Kapitel 18 Nittonhundrasjuttiofem

Fred och George åkte tillbaka till Diagongränden dagen därpå och önskade Harry lycka till med tidsresan. När de vinkade av dem (de flög på sina kvastar) ropade Fred:

"Vi längtar redan tills du kommer." Varpå han och George försvann utom hörhåll.

"Vad var det om?" undrade Ron.

"Harry ska jobba hos dem några dagar under lovet," berättade Hermione, "föresten Harry, har du pratat med Dumbledore?"

Harry skakade på huvudet samtidigt som Ron utbrast:

"Jobba? På lovet?"

Både Harry och Hermione valde att ignorera honom och Hermione sa:

"Gör det nu!"

"Jaja, okej," stönade Harry och gick in i slottet och bort mot den fula statyn. "Fräsande Tomtebrusbollar," sa han och statyn hoppade åt sidan. Harry ställde sig på trappstegen som genast började röra sig uppåt.

"Hej Harry," sa Dumbledore när han kom in. "Är du också här för att du vill införa ett nytt ämne på schemat?"

Harry kände hur kinderna hettade.

"Nej professorn," sa Harry. "Jag tänkte fråga om en annan sak."

"Vad kan det vara?" undrade Dumbledore och trollade fram en fåtölj till Harry som slog sig ner.

"Det är snart lov och jag har erbjudits att komma och jobba hos Fred och George Weasley för lite miljöombyte och jag antog det erbjudandet," Harry visste inte hur svårt det skulle vara att ljuga Dumbledore rätt upp i ansiktet, men han gjorde sitt bästa. "Jag kan, tyvärr, bara stanna till på måndag, men då vet jag inte hur jag ska ta mig tillbaka, jag undrar om du kunde tala om det för mig." Harry tystnade hade Dumbledore trott på honom?

"Harry, det är inga problem med att ta sig tillbaka," berättade Dumbledore. "Varje vardagsförmiddag klockan tio så går det ett tåg till Hogsmead, dessvärre får du bära ditt bagage själv till Hogwarts."

"Okej, tack så mycket," sa Harry och gick.

Harry var inte helt säker på att Dumbledore hade trott honom, men han hade inte sagt någonting som tydde på att han hade genomskådat Harrys planer. Lättad gick Harry ner till lunchen.

Veckan fortsatte och inget hände förens på torsdagen vid lunchen, när alla hade kommit in i Stora Salen reste sig Dumbledore upp och sa:

"Jag skulle vilja be sjätte och sjundeårseleverna att stannar när ni har ätit färdigt."

Harry vände sig mot Ron och Hermione.

"Vad kan inte det om?" sa han undrande.

"Kanske Hagrid fått igenom sina planer om 'det nya ämnet'," föreslog Ron och log.

Hermione skakade på huvudet.

"Vilka skulle undervisa oss?" frågade hon.

"Några lärare som redan finns antagligen, de kan inte få tag på nya lärare nu, eller?" sa Harry.

Både Ron och Hermione ryckte på axlarna och de började hugga in på maten. Under hela måltiden hördes tisslande och tasslande om vad det var som de äldre eleverna skulle få veta. Harry hörde en förstaårselev viska till en annan:

"Tänk om det har hänt något hemskt!"

Kompisen bara skakade på huvudet, men såg skräckslagen ut. Snart försvann maten och de flesta eleverna från stora salen. Dumbledore reste sig upp och tittade ut över Stora Salen.

"Jag kommer att införa ett nytt ämne på erat schema (Hermione stönade högt) och det på grund av att en lärare kom upp till mitt kontor och sa att han tyckte det behövdes. Jag diskuterade med de andra lärarna och det är nu några av dem som är villiga att undervisa er i Sexualkunskap." Om det inte varit tyst innan Dumbledore sa ordet Sexualkunskap så blev det garanterat tyst nu. Alla satt som paralyserade vid borden i väntan på att Dumbledore skulle säga att det hela var ett skämt, men Dumbledore sa inget. Inte på ett tag i alla fall.

"Sjundeårselever," sa han när chocken verkade ha lagt sig, "eran första lektion är nu på fredag i klassrum nummer tretton klockan tre." Det blev ett raspande med fjäderpennor när han talade om tiden för eleverna. Harry tog fram sitt schema och en fjäderpenna och lyssnade på vilken tid och dag som Dumbledore skulle ge dem. "Sjätteårselever, ni undervisas på onsdagar klockan kvart över tre med start efter lovet."

"Vilka ska undervisa oss?" ropade en sjundeårselev från Ravenclaw.

"Det får ni veta på lektionen," svarade Dumbledore. "Nu kan ni gå och lägga er," tillade han till den tysta chockade elevskaran som snabbt började röra på sig.

Väl uppe i uppehållsrummet vände sig Harry till Ron och Hermione.

"Börjar inte det här spåra ur?" frågade han.

"Jag vet inte, Harry," svarade Hermione och ryckte på axlarna, "det här kan väl inte vara ett nödvändigt ämne?"

"Det är det visst!" utbrast Ron och blev röd om öronen.

Om inte Harry hade varit för trött och förvirrad skulle han börja skratta åt Ron, men nu bara skakade han på huvudet.

"Jag går och lägger mig," sa han efter en stunds tystnad.

Lördagen kom och Harry gick ut i skogen till det ställe där Harry hade sett Snape och Sirius. I en inristning på ett träd stod det 'Sirius hjärta Severus'. Harry tittade länge på inristningen, när han kom tillbaka skulle den inte finnas där. Harry tog fram sin trollstav.

"Jag bruna ögon får, Och ett brunt fint hår, I fyra dagar är jag så, En och sexti blir jag då, ­Väger femti kilo sedan, En ny stil det har jag redan."

Harry svängde staven på det sätt som han hade sett mannen på illustrationen göra. Det isade lite genom kroppen och stack i ögonen. Den ända skillnad Harry kände var att han hade blivit lite kortare, håret kändes normalt och det gjorde även det mesta.

Harry tog upp höjde ytterligare en gång.

"Tid-tidius, tid-tidius," sa han medan han snurrade staven ett varv motsols och koncentrerade sig på trollstavsspetsen och höll lappen med siffrorna hårt knuten i vänsterhanden. "Nitton, sjuttifem, tio, nitton… sexton, tretti sträck fyra," rabblade Harry innan han vevade staven fem varv motsols.

Harry kände en obehaglig känsla som om två järnhänder grep tag i hans midja och drog honom bakåt. Allting runt honom snurrade innan han pladask landade på alla fyra, tillbaka i dungen.

Han hostade och ställde sig upp, som det alltid är kommer man på precis när man kommit fram vad det är man har glömt och detta var inget undantag. Faktum var att det ända Harry hade med sig var pyjamas och till sin förfäran kom han på att det inte kunde vara så smart att bära Hogwartsklädnad. Visserligen skulle han flyta in i mängden, men han hade tänkt be Dumbledore om någonstans att sova under de fyra nätterna, vilket nu innebar att han antingen måste sova i skogen eller att han var utbytesstudent för fyra dagar. Han valde det senare alternativet efter att ha tänkt efter en stund. Då hördes röster från några som var på väg in i gläntan, Sirius och Snape. Harry kastade sig in bakom första bästa buske och tittade fram bakom löven på turturduvorna som satt på stenen och kysstes, men Harry gjorde ingenting. Inte än tänkte han och reste sig upp för att smyga iväg. Då han snavade över en rot och föll pladask ner.

"Vad var det?" undrade Sirius.

"Ingen aning," svarade Snape och reste sig upp.

Harry hade precis ställt sig upp och de båda pojkarna tittade på honom. Harry lyfte handen och vinkade.

"H-Hej," prövade han.

"Vem är du?" undrade Sirius och höjde sin trollstav. Harry tänkte febrilt för att komma på ett täcknamn.

"Öh… Harry Retto," sa Harry. "Jag kommer ska vara på Hogwarts i fyra dagar…"

"Berätta inte för någon att du sett oss här," spottade Sirius argt fram.

"N-Nej då," stammade Harry och började gå upp mot slottet.

Det var inte sådan reaktion han hade väntat sig från Sirius när han reste tillbaka i tiden, men han hade heller inte väntat sig att snubbla in rak framför fötterna på dem mitt under en kyss. Harry skakade på huvudet och suckade. Han gick upp mot slottet.

"Ursäkta mig," sa Harry till en kvinna som såg ut att vara lärare. "Jag söker professor Dumbledore."

"Ja visst," log kvinnan och tog honom med till den fula stenstatyn och viskade lösenordet till den. Harry gick upp på trappan ensam och stod snart utanför Dumbledores kontor. Han knackade på.

"Kom in," sa Dumbledores välbekanta röst och när Harry klev in frågade Dumbledore: "Vad kan jag hjälpa er med mr…?"

"Retto," fyllde Harry i.

"Ni är inte någon av mina elever," konstaterade Dumbledore.

"Nej," sa Harry, "Jag kommer från en skola långt härifrån och jag undrade om jag kunde stanna här på Hogwarts några veckor?"

"Vad för er hit?" undrade Dumbledore.

"En historia som jag helst inte vill tala om," sa Harry.

"Hur många nätter vill du stanna?" frågade han sen.

"Tre," sa Harry bestämt.

"Ja, då så mr Retto ('Kalla mig Harry,' avbröt Harry)… Harry är bara frågan vart ni vill sova och om ni vill ta lektioner."

"Jag skulle gärna ta lektioner," sa Harry kvickt.

"Okej, hur många år är du, så jag vet vilken klass du ska gå i?"

"Femton," ljög Harry snabbt, lite för snabbt. Dumbledore tittade på honom genom sina halvmåneformade glasögon.

"Ja… på tal om att sova så borde du få bo i en av sovsalarna antar jag," sa Dumbledore och tittade på Harry med genomträngande blick som om han försökte se igenom honom. Harry undrade om han bemästrade Legilimens och försökte att tömma hjärnan.

"Vad säger du om Gryffindors?" undrade Dumbledore.

Harry höll på att svara ja med ett glädjetjut, men hejdade sig i sista stund.

"Det låter helt okej," sa han och nickade.

"Bra," log Dumbledore. "Lösenordet är Bubotubervar," tillade han, "Jag är säker på att någon kan visa dig upp."

Dumbledore följde Harry ner och ropade till en kille med svart rufsigt hår att komma till honom. Harry höll på att blev knäsvag. Här stod han, bara en meter från sin femtonårige pappa som pratade med Dumbledore.

"Okej," svarade James på det som han just blivit frågad om, Dumbledore vände och gick tillbaka till sitt kontor.

"James Potter," sa James.

Harry granskade honom uppifrån och ner innan han kom på att han borde presentera sig.

"Harry Retto," sa han och följde James upp för marmortrappan.

Harry var där, där fanns även James, Sirius, Remus, Peter och Lily. Lycklig som en lärka visslade han en melodi och när de stannade utanför tjocka damen vände sig James till honom.

"Varför är du så glad?"

"Jag bara…" men Harry visste inte vad han skulle svara så han sa "… är glad."

"Bubotubervar," sa James till Tjocka Damen och Harry gick in.