Kapitel 2 Paketet

Harry vaknade morgonen därpå av att en kudde kom flygandes på honom.

"Upp nu sömntuta," ropade Dean.

Harry mumlade något ohörbart men satte sig upp i sängen, den varma septembersolen visade att klockan inte kunde vara mindre än elva på förmiddagen.

"Hjälp! Nu har jag försovit mig," utbrast han.

Ron började skratta hysteriskt.

"Det är ju söndag Harry, söndag det andra september."

Harrys ansikte sprack upp i ett brett leende och han föll in i de andras skratt.

Tillsammans gick de ner till lunchen när Harry hade klätt på sig och i uppehållsrummet mötte de Hermione, Parvati och Lavender som följde dem. De slog sig ner vid Gryffindorbordet och tog för sig av maten som stod serverad. Alla åt glatt utom Parvati som bara tycktes peta i sig maten.

"Men Parvati, varför äter du inte?" undrade Hermione oroat.

"Inte hungrig," grymtade Parvati.

"Men du måste äta," envisades Hermione.

"Lägg dig inte i va!" fräste Parvati.

"Men Hermione har rätt," sa Lavender ännu mer oroat än Hermione.

"Jaha, och vad har du emot mig helt plötsligt," fräste Parvati och reste sig upp och gick argt därifrån.

Harry tittade förvånat efter henne och Lavender ryckte på axlarna.

"Hon har varit så hela sommaren, inte ätit och fräst till om man påpekar det…"

"Varför äter hon inte?" sa Hermione tyst, men hon fick inget svar.

"Kom!" ropade Ron när de var ute i entréhallen. "Vi går ut i solen en stund."

"Okej," sa Hermione och följde efter. "Kommer du Harry?"

"Nej, inte just nu, men om ett tag," svarade Harry och började gå upp mot uppehållsrummet.

"Varför inte?" ropade Ron.

"Men jag kommer, jag måste bara upp och fixa en sak"

Harry såg att Ron försökte springa efter, men Hermione grep tag i hans arm och drog honom ut. Harry suckade lättat och sprang uppför trapporna till Gryffindortornet. Han klev in i sovsalen och öppnade sin koffert, däri låg det bruna paketet. Han plockade upp det och höll det i sina händer under några minuter innan han slet av pappret. Först såg han bara en kartong med ett brev på. Han motstod frestelsen att öppna paketet och öppnade brevet först. Det var skrivet utav Sirius.

Hej Harry!

Det känns ganska konstigt att skriva det här, för att jag vet att när du kommer att läsa det så är jag inte längre hos dig. Jag vill att du ska veta att jag älskar dig Harry, och att du visar allt ditt mod och din styrka på att gå igenom den här fasen i ditt liv. Jag hoppas Dumbledore har berättat om din uppgift, har han inte gjort det så går du genast till honom och säger att han ska göra det. Jag kommer aldrig att lämna dig utan kommer att finnas med dig hela tiden, oavsett hur död jag än är. Så vill jag bara be dig om en sak:

Har du inte öppnat kartongen, Gör Det Nu (läs vidare när du har öppnat)

Harry tittade på kartongen i hans knä och plockade ut ett minnessåll. Det var mycket likt Dumbledores till skillnad från att detta minnessåll var grönt. Harry tittade i den för att se om det var tomt, men nej där i flöt tankar. Sirius tankar… Harry återvände till brevet och läste.

Det här, Harry, är ett Minnessåll, däri bevarar man sina minnen. I det här minnessållet finns mina minnen och jag önskar att du ville fylla på med dina. De minnen som finns från mig är under min skoltid från mitt första år på Hogwarts till mitt sista. Det är ganska många tankar som är i det här minnessållet och om du vill se dem lutar du dig ner till dess att du nuddar tankarna. Då kommer du att se alltihop, men eftersom att jag har sju skolårs tankar i minnessållet kan du samtidigt som du nuddar säga vilket år du vill se (1-7) så får du inte lika slumpmässigt.

Du kanske har sett ett minnessåll förut, då kanske du vet att alla har olika sätt att ta sig upp på. I det här minnessållet tar du dig upp genom att hårt förskjuta dig bakåt från en vägg och samtidigt tänka "Endast mellan mig och Sirius" så kommer du snart att vara tillbaka. Testa gärna på en gång.

Kom ihåg: Jag älskar dig, Harry!

Kram Sirius

Harry tittade länge på Minnessållet, frestad av att använda den på en gång, som Sirius hade skrivit. Men han måste vänta, bara några minuter om inte längre. Först av allt måste han lära sig hur han skulle ta sig tillbaka, han läste meningen "Endast mellan mig och Sirius" om och om igen tills han kunde den. Nu kunde han inte hålla sig längre. Han ställde minnessållet på nattduksbordet och lutade sig fram över det, när näsan nuddade de silvriga tankarna och golvet svängde till sa Harry högt och tydligt:

"Ett."

Han stod i Entréhallen och porten öppnades, utanför var ett regnigt oväder och små förstaårselever tassade tyst och nervöst in. Harry fick genast sy på sin pappa, det gick inte att mista sig på det rufsiga håret. Ganska långt bakom honom stod Sirius. Han var nästan inte alls lik den Sirius som Harry sett i Dumbledores minnessåll, men det var ju också fem år senare än det här påminde han sig själv. En mer ungdomlig professor McGonagall kom ut och talade om för eleverna att sorteringen snart skulle äga rum. Alla tittade nervöst på varandra och följde efter henne in i Stora Salen. McGonagall placerade sorteringshatten på sin pall framför lärarbordet och den brast ut i sång, men Harry lyssnade inte. Han gick istället runt och granskade de nya förstaårseleverna och snart hade han även funnit Peter Pettergrew som nästan såg helt svimfärdig ut, Remus Lupin som nervöst tittade på alla och Lily Evans som varit minst svår att hitta eftersom James hela tiden sneglade åt hennes håll. Han var tydligen kär i henne redan under deras första år.

"När jag ropar upp ert namn kommer ni fram och sätter er på pallen så kommer jag att placera hatten på ert huvud. Hatten kommer att sortera er i rätt elevhem."

"Ancon, Emma" en liten blod fräknig tjej tassade fram till pallen och sorterades snabbt till Gryffindor.

Efter inte så lång tid kom McGonagall fram till…

"Black, Sirius"

Viskningar hördes genom salen och av det Harry lyckats uppfatta visste de flesta vad Black var för släkt och att han säkert skulle placeras i Slytherin. Men där hade de fel, tänkte Harry och flinade. Plötsligt hörde han sorteringshattens viskning lika väl som om han hade haft hatten på sig.

"Jaså, en Black, det var länge sedan. Du borde väl placeras i Slytherin antar jag, men ingenting av det finns i ditt huvud, mycket begåvad ser jag och även mycket mod. Innerst inne är du inte alls en Black, så jag tror att det får bli… GRYFFINDOR!"

Gryffindorbordet brast ut i applåder och Sirius sprang och satte sig, men halkade på väg till stolen och ramlade pladask på ändan, men inte många såg på för nu tittade alla på Booth, Terese som sorterades till Hufflepuff.

Harry stannade för att se sin pappa och mamma sorteras till Gryffindor, men kunde tyvärr inte höra sorteringshattens viskning till dem. När maten dök upp på bordet gick Harry fram till väggen och sköt sig bakåt med all kraft han hade medan han tänkte "Endast mellan Sirius och mig". Ingenting hände och med lätt panik testade han en gång till. Fortfarande hände ingenting. "Endast mellan mig och Sirius" sa han halvhögt och sköt ifrån ännu hårdare och landade hårt på golvet i sovsalen intill hans säng.

Yr ställde han sig upp och gick ner till Entréhallen och fortsatte sedan ut till Ron och Hermione som satt nere vid sjön bland många andra elever.