De närmaste veckorna flöt förbi fort, han verkade alltid ha något att göra. Om det inte var lektion så var det alltid någon som ville hitta på något, spela schack, studera eller öva på förtrollningar, han fann gemenskapen i Gryffindor mycket trevlig och när de fått reda på vad han kunde göra så försvann den gnutta av utanförskap som funnits där innan och alla ville vara hans vän och göra läxorna eller något annat med honom.
Han trivdes bättre här än hemma tänkte han precis när han flög mot målringarna, i ögonvrån såg han att Ginny kom med Klonken under armen på väg mot den vänstra ringen. Han saktade in och höjde upp handen i luften och hade blicken fäst på vaktaren. Snabbt vände han blicken mot Ginny som direkt passade Klonken. Han satte fart på kvasten igen och kom mot målringarna. Han siktade mot höger målring och vaktaren dök mot den, i samma sekund hoppade han upp från kvasten och kastade Klonken genom vänster målring istället.
En visselpipa ljöd och alla stannade upp och såg mot Harry som signalerade att de skulle landa. De flög ner och samlades runt honom.
"Där lurade du mig allt!" sade Ron och log mot Fredrik som log tillbaka.
"Jag sa ju att jag skulle klara det!" sade Fredrik.
"Okej bra jobbat allihop. Spelar vi så här under matcherna är pokalen så gott som vår redan." sade Harry.
Alla var verkligen på topphumör, under alla träningar den senaste månaden hade de samspelat på ett sätt som Fredrik bara hade sett hos A-laget i LQC när de spelade som bäst. De spelade verkligen bra tillsammans och det märktes på alla i laget.
"Så som vi spelar nu är vi det bästa laget Gryffindor haft på länge, så rent teoretiskt borde vi ju vinna det här året med" sade Harry.
"Nu vill jag att alla tar det lugnt och om någon undrar så är vi mycket dåliga som vi har sagt hela tiden. Ingen pratar heller om vilken sorts kvast Fredrik har, det är ännu en hemlighet och vårt hemliga vapen till matchen mot Slytherin om tre veckor." fortsatte han och alla nickade för de visste vad de skulle göra.
"Hur vet du att Slytherin inte känner till kvasten?" frågade Andrew Kirke.
"Därför att min gamla vän Lukas som är i Slytherin har berättat det för mig." sade Fredrik.
"Och hur vet du att han inte ljuger för dig?" fortsatte Andrew.
Fredrik suckade.
"Därför att ända sedan vi hade ett litet meningsutbyte precis i början av terminen har vi behållit vår vänskap så gott vi kunnat. Jag märker i hans ögon om han ljuger, han är inget bra på det och han har inte ljugit om att de inte känner till om kvasten!" sade han och log lite.
Andrew släppte det hela.
"Okej, vi säger att det är nog för idag, nu ska vi ha oss lite mat." sade Harry och de började plocka undan bollarna.
Fredrik stod kvar och såg upp mot läktarna. Harry stannade upp och gick fram till honom.
"Är det något speciellt du ser på?" frågade Harry.
"Ja jag har tänkt på en sak nu under träningarna. Används de där magiska högtalarna?" frågade han och pekade på ett par mistlurar som satt utmed läktarna.
Harry såg på dem.
"Inte vad jag vet, den enda som jag har sett användas är den vid det där båset" sade Harry och pekade. "Det är där kommentatorn sitter."
"Ah, jag ser. Det är madam Hooch som är ansvarig för planen, eller hur?" frågade Fredrik.
"Ja men i grunden är det nog Dumbledore."
Fredrik nickade med ett fundersamt ansiktsuttryck.
"Vad tänker du på?" frågade Harry.
"Jag tänker på hur man kan göra matchen om tre veckor lite speciell, så som matcherna hemma brukar vara men jag måste prata med Madam Hooch först" sade han. "Bäst att vi går, vi har fått sällskap." tillade han och nickade till med huvudet mot läktaren.
Harry såg upp och fnös till.
"Malfoy och resten av laget från Slytherin, som jag hade väntat mig. De vill se vår träning och försöka psyka ner oss, det brukar de göra men idag lyckades de inte eftersom vi fick reda på att de skulle komma." sade han med ett mystiskt leende mot Fredrik och gick in i omklädningsrummet.
De var på väg in genom porten till slottet när Malfoy kom ifatt dem.
"Så, vågade ni inte visa ert usla spel när ni såg att vi kom?" frågade han och resten av Slytherins lag skrattade.
Hela Gryffindors lag vände sig om mot honom.
"Där har du fel Malfoy. Visst vi kanske inte är så bra som för tre år sedan men anledningen till att vi gick är att en av våra medlemmar inte är så van att spela inför publik och vi vill inte förstöra hans chanser att orka vara med på matchen. Därför flyttade vi träningen så han skulle slippa ha publik." sade Harry och såg menande mot Fredrik samtidigt som han blinkade till mot honom med ögat som Malfoy inte såg.
"Ha, mig lurar ni inte. Jag vet att ni skulle träna klockan sex idag!" sade Malfoy med ett leende.
"Jo, det var ju tänkt så men vi flyttade träningen till direkt efter lektionerna. Om du inte tror mig så kan du ju gå och kolla med Madam Hooch!" sade Harry med ett litet leende och blinkade till retsamt mot Malfoy.
"Vi har våra källor för att undvika att något stör vår träning." sade Ron.
"Så ni har verkligen problem med att spela inför publik?" sade Malfoy med ett hånskratt.
"Ja" sade Harry och suckade. "Men vi jobbar på det. Om du ursäktar så vill vi gärna äta vår middag nu." fortsatte han och de gick alla in i stora salen.
Maten smakade riktigt bra idag. Fredrik var glad, ända sedan han hade rett ut Lukas underliga beteende den första veckan hade han svurit på att hämnas mot Malfoy för hur han hade försökt splittra hans och Lukas vänskap. Det här spelet de höll på med för att lura Slytherin inför matchen var riktigt bra.
När de alla hade ätit och skulle gå upp till sällskapsrummet vek Fredrik av mot lärarrummet.
"Vart ska du?" frågade Ron.
"Jag ska prata lite med Madam Hooch bara, inget allvarligt." sade han och gick iväg medan Ron stod och såg efter honom.
"Varför ska han prata med Madam Hooch?" sade han förvånat.
"Jag vet inte säkert men han sade något om att göra matchen på lördag till något speciellt." sade Harry och gick uppför trappan mot den Tjocka damens korridor.
Resten av den kvällen försökte Ron få Fredrik att berätta vad han hade pratat med madam Hooch om men han avslöjade ingenting.
"Det får du se när matchen kommer." sade han bara med ett mystiskt leende.
Nästa dag började bra. De hade som vanligt dubbellektion i Trolldryckskonst på förmiddagen och de fick tillbaka en uppsats de haft i läxa veckan innan.
"Jag ser att dina resultat hemifrån håller i sig Ferner. Fortsätt så, så skulle jag faktiskt kunna tro att du hamnat i fel elevhem eftersom ingen annan normal person i Gryffindor lyckats lika bra." sade professor Snape med ett besynnerligt leende och gick vidare.
"Tack så mycket Professorn" svarade Fredrik.
Medan Professor Snape fortsatte att ge tillbaka uppsatserna såg Fredrik på Hermiones uppsats, det stod samma betyg som på hans.
"Varför sade han inget om din när den var lika bra?" viskade han till Hermione.
"För att han aldrig gör det, men mig gör det detsamma, jag får bra betyg ändå. Han vill bara inte erkänna att en plugghäst som jag, som kan allt, från Gryffindor är så bra i hans ämne." sade hon medan Professorn Snape ställde sig framför klassen och gick lätt igenom hur man tillverkade ett ytterst starkt sömnelixir.
"Jag varnar er, det här elixiret kan få en person att falla i flera veckors eller månaders lång sömn, så var försiktiga så ni inte skvätter på någon!" sade han.
"Det vore ju synd om någon skulle somna nu och sova i mer än t.ex. tre veckor, det är ju trotsallt Quidditchmatch snart. Lämna som vanligt in ett prov på ert elixir i slutet av lektionen." tillade han innan han började läsa något papper.
Fredrik kände sig lite nervös när han tillredde sitt elixir, han var mycket noga med att inte skvätta ut något men han lyckades precis som Hermione att tillreda ett helt perfekt elixir innan lektionen var slut och lämnade in prov på det till Professor Snape innan de skulle gå.
Under eftermiddagens Försvar mot Svartkonst lektion fick de tillbaka sina uppsatser om patronusen och Fredrik såg på sitt betyg och jämförde med Hermiones, hon delade för det mesta bänk med honom numera. Han hade faktiskt inget emot det. Hermione var en mycket duktig häxa som han alltid kunde fråga om hjälp och han fann det lätt att prata med henne och i viss mån hade hon samma uppfattning om saker och ting samtidigt som han faktiskt fann henne intressant och rolig.
Han såg att Hermione hade ett U, själv hade han ett Ö.
"Jag vill bara säga att ni har alla lyckats bra på era uppsatser. Med Ö som medelbetyg så är det helt klart bra, fortsätter ni i samma stil så kommer ni att klara era examensprov riktigt bra nästa år. Ett extra omnämnande till Herr Potter och Miss Granger som båda fick ett U på sina uppsatser." sade Professor Lupin när han hade delat ut alla uppsatser.
Han ställde sig mitt i klassrummet.
"Efter den här mycket väl gjorda uppsatsen så har vi kommit fram en ny spännande del i kursen" sade han. "Jag vet att åtminstone en här i klassrummet kan utföra den besvärjelse som ni skrev uppsatsen om." sade han och såg mot Harry.
Fler i rummet verkade le lite när de hörde vad de skulle få göra nu.
"Man frammanar alltså, som ni alla så bra förklarade, genom Expecto patronum och genom att tänka på ett glatt minne, ett riktigt glädjande minne och hålla fast vid det. Så här…" sade han och drog sin stav och visade sin patronus.
Alla applåderade över den mycket snygga förkroppsligade patronusen.
"Vill Potter vara vänlig och komma fram." sade Lupin och Harry steg fram mitt i rummet och ropade:
"Expekto Patronum".
En stor Kronhjort kom springande genom rummet och Fredrik bara gapade på den. Kan Harry göra en förkroppsligad Patronus? tänkte han.
En efter en fick de sedan komma fram och försöka att frammana en patronus, även om ingen lyckades med en förkroppsligad som Harry hade gjort så blev både Professor Lupin och Fredrik förvånade över att många kunde det så bra. När det var Fredriks tur kände han sig lite orolig, tänk om han skulle misslyckas. Han samlade tankarna och tänkte på ett riktigt lyckligt minne och ropade som de andra.
"Expekto Patronum!"
Som för de andra kom det ut vit rök ur trollstaven men Fredrik blev förvånad att det ändå blev så bra som det blev, även om det var långt från vad många av de andra hade lyckats med.
"Inte så dåligt ändå för att vara första gången!" sade Fredrik när han ställde sig bredvid Harry och lämnade plats för Neville som var siste man.
"Om jag inte visste bättre skulle jag tro att ni har övat mycket under förra året men med tanke på er lärare då så kan ni ju inte ha gjort det men något lustigt är det." sade Lupin fundersamt.
Några skrattade till och såg menande på Harry. Lupin såg det och fick också han ett stort leende i ansiktet.
"Ja såklart." sade han bara och nickade till mot Harry.
När han skickade iväg dem så höll han kvar Fredrik och Lukas.
"Jag hoppas att ni inte tar illa vid er att vissa här kan den här formeln så bra redan, om någon månad kommer ni också få fram en förkroppsligad patronus, Tro mig." sade han och log mot dem.
Fredrik lämnade klassrummet med en glad tanke på att de skulle öva hårt på Patronusbesvärjelsen framöver. Han hade faktiskt sett fram mot det ett tag nu, att få öva och tillslut kunna få till en förkroppsligad Patronus, även om det skulle ta tid.
Fredagen passerade lika fort som den kom och plötsligt vaknade Fredrik upp för lördagens duellmöte.
Som vanligt fick de öva på de olika formler som man fick använda i en anordnad duell, de började kunna alla riktigt bra nu och det tyckte tydligen Professor Tonks också. Hon gick runt bland alla och inspekterade hur de skötte sig och verkade mycket nöjd. Tillslut kom hon fram till Lukas och Fredrik.
"Hej på er, Jag måste säga att ni två verkar ha lyckats bra med övningen." sade hon och log mot dem båda.
"Öh, tack Professorn." fick Fredrik fram.
Han blev helt ställd av att hon stod och såg så som hon gjorde på honom och log dessutom. Hennes leende var så speciellt, så vackert och förtrollande och hennes ansikte…
"Säg mig Professor, när ska vi börja duellera på riktigt?" fick han fram tillslut så att han slutade att stirra på henne.
"Åh, det borde bli snart. Jag tänkta ta upp det innan vi slutar idag. Jag vill bara säga att du verkligen är duktig så som jag har sett Herr Ferner, och du kan kalla mig bara Tonks." sade hon och log ännu mer innan gick vidare med Fredriks blick efter sig.
"Äh, glöm det kompis! Hon är för gammal för dig och säkert inte intresserad av en utbytesstudent." sade Lukas.
Fredrik ryckte till.
"Vadå, vad pratar du om?" sade han.
"Tro inte att jag inte såg den där blicken!" sade Lukas och skrattade retsamt.
Fredrik log han med.
"Jasså du, det tror du. Tarantallegra!" sade han hastigt och Lukas ben började sprätta omkring.
"Kan jag få allas uppmärksamhet!" hördes samtidigt Tonks röst.
Fredrik gjorde så att Lukas ben slutade att sprattla och dunkade honom vänskapligt i ryggen och ställde sig för att lyssna på Tonks.
"Efter min rundvandring bland er idag så har jag beslutat att vi nästa gång ska börja själva duellerandet." Flera glada och positiva röster hördes i salen.
"Eftersom det är Hogsmeade besök nästa helg så blir nästa möte andra lördagen i November, se till att inte skada er till dess för då kommer ni inte att kunna vara med." sade hon och skickade iväg dem.
Fredrik lämnade salen tillsammans med Lukas och han kände sig varm igen, han hade verkligen tyckt att Professor Tonks hade gett honom ett speciellt vackert och varmt leende.
Han och Lukas stod ett tag och pratade vid trapporna ner till fängelsehålorna innan de skiljdes åt och gick var och en till sitt eget sällskapsrum. Han kände sig alltid glad över de få gånger som han och Lukas pratade numera, det hade blivit mer och mer sällan igen.
Han gick uppför trapporna och tog en sidokorridor som han visste var en genväg till Gryffindors sällskapsrum. Han kom mot slutet av den och skulle precis stiga ut framför den tjocka damen när han hörde ett bekant fnitter.
"Men sluta, inte här." hörde han.
Han tog några tysta steg till och tittade ut. Mot väggen vid sidan av den tjocka damen stod Ron och Hermione och kramade om varandra. Han log när han såg det och klev ut och gick närmare porträttet. De verkade inte lägga notis om hans ankomst och därför harklade han sig lite. De ryckte till.
"Men hej Fredrik, vi skulle precis gå in i sällskapsrummet när Hermione fick något i ögat." sade Ron samtidigt som hans ansikte fick en lite röd ton.
Fredrik såg roat på honom och skrattade.
"Jaha men säg mig. Fick ni bort det som fastnade i ögat?" frågade han med en road röst.
"Eh, eh. Jo visst" stammade Ron förvånat fram samtidigt som han blev mer röd i ansiktet.
"Det är lugnt, jag har märkt av att det varit något mellan er ända sedan jag kom hit. Ni är ett par, eller hur?" sade han lugnt och log mot dem.
Hermione tystade Ron som hade börjat mumla något ohörbart igen.
"Jo, vi började se varandra lite mer privat i somras men vi har väl inte sagt något om att vi är ihop, inte kallat det så i alla fall." sade hon med ett litet fniss. "Inte förrän nu på senare tid." tillade hon.
"Ni passar faktiskt ihop, det måste jag erkänna. Jag kände faktiskt tidigt att det var något mellan er, ni är verkligen som gjorda för varandra." sade Fredrik.
De log båda till svar.
"Jo, kan vi bara be dig om en sak?" frågade Hermione.
"Men visst." "Det skulle vara bra om du inte pratade om det öppet eller berättar för Harry." sade Hermione.
"Varför inte?" frågade han förvånat.
"Vi har inte berättat det för honom än och jag tror inte att han har listat ut det som du." sade Ron lite fundersamt.
"Precis, så vi vill ta ett bra tillfälle att berätta det för honom. Så om du är jättegullig så behöver du inte berätta det för någon innan vi har sagt till." sade Hermione nästan bedjande.
"Men självklart kan jag göra det, vill ni hålla det hemligt så ska jag hålla det hemligt så länge ni vill. Det är det vänner är till för, eller hur!" sade Fredrik med ett leende.
"Åh, tack så mycket." sade Hermione och kramade om honom vänskapligt.
"Vi kanske ska gå in i sällskapsrummet." föreslog Fredrik när Hermione släppt honom och de gick tillsammans in genom porträtthålet som om de precis kommit.