Efter att ha fått lämna sjukhusflygeln två dagar senare återgick Fredrik till skolarbetet utan att visa några känslor om det som hände. Veckorna därefter passerade utan att något speciellt hände utöver skolarbetet förutom att Hufflepuff överraskande vann sin Quidditchmatch över Ravenclaw med 180 mot 70. När Fredrik gick genom korridorerna möttes han ibland av intresserade blickar. Även om ingen sade något så förstod han precis vad de tänkte på. Det var aldrig någon som pratade om duellen med honom men han förstod att de pratade om det när han inte hörde och att det var det som blickarna rörde. En gång råkade han höra några Ravenclawelever prata om det och han blev faktiskt glad över det de sade, de menade att Lukas hade gjort något vidrigt och borde ha fått ett strängare straff.

Han hade medvetet undvikit all möjlig kontakt med Lukas, han var en vanlig Slytherinelev för honom nu och inget mer. Ibland såg han att Lukas slog skuldmedvetna blickar mot honom och varje gång han märkte det vände han på ansiktet och såg åt ett annat håll. Varje gång de möttes i en korridor tog han en annan väg eller vände sig om och började prata med den han gick med, han var osynlig för Fredrik.

"Den där apan får klara sig själv. Jag har kommit hit för att studera och att lära mig hur trollkarlarna i England lever, inte tycka synd om en sådan drummel som han. Han har gjort sitt i mitt liv" tänkte han under en försvar mot svartkonstlektion där han såg att Lukas satt för sig själv längst bak i klassrummet och såg lite ledsen ut.

Nu satt han i sällskapsrummet och arbetade med en uppsats om Veritaserum som de skulle läsa om nu innan jullovet började så att de skulle vara förberedda till våren då de skulle få framställa några enkla versioner av elixiret. Ron, Hermione och Harry kom och slog sig ner vid honom. Han såg upp på dem och var beredd på nya frågor om han ville prata om vad som hade hänt under duellen.

"Jo, eh. Det var så att jag skulle fråga dig om du hade planerat något för lovet, om du skulle göra något speciellt då?" sade Ron.

Fredrik såg på honom, det var inte en fråga han trodde skulle komma.

"Nej, jag har inte planerat något. Mina föräldrar har fullt upp med sina jobb så jag kommer inte åka hem i alla fall." sade han och vände blicken mot boken igen.

Det blev tyst ett tag innan Ron tog ordet igen.

"Okej, Jo det var nämligen så att min mamma ville att jag skulle bjuda hem dig till oss under julen, så att du skulle få se hur en trollkarlsfamilj lever här i England och så." sade han under tiden som hans ansikte blev allt rödare.

Han slutade skriva mitt i ett ord och såg upp på Ron.

"Är det säkert?" frågade han lite förvånat.

"Ja visst, jag tycker det skulle vara mycket roligt." svarade Ron fortfarande röd.

Det kändes som om en värme spred sig i hela kroppen när han hörde det. Han hade i två veckor nu gått och trott att han skulle få sitta själv i Gryffindors sällskapsrum under julen eftersom hans mamma och pappa hade meddelat honom att de tyvärr var tvungna att jobba under hela julen. Det kändes som om det skulle vara kul att se hur Ron bodde och levde utanför skolan.

"Så, ska jag skriva till mamma att du kommer?" frågade Ron efter ett tag samtidigt som rodnaden började gå ner.

Han nickade bara, han kunde inte få fram några ord. Han kände sig bara så tacksam för hur vänliga Rons familj verkade vara som bjöd hem honom.

"Vad bra, då får vi fira jul tillsammans." sade Harry.

Fredrik såg undrande på honom.

"Harry kommer också." sade Ron förklarande.

Han vände blicken undrande mot Hermione.

"Nej, jag ska till mina föräldrar i början av lovet i alla fall, jag kanske kommer senare" sade hon med ett leende. "Men jag ska försöka komma så fort jag kan för julen är ju tiden då man ska vara tillsammans."

Han såg på dem med tacksam blick, det skulle bli skönt att komma bort och få uppleva något annat. Det kändes skönt att han hade dem tre som nu satt framför honom som vänner och få bli bjuden att få tillbringa julen med dem kändes mycket speciellt.

Tiden fram till lovet kändes lång men tankarna på att han skulle få se hur Ron levde hemma och få fira jul med de vänner han fått på Hogwarts var så starka och glädjande att de snart var framme vid sista dagen för terminen. Kanske hade tiden gått fort eftersom han blivit ännu mer glad när han fått tillbaka uppsatser från både Professor Snape och Professor McGonagall med U som betyg.

Han kom gåendes i en korridor på andra våningen efter julmiddagen på kvällen dagen innan lovet skulle börja, han var mätt och det kändes bra med ett lov nu. Då kom Lukas gåendes från andra hållet i korridoren, han hade inte sett honom i stora salen under middagen. Han såg sig omkring ifall det fanns någon annan väg att ta men insåg att om han inte skulle vända om skulle han bli tvungen att möta Lukas. Han suckade och gick framåt men gjorde allt för att det skulle verka som att han inte såg Lukas.

"Eh, hej." sade Lukas lite försiktigt när de hade kommit jämsides.

Han stannade och såg upp mot Lukas och det slog honom hur smal Lukas verkade ha blivit sedan början på november. Han nickade lite lätt, nästan avvisande, till svar.

"Jo, du jag... jag är ledsen för vad gjorde där under duellen. Det var inte min mening..." sade Lukas vidare lite stammande.

Fredrik stod och lyssnade på vad han sade med ett hårt och ointresserat ansiktsuttryck.

"Jag vet att det låter lite dumt men jag överreagerade nog lite där efter Quidditchmatchen, Jag hoppas att du kan förlåta mig..." började han.

"Nehej, det menar du inte?" sade Fredrik med en alltför tydligt påhittad förvånad och ironisk röst.

"Det var så att jag blev påhoppad av dem andra i Slytherin om varför jag inte hade berättat om din kvast och hur bra du spelar Quidditch." sade Lukas trevande med darrande läpp.

Fredrik hade knappt lyssnat och såg på honom med trött blick, återigen så såg han hur smal Lukas verkade, i skuggorna från facklorna i korridoren såg han nästan spöklik ut men vad brydde han sig om det?

"Så dem tyckte inte om dig där nere i Slytherin efter matchen?" frågade Fredrik som om han pratade med ett barn.

"Nej." mumlade Lukas.

"Och vad vill du att jag ska göra åt det eller var det något mer du ville berätta, du har ju själv sagt att du inte vill veta av mig och nu står du och pratar med mig?" sade Fredrik med en röst som tydligt talade om att han inte brydde sig så mycket om vad Lukas sade.

"Jag vet men jag menade inte vad jag sa där och..." började Lukas

"Och vadå!" sade Fredrik plötsligt hårt.

"Jag tänkte att, om vi kunde glömma det där tråkiga och bli vänner igen. Jag saknar dem stunderna när vi gjorde en massa knäppa saker tillsammans och hade kul och så kunde vi kanske ha firat jul tillsammans hemma, som vi brukar göra." sade Lukas med en lätt snyftning som lät äkta.

Fredrik skrattade till.

"Få se om jag har förstått det här rätt. Den person som inte vill veta av mig för att jag slog hans lag i quidditch och som därefter attackerar mig med en förbjuden besvärjelse under en duell vill fira jul med mig!" sade han med fundersam röst och skrattade sedan till.

"Just nu kan jag faktiskt inte se varför jag skulle vilja fira jul med den personen och för det andra så kan jag inte förstå hur jag någonsin har kunnat vara vän med den personen!" sade han vidare med högre röst.

Lukas såg ut som om han hade slagits till med en hård knytnäve.

"Dessutom är jag redan inbjuden att fira julen hemma hos en av mina klasskamrater, Ron Weasley. Om du ursäktar så ska jag gå och packa till resan imorgon." sade Fredrik direkt efteråt och började gå.

"Ja förlåt då och God Jul." hörde han Lukas säga med besviken röst.

Han brydde sig inte om att svara utan gick raka vägen upp till sällskapsrummet men halvvägs stannade han till och tänkte på vad Lukas hade sagt.

Ville han verkligen be om ursäkt och kunde han då ge honom förlåtelse?

Han fnös till och fortsatte upp till den tjocka damen.

Resan till London gick smidigt och de möttes på stationen av tre trollkarlar i officiell uniform som Ron förklarade var tjänstemän vid ministeriet. Harry, Ron, Ginny och Fredrik satte sig i en bil som de tre männen hade kört fram och de åkte iväg från stationen. Fredrik satt och såg ut genom fönstret och såg alla mugglare försvinna förbi på trottoarerna. Han satt och funderade på hur det såg ut där Ron bodde, samtidigt hade han en oförklarlig klump i magen.

Plötsligt märkte han hur bilen körde in på en gård och stannade. Han klev ur bilen och såg på det mest underliga hus han sett. De tog sina väskor och gick in och det han möttes av när han kom in fick honom att stå och förvånat stirra. Han märkte att Harry också såg förvånad ut.

"Ja, det här är vårt hem." sade Ron.

De hörde steg komma mot dem. Fredrik såg upp och såg en lite rund häxa med ett köksförkläde på sig och lika rött hår som Ron komma mot dem.

"Åh ni är här, vad roligt!" sade hon och kramade om Ron, Ginny och Harry innan hon vände sig mot Fredrik.

"Du måste vara Fredrik" sade hon. "Jag hoppas att du kommer att trivas här under lovet."

"Det tror jag nog att jag kommer att göra, ni har ett mycket fint hem Mrs Weasley och jag är mycket glad att jag fick spendera lovet med er fina familj." sade Fredrik och bugade sig för henne.

Hon verkade bli lite ställd över vad han sade men fann sig snart.

"Gå upp till era rum nu och byt om, middagen är snart klar." sade hon och log innan hon försvann in i köket.

Ginny försvann snabbt upp för en trappa medan Ron ledde Harry och Fredrik upp för en annan, Harry verkade känna sig som hemma.

"Vad var nu det där?" frågade Ron Fredrik.

"Vadå?"

"Det där du sade till mamma."

"Åh, det är bara vanlig artighet när man är gäst i någon annans hus anser jag och det var ju sant, det är ett mycket fint hem." sade Fredrik enkelt.

Ron verkade bli lite generad över vad han sade för han vände bort ansiktet och fortsatte uppåt. De kom till änden av en korridor och Ron öppnade dörren och de steg alla tre in i ett rum som var nästan helt orangerött. Det satt bilder på Quidditchspelare över hela rummet och Fredrik kände igen Chudley-kanonerna direkt.

"Jag har inte hunnit göra i ordning det så mycket än, jag har nyligen bytt rum." sade Ron som om han ville förklara röran i rummet vilken Fredrik inte brydde sig om.

"Ska vi alla sova här?" frågade han istället.

"Nej, ni ska sova i gästrummet. Kom så ska jag visa er." sade Ron och visade dem till ett rum som var enkelt inrett och hade två enkla sängar.

"Det är inte så mycket..." började Ron.

"Det blir bra." sade Fredrik och släpade in sin väska.

När de hade bytt om gick de ner till köket och slog sig ner vid bordet där Mrs Weasley redan hade börjat servera middagen. Fredrik ansåg att det var bland den godaste mat han smakat någon gång och nämnde det för Mrs Weasley som bara svarade.

"Struntprat."

Då hörde dem hur ytterdörren öppnades och en rödhårig man kom in.

"Arthur, kommer du redan hem?" frågade Mrs Weasley.

"Ja, vi var färdiga så jag gick hem för att njuta av julen." sade han och satte sig ner vid bordet och tog för sig av maten.

Fredrik såg frågande mot Ron.

"Min pappa, Arthur Weasley." sade han lågt.

Fredrik såg på honom, han såg ut som en minister som han kunde tänka sig.

När alla hade ätit färdigt hjälpte Fredrik till med att plocka undan från bordet innan mrs Weasley sade åt honom.

"Lämna det där min vän, jag tar hand om det. Ni har nog mycket annat som ni vill göra." sade hon med ett varmt leende.

"Okej, Mrs Weasley. Tack så mycket för maten och jag vill än en gång tacka för att ni låter mig fira jul tillsammans med er." sade han till både Arthur och Molly innan han gick uppför trappen där Ron och Harry väntade.

På vägen upp hörde han.

"Vilken artig och trevlig pojke det verkar vara, eller hur Arthur? Det var bra att vi bjöd in honom så han får se lite hur en familj lever här i England."

Han kände sig otroligt glad över hur snälla och trevliga familjen Weasley verkligen var.

Julaftonen var en av de trevligaste dagarna på lovet, Hermione hade kommit på morgonen och Mrs Weasley hade tillagat en härlig julmiddag bestående av alla möjliga sorters rätter, när han hade ätit klart trodde han att han skulle vara mätt i flera veckor, det var faktiskt stor skillnad mot de julbord han åt hemma. De bytte julklappar och han blev glad över dem han fick av sina föräldrar, de hade skickat dem några dagar tidigare men han blev helt ställd när han fick en julklapp av Mrs Weasley som gav honom en varm och härlig tröja som det stod Fredrik på och tre kronor under.

"Men du behöver inte ge mig..." sade han helt överväldigad.

"Joho du ska ha julklappar som alla andra som är här." svarade hon bestämt.

Han blev glad över det som Harry, Ron och Hermione hade gett honom tillsammans, ett minne över hans vistelse i England menade de att det kunde bli, en bok om Hogwarts och lite annat. De blev minst lika glada över de presenter han gav dem som bestod av lite saker från Sverige.

Kvällen gick lugnt till de satt och pratade eller gjorde småsaker medan de åt olika sorters godsaker och drack honungsöl eller en varm juldryck som Mrs Weasley hade gjord, den smakade lite som glögg tyckte Fredrik.

Kanske var det för att han kände sig så glad över att han fick ta del av gemenskapen och fira jul med familjen Weasley, Harry och Hermione som han började känna sig dåsig medan han såg Harry och Ron spela knallkort. Ögonen blev tyngre och utan att han själv märkte det så somnade han.

Han var plötsligt tillbaka i sitt eget vardagsrum hemma där han och Lukas spelade schack efter att de ätit en underbar middag. Han såg en gran stå en bit bort. Han och Lukas skrattade mycket och de hade verkligen en riktigt bra kväll, de gjorde så mycket roligt tillsammans och de log båda två...

Han ryckte till av en plötslig smäll, han öppnade ögonen och såg sig omkring, Ron hade förlorat knallkortsomgången. Han hade drömt, tänkte han, men samtidigt kände han att klumpen i magen var tillbaka och en våg av känslor sköljde över honom. Han reste sig ur soffan och gick uppför trappan till sitt och Harrys sovrum och slängde sig på sängen.

"Varför var jag tvungen att komma att tänka på Lukas just idag för, varför hade Lukas varit så dum och tagit åt sig så av Quidditchmatchen. Varför var han tvungen att minnas hur kul de hade haft under alla år just idag..." låg han och tänkte när han hörde hur dörren öppnades.

"Fredrik, är allt som det ska?" hörde han Hermiones röst genom dörren.

Han svarade inte. Dörren öppnades lite mer.

"Fredrik, mår du bra?" frågade Hermione igen lite oroligt.

"Inte särskilt" svarade han lite lågt.

Han märkte hur Hermione kom och satte sig bredvid hans säng.

"Du tänker på Lukas och det som hände, eller hur?" frågade hon.

Han satte sig upp och såg på henne medan han nickade lätt.

"Jag kom att tänka på hur kul vi brukade ha på jularna och överhuvudtaget hur roligt vi brukade ha" sade han dunkade in huvudet i väggen. "Varför skulle jag göra det idag för!"

Hermione såg rakt mot hans ögon.

"Du saknar honom och allt som ni brukade göra tillsammans, eller hur?"

Han nickade bara för han kände att klumpen i magen blev större när han pratade om det.

"Jag har ända sedan duellen tänkt på honom och allt vi brukade göra tillsammans och hur kul vi hade och funderat över hur det kunde bli som det blev nu, hur vi kunde bli ovänner. Men jag förstår inte varför, efter Quidditchmatchen skrek han ju ut att han inte ville veta av mig och sedan så attackerade han mig. Jag borde inte så mycket som tänka på honom mer men jag kan inte sluta påminnas om allt när jag gör liknande saker med någon annan." nästan skrek Fredrik ut.

"Det kanske är så att er vänskap var djupare än att den skulle förloras på grund av något sådant." sade Hermione lugnande.

Han suckade.

"Jag vill bara på något sätt berätta för honom hur jag känner mig och att jag vill att det ska bli som det var förut." sade han och kände hur en tår rann nerför kinden.

"Men sök upp honom då och prata med honom när vi kommer tillbaka till Hogwarts."

"Jag tror inte att han kommer att lyssna, han kom och ville be om ursäkt precis innan lovet började men han pratade om att han blivit påtryckt av några så jag bara gick min väg och sade att jag inte behöver en så stinkande ursäkt från honom. Jag ville egentligen inte säga det till honom." sade han bedrövat med blicken fäst i golvet.

Hermione såg på honom.

"Om han vill be om ursäkt på riktigt så tycker jag att du i alla fall borde lyssna på honom och vad han har att säga innan du bestämmer dig om du vill och kan förlåta honom. Om du bara pratar med honom så tror jag att ni kan bli vänner igen." sade hon och lade armarna om hans hals och han höjde ansiktet och såg på henne.

"Tror du?" frågade han.

"Ja det tror jag. Ärligt så tror jag att han känner likadant som du, jag tror inte att han mår så bra, det ser inte så ut i alla fall. Han blir utsatt för mobbning av en del i Slytherin också, Draco berättade det för mig på ett Prefektmöte, han är en av de få som faktiskt stöttar honom när han känner sig ledsen över vad han gjort mot sin vän i Gryffindor. Jag är övertygad om att han inte ville bli ovän med dig egentligen." sade hon med övertygande röst som ekade inne i Fredriks huvud.

När han hörde Hermione säga att Lukas nog inte mådde så bra och blev mobbad så kom han direkt att tänka på hur smal han tyckt att han varit. Han såg upp på henne och som om hon läst hans tankar nickade hon. Han torkade bort en tår som fallit ner på kinden och sade.

"Stöttar Draco honom? Jag trodde han inte var sådan person."

"Ja, han är en av dem få som gör det och han berättade att Lukas saknar dig mycket. Draco är en känslig person innerst inne men visar en hård yta utåt av olika anledningar." sade Hermione. "Det är vad jag har förstått i alla fall."

Fredrik funderade, en del av sakerna hon hade sagt hängde inte ihop men plötsligt kände han sig besvärad över att Lukas mådde dåligt.

"Okej, jag ska prata med honom när vi kommer tillbaka. Det lovar jag."

"Bra, du verkar inte heller må så bra av det hela, så det skulle nog vara bra." sade hon och kramade om honom.

Han kände sig glad att Hermione hade pratat med honom och medan de tillsammans gick ner till vardagsrummet igen så bestämde han sig, för att göra allt för att bli vän med honom igen. Han visste inte hur han skulle bära sig åt men han skulle fundera ut något.