Fredrik lärde sig snart de mest grundläggande rutinerna på Hogwarts och han trivdes riktigt bra med eleverna i Gryffindor. Han gick mest med Neville Longbottom till lektionerna, han visste inte varför men han fann något hos den lite glömske pojken intressant. Neville verkade vara mycket glad över att ha någon att vara med under lektionerna och under rasterna. Han verkade annars vara ganska ensam, tyckte Fredrik. Fredrik tyckte att han verkade gladare än under middagen den första dagen. Han hade inte lärt känna dem andra så mycket än men han började få en bra kontakt med dem när de var framme vid torsdagen. Han hade redan tidigt fått klart för sig att Harry Potter inte var någon bortskämd eller uppblåst kändis. Han var en vanlig pojke precis som vilken annan som helt enkelt hade råkat ut för något hemskt i sin barndom. Han kom mycket bra överens med honom, Ron och Hermione förutom Neville och sökte sig även till deras sällskap under raster, kvällar och lektioner. Under första dagen hade han haft Talmagi och då hade han och Hermione samarbetat och de hade under den lektionen funnit mycket intressant om varandra, Hermione var mycket intresserad av att få veta mer om hur det var i Sverige och hon berättade mycket om hur det var på Hogwarts.
Den fjärde dagen hade han tillsammans med Harry, Ron och Hermione gått för trolldryckskonst och han hade slagit sig ner bredvid Hermione eftersom Harry och Ron satte sig vid samma bänk framför dem. Han hade hört om trolldrycksläraren, professor Snape, om hur han behandlade en del elever orättvist och gärna favoriserade Slytherinelever men samtidigt gärna satte åt elever från Gryffindor men han var ändå inte beredd på hur han inledde lektionen.

"Som jag kan se så är en av våra utbytesstudenter med här." hade professor Snape sagt inledningsvis och sett rakt på Fredrik.
Lukas hade inte blivit antagen till trolldryckskonst eftersom hans betyg inte hade räckt.

"Jag vill bara göra dig uppmärksam på att jag förväntar mig hårt arbete av dem som läser här på FUTT nivån. Även om du nu hamnade i Gryffindor så hoppas jag innerligt att du ska prestera bättre än vad Herr Longbottom och Potter har gjort de tidigare åren, åtminstone en av dem kvalificerade sig som tur är inte." sade Snape med en elak blick mot Harry.
Fredrik blickade åt Harrys håll och såg att han besvarade blicken.

"Dina betyg från Sverige visar att du kan mycket. Jag kommer att förvänta mig en hel del av dig, bara så att du vet." fortsatte han innan han började gå igenom hur man skulle framställa ett elixir för att bli av med kraftig hårväxt.
När de var på väg från fängelsehålan till stora salen för lunch var Fredrik tvungen att fråga Harry.

"Hur kan du acceptera att han betedde sig så där mot dig?"

"Jag är van, han har gjort det ända sedan jag började här." sade Harry och ryckte på axlarna.

"Men du borde säga till Dumbledore, en professor borde inte bete sig så mot en elev." sa Fredrik som inte kunde släppa Professor Snapes beteende.

"Det skulle ändå inte förändra något, han skulle bara hålla på mer om jag är så svag och ynklig att jag springer till rektorn, dessutom skulle Malfoy glädjas då. Han är så där mot alla i Gryffindor i alla fall och jag har slutat bry mig, det har delvis med min far att göra." sade Harry men precis när han sagt det verkade det som att han ångrade att han hade sagt det och gick i raskare takt för att slippa svara på fler frågor.

Fredrik som inte ville bli ovän med någon av de nya vänner han fått förstod att Harry inte ville prata mer om saken och beslöt sig för att inte bekymra sig om det utan istället koncentrera sig på att göra bra ifrån sig i ämnet, även om Professor Snape var som han var.
Även den här dagen försökte han prata med Lukas när de möttes på väg in i stora salen men Malfoy drog med honom till bordet innan han hann säga hej. Så hade det varit ända sedan första dagen, Lukas verkade alltid bli bortdragen eller ha bråttom någonstans så att han inte kunde prata med Fredrik, det kändes oroande.
När de hade satt sig ner fick han något annat att tänka på än att Lukas verkade bli bortdragen från honom. En bit bort på Gryffindorbordet satt en liten mörkhårig pojke och stirrade på dem. Fredrik lutade sig mot Harry och sade i låg ton:

"Den där pojken där borta har stirrat på dig en lång tid nu och han har gjort det ända sedan i den första morgonen."

Harry såg upp och tittade mot pojken som genast ryckte till och såg ner i bordet istället.

"Mark Evans menar du?"

Fredrik nickade.

"Han är väl ett hängivet fan som Colin var under sitt första år." sade Ron och förklarade hur Colin Creevey under nästan hela sitt första år förföljt Harry med en kamera eftersom han beundrade honom så och sedan hade blivit förstenad av en Basilisk som Harry senare hade dödat. Fredrik blev förvånad när han hörde det men Harry tog ordet innan någon annan för att som det verkade slippa prata om saken.

"Nej, han bor i närheten där jag bor med min moster. Han blev misshandlad av min kusin en gång. Det är därför han tittar så, han känner igen mig." sade Harry efter en snabb blick mot lärarbordet och återgick till sin lunch.

De såg alla på honom men ingen sade något mer om saken.

"Undrar vem den nye läraren i Försvar mot Svartkonster är?" sade Hermione.

"Det får vi väl se när vi kommer dit, jag har inte sett till någon ny lärare." sade Ron.

"Jasså, slutade den viktigaste läraren efter förra året?" frågade Fredrik.
De såg alla på honom.

"Nja, det är väl snarare så att hon blev utkastad. Vi har haft en ny lärare i försvar mot svartkonster varje år och förra året tog det verkligen priset." förklarade Ron.

Fredrik fick ett förvånat ansiktsuttryck.

"Det verkar som att de bara orkar med ett år var." sade Ron med ett lite mystiskt leende.

Det hela konfunderade Fredrik, hur kunde de byta lärare i ett sådant viktigt ämne varje år? Han blev nu väldigt otålig på att få komma till den lektionen och börja dagens lektion så han skyndade sig att äta upp.
Han gjorde sällskap med Harry, Ron och Hermione till klassrummet för Försvar mot Svartkonster och stod och väntade utanför tills dörren öppnades. Ingen professor syntes till men de gick in och satte sig. I stolen bakom katedern såg de att det satt en man med grått, spretigt hår och man såg en lätt lappad klädnad. Fredrik slog sig ner bredvid Hermione och Neville på en av bänkarna längst fram.
Mannen som satt i stolen reste på sig och vände sig om, en liten susning gick genom klassen.

"Välkomna till ett nytt spännande studieår i försvar mot svartkonster. Jag är Professor R.J Lupin."

Fredrik märkte hur alla andra reagerade när professorn presenterade sig och misstänkte att de kände till professorn sedan tidigare. Den enda som inte verkade ha reagerat var Harry.

"Professorn, vad gör ni här?" frågade Dean Thomas.
Professor Lupin vände sig mot honom.

"Jo förstår ni. Efter vad som framkom innan sommaren så blev jag tillfrågad av ministeriet om jag kunde tänka mig att ställa upp om föräldrarna godkände det. Så ministeriet skickade en lapp till alla föräldrar där de förklarade sin och Dumbledores syn på och hållning till mig och där de tydligt förklarade att jag inte skulle vara någon fara för deras barn. Jag har nämligen ett kraftigt elixir så det är ingen fara med mig. Kort sagt så när de summerat svaren så visade det sig att dem hade lugnat föräldrarna och godkände att jag undervisade deras barn." sade Professorn och såg ut över klassen.

Ron räckte upp handen.

"Ja Herr Weasley."

"Men varför var ni inte med på middagen när vi kom hit?"

"Därför att jag precis kom hit, jag blev lite försenad av ett annat uppdrag jag var tvungen att slutföra innan jag kunde komma." sade Professorn med en lite underlig blick mot Harry och Ron.

"Ska vi stå hela lektionen och prata om varför jag är här eller ska vi lära oss något som faktiskt är viktigt?" frågade han direkt efter och de flesta skrattade till.

Professor Lupin gick runt katedern och ställde sig framför Fredrik.

"Vad trevligt att vi har utbytesstudenter här det här året, jag hoppas att era betyg från Sverige kommer att synas här med." sade han och såg först på Fredrik och sedan på Lukas som satt längre bak.

När Fredrik försökte få ögonkontakt med honom såg han åt ett annat håll. Fredrik vände sig mot tavlan igen där Lupin började gå igenom de oförlåtliga förbannelserna som repetition. Fredrik lyssnade intresserat, han tyckte verkligen att Professor Lupin verkade vara en bra lärare och under lektionen fick han flera gånger visa prov på sina kunskaper när han fick en fråga och han kände sig stolt när han kunde saker som inte så många andra verkade kunna och till och med Harry såg förvånat på honom en gång.

"Ni ska veta att jag tänker se till att ni ska kunna försvara er mot alla de hemskheter som kan drabba er, förutom mot Avada Kedavra som det inte finns något skydd mot. Läs de första fem sidorna i Avancerat försvar mot svartkonst del ett till nästa gång, ni kommer att behöva det då." sade Professor Lupin innan han släppte iväg dem.

På väg genom korridoren var Fredrik tvungen att fråga Neville.

"Varför skulle man vara orolig för honom, han verkar ju väldigt trevlig och bra som lärare."

"Han är en varulv." svarade Neville kort.
"Men han har ett bra elixir verkar det som och Dumbledore tror på honom så då är han inte farlig!" fortsatte han snabbt när han såg Fredriks lite skrämda blick.

Fredrik nickade lugnad av det Neville sade. Om Dumbledore litade på honom så kunde han också göra det och så som han var under lektionen så var det inget fel på honom, tänkte Fredrik och fortsatte mot växthusen.

När de på kvällen hade satt sig för middag i stora salen ställde sig Dumbledore upp.

"God kväll mina kära vänner. Idag har vår nya Professor i Försvar mot Svartkonst anlänt." Allas blickar riktades mot lärarbordet.

"Jag vill att alla välkomnar Professor Lupin." sade han vidare och applåder kom från nästan alla elever, en del mer och några mindre kraftiga.

Fredrik märkte att Harry, Ron och Hermione applåderade hjärtligt och log mot Lupin.

"Jag kan försäkra er alla om att Professor Lupin mår bra och inte är någon att vara orolig för, vilket era föräldrar också tycker eftersom det är dem som godkänt att han kommer tillbaka."

När middagen var över gick Fredrik med Harry och de andra mot sällskapsrummet, på vägen mötte han Lukas som stannade till och han gjorde samma sak.

"Gå ni, jag kommer sedan." sade han till de andra innan han vände sig till Lukas.

"Hej, hur är det?" frågade han.

"Jo tack bra, jag har blivit mycket hjärtligt välkomnad och jag har träffat några trevliga vänner redan, Draco Malfoy är en trevlig person som jag kommer bra överens med. Hur har du haft det?" svarade Lukas snabbt som om han ändå ville komma bort därifrån.

"Jag ska inte klaga, alla är verkligen jättetrevliga och det känns som att vi har börjat bli vänner vi i klassen. Vet du vem jag går med? Harry Potter!" sade Fredrik glatt.

"Jo, jag hör hört att det är han som går i Gryffindor, han verkar vara lite konstig tycker jag för att inte säga vrickad." sade Lukas med en underlig röst.

"Han är inte konstig!" sade Fredrik tvärt och den glada känslan han hade innan var som bortblåst.

"Då verkar den där Malfoy vara en riktig lismande typ som man inte kan lita på, kanske rentav farlig." fortsatte han men ångrade i samma ögonblick att han sagt det.

"Du ska inte säga så. Draco har sagt mycket om Harry Potter som du skulle springa lång väg bort från honom om du fick höra!" sade Lukas med hetta och blängde argt på Fredrik.

"Vad är det med dig egentligen? Och Det är inget konstigt med Potter!"

"Det är inget med mig. Men jag har fått höra att Potter är galen och kan lura i folk vad som helst och jag ser att han har lyckats med dig! Om du ska gå och vara så blind och prata illa om folk som du inte känner så kan du gå och vara Potters lilla vän. Jag är inte någon Sidekick i alla fall. Draco har fått mig att inse att jag har varit det åt dig under alldeles för många år och jag tänker inte vara det längre." nästan skrek Lukas.

Fredrik kunde inte förstå att Lukas sade det han sade.

"Jag har inget mer att säga dig, gå upp och lyssna på Sankte Potter du!" sade Lukas och vände ryggen åt Fredrik och gick iväg mot fängelsehålorna.

Kvar stod Fredrik med en otroligt otäck känsla i magen som kändes som att han tappat något mycket kärt och bara stirrade på sin vän som försvann nerför en trappa. Han skyndade sig upp till Gryffindortornet och undvek att se eller prata med någon. Han slängde sig i sin säng direkt när han kom in i sovsalen. Där låg han och tänkte på vad som hade hänt mellan honom och Lukas. Han hade inte menat att säga det han sade om Draco Malfoy, det bara kom när Lukas sade det han sade om Harry Potter. Hur kunde han plötsligt tycka illa om honom som han innan resan pratade så mycket om? Det var inte likt Lukas. Medan Fredrik grubblade över det hela somnade han sakta in.