Han vaknade med ett underligt pirr i magen. Han hade spelat matcher förut men inför den här kändes det speciellt på något sätt, han kände på sig att den här matchen skulle förändra hans tillvaro på Hogwarts. Alla i skolan pratade om att Slytherins lag var så bra och äntligen skulle återerövra Quidditchpokalen eftersom Gryffindors lag var det sämsta på många år och att de inte alls var samspelta och så vidare. Han tänkte på allt de hade sagt för att få igång det ryktet och log när han tänkte på att han skulle försöka vara dålig i början. Många menade att det redan var klart att Slytherin skulle vinna men alla utom de från Slytherin hoppades att det inte skulle vara sant, att någon av Ravenclaw eller Hufflepuff skulle lyckas slå dem om Gryffindor var så dåliga som det sades.
Han slog upp ögonen och såg att det var en solig och fin dag, en perfekt dag för en quidditchmatch. Han tog sig ner till stora salen och slog sig ner och tog för sig av frukosten. Han såg sig omkring, det var inte så många som var uppe än men de som var det satt och såg lite nedslagna ut.
"De funderar på om det är värt att gå och se matchen, vilken överraskning de kommer att f." tänkte han för sig själv, precis då kom Malfoy in i stora salen.
Han fick syn på Fredrik och ropade. "Hej där Ferner. Har du kommit över din publikskräck än?"
Fredrik vände sig mot honom."Det återstår att se tills matchen börjar, eller hur?" sade han.
"Kanske det, annars kan ni alltid lämna walkover och slippa skämma ut er!" skrattade Malfoy och hans kompisar medan de satte sig för frukost.
Två pojkar från första året kom plötsligt fram till Fredrik.
"Ursäkta oss, men ska vi verkligen göra det?" sade den ena av dem.
Fredrik vände sig mot honom.
"Ja Mark, vi ska verkligen göra det. Ni ska göra det vi har övat på för att ni ska heja på oss och driva på publiken att heja på oss. Om ni gör ett bra jobb, vilket jag är övertygad om att ni kommer att göra, så kanske vi kan överraska alla och slå Slytherin."
"Men alla säger ju att ni är så dåliga, t.o.m. en del i Gryffindor." sade Mark.
"Vad är det de säger?" frågade Fredrik.
"Att det är meningslöst att spela. Slytherin är bäst redan innan och det är hopplöst att spela mot dom för dom vinner ändå." sade Mark med en nedslagen röst.
Fredrik såg rakt mot honom och lade en hand på hans högra axel.
"Det är alltid mening att spela, matchens resultat är ju inte klart förrän kvicken är infångad av sökaren. Just därför ska ni göra det som vi har övat på. Även om alla säger att vi spelar dåligt så ska vi ge dem en härlig föreställning och ni kanske kan få dem att heja på oss och hålla våra supporters hopp uppe. Med er insats före matchen så kanske vi kan spela bra och slå dem där mallgrodorna från Slytherin." sade han allvarligt.
Både Mark och den andre nickade.
"Ät en ordentlig frukost nu och ge er sedan ner till Quidditcharenan, ni måste gör er i ordning." sade Fredrik vidare.
De gick och slog sig ner vid sina klasskamrater samtidigt som de andra medlemmarna i Gryffindors lag kom och satte sig vid Fredrik.
Det var en behaglig värme i omklädningsrummet när Gryffindors quidditchlag en timme senare satt och väntade på att matchen skulle börja. Fredrik kom in genom dörren och slog sig ner bredvid Katie Bell.
"Okej, då är alla samlade" sade Harry och ställde sig upp. "Idag ska vi visa dem där Slytherinarna vad det innebär att spela quidditch." Alla skrattade instämmande.
"Alla vet vad dom ska göra?" frågade Harry.
"Ja." svarade alla och nickade.
"Kirke?" sade han och vände sig mot Andrew.
"Javisst Harry. Bara Fredrik är beredd så gör jag vad jag ska." sade han och log mot både Harry och Fredrik som log tillbaka med en nick.
Då hördes det ett dovt muller som gav dem besked om att eleverna nu var på väg till läktarna. Plötsligt började någon svängig musik spelas utanför på planen.
"Vad är det där?" frågade Ron lätt nervöst.
Fredrik lyssnade ett tag och vände sig sedan mot Ron.
"Det min vän, är vad jag har ordnat med de senaste veckorna tillsammans med madam Hooch." sade han.
"Har du ordnat den där musiken, vi brukar inte ha det på matcherna." sade Ron lite anklagande.
"Nej, Madam Hooch sa det också och hon tyckte att min idé var mycket bra för att få lite mer innehåll runt matcherna. Våra vänner från första året är ute och flyger nu och värmer upp publiken." sade Fredrik och rättade till sina benskydd.
"Apropå det, vem är ny kommentator nu när Lee Jordan har slutat?" frågade Katie.
"Vår gode vän Seamus Finnigan" sade Harry. "Han bad madam Hooch om att få göra det och det var ingen annan som ville så han fick göra det." Precis då hördes Seamus magiskt förstärkta röst utanför.
"Välkomna till denna första Quidditchmatch för säsongen som är mellan Gryffindor och Slytherin."
När han sade Slytherin så hördes det ett högt vrål från en sida av läktaren där Fredrik antog att eleverna från just Slytherin satt.
"Har vi maskotar där ute?" frågade Ron förvånat.
"Ja, jag sa ju att några av förstaårseleverna är ute och flyger." sade Fredrik enkelt.
"Vad är det för maskotar?" fortsatte Ron att fråga.
"De är utklädda till det enda som kan vara vår maskot. Lejon!" sade Harry.
"Visste du om det?" frågade Ron vänd till Harry.
"Självklart, kaptenen måste veta allt som händer runt laget och så har jag tränat med Mark och de andra som är med, så att det inte skulle kunna inträffa några olyckor idag." sade Harry.
"Men varför berättade ingen av er för oss andra om det?" ville Ron veta.
"Därför att det skulle vara en hemlighet." svarade Fredrik med en röst som tydligt talade om att han inte tänkte säga något mer om saken och Ron var därefter tyst.
De gick och ställde sig vid utgången till planen som var täckt av ett draperi. Fredrik kikade ut genom en springa och såg hur de fem utklädda förstaårseleverna flög runt och försökte få publiken att komma upp i varv inför matchen. Han såg hur de formade sig för den sista flygningen runt banan samtidigt som en ny lite lugnare melodi började spelas. Madam Hooch stack in sitt huvud genom draperiet.
"Är ni redo?" frågade hon.
"Ja Madam Hooch." svarade Harry.
"Ferner och Potter, ni vet vad som gäller. När draperiet dras upp så flyger ni ut en och en." fortsatte hon innan hon försvann ut på arenan.
De gjorde sig redo att flyga ut på banan.
"Okej, när draperiet åker upp så flyger Harry ut först och direkt efter kommer vi andra en efter en." sade Fredrik och satte sig tillrätta på sin kvast.
De andra nickade och satt upp dem med men Ron såg ut som att han ville fråga vad som skulle hända men precis då ändrades musiken på en sekund från det lugna till en riktigt rockig och rytmiskt dunkande musik. Samtidigt rycktes draperiet upp med en smäll och utanför flammade eld upp på sidorna om dörren. Precis när draperiet hade lyfts så sköt Harry iväg ut på plan och de andra följde efter med två sekunders mellanrum var. Den dunkande musiken, eldsflammorna och spelarnas entré verkade göra Gryffindoreleverna på läktarna nästan i extas, de hurrade och hoppade värre än Fredrik sett någon göra. De andra på läktarna verkade också imponerade över Gryffindorlagets entré. Fredrik såg mot ingången där en förtrollad bild av ett lejon hängde och röt.
"Vilken entré av Gryffindor, det där lejonet de kom ut genom var verkligen magnifikt. Och från andra sidan plan kommer Slytherin lite lamt gåendes in på plan. Ingen kan väl neka till att Gryffindor har gjort inledningen till matchen fenomenal, undrar om det kan hjälpa upp det nederlagstippade laget?" hördes Seamus röst.
De fem förstaårseleverna landade och slog sig ner vid dörren till omklädningsrummet medan båda lagen intog sina positioner och Madam Hooch steg in och tog upp klonken. Publiken tystnade på en gång.
"Nu vill jag ha en just match. Låt bästa lag vinna." sade Madam Hooch.
"Vi tänkte göra det, en löjlig uppvisning före matchen gör inget om man tänkte vinna." sade Malfoy högt och drygt och log elakt mot Harry som inte verkade bry sig om honom.
Madam Hooch släppte lös kvicken och dunkarna och kastade sedan raskt upp klonken i luften och publiken började väsnas igen samtidigt som en av Slytherins jagare fick tag på klonken och flög iväg mot Rons målområde. Fredrik jagade efter honom men han hann inte ifatt innan klonken hade passerat genom en av målringarna.
"Mål för Slytherin!" hördes Seamus ropa ut och en besviken suck hördes från större delen av publiken medan eleverna från Slytherin vrålade av glädje och höll upp och svängde med en banderoll där det stod:
Gryffindor är sopor!
Katie tog klonken och susade iväg och fick snart två Slytherinare på sig, hon passade mot Fredrik som missade mottagningen med någon enstaka centimeter så att Slytherin fick klonken istället. Det hördes skratt från de grönklädda eleverna på läktarna.
"Slytherins jagare kommer i en ny attack efter att Ferner missat passet från Katie Bell. Där sitter nästa mål för Slytherin, de spelar verkligen bra idag." hördes Seamus deklarera ut.
Malfoy flög intill Fredrik.
"Om du binder för ögonen så ser du inte publiken, då kanske det går bättre!" Fredrik blängde lite irriterat på honom innan han gav sig iväg för att hjälpa Katie som nu hade Klonken.
Under några minuter hände inget särskilt förutom att Gryffindor förlorade klonken mitt i planen några gånger och Ron räddade två bollar på raken från att gå i mål men den tredje släppte han in. En kort stund efter det hade Katie Klonken nära Slytherins målområde men blev av med klonken, Fredrik som kommit bakom henne för att kunna ta emot en pass såg då upp och hann precis ducka undan från en dunkare som kom farande mot honom.
"Men vad gör han! Andrew Kirke skickar iväg en dunkare mot sin en av sina medspelare, Fredrik Ferner som verkar vara förbannad över det inträffade och flyger mot Kirke för att tillrättavisa honom!" ropade Seamus ut.
Fredrik flög mycket riktigt mot Andrew och skrek argt åt honom och gestikulerade kraftigt med armarna. Till höger om honom kom en av Slytherins jagare med Katie efter sig. Ett pass kom mot en jagare som fanns en bit till vänster om Fredrik. Klonken flög genom luften, i en rörelse där Fredrik gestikulerade argt mot Andrew bytte han riktning på armen och tog in klonken under armen och vände sin kvast mot Slytherins målringar och satte fart.
"Såg ni det, en helt fantastisk brytning av Ferner. Han kommer mot Slytherins vaktare och skjuter. Mål för GRYFFINDOR!" ropade Seamus ut högre än han hade ropat under hela matchen.
Slytherineleverna hade tystnat lite och istället hurrade nu Gryffindoreleverna.
"Det var ett snyggt mål av Fredrik Ferner och …" Seamus tystnade en stund.
"Jag tror inte det är sant, se på hans kvast! Jag såg inte det förut. Fredrik Ferner har en Gripen 39:a, den bästa kvasten i världen just nu!"
Precis när han hörde det såg Fredrik upp mot Malfoy som flög en bit upp i luften, han stirrade på Fredrik som om han trodde att han drömde en mardröm. Fredrik log mot honom samtidigt som han hörde det förvånade mummel som kom från läktarna.
Fredrik såg mot sina medspelare och de nickade till, målet hade varit signalen att de nu skulle börja spela istället för att söndagsflyga. Det var som om ett helt annat lag hade kommit in på plan, de släppte inte klonken ifrån sig långa stunder och passningarna satt felfritt och efter fem minuter var ställningen 70 mot 30. Slytherinlaget gjorde inte mycket till motstånd, de verkade helt ställda över hur Gryffindor spelade de hade ju inte varit beredda på det. De allra flesta i publiken var nu helt vilda över Gryffindors framgång medan Slytherineleverna nu suckade missnöjt och skrek ut sitt missnöje över hur deras lag spelade genom busvisslingar och liknande. Banderollen bland dem stod fortfarande upp men det var ingen som svängde den fram och tillbaka som de hade gjort förut.
"Jag vet inte vad som har hänt med Gryffindor men nu spelar de helt underbart, det verkar som att Slytherins tre mål fick fart på Gryffindor och här kommer Ferner med Klonken."
Fredrik kom ensam mot vaktaren efter att ha fintat bort Slytherins tre jagare och kom rakt mot den vänstra ringen. Han såg att Zabini som var Slytherins vaktare täckte mitten och vänster ring väl, han höjde höger arm för att skjuta mot vänster och Zabini verkade se det och placerade sig för att kunna ta ett skott mot både vänster och mitten. På en sekund hoppade han upp från kvasten och det såg ut som att han skulle skjuta mot vänster ring men precis när han skulle skjuta så bytte han riktning på armen och kastade enkelt klonken genom höger ring innan han landade på kvasten igen. Vrålet från läktarna gick inte att ta miste på, de var helt begeistrade över målet.
"Vilket mål, jag tror inte att jag har sett något liknande tidigare och vilket förarbete." ropade Seamus ut.
Fredrik flög förbi läktaren med Gryffindoreleverna och han höjde triumferande handen i luften. Plötsligt såg han hur en ljus blixt for från en Gryffindorelev rakt mot Slytherins banderoll. Han såg på banderollen och nu stod det istället:
"Gryffindor är kungar!"
Det såg ganska komiskt ut med en sådan banderoll mitt bland Slytherinanhängarna. Han såg ner mot läktaren igen och såg Hermione stoppa ner trollstaven med ett leende. Han vände kvasten och gav sig iväg efter en jagare från Slytherin som var på väg mot Ron men han hann inte ifatt honom utan skottet kom och passerade precis förbi Ron.
"Mål för Slytherin, 80 mot 40 står det nu med fördel Gryffindor." ropade Seamus.
Det var det enda som Slytherin hade att glädja sig åt under resten av matchen, de fick tre skott till mot mål under de kommande 20 minuterna men Ron räddade dem enkelt medan Zabini i Slytherins mål bara räddade ett av 12 skott från Gryffindor, det sista av dem skotten kom från Ginny samtidigt som Fredrik kom mot den andra målringen, Zabini som trodde att Ginny skulle passa Fredrik flög för att blockera honom och lämnade Ginny med öppet mål.
"Zabini lämnar Ginny Weasley med öppet mål och det står 190 mot 40, om Malfoy skulle fånga kvicken nu skulle matchen sluta oavgjort." Seamus började bli lite hes när han ropade ut det sista.
Fredrik hann inte koncentrera sig på det faktum att matchen kunde sluta oavgjort just nu. Ginny hade tagit klonken av en av jagarna i Slytherin och var på väg mot Zabini igen. Fredrik satte fart på sin kvast och kom till höger om henne. Hon såg det och passade till honom. Han tog emot elegant och flög mot Zabini som verkade inrikta sig mot honom. När han kom närmare höjde han armen för att skjuta men när han skulle göra det så kastade han iväg klonken till Ginny istället. Zabini vände tvärt om och tog sig bort mot Ginny istället. Ginny i sin tur passade snabbt till Fredrik som i samma rörelse som han tog emot passet, kastade klonken genom den obevakade målringen.
"Ytterliggare ett snyggt mål av Fredrik Ferner för Gryffindor och han gjorde det i bra samarbete med Weasley" ropade Seamus ut. "Men oj, där kommer Potter i full fart och…".
Det var plötsligt helt tyst på läktarna.
"Där har han kvicken. Gryffindor vinner matchen med 350 mot 40, vilken uppvisning av det lag som alla har sagt skulle förlora stort!" skrek Seamus ut samtidigt som nästan hela läktaren exploderade i glädje över att det segervissa Slytherin hade förlorat.
De närmste dagarna pratade alla enbart om den makalösa seger som Gryffindor vann mot Slytherin. Eleverna från Slytherin som veckorna innan matchen gått och pratat om att pokalen skulle se fin ut i deras sällskapsrum gick tysta med mörka blickar. Malfoy gick och blängde på Fredrik med ilsken blick medan nästan hela skolan ville veta vart han hade fått sin kvast från. Den enda som inte brydde sig alls var Lukas, han hade inte ens sett åt Fredrik sedan matchen.
"Det kunde man nästan ha räknat ut så som du spelade." sade en pojke som hette Justin till Fredrik när han berättade att han spelade för en klubb hemma.
"Varför höll du tyst om det? Du hade ju kunnat bli behandlad som en riktig Quidditchstjärna här om vi visste det!"
"Det var vår taktik inför matchen, att lura Slytherin att vi var dåliga så att de skulle undervärdera oss. Då skulle de inte vara beredda på vårt spel." sade Fredrik enkelt.
"Ja det fungerade ju, får vi ju se sedan om ni lyckas lika bra mot oss." sade Justin avslutande innan han gick iväg med sina kompisar för frukost.
Fredrik kände sig riktigt glad, han hade varit allas uppmärksamhet under tre dagar nu och när det nu var tisdagsmorgon kändes det härligt att kunna tänka framåt. Harry verkade också glad, han hade sagt till Fredrik att för en gångs skull var allas uppmärksamhet på någon annan än honom vilket han fann skönt.
Fredrik såg upp när en skugga kom över hans tallrik med njurpaj som han åt till frukost. Lukas stod där och såg på honom.
"Så det var därför du ville att jag skulle hålla tyst om din kvast och att du spelar i en klubb. För att kunna lura Slytherin med att ni var dåliga fast ni var bra och jag som trodde att det var för att du inte ville vara speciell. Där fick man för den dumheten!" sade Lukas irriterat och blängde på Fredrik.
"Men, du tar det helt fel, Jag ville inte ha uppmärksamhet innan matchen så det var därför också. Det var inte min mening att du skulle ta illa upp…" sade Fredrik.
"Nehej, det var därför du var så angelägen varje gång vi pratades vid att höra dig för om jag hade berättat för någon i Slytherin om din kvast och ditt proffskontrakt." sade Lukas med hetta.
"Jag trodde vi var vänner, Fredrik!" fortsatte han.
"Men det är vi…" började Fredrik säga, han kände lite panik i bröstet över var det här samtalet kunde ta vägen.
"Om du behandlar dina vänner så som du har behandlat mig de senaste veckorna så vill jag inte vara din vän."
"Men jag gjorde det inte mot dig, jag gjorde det mot Malfoy för det som hände mellan oss den första veckan." sade Fredrik förklarande.
"Det tror jag så mycket jag vill på. Lycka till i Gryffindor säger jag bara, du verkar mer höra hemma i Slytherin det gör ni alla." sade Lukas hätskt innan han vände sig om och gick och satte sig bredvid Malfoy vid Slytherins bord.
Den sköna känsla han hade haft sedan matchen i lördags var borta och han satt helt stum och stirrade rakt fram en stund innan han kom på andra tankar.
"Nej, inte tänka på det sättet. Han är en Slytherin och jag är en Gryffindor och jag gjorde det jag gjorde för att Gryffindor skulle vinna!" tänkte han.
Han såg upp och märkte att de runt honom stirrade på honom.
"Vad är det?" frågade han.
"Ingenting." svarade alla och återgick till sin frukost.
"Var är tidningarna?" Hörde han någon fråga. "De skulle ha kommit för länge sedan."
Precis när han hade pratat klart kom flera hundra ugglor in i salen. Ron ryckte förskräckt till när han såg att alla tidningarna kom in, han hade verkat lite lätt upprörd sedan kvällen innan.
När eleverna hade börjat ta sina tidningar hörde han flera utropa.
"Det är inte sant! Hur är det möjligt."
Fredrik såg på Hermiones tidning som hon lagt på bordet och läste första sidan och förstod varför några hade blivit förvånade.
Arthur Weasley utsedd till ny Trolldomsminister.
Vid ett stort rådsmöte på Ministeriet igår utsågs Mr Arthur Weasley till ny Trolldomsminister. Det hade varit häftiga diskussioner innan rådets medlemmar enades om att utse Arthur Weasley till ny trolldomsminister. Alla i rådet var för beslutet sedan deras första kandidat hade tackat nej vänligt men bestämt.
Ron såg lite röd ut i ansiktet när han märkte att alla i salen pratade om vad som stod i tidningen.
"Åh, det är ju underbart Ron." sade Hermione och slängde sig om hans hals och gav honom en stor kyss.
Ron blev ännu mer röd om kinderna.
"Är ni släkt på något sätt, Du och den nye ministern? Jag tänkte på namnet." sade Fredrik frågande.
"Jo, vi är släkt, det är vår pappa. Vi fick reda på det igår men vi fick order om att inte säga det till någon." sade Ginny lugnt.
Fredrik fick ett förvånat ansiktsuttryck.
"Men vad roligt för er och er pappa!" utbrast han glatt.
"Tack, det känns lite lustigt faktiskt. Jag trodde aldrig att han skulle kunna bli trolldomsminister." sade Ron.
Hermione hade släppt taget om Ron som fortfarande var röd i ansiktet och både hon och Ron stirrade lite skuldmedvetet på Harry som såg glatt på dem.
"Vi är ledsna att vi inte har berättat något om det här tidigare." sade Hermione lite urskuldande.
Harry såg förvånat på dem.
"Men hur hade någon av er kunnat berätta det tidigare. Jag är verkligen glad för er skull." sade han glatt innan han återgick till sin frukost.
Både Ron och Hermione såg på Harry med fundersamma och oroliga blickar.
"Öh, är du säker på att det är okej Harry." frågade Ron oroligt.
"Jamen självklart, om någon passar som Trolldomsminister så är det ju din pappa Ron." Hermione och Ron såg lite lustigt på Harry.
"Vi menar oss. Det är okej för dig att vi två är ett par?" sade Hermione undrande.
Harry tappade sin gaffel och gapade på dem med öppen mun.
"Är ni två ihop! Det hade jag ingen aning om." utbrast han.
De nickade båda två lite oroligt.
"Men vad roligt, två glada besked på samma morgon!" sade Harry glatt och dunkade till Ron i ryggen. "Grattis kompisar."
Både Hermione och Ron log glatt och lyckligt mot honom, de verkade lättade över att Harry tog beskedet om att de var ihop så bra. Samtidigt log Fredrik när han märkte att deras vänskap inte stördes av kärleken mellan Ron och Hermione. Han såg bort mot Slytherinbordet där Lukas satt med ryggen mot Gryffindorbordet och vägrade överhuvudtaget vända sig mot det och han pratade livligt med Malfoy och hans kumpaner och Fredriks leende försvann. Han suckade, det som hade hänt mellan honom och Lukas idag kunde mycket väl vara slutet på deras vänskap de haft så länge.