Kapitel 16 Tvillingarna

Harry återvände inte till minnena i minnessållet en bra tid framöver, för när han inte gjorde något skolarbete letade han i böckerna efter ett lämpligt sätt att resa tillbaka i tiden med. Han hade på ett ganska tidigt stadium bestämt sig för att använda sig av den första utseendeförändringen han hade läst om. Harry hade därför lämnat tillbaka den andra boken till biblioteket. Nu satt han på sin säng och skummade igenom den sista av de tre böckerna om tidsresor som han hade lånat, Tidsresor och andra svårigheter. Han letade efter en så enkel metod som möjligt och därför hade han redan tittat igenom en bok som inte fanns på avskilda bokavdelningen, men där hade han bara funnit saker som tidvändare och sådant som inte kunde ta honom längre tillbaka i tiden än tjugofyra timmar. Harry stannade upp vid ett uppslag och läste lite noggrannare, men där var någon konstig trolldryck som skulle ta nästan två månader att göra och det var det inte värt. Harry ville göra det senast på höstlovet och dit var det bara en vecka kvar. Harry bläddrade igenom boken en gång till och hittade en metod som inte såg allt för svår ut. Han läste igenom sidan.

Denna metod för att resa i tiden fungerar endast om du vill resa bakåt i tiden, vill du resa framåt ombeds du att pröva en annan metod.

Om du är i dåtiden i två dagar kommer du att ha förlorat två dagar i nutiden.

Du kan resa till tidigast till den 1 januari år 1000 klockan 10.00 och du kan som mest stanna i fyrtio dagar, men detta rekommenderas inte eftersom man kan få vissa svårighetsproblem att göra saker man annars klarat av enkelt i nutiden. Du kommer att hamna på den plats som du befinner dig på när du utför tidsförflyttningen fast X antal år/månader/dagar tidigare.

Exempel 1. Du vill resa till den 17 mars år 1882 klockan 13.30 och vill stanna där i två dagar så gör du såhär: På en lapp skriver du 188203171330-2; 1882 står för året, 03 för månaden, 17 för dagen 1330 för klockslaget och 2 för hur många dagar som du vill stanna. Håll din trollstav (i din trollstavsarm) snett över huvudet och kolla intensivt på spetsen. I din andra hand håller du lappen med sifferkombinationen. För trollstaven i en cirkelformad rörelse ett varv medsols samtidigt som du säger 'Tid-tidius, tid-tidius' efter det håller du trollstaven helt stilla, tittar fortfarande intensivt på spetsen medan du i detta fall säger 'Arton, åttitvå, nolltre, sjutton, tretton, tretti sträck två'. Snurra sedan staven i samma cirkelformade rörelse fem varv motsols och säg tillsist 'NU!' och du är snart vid det tid du önskade. GLÖM INTE ATT TITTA PÅ TROLLSTAVSSPETSEN HELA TIDEN!

Exempel 2. Du vill resa till den 3 november 1988 klockan 17.00 och vill stanna i fem dagar. Du genomgår samma ritual som i det tidigare exemplet men skrivet på lappen 198811031700-5. Du vrider fortfarande trollstaven ett varv medsols och säger 'Tid-tidius, tid-tidius' men när du håller trollstaven stilla säger du som kanske förstås 'Nitton, åttiåtta, elva, nolltre, sjutton, nollnoll sträck fem'. Sedan är allt likadant.

Simma lugnt!

Harry satte in ett bokmärke i boken och gömde den längst ner i kofferten tillsammans med boken Ändra din look. Nu var allt han behövde ta reda på datumet han skulle tillbaka till. Han plockade fram minnessållet och dök ner med huvudet i det.

"Fem," sa han.

Harry dök upp i samma skogsdunge där samma personer nu stod och kysstes. Harry försökte blunda, men kunde inte låta bli att tjuvkika efter ett tag. Det var just då som Sirius och Snape drog sig undan från varandra. Sirius stod och skrapade med fötterna i marken och var röd i ansiktet, medan Snape som var helt likblek stirrade på en punkt bredvid en stubbe. Sirius tittade upp på Snape i samma ögonblick som Snape valde att titta på Sirius. Deras blickar möttes och båda rodnade, men de tittade inte bort från varandra.

"Förlåt jag…" började Sirius.

"Vad menade du med det där," undrade Snape försiktigt.

"Vad brukar man mena när man kysser någon?" undrade Sirius.

Snape höjde på ögonbrynen och såg frågande på Sirius. Sirius nickade.

"Sen när…" började Snape.

"När du föll och jag fångade upp dig," svarade Sirius utan att höra färdigt hela frågan.

"Inte speciellt länge med andra ord," mumlade Snape generat.

Sirius svarade inte. Harry stod bara där som ett fån och gapade, det här kunde inte vara möjligt! Det var nästan lika otroligt som om han – Harry – skulle börja hångla runt med Malfoy, vilket var totalt omöjligt. Harry äcklades vid rena tanken. Var detta verkligen samma personer som han sett bråka på Grimmaldiplan för knappt ett år sen? Nej, såhär fick det verkligen inte fortsätta. Harry vände uppmärksamheten till de båda pojkarna.

Snape och Sirius satt lutade mot en sten mycket nära varandra och (Harry kände kväljningar) höll varandra i handen. Sirius lutade sitt huvud mot Snapes, något som Harry aldrig skulle ha gjort eftersom Snapes hår var så flottigt och dessutom avskydde han Snape. Nej nu var han tvungen att ta reda på datumet till då han skulle åka.

Sirius tittade på klockan.

"Jag måste gå upp och skriva min uppsats för professor M," sa han.

Snape nickade.

"Hej då."

"Ses i morgon klockan fem då?" undrade Sirius.

"Okej," sa Snape och log.

Sirius reste sig upp och innan han började gå bort mot slottet gav han Snape en puss på kinden, Harry mådde illa. Han följde Sirius upp till Gryffindor tornet och gick sedan fram till anslagstavlan där dagens datum alltid brukade stå, mycket riktigt; 18 oktober, 1975. Harry tog sig snabbt tillbaka till sin egen tid och skrev upp nittonde november på ett papper. Samtidigt skrev han ner ramsan som skulle förändra hans utseende på samma pergament. Harry tänkte att han skulle renskriva dem, men då öppnades dörren till sovsalen så han var tvungen att näst intill kasta ner minnessållet i kofferten.

"Hallå Harry," det var Ron som pratade. "Ska du hänga med ner till middagen?"

"Nej, inte än, men gå ni i förväg så kommer jag," sa Harry och drog för förhänget på sängen, tittade ut och log mot Ron. Men där stod bredvid honom inga mindre än Fred och George Weasley.

"Vad gör ni här?" utbrast Harry.

"På besök," sa Fred.

"Ja, vi gör lite reklam för våran affär," fortsatte George.

"Men vem sköter den nu?" undrade Harry chockat.

"Det gör Lee, men vi ska bara stanna här i två nätter så vi kommer vara där om ett litet kick," skrattade George.

"Precis," höll Fred med.

"Men…" började Harry, "vad sa Dumbledore?"

"Han tyckte att det var trevligt eftersom eleverna knäckte våran kära Dolores," sa Fred med en äcklad grimas.

"Med våra uppfinningar," sa George och härmade Freds grimas.

Harry granskade tvillingarna och sa sedan:

"Gå ner och ät ni, jag kommer om fem minuter!"

Fred, George och Ron försvann och Harry funderade på om han skulle berätta för Fred och George vad han planerade, de kanske kunde hjälpa honom. Harry plockade fram en ny bit pergament och skrev:

"197510191630-4"

Han tänkte att han borde vara där en halvtimme före Snape och Sirius och fyra dagar borde väl räcka. Sedan läste han igenom ramsan med utseendeförändringen för att försöka lära sig den utantill. Sedan sprang han ner till middagen och hittade snabbt Fred, George, Ron, Ginny och Hermione och slog sig ner mellan Fred och George.

"Nämen tjena Harry, det var länge sen," skämtade George.

"Ja, det är verkligen en ära att få träffa dig igen," sa Fred gravallvarligt innan både han och George började skratta.

Harry skrattade med dem och tog för sig av maten, när de nästan var färdiga och Ginny och Hermione var inne i ett samtal som Harry inte kände för att ta sig in i och Ron diskuterade Quidditch med Dean Thomas petade Harry till Fred och George som båda ivrigt samtalade om deras senaste uppfinning – fladdermaskis.

"Vad är det Harry?" undrade Fred.

"Jag skulle behöva eran hjälp," sa Harry.

"Med vadå?" frågade George.

"Sch, inte här," varnade Harry, "vi tar det senare."

Tvillingarna nickade och återvände till sitt tidigare samtalsämne bara för att Harry skulle upptäcka att de hade lagt en fladdermaskisbit i hans pumpasaft, för där simmade nu mycket riktigt, en fladdermask omkring. Harry tog sin gaffel och plockade bort fladdermasken ur glaset och började sedan dricka. Fred skrattade åt honom.

"Vad är det?" undrade Harry.

"Inte speciellt hygieniskt," sa Fred.

"Att dricka något som en fladdermask har simmat i," avslutade George.

Harry ställde tvärt ifrån sig glaset.

"Det är ingen fara Harry, det är inga riktiga fladdermaskar," viskade George.

"Nej," viskade Fred i hans andra öra, "det är plast som vi har förvandlat till att röra sig som fladdermaskar, visst är de lika?"

Harry skrattade.

"Om de är," sa han.

När Harry klev in i sovsalen hade två extramadrasser lagts dit.

"Jaså, ni delar rum med oss!" sa Harry.

"Javisst," svarade Fred. "Nå, vad var det nu du ville ha hjälp med?" frågade han sen.

Harry tittade bort mot Ron och hans andra rumskamrater som nyss hade lagt sig ner.

"Kom med, vi tar det i uppehållsrummet," sa Harry och gick ut ur sovsalen.

De satte sig vid bordet närmast brasan och Harry började berätta. Han berättade allt om minnessållet och vad som hade hänt och när Harry berättade om Sirius och Snape såg de rent av spyfärdiga ut.

"Säg att du ljuger," sa George illamående.

Harry skakade på huvudet.

"Det är det jag tänker ändra på," berättade Harry. "Jag tänker åka tillbaka i tiden och sätta stopp för dem så att de slutar upp att umgås över huvudtaget."

"Vad är det du behöver hjälp med?" undrade Fred.

"Lite moraliskt stöd och några som ljuger om vart jag är när jag är borta," förklarade Harry.

"Och…?" undrade George

"Säg att jag är hor er fyra dagar under höstlovet, att jag hjälper er i affären eller något."

"Vet du vad Ron kommer säga…" sa George, men Harry avbröt honom.

"Jag kommer att tala om för Ron, Hermione, Dumbledore och alla som är intresserade av att veta att jag behöver komma ifrån vardagen lite och göra något annat, okej?"

"Jag är på," sa Fred.

"Självklart," sa George.

Harry log, nu hade han två som viste om hela historien och som skulle hjälpa honom, det kändes skönt.

"Ni är de enda som känner till hela historien," sa Harry. "Ron och Hermione känner inte ens till minnessållet, Dumbledore vet att jag ser någonting från Sirius tid det upptäckte han på min ocklumenering, Remus känner till minnessållet, men vet inte vad jag har sett i det. Tala inte om för någon, vad ni än gör!"

"Absolut inte," sa George.

"Jag svär på det," sa Fred högtidligt och gjorde honnör.

George gäspade.

"Får vi gå och lägga oss nu, kapten?" frågade han.

"Javisst," sa Harry och skrattade.