Kapitel 1 Hemma igen
"Pojkar, det är dags att stiga upp nu!" mrs Weasleys röst trängde undan Harrys drömmar och han satte sig upp i sängen.
Harry tog på sig glasögonen och började klä på sig sina kläder. När han fullt påklädd satt i sängen och väntade på Ron som höll på att ta på sig strumporna kom Hermione in i rummet.
"Harry! Jag har skrivigt några brev till dem som var med i DA förra året, att de ska ha sina 'galleoner' beredda för nästa tid till mötet. Det står bara 'Samma lärare, samma plats, DA, galleon' på breven," berättade hon.
"Okej, det låter bra," svarade Harry. "Så då är det bara upp till mig att hitta alla på tåget också."
"Ja, det är det", svarade Hermione, "för jag och Ron kommer att tillbringa största tiden med att berätta vad de nya prefekterna ska göra med mera i prefektvagnen."
Tillsammans gick de ner till frukosten och åt. Så snart som de hade ätit upp och sagt farväl till dem som inte skulle följa dem till stationen gav de sig av. Moody gick hela tiden bredvid Harry och pratade om en massa saker som Auror behöver tänka på, han hade nämligen fått veta att Harrys framtida yrkesval var just att bli Auror.
"… och du bör även tänka på hur viktigt det är med att kunna kamouflera sig själv, du ser ju på Tonks hur lätt hon har, men du har en svårare studieväg framför dig och…"
"Moody," sa Harry. "Jag ska börja mitt sjätte år på Hogwarts, inte mitt första år på Auror kursen."
"Potter, du måste veta hur viktigt det är att…"
"Ta det lugnt nu va? Jag kommer ändå inte komma ihåg det där om tre år. Det är ingen idé… Just nu kan jag skratta mig lycklig åt att jag precis fick 'Utomordentligt' på trolldryckskonst så att jag får fortsätta den studien så att jag kan bli Auror." Det hade gått mycket bättre på trolldryckskonstprovet när han inte hade Snape, och han visste inte om han skulle skratta eller gråta över det betyget.
"Jag trodde inte du gillade Snape…"
"Det gör jag inte, men jag behöver betyg i det ämnet, tyvärr. Och jag fick 'Över förväntan' för både Flitwick och McGonagall."
"Jo, visst, vad fick du i Försvar mot Svartkonster då, Potter," undrade Moody.
Harry log åt minnet när han öppnat sitt betyg som han fått i sommar, han hade naturligtvis inte fått lika bra betyg som Hermione, men lite bättre än Ron och han var riktigt nöjd. Det enda han fått underkänt i var Spådomskonst, men han hade inte förväntat sig annat.
Mrs Weasley kramade om Harry och önskade honom en trevlig resa och sa att hon hoppades att hon skulle få se honom igen till julen. Harry sa att gärna ville komma till julen innan klev på tåget och vinkade av Remus, Moody och mr och mrs Weasley. Sen svängde tåget runt kröken och Harry sa hej då till Ron och Hermione som började släpa sina väskor till prefektvagnen. Harry började leta igenom kupé efter kupé för att hitta en plats och klev sedan in i en där Luna Lovegood satt ensam. Luna tittade upp.
"Hej Harry!" sa hon.
"Hej," svarade Harry automatiskt. Han slog sig ner på sätet mitt emot och Luna tog upp 'Hört och sett' som hon började läsa.
Harry ville hemskt gärna öppna brevet som satt i paketet som han hade fått av Remus, men han bestämde sig för att hålla sig. Han satt och stirrade ut genom fönstret och när lunchvagnen kom rullandes köpte han av allting, såsom han brukade göra.
"De där," sa Luna och pekade på den Bertie Boots böna som Harry höll i handen, "de innehåller till femtio procent det som de smakar."
Harry spottade äcklat ut den han hade i munnen. Om Luna hade rätt, vilket hon sällan hade, så skulle han just ha tuggat på någons spya. Han förträngde tanken och plockade fram brevet till Luna och gav henne det.
"Jag kommer snart," sa han och begav sig ut i korridorerna.
Det var svårare att hitta DA-medlemmarna än han trodde att det skulle vara. Det tog honom nästan två timmar att leta igenom hela tåget och överlämna breven och när han väl lyckats klämma sig tillbaka till sin plats satt Ron och Hermione redan där.
"Hej Harry," sa Hermione. "Vart har du varit?"
"Delat ut breven," svarade Harry. "Föresten, hur viste ni att jag sitter här?"
"Luna sa det när vi öppnade för att kolla om du var härinne," sa Ron.
Det blev tyst ett ögonblick och sedan började Hermione och Luna diskutera om någonting som stod i Hört och Sett, det dröjde inte länge förens Ron också tagit sig in i diskussionen. Harry vände sin uppmärksamhet bort från dem och tittade på sin koffert. Det var bara att öppna den och plocka ut brevet. Han behövde inte göra något annat bara öppna, ta ut brevet och läsa det, inget mer. 'Nej' tänkte han för sig själv 'inte ännu'. Men han kunde inte hålla sig. Tillsist störtdök han ner i väskan och grävde fram brevet. Han tittade länge på framsidan av kuvertet 'Till Harry'. Det var inte Sirius handstil, det var Remus. Han slet upp kuvertet och började läsa…
Kära Harry!
När Sirius dog kom jag att tänka på det här paketet som han hade gett mig, inte långt efter det att du kommit ut ur labyrinten för ungefär ett år sedan. När han gav det till mig sa han såhär:
"Om det skulle hända mig något, ge det här till Harry. Går han fortfarande i skolan så be honom att öppna det på Hogwarts. Gör det för mig Måntand."
Självklart undrade jag vad det var han skulle ge dig, men det ville han inte nämna. Så när du öppnat paketet kan du väl berätta för mig om vad som finns i. Det skulle vara roligt att veta. Jag vet också hurdan Sirius är, men är det här någon slags uppmaning till äventyr eller så måste du lova att inte göra något dumt, för jag vet vad din och Voldermorts profetia betydde. Du måste vara rädd om dig själv till dess att rätt stund är inne när du måste ta den risken, lova mig det Harry.
Och om du nu öppnade det här brevet innan du kommit fram till Hogwarts, öppna det då inte före det att du är framme och ensam i din sovsal. Sirius nämnde att det här var emellan dig och honom, så vad det än är, öppna det ensam.
Jag hoppas att du får ett trivsamt år på Hogwarts trots alla omständigheter, Dumbledore berättade för mig att han ville att du skulle fortsätta din Försvar mot svartkonsts kurs och jag hoppas att du får god användning av din födelsedagspresent.
Remus
Harry läste brevet en gång till innan han stoppade tillbaka det i kuvertet och la ner det i väskan igen.
"Vad var det där?" undrade Hermione.
"Ingenting," svarade Harry. Det var emellan honom och Remus. Och Sirius förstås.
"Jo, något var det," envisades Hermione.
"Det var ingenting speciellt, jag bara kollade igenom brevet som jag fick från Dumbledore i somras," ljög Harry.
"Jaha," sa Hermione, men hon såg onekligen misstänksam ut.
Några minuter gick och Harry tuggade i sig det sista av sitt godis. Det vart bara Bertie Boots bönor kvar eftersom han tappat smaken för dem.
"Vi är nog framme snart," påpekade Hermione och tittade menande på den mörknande himmelen därutanför. "Det är bäst att vi byter om nu"
Mycket riktigt, när alla dragit sina klädnader över huvudet började tåget att sakta in och det syntes ljus utanför, de var framme i Hogsmeade. Harry, Ron, Hermione och Luna klev av tåget och genast hördes en välbekant brummande röst:
"Förstaårselever hitåt!"
"Allt bra med dig Hagrid?" ropade Harry över folkmassan.
"Jovars, de e väl som de e. Hur e de me er?"
"Jag överlever," svarade Harry. Sedan kunde han inte prata mera för strömmen förde honom bort mot droskorna där testralerna stod och väntade på att köra dem till slottet.
Harry, Ron och Hermione hoppade upp i närmsta droska och några minuter senare var de på väg upp mot Hogwarts. Harry tryckte sig mot glasrutan för att få en skymt av slottet, hans hem. Han ville bara sätta sig ner i Stora Salen och äta för att sedan gå upp och öppna Sirius paket. Slottets alla tinnar och torn började närma sig och Ron petade till Harry.
"Va?" sa Harry.
"Vad tror du om det?" frågade Ron
"Öh… om vadå?" Harry hade inte alls hängt med utan bara funderat på Sirius paket.
"Om vad orden tänker göra nu. Nu vet ju även ministeriet om att V-Vol… 'Ni-vet-vem' är tillbaka," sa Ron
"Ingen aning," svarade Harry. "Värva fler medlemmar?"
"Jag sa just det," skrattade Hermione.
Harry log, för nu saktade droskorna in. Han hoppade ur och klappade testralen som hade dragit deras droska. När även Ron och Hermione hade kommit ut gick de in i entréhallen. Harry kände för första gången sedan Sirius hade dött att han var riktigt glad. För nu var han hemma igen.
De slog sig ner vid Gryffindorbordet och såg hur massor utav rädda förstaårselever kom intassande, sedan placerade professor McGonagall en gammal hatt på en pall framför lärarbordet. Alla stirrade intensivt på hatten och förstaårseleverna skruvade nervöst på sig då hatten brast ut i sång.
För många tusen år sen
fyra vänner önskade
att en skola bygga opp.
Samma dröm de hade.
Vännerna tog elever in
och lärde dom magi
De skapade då varsitt hem
Att placera barnen i
Gryffindor tog bara emot
de med styrka och mod
För Hufflepuff var det viktigt
att vara snäll och god
Men Slytherins elever
de var listiga och sluga
Ravenclaw undervisade
de som strävade för att duga
I många långa år
Såhär det såg ut
Men sedan blev det bråk
och Slytherin flytta' ut.
Han ville bara ta emot
de med äkta blod i kroppen
Men de andra sa
Undervisa alla med magi i knoppen
Så livet fortsatte utan Slytherin,
men ett problem dök upp för dem
När grundarna dog
Hur skulle eleverna komma till rätt hem?
Då Gryffindor fick en idé
Och slet mig från sitt huvud i hast
Försedde mig med hjärna
Och sorteringen blev mitt kast
Från och med den dagen
Blev jag sorteringshatt för er
Sätt då mig på huvudet
Och jag in i hjärnan ser
Men jag måste varna er
För att bråka med varann
Håll ihop nu alla vänner
för min varning är sann
Om ni börjar bråka
Bli osams och slåss
Finns det ej på Hogwarts
Nåt som kallas oss
Så kämpa nu då vänner
Stå upp och kämpa, strid!
Så ondskan ej kan komma in
Och på skolan det blir frid.
Hela salen brast ut i enorma applåder och professor McGonagall rullade upp pergamentet med listan på de nya eleverna som skulle börja. Hon höjde rösten och sa:
"Jag ropar upp erat namn och så får ni komma fram och sätta er på pallen så kommer jag att placera hatten på ert huvud. Hatten kommer att sortera er." Det blev en kort paus innan McGonagall sa: "Aber, Jonna."
En spinkig, blond flicka tassade fram och satte sin på pallen. McGonagall satte hatten på hennes huvud och efter en inte så lång stund ropade den "Ravenclaw"!
Flickan sprang snabbt iväg till Ravenclawbordet som artigt klappade i händerna. Första Gryffindoraren blev dock 'Davies, Ling'. Elev efter elev sorterades vidare och tillsist kom Ziegler, Andy som satt på stolen i en evighet enligt Harry och Ron som båda höll på att hungra ut. Efter många om och men sorterades han tillslut till Gryffindor, men fick bara lama applåder eftersom alla redan hade ont i händerna av allt applåderande.
När Andy hade kommit på plats reste sig Dumbledore upp och sa:
"Välkomna alla nya elever!" Han var tyst i en bråkdels sekund. "När jag var elev höll rektorn alltid ett långt tal innan maten. Jag säger bara Ät!"
Maten dök genast upp på faten och Dumbledore fick tacksamma applåder innan alla började hugga in. Harry tog för sig av allting som fanns inom räckhåll och började äta. När maten försvann och efterrätterna dök upp visste inte Harry om han skulle orka mer, ändå tog han för sig av sirapstårtan – hans älsklingsrätt. Till sist kände han sig sprickfärdig och sömnig och inte långt därefter försvann även efterrätterna. Dumbledore reste sig på nytt upp och började tala:
"Alla nya elever bör veta att skogen på området är förbjudet område för alla elever. Jag vill även hälsa våran nya lärare i Försvar mot Svartkonster, professor Tonks, hjärtligt välkommen." Harry tittade upp mot lärarbordet och mycket riktigt, där satt Tonks med morotsfärgat hår. Harry gav henne en stark applåd och han såg hur hon rodnade över all uppmärksamhet. "Mr Filch har även bett mig att påminna er om att självskjutande gummisnoddar är förbjudna. Är ni intresserade av att mer veta vad som är förbjudet så kan ni hitta listan, som nu innefattar 407 saker, uppsatt på dörren till mr Filch kontor."
Harry såg att många av förstaårseleverna nervöst tittade på de äldre, som om de var rädda för att ha några av de förbjudna sakerna, men lugnade ner sig när de såg de äldres avslappnade och oberoende ansiktsuttryck. Dumbledore fortsatte:
"Om nu ingen har något att tillägga så kan prefekterna leda förstaårseleverna upp till sovsalarna, och så kilar vi alla i säng."
Ginny ställde sig upp och ropade:
"Förstaårselever, den här vägen," Hon vände sig till Ron och tillade i tyst ton "Småtomtar."
Ron fick ett brett leende och följde sedan efter förstaårseleverna upp mot Gryffindortornet. Snart sackade de efter, Ginny och Colin Creevey ledde eleverna mycket snabbt.
Till slut så kom de fram till tjocka damen och Ron sa:
"Råttsvansar." När de klivit in i uppehållsrummet tillade han: "skojigt lösenord, eller hur?" Men det tyckte inte Harry, lösenordet fick honom att tänka på Slingersvans vilket var det sista han kände för att tänka på. Men några minuter senare, då han kröp ner i sin varma himmelsäng, hade han redan glömt bort det. Snart sov han djupt.