När han vaknade på morgonen kände han fortfarande känslan i magen. Han satte sig upp i sängen och lade armarna om sina knän och stirrade rakt fram och funderade på vad som hände kvällen innan. Det kändes så overkligt precis som i en hemsk mardröm. Han suckade djupt innan han klev ur sängen, klädde på sig och ner för frukost. Han undvek att se mot Slytherinbordet när han gick, han ville inte se Lukas. Han satte sig bredvid Harry med ryggen mot Slytherin och tog för sig av frukosten. Han hann bara ta några tuggor när han märkte att Neville, Ron och Hermione som satt mitt emot honom såg lustigt på honom.

"Vad är det?" frågade han Hermione såg på Ron och Harry innan hon öppnade munnen.

"Jo igår när du kom upp i sällskapsrummet verkade det som att det hänt något, du stormade ju in och försvann upp i sovsalen direkt." sade hon.

Fredrik försökte se förvånad ut men lyckades inget vidare.

"Hände det något när du och din gamla vän pratade igår?" frågade Ron.

"Han är inte min vän längre!" sade Fredrik och berättade för dem exakt vad som hänt under hans och Lukas korta samtal kvällen innan.

"Det är Malfoy som har lurat i honom att säga det där, skulle inte förvåna mig om han gjorde det för att han är lite avundsjuk för att du får gå med Harry, sade inte du att ni båda såg fram emot att få träffa Harry Potter?" frågade Hermione.

"Jo, men igår verkade det som att han inte ville veta av varken mig eller Harry." sade Fredrik.
Hermione såg upp mot Slytherinbordet och vände efter ett tag blicken mot Fredrik igen.

"Han ångrar vad han sa igår!" sade hon enkelt och återgick till sin frukost.

"Ha, det tror jag vad jag vill på!" sade Fredrik med en fnysning.

"Se själv." sa Hermione och nickade mot Lukas.

Motvilligt vände han huvudet mot Slytherinbordet och såg mot Lukas. Lukas satt med blicken ner i bordet och slog en del, som det såg ut, skuldmedvetna blickar mot Fredrik som inte övertygades. Han vände sig mot Hermione med en ny fnysning.

"Det räcker inte med att se ledsen ut efter vad som hände igår." sade han halvhögt så att fler elever hörde det och kanske så att Lukas skulle höra det.

"Jag tänker inte ge honom förlåtelse bara för att han ser ledsen ut. Spela teater kan han ju göra för Malfoy!" tänkte han medan han fortsatte med sin frukost.

Dagen gick sakta framåt, han gick och längtade efter kvällen då han skulle gå ner till Quidditcharenan och försöka ta en plats i laget. Tankarna på kvällen gjorde att han nästan glömde bort vad som hade hänt mellan honom och Lukas kvällen innan men dem gjorde också att tiden på lektionerna gick långsammare än de hade gjort de första dagarna även att han bara hade lektion halva eftermiddagen. Sist på eftermiddagen var det skötsel och vård av magiska djur som han inte läste så han tog en ledig stund i biblioteket där han letade upp en bok om engelsk trolldomshistoria. Han fann boken intressant och beslöt sig för att låna den ett tag och gick därför ut från biblioteket för att gå tillbaka till sällskapsrummet. I en korsande korridor hörde han två elever stå och prata och de verkade prata om Lukas. Han såg runt hörnet och såg att det var två Slytherinelever från det femte året. Han stannade och tittade på ett skåp med troféer som stod alldeles lämplig för att han skulle kunna lyssna utan att det syntes.

"Jo han verkar ha bråkat eller något med den andre från Sverige igår. Han verkar ha sagt något han inte menade egentligen och nu vet han inte hur han ska kunna säga det till honom eftersom han sa att han inte ville prata mer med honom. Jag vet ju inte hur djup deras vänskap var där i Sverige men det verkar som att han ångrar sig väldigt mycket och vill be om förlåtelse men han vet inte hur han ska göra det. Jag tycker faktiskt lite synd om honom, att behöva bli ovän med sin bästa vän bara för att Malfoy har pratat på hela tiden sedan han kom. Jag tycker faktiskt att Malfoy har betett sig dåligt som Prefekt."

Fredrik bestämde sig för att han hade tittat klart på troféerna och gick till Gryffindors sällskapsrum istället. Han visste inte riktigt vad han skulle tro. Om det var sant som de två flickorna från Slytherin hade sagt så kanske han inte skulle vara bestämd på att Lukas inte ville vara hans vän längre och ge honom förlåtelse om han bad om det, samtidigt kände han sig fortfarande sviken av honom men han hade en känsla av att det inte var hans gamle vän som han pratat med kvällen innan.
Han slog bort tankarna och gick och lade boken vid sin säng och gick ner för att äta middag. Middagen som bestod av köttgryta smakade inte särskilt mycket tyckte han även att den antagligen gjorde det. Han laddade upp mentalt inför vad som skulle komma. Han tittade mot Lukas en gång. Han satt en bit bort från Malfoy och de två andra som alltid var med honom. När han såg att Fredrik såg på honom vände han blicken ner i bordet och såg ut som om han ville försvinna därifrån.

"Låt honom sitta där och låtsas vara ledsen!" tänkte Fredrik och åt upp resten av sin köttgryta innan han gick upp till Gryffindors sällskapsrum för att hämta sin kvast.

Han gick in i sovsalen, plockade fram sin kvast från sin koffert och började gå ner mot Quidditchplanen. I entréhallen mötte han den rödhåriga flickan som Ron hade berättat var hans syster, hon bar också på en kvast.

"Hej!" sa hon glatt men gjorde snart stora ögon när hon fick se hans hand.

"Är det där din kvast!" utbrast hon och pekade på den.

Fredrik höjde högerhanden och ryckte på axlarna.

"Ja, är det något fel?" frågade Fredrik lite oroligt.

"En Gripen-trettionia är ju bättre än åskviggen!" sade hon helt ställd, "det är inte många som har en sådan."

"Är det dåligt?" frågade han.

"Nej då inte alls. Vänta bara tills de andra får se den!" sade Ginny med beundran i rösten.

De gick tillsammans ner till arenan där Harry, Ron och de andra i laget stod och väntade och även några andra elever som Fredrik antog var där för uttagningen med. De stod alla och väntade tills klockan blev sju men ingen mer kom. Ingen sade något om Fredriks kvast, han hade hållit den lite gömd och hade bett Ginny att inte säga något än.

"Ja, välkomna hit allihop." började Harry.

"Jag är som ni vet Sökare och lagkapten, Ron Weasley är vaktare, Andrew Kirke och Jack Sloper är slagmän och Katie Bell är jagare. Vi behöver alltså två nya jagare till laget." sade han vidare och de andra i laget nickade till när han presenterade dem.

De satt alla upp på sina kvastar och flög upp en bit där alla som hade kommit för att försöka ta en plats en och en fick ta emot pass och försöka passa till de andra i laget för att sedan försöka göra mål. Flera tester av både passningsförmåga och skottförmåga gjordes med varje person innan nästa fick pröva. Fredrik stod och såg på och väntade på sin tur, han tyckte inte att det var någon större klass på en del av dem som försökte förutom Ginny Weasley och några till som faktiskt var riktigt bra. Så var det Fredriks tur, han flög mot Katie som passade och han tog emot enkelt och passade snabbt vidare. På kort tid flög han igenom passtesterna och flög upp mot målringarna där han enkelt placerade klonken genom målringarna på de olika avstånd som Harry sade åt honom. När han var klar flög han ner och landade enkelt medan näste man fick pröva, som verkade vara ganska nervös.
När alla hade landat igen samlades medlemmarna i laget och diskuterade resultatet, verkade det som. Alla dem andra stod nervösa och väntade. Så steg Harry fram och harklade sig.

"Då har vi kommit fram till ett beslut. Först vill jag tacka alla som kom hit, ni som inte blir uttagna kommer att finnas i åtanke om någon skulle vara sjuk en match." sade han först och såg på dem alla.

"De som är uttagna till Jagare är Fredrik Ferner och Ginny Weasley. Hjärtligt välkomna i laget!" sade han med ett leende.

Alla applåderade och gratulerade Ginny och Fredrik som inte kunde tro det, han hade lyckats komma med, han hade trott att det skulle vara mycket svårare. De som inte kom med verkade lite ledsna för det men inte allt för mycket och de gick tillbaka till slottet under glada samtal medan Fredrik och Ginny stannade kvar med de andra i laget. Fredrik kände sig otroligt glad nu. Harry såg nu med vördnad på honom.

"Var har du fått den kvasten ifrån?" frågade han.

Alla stod och tittade på Fredriks kvast. Han såg själv på den.

"Den här? Jag fick den som vinst när jag blev vald till Sveriges bästa unga spelare i somras." sade han enkelt.

Alla pustade förvånat till.

"Varför har du inte sagt något om att du spelar Quidditch?" frågade Ron.

"Jag ville inte skryta samtidigt som jag trodde att alla här var riktigt bra spelare." svarade Fredrik lite röd i ansiktet och ryckte på axlarna.

"Vad hette ditt lag du spelade för?" frågade Harry intresserat. "En Gripen trettionia har väl nästan bara Svenska landslaget?"

"Jag spelar för LQC, ett av de bästa lagen i Sverige och priset till årets unga spelare var en Gripen trettionia, det är tradition att vinnaren av den utmärkelsen får samma sorts kvast som landslaget har." sade Frederik och log.

Harry skrattade lite triumferande.

"Vi låter det här vara hemligt, det kan bli en överraskning för Slytherin när första matchen kommer. Att du spelar för ett klubblag och har en så pass bra kvast, som nog är bättre än min behöver ingen annan veta!" sade han och alla höll glatt med medan de började gå tillbaka till sällskapsrummet.

När de kom in i entréhallen såg Fredrik att det stod någon och väntade vid en av stenstatyerna som stod vid porten till fängelsehålorna. Han saktade in sina steg och stod och såg på personen. Harry och Ron stannade till dem med och såg mot statyn. Fredrik vände sig mot dom.

"Gå upp till sällskapsrummet ni, jag kommer snart." Harry nickade förstående medan Ron verkade vilja stanna kvar för att se vad som skulle hända men han drogs med av Harry uppför trappan.

Fredrik väntade tills det att han såg att dem var borta innan han vände sig mot stenstatyn igen och såg att Lukas hade tagit några steg fram. Han gick honom tillmötes. När de stod mitt emot varandra såg de bara på varandra, Lukas hade blicken riktad nedåt.

"Jag vet inte om du kan acceptera det men jag är ledsen för vad jag sa igår. Det var så att jag lyssnade på Malfoy. Han pratade väldigt mycket med mig de första dagarna och eftersom jag var avundsjuk på dig som fick gå med Harry Potter så eggades jag upp av hans prat och när jag märkte hur kul du hade med Harry och de andra där i Gryffindor så reagerade jag så som jag gjorde. Jag vet att Harry Potter inte är vrickad, jag skulle gärna vilja gå med honom och prata med honom. Jag blev bara så avundsjuk på dig när du fick gå med honom och inte fick det." sade han och hela tiden vred han på fötterna innan han såg upp på Fredrik.

"Jag var nog inte heller så trevlig igår när jag beskyllde Draco Malfoy för att vara farlig men jag tyckte inte om att du hade roligt med honom!" sade Fredrik snabbt för han kände att han inte behövde någon vidare ursäkt från Lukas om det som hände kvällen innan och såg ärligt på Lukas som såg tillbaka förvånat.

"Din tok, varför ska vi hålla på så här bara för att vi hamnade i olika elevhem för?" sade Fredrik och tog tag i Lukas.

"Jag vet inte." svarade Lukas med ett skratt, "Men jag mådde inte bra av det så jag tycker att vi slutar med det och inte gör om det."

"Det kan jag gå med på!" svarade Fredrik också med ett skratt.

"Jag såg din uttagning genom fönstren, jag tyckte du flög bra." sade han samtidigt som han petade med foten i marken och vred lite på sig.

Fredrik log när han hörde det och sade: "Tack"

"Jo, Jag måste be dig om en sak!" sade Fredrik direkt efter

.
Lukas såg uppmärksamt på honom.

"Jag vill inte att du berättar för någon i Slytherin om att jag spelar i LQC eller vilken kvast jag har. Jag ska gottgöra det någon gång." sade Fredrik.

Lukas såg funderande på honom.

"Okej jag lovar att inte säga något om det, kompis!" sade han med den mest förtroendefulla röst en man kan ha.

Fredrik räckte fram handen och Lukas tog den.

"Tack, det betyder mycket för mig just nu" sade han och släppte Lukas hand.

"Nu måste jag upp till sällskapsrummet, vi ska ha en liten fest för de nya i Quidditchlaget!" sade Fredrik och började gå mot trappan.

"Vi ses, ha det bra!" sade Lukas och höjde handen som en hälsning.

"Ja, ta hand om dig." sade Fredrik och log mot sin vän innan han började gå uppför trappen.

Det kändes otroligt skönt att ha pratat med Lukas igen och rätt ut det som hände dagen innan, även om det bara var lite.

Han gick uppför trapporna och gick genom en korridor som han visste var en genväg till Gryffindors sällskapsrum. Plötsligt stannade han till, han var säker på att han hade hört röster från den korridor som kom från höger och gick mot den Tjocka damens porträtt. Han smög tyst framåt och väntade precis i hörnet för att lyssna.

"Du kan inte följa efter mig hela tiden Mark." han kände igen Harrys röst.

"Men jag vill vara med dig, jag vill att vi ska kunna umgås som kusiner!" En suck hördes.

"Dumbledore vill inte att det ska komma fram att vi är släkt ännu. Voldemort skulle kunna utnyttja det och jag vill inte förlora min kusin nu när jag fått reda på att jag har en vettig kusin!" hörde han Harry säga.

"Men när ska vi kunna prata med varandra då? Och jag vill kunna prata med mina vänner om att jag är släkt med dig." sade den andra rösten som han inte kände igen.

"Vi får prata om skolgrejer. Sedan får vi prata under loven när vi är med Ordern, de är de enda som vet att vi är släkt. Till dess får vi hålla oss och koncentrera oss på våra lektioner och det vi gör här. Och även våra vänner måste vi undanhålla från vår relation än så länge, tills Dumbledore säger något annat." hörde han Harry säga.

"Okej." sade den andre nedslaget.´

"Kom, vi går tillbaka till sällskapsrummet så kan du spela trollkarlschack med Charles så får du något annat att tänka på."

Steg försvann bort och sedan hörde Fredrik den tjocka damen be om lösenord och hur tavlan svängdes upp och sedan stängdes. Han stod helt ställd av det han hade hört men han var bestämd på att han inte skulle prata om det men han förstod att han hört om något viktigt.