Först vill jag tacka mina läsare:
Tacroy: kul att du gillar den, hoppas att du gillar fortsättningen.
Megafreak: Jo, det borde de verkligen ha, även om landslagen har maskotar vid VM-turneringen så vore det roligt. Det var nog därför jag valde att skriva om det. "Nu när jag sagt Hippo, så måste jag väl säga Griff" har jag kommit på helt själv men det kommer från det vardagliga "Har du sagt a måste du säga b". Angående det du sade om kapitel 2 så tog jag inspiration till klädnaderna från tredje filmen och jag valde att göra dem lite som jag ville ha dem. Angående Mark så får jag väl erkänna att det var ett misstag om jag inte kommer med en bra förklaring som att han hade blivit uppehållen av ett besök hos madam Pomfrey eller något :)

Så, nu ska jag sluta med det här och börja skriva nästa kapitel.

Fram till tisdagen hade alla pratat om lördagens Quidditchmatch men från tisdagsmorgonen rörde alla samtal, som inte handlade om skolarbete, utnämningen av Mr Arthur Weasley till ny trolldomsminister. Efter att nästan alla hade hört och pratat om Fredriks proffskontrakt och hans kvast i början av veckan så hade samtalen om matchen tunnats ut mer och mer och allas uppmärksamhet hade riktats mot Ron och Ginny istället, alla ville prata om deras pappa. När de hade pratat med Ron och Ginny verkade nästan alla anse att det var ett bra val som hade gjorts. De enda som inte verkade nöjda var ett antal elever i Slytherin med Malfoy i spetsen, som gick omkring och hånskrattade åt valet.

"Nu är det verkligen ute med alla trollkarlar när den där mugglarälskande fjanten är minister!" var ett av hans favorituttryck som han använde så fort Ron eller Ginny var i närheten.

Alla i Gryffindor visste precis vad de skulle svara på det, de behövde bara nämna något om hans pappa och att han var dömd för samröre med Voldemort så tystnade han snabbt och lät sina kompisar Crabbe och Goyle hotfullt spänna musklerna men det brydde sig ingen om eftersom de inte vågade göra något ändå.

På fredagsmorgonen hade vardagen ändå återgått till det vanliga, alla hade redan frågat Ron om hans pappa och nu följde alla vad som hände på ministeriet i tidningen eftersom de märkte att Ron och Ginny inte visste mer än vad som stod där ändå. Ron verkade dock ha njutit av dagarna då han var precis allas uppmärksamhet och han ofta hade en samling av elever runt sig.

"Skönt att de har slutat att samlas runt mig nu." sade Ron ändå när de stod utanför klassrummet för trollformellära och väntade på Professor Flitwick.

"Men du verkar ju ha tyckt om det." sade Fredrik med ett leende.

"Jo visst, men de behöver ju inte klänga runt mig hela tiden så som de har gjort." svarade Ron men han kunde inte dölja att han tyckt att det hade varit skönt med uppmärksamheten.

"Jag har tänkt på en sak" sade han som för att byta ämne. "Undrar vem det var som tackade nej vänligt men bestämt?"

"Det är väl ganska självklart?" sade Hermione.

Ron såg lite fundersam ut men innan Hermione sade något så hade Fredrik räknat ut vad hon skulle säga.

"Dumbledore såklart, ingen annan skulle tacka nej vänligt men bestämt." sade hon med pedagogisk röst.

Professor Flitwick kom och släppte in dem och Fredrik satte sig som vanligt bredvid Hermione. Trots att Hermione och Ron hade avslöjat sin kärlek till varandra så satt de inte bredvid varandra på varje lektion som Fredrik hade trott utan Ron fortsatte att arbeta med Harry på lektionerna och Fredrik arbetade med Hermione eller Neville. Lukas satt så långt bort från Fredrik som det gick eller längst bak i klassrummen under de lektioner de hade tillsammans och han såg inte mot Fredrik någon gång under dagarna om de inte möttes i en korridor men då hälsade han inte även om Fredrik nickade till som en hälsning. Av någon anledning så kände sig inte Fredrik så ledsen för det. Det hade känts lite konstigt den första dagen men nu kände han nästan ingenting när han tänkte på Lukas. Han tänkte att han borde känna sig ledsen för att han och Lukas inte var vänner eller kom överens längre men det han kände var faktiskt en befriande känsla som han fann skön. Han tänkte som så att han inte fick hänga upp sig på det som hade hänt mellan dem utan koncentrera sig på studierna istället. Det var ju därför han var här, inte för att sörja över den vänskap som hade funnits mellan honom och Lukas hemma. Här var han i Gryffindor och Lukas i Slytherin och det gick helt enkelt inte att vara vänner då.

"Det kanske var lika bra det som hände. Han är ju trots allt en Slytherin och de är ju som de är. Vi var vänner hemma men här är det helt andra förhållanden!" tänkte han medan Flitwick påbörjade lektionen.

Under den här trollformellektionen fick de repetera de trollformler som de övat på hittills under året och Fredrik tyckte att lektionen var ganska tråkig.

"Kom ihåg att ta det lugnt imorgon, jag vill helst slippa se några skador." pep Professor Flitwick efter dem när de började gå ut från salen.

Först såg alla lite fundersamt på honom men när de kommit ut en bit korridoren sade Hermione: "Ja visst, det är ju duellklubb imorgon och vi skulle börja duellera!"

"Så det var det han menade, jag trodde han hade blivit lite tokig." sade Fredrik.

Om han hade tyckt att trollformellektionen hade gått sakta så gick resten av dagen ännu saktare när han gick och tänkte på duellklubben nästa dag, hur kul det skulle bli att äntligen få duellera.

Efter lunchen på lördagen gick Fredrik och Harry ner till växthusen och såg på en sällsynt växt som Neville hade odlat och arbetat med under hösten och nu mer än gärna visade upp.
När klockan var två gick de tillsammans upp till slottet och den stora salen.

"Vart är Ron och Hermione, förresten?" frågade Neville när de klev in i salen.

"De försvann ut på en promenad direkt efter lunch." sade Fredrik.

"Aha, jag förstår." sade Neville och log.

"Men jag hoppas att de kommer tillbaka snart, vi ska ju börja när som helst." sade Harry när han såg att Tonks kom in i salen.

Fredrik såg mot henne och hennes för dagen gröna hår värmde honom som det alltid gjorde oavsett vilken färg det hade. Rons stämma gjorde att han slet blicken från Tonks.

"Vilken tur, vi trodde att vi var försenade." pustade han.

"Vart har ni varit?" frågade Harry med oskuldsfull min eftersom han visste vart de varit.

"Åh, vi tog oss en liten promenad runt sjön bara." sade Ron och fick en liten röd nyans på kinderna.

Harry och Fredrik såg på varandra och kunde knappt hålla ett skratt inne.

"Vad är det, är det något lustigt att ta en promenad runt sjön?" frågade Ron.

"Nej då, vi kom nog bara att tänka på en sak." svarade Fredrik innan han vände sig om, både han och Harry förstod mycket väl att de hade gjort mer än bara tagit en promenad.

Han lät blicken vandra över hela salen för att försöka se om Lukas var där men han såg honom ingenstans.

"Han vill undvika att träffa mig, lika bra det kanske." tänkte han och vände sig mot Tonks igen.

Då fick han syn på honom. Han stod bredvid de andra få från Slytherin som var med, Fredrik kände genast igen en av dem som han visste gick i sjunde året och han hade en blick som påminde om Malfoy´s dagarna efter Quidditchmatchen. Fredrik suckade när han kom att tänka på hur det hade varit under förra duellmötet, hur kul han och Lukas hade haft då. Det skulle de aldrig mer ha, tänkte han. Så steg Tonks fram.

"Ja då är ni välkomna till er första duell." sade hon inledande och alla tystnade.

"Idag har ni sjätte- och sjundeårselever duellmöte tillsammans men i fortsättningen kommer vi att ha separata möten för varje årskurs. Ni kommer alltså bara att möta elever som är lika gamla som er själva, detta för att det ska vara rättvisa kamper." sade hon och ett tacksamt mummel hördes från den del av salen där sjätteårseleverna stod.

"Innan vi börjar så vill jag göra er uppmärksamma på att ni endast får använda de formler och förtrollningar som vi har använt under övningarna. Om någon så mycket som skulle fundera på att använda en av de förtrollningar som jag uttryckligen har förbjudit så kommer den att få ett kännbart straff." sade hon allvarligt med en hård min.

Det följdes av en accepterande tystnad i salen. Tonks bytte min till sin vanliga vänliga.

"Jag vill att sjätteårseleverna samlas runt den högra duellmattan och ni från det sjunde året samlas runt den vänstra. Kom ihåg att ni är här för att ha kul och lära er självförsvar." sade hon medan eleverna började dela upp sig.

Professor Lupin ställde sig vid sjundeårseleverna och övervakade deras dueller medan Tonks ställde sig vid den högra mattan.

"Det kommer att vara en individuell tävling och en elevhemstävling" sade Tonks. "Vilket innebär att vi, när alla har duellerat mot alla, kommer att kora en individuell mästare för varje årskurs och ett mästarelevhem för varje årskurs."

"Så är det några som vill börja?" frågade hon sedan och slog ihop händerna.

Ingen gjorde en rörelse till att vilja börja.

"Hmm få se, Dean Thomas och Justin Finch-Fletchley kan ni komma upp?"

Både Dean och Justin ryckte till innan de gick och ställde sig i varsin ände av den runda mattan och gick sakta in mot mitten och bugade sig för varandra innan de gick och intog sina startpositioner.

"Ni kan börja på tre." sade Tonks och Fredrik såg att Dean tog ett djupt andetag.

"Ett, två… tre!" Direkt när Tonks sade tre ropade Justin:

"Rictusempra!".

"Expelliarmus" svarade Dean blixtsnabbt och slog bort Justins formel.

Under två minuter kämpade Dean och Justin innan Dean fick in en kroppslåsningsformel som Justin inte kunde blockera.

"Bra, Dean Thomas vinner första duellen." sade Tonks efter att hon hjälpt Justin upp igen.

Fredrik såg mot honnörsbordet där McGonagall antecknade resultatet. Alla i Gryffindor gratulerade Dean till en bra duell när han kom tillbaka från duellmattan och menade att de tillsammans skulle vinna elevhemstävlingen. Så var det dags för nästa par.

Under de kommande tjugo minuterna hann Harry, Hermione och Ron vinna sina dueller medan Neville förlorade knappt mot Terry Boot men han var glad ändå efteråt, han hade lyckats bättre än han hade trott sade han.

"Då ska vi se…" sade Tonks. "Ferner och Lucidor ni kan ta nästa duell."

Fredrik stod ett tag och såg rakt fram och hoppades att han hade hört fel innan han suckade och gick in på mattan, han hade duellerat mot vem som helst men inte Lukas.
Han såg mot Lukas som stod i andra änden och gick sakta in mot mitten och stannade när han var i mitten och såg upp på Lukas. De drog stavarna framför ansiktena och svängde ut dem mot sidorna innan de bugade sig för varandra som hälsning.

"Är du beredd på hårt arbete, så får vi se vem som är bäst utan falskspel?" viskade Lukas med en väsande röst.

Fredrik såg rakt mot Lukas ansikte och såg ett besynnerligt leende och en glödande blick som han aldrig sett hos Lukas förut innan de intog sina startpositioner.

"Beredda? Ett, två… tre…" hörde han Tonks ropa och han såg en blixt fara från Lukas trollstav.

"Expelliarmus!" skrek han och skickade iväg en egen trollformel mot Lukas som också han blockerade enkelt.

Duellen blev lång och spännande. När fem minuter hade gått hade de bara fått in lätta besvärjelser på varandra som inte hade någon större effekt. Fredrik sprang fram och tillbaka på mattan och försökte komma åt Lukas och Lukas gjorde samma sak. Svetten rann i ansiktet och han började känna ett tryck över bröstet av ansträngning, dessutom hade han ont i höger knä där Lukas hade träffat med en besvärjelse som turligt nog var svag så han kunde stå kvar och ge igen. De kämpade hårt båda två och alla i salen stod och såg på dem, att döma av deras spända tystnad så var det den helt klart intressantaste duellen hittills, det flög trollformler och besvärjelser mellan dem och ingen verkade vilja ge upp och ingen visade tecken på att bli trött.
Så plötsligt tyckte sig Fredrik se hur Lukas tappade koncentrationen åt höger och han skickade därför iväg en Kroppslåsningsbesvärjelse mot hans högra sida. Lukas ryckte till när han såg besvärjelsen komma och började svänga sin stav för att blockera den men han hann inte. Fredrik såg hur Lukas ben for ihop och hans armar for in till sidorna och han ramlade ner på den mjuka mattan och tappade trollstaven.

"Där är duellen över!" ropade Tonks medan hon med en enkel rörelse med sin stav löste upp Lukas ben.

Fredrik stod och pustade av ansträngningen när han såg hur Lukas reste på sig, tog upp sin trollstav och såg med en nästan hatisk blick mot hans håll. Medan Tonks vände sig mot åskådarna för att hitta nästa par, väste Lukas något och svängde till med staven mot Fredrik.

Han såg bara hur en ljusröd ljusstråle kom mot honom från Lukas och innan han hann göra något så träffade den honom rakt i bröstet. Han tyckte att han lyftes upp i luften och snurrade runt och en kort stund kände han en enorm smärta i hela kroppen som han aldrig varit med om tidigare, innan allt runt omkring honom blev svart.

Han hade ingen aning om vart han var, det enda han visste var att han hade fruktansvärt ont i huvudet. Han hörde röster runt sig och öppnade försiktigt ögonen och kisade genom ögonlocken. Det var ljust i rummet han befann sig och det verkade stå personer runt honom, han hade ont i huvudet men kunde inte minnas hur han kunde ha fått det. Han slog upp ögonen helt.

"Åh du är vaken, vad skönt." sade en lättad röst.

Han såg åt vänster där rösten kommit från. Hermione stod där med ett oroligt ansiktsuttryck och runt sängen stod resten av hans klasskamrater med lika oroliga ansiktsuttryck.

"Vi blev riktigt oroliga för dig där ett tag när du inte vaknade." sade Harry.

"Vad menar ni, vad hände?" frågade han omtöcknat.

"Lukas Lucidor använde en av de förbjudna besvärjelserna, en riktigt hemsk sådan." sade Harry.

"Använde han en av de oförlåtliga förbannelserna? Cruciatus?" frågade Fredrik förvånat samtidigt som han mindes duellen och fick ett förfärat ansiktsuttryck.

"Nej ingen sådan." sade Harry snabbt när han såg Fredriks ansiktsuttryck.

"Han använde en av de som Professor Tonks förbjudit. Det var en kraftigare och mer smärtsam variant av lamslagningsbesvärjelsen." sade Hermione.

Fredrik stönade suckande till, han märkte samtidigt att det gjorde ont att andas men samtidigt kände han en lättnad över att Lukas inte hade använt Cruciatusförbannelsen.

"Vad kan det ha farit i honom med att använda den på dig? Duellen var ju redan över!" sade Seamus som stod vid änden av sängen.

Fredrik svarade inte på det och ingen sade något mer just då för Professor Snape hade kommit in i rummet och gick mot Fredriks säng. När han stannade vid sängen såg han på Fredrik med en besynnerlig min.

"Jag ber om ursäkt för vad Mr Lukas Lucidor gjorde mot dig under duellen. Jag vill att du ska veta att det inte är representativt för alla i Slytherin. Jag som föreståndare för Slytherin har fördömt hans handlande å det kraftigaste, jag erkänner att jag skäms för vad han gjort. Han har genom det han gjorde smutskastat hela Slytherin men jag hoppas att jag kan få dig och alla andra att inte dra alla i Slytherin över en kam pga. det inträffade." sade Snape och suckade innan han fortsatte.

"Jag vet att det inte kan göra vad han gjorde ogjort men jag hoppas att du accepterar min ursäkt för Slytherins räkning." sade han med en vänlig röst Fredrik aldrig hade hört honom använda.

Fredrik nickade och log svagt mot Professor Snape.

"Ja, det gör jag Professor Snape." sade han för han förstod att det var som Professor Snape sade, det var ju bara Lukas som hade gjort det.

"Jag har gett honom två veckors strafftjänstgöring och dragit av 100 poäng från Slytherin för hans felsteg. Vi hade ett samtal om hans beteende och rektorn samtalar också med honom just nu, det kan mycket väl bli mer konsekvenser för honom." fortsatte Professor Snape.

Hans uttalande möttes av förvånade blickar mellan de som stod runt sängen.
Snape brydde sig inte om dem.

"Det han gjorde är helt oförsvarbart men han ville att jag skulle hälsa dig att han är väldigt ledsen för det inträffade, att han inte visste riktigt vad han gjorde och han hoppas att du kan förlåta honom så småningom." sade Snape vidare medan det ryckte lite i hans mungipor innan hans min blev stel igen och han fortsatte:
"Hoppas att du tillfrisknar snart och kan återgå till dina framgångsrika studier. Jag hoppas att det inträffade inte påverkar dina studieresultat, det vore mycket tråkigt." sade Snape avslutande innan han svepte ut ur salen.

Fredrik såg efter honom med ett fundersamt uttryck i ansiktet, han kände sig glad att Professor Snape fördömde det Lukas hade gjort men han funderade p om Lukas verkligen ville be om ursäkt eller om det bara var något som Professorn Snape sade men den tanken behöll han för sig själv.

"Det där var inte riktigt likt Snape." sade Harry.

"Nej, han verkar faktiskt ha tagit illa vid sig av Lucidors handlande, lite lustigt faktiskt." sade Seamus.

"Vet du varför han gjorde som han gjorde när duellen redan var slut?" frågade Hermione.

Fredrik ryckte lite lätt på axlarna.

"Det kanske är så som Professor Snape sade, att han gjorde det utan att veta vad han gjorde om han blev sur för att han förlorade duellen?" föreslog Ron.

"Det kan säkert stämma, han har alltid varit en så dålig förlorare." sade Fredrik lite trött och känslolöst innan han lade ner huvudet på kudden igen.

Harry, Ron och Hermione såg fundersamt mellan varandra och Fredrik innan Madam Pomfrey kom och sade att nu var han tvungen att få vila och de lämnade sjukhusflygeln.
Han fick en dryck av madam Pomfrey som skulle lindra hans huvudvärk. När han druckit den kände han sig trött och dåsig och lade sig därför på sidan och funderade över vad som hade hänt där på duellgolvet idag innan han somnade.