen spis brann en brasa.
"Det här är vårt sällskapsrum, här samlas vi på kvällarna och gör läxor eller spelar knallkort eller trollkarlsschack eller bara tar det lugnt eller något annat. Uppför den trappan" sade Neville och pekade, "ligger flickornas sovrum, pojkar kommer inte in där så försök inte!" sade han uppmanande.
"Uppför den här ligger vårt sovrum." fortsatte han och gick mot trappan som ledde till pojkarnas sovsalar.
"Du nämnde en Ron som också gick i sjätte året. Är det några mer?" frågade Fredrik.
"Men visst, det är Dean Thomas, Seamus Finnegan, Ron Weasley som jag nämnde förut och han är Prefekt." sade Neville medan han stannade framför en dörr som det stod Sjätteårselever ovanför.
"Och så är det ju Harry förstås!"
"Harry?" sade Fredrik lite undrande.
"Ja, Harry Potter alltså." sade Neville samtidigt som han tog tag i handtaget.
Fredrik trodde inte sina öron och tappade hakan när han klev in i sovsalen och såg en svarthårig pojke med glasögon stå vid en sång och ta på sig sin pyjamas. På pannan syntes ett blixtformat ärr, han hade trott att Neville bara drivit med honom men där stod pojken som överlevde.
"J… ja… jag kan inte tro det." stammade han fram under tiden som Neville stängde dörren.
Alla vände sig mot dem och en rödhårig pojke klev fram först.
"Hej, Jag är Ron Weasley, trevligt att träffas. Hoppas att du kommer att trivas här." Fredrik tog i hand med alla som kom fram och presenterade sig, de verkade trevliga allihop. Sist kom den glasögonprydde svarthårige pojken fram, nu hade han lagt luggen över ärret.
"Harry Potter." sade han och räckte fram handen.
"Fredrik Ferner." sade Fredrik och skakade hans hand.
Han släppte den berömde pojkens hand och såg noga på honom.
"Säg mig, är du verkligen den Harry Potter?" frågade han.
Den svarthårige Harry såg upp rakt in i hans ögon och han såg den gröna färgen lysa klart och svaret kom innan han hann tänka.
"Ja, jag vet inte om det finns någon mer Harry Potter men jag är den som man pratar om runt om i världen om det är det du menar." sade Harry med en viss anspänning i rösten.
"Jo, det var det." svarade Fredrik och fortsatte. "Det är lite roligt, innan jag reste hit pratade jag och mina vänner om att Harry Potter gick på Hogwarts och jag kanske skulle få träffa honom och nu går jag tillsammans med honom. Det känns lite speciellt."
"Ja, så speciell vet jag inte om jag är." sade Harry lite generat och dolde det bra genom att gäspa, "Nu är jag trött, vi får prata mer imorgon. God natt." fortsatte han medan han klev upp i sin himmelsäng.
Ron visade Fredrik vilken säng som var hans och han fann sina saker där. Han letade fram sin pyjamas och klev upp i sängen. Hans tankar flög omkring. Först hade han kommit hit, han hade hamnat i ett av de elevhem han tyckte verkade bra efter den information han fått innan och han skulle gå i samma klass som Harry Potter. Det var för mycket på en gång, tänkte han. Trots att han var glad att han kände sig så välkommen låg han och funderade. Han hade märkt anspänningen i Harrys röst, han var säker på att det var något som han gick och funderade över som hade hänt för inte alltför länge sedan och det var inte hans berömdhet, det var något annat som tyngde hans sinne. Innan han somnade hade han bestämt sig för att försöka att bli vän eller kanske till och med god vän med de fem som han nu gick tillsammans med, han ville gärna lära känna Harry Potter mer.

När han vaknade på morgonen kändes det speciellt när han för första gången fick ta på sig de rödsvarta klädnaderna och tillsammans med de andra fem som hade väntat på honom gå ner till stora salen för frukost. När han kom in stannade han upp. Han hade aldrig sett sådan frukost. Korv, omelett, rostat bröd, ja nästan allt man kunde önska sig stod uppdukat för att man skulle ta för sig av det man kände för. Han slog sig ner bredvid Neville och tog lite av varje som han kände för. Samtidigt kom en flicka med långt brunt burrigt hår och slog sig ner bredvid den rödhårige Ron. Han såg att deras händer möttes och de log på ett konstigt sätt mot varandra innan hon också tog för sig av frukosten. Ingen annan verkade ha sett deras gester mot varandra och när Ron vände på sig och såg mot honom (Han satt mitt mot Ron) sade han förklarande:
"Det här är Hermione Granger, hon går också i vår årsklass och är den kvinnliga prefekten." Det var tydligt att Ron trodde att han bara undrade vem hon var och inte funderade över deras blickar mot varandra, visserligen gjorde han ju det också men han trodde sig förstå deras blickar.
"Hej" sade Hermione "Jag tycker det ska bli jättespännande att lära känna dig och lära mig lite om hur ni har det i Sverige."
"Jag ska försöka vara till hjälp då och jag vill gärna lära känna er." svarade han.
"Vad tycker du om hur det är här än så länge?" frågade hon vidare.
"Det känns ovant. Hemma så var vi bara i skolan när vi hade lektioner, efter dagens slut åkte vi hem och vi hade ju som sagt ingen tävling mellan olika klasser som det är här. Så det känns lite konstigt att jag ska vara här i skolan hela tiden." svarade han.
"Det kommer nog att gå bra. Vi ska hjälpa dig så att du klarar dig bra här, vi i Gryffindor håller ihop." sade Hermione.
Precis då kom fyra personer med grönsvarta klädnader in. Fredrik kände genast igen den ljushårige pojke som han sett prata med Lukas kvällen innan, där var också Fredrik och två stora grabbar som såg ut som två stora stenar med lite trollinblandning. Lukas såg mot Fredrik och nickade till honom innan han satte sig ner och påbörjade sin frukost vid Slytherinbordet.
Medan Fredrik åt på en rostad macka kom professor McGonagall och lämnade ett kuvert till honom och till Harry, de andra fick bara varsitt papper som tydligen var deras scheman. Fredrik öppnade sitt brev och läste intresserat vad som stod. Han sken upp av glädje, han hade blivit antagen till alla ämnen han hade ansökt att få läsa. Försvar mot Svartkonster, Trollformellära, Förvandlingskonst, Trolldryckskonst, Talmagi och Örtlära.
Han såg på sitt schema och det såg hyfsat ut, han hade flera lediga timmar.
"Det är inte sant!" hörda han Harry säga då.
Alla runt omkring vände sig mot honom.
"Vad är det Harry?" frågade Ron.
Harry såg upp på dem med glädjetårar i ögonen.
"Jag har blivit kapten för Quidditchlaget!" sade han.
"Grattis!" sade alla utom Fredrik som såg oförstående på dem.
"Quidditchlaget?" frågade han.
"Ja, det är en Quidditchturnering mellan elevhemmen under året, vi vann förra året. Det är mycket prestige i att vinna den." sade Ron förklarande.
"Hade ni ingen sådan turnering på er skola?" undrade Harry förvånat.
"Nej" svarade Fredrik och skakade på huvudet.
"Vi hade det bara som förströelse någon gång ibland och då spelade vi för skojs skull, annars har vi bara den nationella Quidditchligan." fortsatte han.
"Gillar du Quidditch?" frågade Harry nu intresserat.
"Ja verkligen, det är bland det bästa jag vet!" sade Fredrik.
"Då kanske du ska komma till Quidditcharenan på fredag. Vi ska ha uttagning för det nya laget då, vi behöver två nya jagare." sade Harry.
"Ja, Ginny kanske tar en av dem platserna men vi behöver fler bra spelare. Jag är vaktare och Harry är sökare." sade Ron.
"Ginny?" frågade Fredrik samtidigt som han kände glädje över att han kanske skulle få spela Quidditch med den berömde pojken.
"Javisst ja. Det är min syster, det är hon med rött hår där borta." sade Ron och pekade längs med bordet på en rödhårig flicka som pratade med en ganska liten ljushårig jämnårig pojke som hade ett prefektmärke på sig precis som Ron.
"Som sagt så behöver vi två nya jagare, de andra platserna är redan fyllda om ingen hoppar av, så om du är intresserad så kom klockan sju på fredag så får vi se." sade Harry.
"Jag ser fram emot att få försöka få komma med, det skulle få vara roligt att få spela i en turnering istället för på strötimmar."
Harry hade vänt sig och såg mot Slytherinbordet där Malfoy satt ett tag innan han vände sig mot Fredrik.
"Han som sitter där, som också kommer från Sverige, känner du honom?" frågade han och nickade mot Slytherinbordet.
Fredrik vände sig med ett litet nedslaget ansiktsuttryck.
"Jo, han är eller var min bästa vän hemma." sade han.
En susning gick genom alla de sex Gryffindorelever han kände lite än så länge.
"Tråkigt att ni inte kom i samma elevhem. Han verkar dock ha hittat en ny vän i Draco Malfoy." sade Ron olycksbådande.
"Är det dåligt?" frågade Fredrik oroligt.
"Nja, Malfoy är väl inte den bästa person vi vet i de andra elevhemmen. Hoppas att din vän ser vilken hemsk person Malfoy är." sade Harry.
Plötsligt kände han sig lite orolig för Lukas men ett skratt slog bort tankarna. Han såg åt det håll där skrattet kom ifrån. Malfoy verkade ha sagt något till Lukas som gjorde att han skrattade hjärtligt. Det högg till lite i magen och det kändes inte bra när han såg att Lukas hade roligt med den här Malfoy som Harry Potter inte tyckte om.