Kapitel 15 Stoppa dem!

Harry hade nästan somnat vid trädet han satt lutad mot i ett av Sirius minnen. Men han rycktes till liv av en mening som Sirius sa:

"Du är faktiskt rätt rolig att vara med när man lärt känna dig."

Snape log.

"Och du är inte så uppblåst som jag trodde att du var."

Sirius började skratta så mycket att Snape var tvungen att utföra en tysthetsförtrollning över honom. När Sirius, i tysthet, hade slutat att skratta bröt Snape förtrollningen. Sirius låg på marken och kippade efter andan och sträckte upp handen mot Snape som tog den och försökte hjälpa Sirius upp på fötter. Precis när Sirius hade ställt sig upp snavade han över en rot och ramlade rakt på Snape som for baklänges med Sirius över sig. Både Snape och Sirius rabblade varsin lång ramsa med svärord innan Snape sa:

"Kan du gå bort från mig, jag får ont."

Sirius rodnade och rullade av Snape innan han ställde sig upp och borstade av klädnaden. Sirius började vandra ut ur den Förbjudna Skogen och Snape harklade sig och sa förnärmat:

"Säger man inte ens hej då till sina vänner?"

Sirius vände sig om och gick fram till Snape och sa:

"Hej då."

Sen gav han Snape en vänskaplig kram och en minst sagt chockad Snape tog emot den. När Sirius sen vände sig om för att gå ropade Snape tillbaka honom ytterligare en gång.

"Vad är det nu?" suckade Sirius, men han log.

"När ska vi ses igen?" undrade Snape. "Och var?"

"Vad sägs som här klockan fem imorgon?" föreslog Sirius.

"Okej," sa Snape och Sirius lämnade honom ensam kvar.

Harry reste sig och sprang efter Sirius men gav upp, han var alldeles för trött för att orka se mer så han tog sig tillbaka till sig säng och somnade snabbt.

"Severus!" ropade Sirius glatt när Snape kom invandrandes i skogen.

"Hej Sirius," log Snape.

Och på nytt sattes ett samtal i gång och Sirius hade på femton minuter lyckats få hela tre skrattanfall och just nu demonstrerade han hur hans bror såg ut när han dansade en dans som han hade lärt sig på en fest.

"Hur stod han när han började nu igen?" undrade Snape.

Sirius gick fram till Snape och drog upp honom på benen.

"Såhär," svarade han och lade Snapes vänsterhand på huvudet och den andra intill midjan och drog sedan bak högra foten och satte den mot Snapes vänsterknä så att Snape bara stod på ett ben. När Sirius granskade honom började han skratta och likaså gjorde Harry, det var det roligaste han någonsin skulle få se Snape göra. Snape började också skratta när han insåg hur dum han måste se ut och trillade omkull, men Sirius han precis fånga upp honom innan han slog huvudet i en sten.

"Det kunde ha slutat illa," sa han.

"T- tack…" mumlade Snape och rodnade och när Sirius såg att Snape rodnade så rodnade han själv. Harry gömde ansiktet i händerna för att slippa se mer, men redan tio sekunder senare tittade han upp och blev helt paff av det han såg. Sirius Black och Severus Snape stod där i en skog och gjorde någonting som var totalt omöjligt. Harry sprang genast fram till ett träd och knuffade tillbaka sig själv till sin säng. När han kollade på klockan insåg han att han fortfarande hade tid kvar innan han skulle ner till frukosten. Han tittade upp på sänghimmelen och tänkte att han måste ha sett fel, men nej han var säker på sin sak. Sirius hade kysst Snape eller om det var tvärt om, det spelade ingen roll, det var lika omöjligt för det annars skulle det inte ha inträffat. Harry måste stoppa det, men sedan kom han på att det var ett minne och att bara fanns en sak att göra för att stoppa det, åka tillbaka i tiden, men då var Harry tvungen att bryta mot en massa regler. Harry bestämde sig för att det var värt ett försök och gick sedan ner till frukosten och åt den innan alla andra och vandrade sedan vidare till biblioteket och kollade på listan för böcker som fanns i avskilda bokavdelningen. Harry såg tre titlar som verkade lovande. Tiden – ett mysterium, Tidsresor och andra svårigheter, Ändra tiden är farligare än du tror. Hur i all värden skulle han få ut de här böckerna? Han tänkte igenom alla lärare och uteslöt genast McGonagall och Snape och kom fram till att den enda som han skulle kunna få ut boken av var Tonks. Han fick fråga henne samma dag, men sen slog det Harry att om han skulle åka tillbaka i tiden kunde han inte komma som nästan en exakt kopia av James Potter utan han skulle också bli tvungen att låna böcker om utseendeförvandlingar. Harry skummade igenom listan igen och hittade ytterligare några böcker, men skrev inte upp dem på sitt pergament där han skrivit om tidsresorna utan kollade vid förvandlingskonsthyllan och hittade två böcker som verkade helt okej: När du vill vara någon annan och Ändra din look. Han lånade de två och gick sedan iväg till Tonks klassrum för att ha försvar mot svartkonster och även fast det inte var en praktiklektion utan en teorilektion så tyckte Harry som vanligt om den. När lektionen hade slutat och alla elever hade gått ut gick Harry fram till katedern och harklade sig.

"Hej Harry, vad är det?"

"Jo, öh… jag läste en bok," ljög Harry, "där huvudpersonerna gjorde en tidsresa och jag blev väldigt intresserad av tidsresor och skulle gärna vilja läsa lite mer om det och problemet är att jag har läst de flesta böcker på biblioteket och har hittat några böcker på avskilda bokavdelningen och som jag skulle vilja läsa, men jag behöver professorns intygande för att få låna dem så jag undrar om du skulle kunna skriva under, kan du det?"

"Får jag se vilka böcker det är?" undrade Tonks och Harry räckte henne listan.

"Hm, det kan väl inte skada om du läser dem," log Tonks, "men jag rekommenderar inte Tiden – ett mysterium, den är jättetråkig för jag har läst den själv."

Harry log och såg på medan hon skrev under pergamentet.

"Tack så mycket!" sa han och skuttade iväg till lunchen med lappen hårt sluten i handen.

Sedan hade de dubbeltimme i trollformler. Sista lektionen var Förvandlingskonst och Harry gick till McGonagalls klassrum som redan var öppet och klev in för att mötas av synen från en mycket trött professor bakom katedern. Harry gick till bänken längst bak och bläddrade igenom böckerna han hade lånat tidigare på dagen lite snabbt och fastnade för ett uppslag i Ändra din look.

Välj en hårfärg, en ögonfärg, en längd och vikt så skapar du sedan en helt ny look. Förvandlingen behöver många förberedelser och är mycket svår att utföra. Går det snett finns risken att man i värsta fall aldrig får tillbaka sitt gamla utseende. Det kan även hända andra konstiga saker om man är oförsiktig. Nu är du varnad.

Här är en ramsa som du ska lära dig.

Jag ögon får

Och ett fint hår

I ­ dagar är jag så

och blir jag då

­Väger kilo sedan

En ny stil det har jag redan

I varje fyll i en siffra eller färg beroende på vad som passar in. På rad tre anger du en längd t ex 1,70, detta funkar bara med tiotal. Max antal dagar är 5. Du uttalar besvärjelsen och svänger staven på det sätt som bilden visar.

Harry tittade på en tecknad gubbe på sidan bredvid som gjorde en komplicerad sväng med trollstaven innan han återvände till texten.

Se till att öva mycket på svängen med trollstaven och se till att du inte läser ramsan fel eller stakar dig. Du läser först ramsan och gör sedan svängen med trollstaven sedan. Du bör också se till att du har duschat/badat precis innan så att du är säker på att du är helt ren annars kan det få komplikationer.

Lycka till!

"Det där lät komplicerat," sa Hermione som hade läst över Harrys axel och Harry smällde snabbt igen boken.

"Du tänker väl inte utföra den där?" frågade hon oroat.

"Har jag sagt det eller," fräste Harry.

Hermione skakade på huvudet och sa vad hon tyckte:

"Den där är alldeles för komplicerad att utföra…"

"Men jag ska inte utföra den," viskade Harry irriterat, men han viste inte om han skulle det eller inte än. "Jag letade efter sätt hur man ska bli en animagus…" ljög Harry.

"Du tänker väl inte bli en animagus Harry?" viskade Hermione.

Harry ryckte på axlarna.

"Jag vet inte, jag var mest intresserad av att veta hur pappa gjorde."

Hermione nickade men såg onekligen misstänksam ut. Hon tittade på boktitlarna till de böcker som Harry hade lånat.

"Tror du att det finns i dem här?" undrade hon.

Harry ryckte på axlarna igen och skakade på huvudet.

"Det här är böcker för att förändra sitt utseende, inte för att bli en animagus, jag kan lämna tillbaks dem åt dig sen när jag ska till biblioteket och låna böcker där det finns," viskade Hermione.

"Nej!" utbrast Harry lite för snabbt och lite för högt.

"Jag skulle vilja be mr Potter och miss Granger att sluta prata där nere," sa McGonagall strängt.

Hermione rodnade och satte sig tillrätta i stolen och började lyssna på McGonagall och skriva anteckningar. Harry gjorde detsamma eftersom lektionen som vanligt handlade om självförvandlingar och han kanske skulle ha nytta av det. Det visade sig inte vara det eftersom professor McGonagall förklarade formeln som Krum hade använt vid andra uppgiften i turneringen i magisk trekamp.

Harry gick efter den timmen till biblioteket. När han räckte listan med boktitlarna till madam Pince granskade hon den på samma sätt som hon gjort för fyra år sen då Harry, Hermione och Ron lånade De Farligast Verkande Elixiren. Sedan gick hon in på bokavdelningen och hämtade böckerna. Glatt gick Harry upp till sin sovsal och lade böckerna på sängen.