Denna del är R-klassad

Kapitel 19 En chock åt Harry

Harry satt på madrassen som han hade blivit tillsagt att sova på. Han stoppade pyjamasen under täcket och reste sig för att gå ut ur sovsalen. I uppehållsrummet stötte han på en tjej som han genast kände igen som Lily Evans, sin mamma. Harry motstod frestelsen att hälsa på henne eftersom hon inte viste vem han var, men han behövde inte bekymra sig för Lily hälsade på honom.

"Hej där, vem är du?"

"Harry Po… Retto," svarade Harry och bet sig själv i tungan när han höll på att avslöja sig.

"Hej, jag heter Lily Evans," presenterade hon sig och sträckte ut handen och Harry tog den.

Det var helt ofattbart, här stod han och skakade hand med sig egen mamma. Allting var helt och hållet onaturligt. Lily frågade något, men Harry hörde inte.

"Vad sa du?" frågade han.

"Är du ny elev?" textade Lily tydligt.

"Nej, jag är bara besökare," sa Harry, "Jag ska gå i er klass i fyra dagar."

"Jaså, går du också i femman?" undrade Lily och Harry nickade. "Jag tyckte att du såg lite äldre ut." Lily log och Harry blev kallsvettig, tänk om någon genomskådade honom.

Lily gick bort till några av sina kompisar och började prata, i samma stund svängde porträtthålet upp och in kom Remus, James och Peter.

"Hej Harry," vinkade James.

"Hej James," svarade Harry och gick bort till dem.

"Det här är Remus Lupin och detta är Peter Pettergrew," presenterade James för Harry. "Och det här är Harry Retto."

Harry slog sig ner vid ett bord med dem och upptäckte att det var mycket svårt att inte berätta någonting om framtiden för dem, eller att han visste att de hade marodörkartan, att Remus var en varulv och att James hade osynlighetsmantel. De frågade inte så mycket om Harry trots att de verkade nyfikna.

"Hur går det med Lily?" frågade Harry plötsligt och bet sig själv i tungan så hårt att det började blöda.

"Lily?" undrade James.

"Ja, öh… det syns ju på långt håll att du gillar henne!" ljög Harry.

James rodnade.

"Inget vidare," mumlade han.

Då kom Sirius framstegande till dem och kastade en arg blick på Harry.

"Hej Sirius," sa James. "Det här är…"

"Jag vet vem det är," muttrade Sirius.

"Vart har du varit?" undrade Peter.

"Lägg av va, du är inte min morsa!" fräste Sirius.

Peter rodnade och skakade kraftigt på huvudet. James tittade upp på Sirius.

"Har du varit ute och spanat in tjejer igen?" frågade han.

"Självklart!" sa Sirius och inte ett spår av lögn syntes i hans ansikte.

"Var Harry en av tjejerna du spanade in?" retades Remus och Harry kastade en kudde på honom.

Sirius flinade brett mot Harry som flinade tillbaka, nu litade Sirius på honom.

Harry vaknade nästa morgon av att Remus skakade honom.

"Ska du med till lektionerna?"

"Mm…" mumlade Harry och sträckte på sig.

När han kollade på klockan fick han på sig kläderna innan de andra hann blinka, och de sprang efter honom när han störtade ner i uppehållsrummet.

"Vad har vi för lektion?" undrade han.

"Trollkonsthistoria," gäspade James.

"Måste vi gå," muttrade Harry.

"Det enda som någonsin var spännande i trollkonsthistorian var när professor Binns under vårt första år kom in som ett spöke istället för en gammal gubbe som han varit den första månaden," påpekade Sirius.

"Gissa om folk skrek," skrattade James.

Harry gäspade och tänkte börja gå ner till trollkonsthistorian innan han insåg att han inte borde veta vägen, så istället följde han efter Remus.

"Var det inte länge sen vi gjorde något mot Snorgärsen?" undrade James.

"Orka!" påpekade Sirius, "Jag hinner knappt med läxorna."

"Konstigt," muttrade James, "dem har inte hindrat dig förut, dessutom hinner du ju ut och spana på tjejer." James ryckte med ögonbrynen i någon slags flört åt Sirius som, ja tro det eller ej, rodnade.

"Vad är det med dig idag Tramptass?" skrattade James.

När Harry hörde Sirius smeknamn hade han en stor lust att fråga om hur de blev animagusar och mycket annat, men han bet sig själv i tungan. Han fick inte avslöja sig, både för framtiden och för dåtidens skull. Han hade hela tiden haft en stor lust att berätta för James att Peter skulle förråda dem, men han sa ingenting det fick han inte. Tänk om han råkade göra något så att Sirius skulle ha dött när Voldermort ville åt hans föräldrar, då hade han varken haft sina föräldrar eller sin gudfar någon gång. Harry var så ouppmärksam där han gick och funderade att han klev rakt igenom professor Binns som stod innanför klassrummet. Det kändes som om han fick en rejäl kalldusch. Harry rös.

Binns lektioner var inte ett dugg annorlunda än han mindes dem, precis detsamma och dessutom hade han exakt samma genomgång som när han skulle ha tjugo år framåt i tiden. Harry lade sig över bänken och snart sov han.

"Harry!" sa någon högt.

"Tyst Ron, jag sover," svarade Harry irriterat.

"Ron?" frågade någon och Harry satte sig upp.

Han hade drömt om Ron och Hermione och kopplat orden med drömmen. Han låg över en bänk i professor Binns klassrum. Han vände sig om och såg Sirius stå bredvid sig.

"Kom vi kommer för sen till förvandlingskonsten om du inte rappar på!"

"Aj då," muttrade Harry och ställde sig upp.

Snart var han i färd med att sätta världsrekord i korridorspring. De kom för sent och Sirius förlorade tio poäng från Gryffindor, Harry kunde inte förlora några poäng eftersom han egentligen inte var elev. Dagen flöt på och klockan närmade sig fem. När skolan hade slutat för dagen sprang Harry ner till det lilla öppna platsen i skogen. Nu skulle han få dem att sluta. Han gömde sig bakom en buske och satt blixtstilla. Snart kom Snape gående, han satte sig på stenen och inte långt efter kom Sirius, han tog upp en kniv som Harry kände igen som den som han själv hade fått från Sirius. Sirius drog upp Snape på fötterna och släpade honom fram till ett träd där han började rista in någonting. Harry visste redan vad orden var: 'Sirius' och 'Severus' och mellan namnen ett stort hjärta. Harry såg hur de återvände till varandra och började hångla, men nu var han fastlåst i gräset. Vad skulle han göra? Han såg hur kära dem var han visste inte om han hade hjärta till att bryta upp för dem och dessutom visste han inte hur han skulle göra. Harry avbröt sina tankar när han såg något som han definitivt inte ville se. Sirius höll på att ta av sig sin klädnad och detsamma gjorde även Snape. Harry begravde ansiktet i händerna och försökte avhålla sig från att titta. Det här ville han inte se, nu gick allting för långt. Om han hade kunnat hade han gärna sprungit fram till ett träd och tagit sig upp ur minnessållet, problemet var bara det att Harry inte var i minnessållet och satt fast bakom busken. Harry tittade upp för att se om det var över, men det Harry såg fick honom nästan att kräkas. Han gömde händerna i ansiktet igen. Sirius hade stått upp och mitt emot honom hade Snape stått på knä och haft sitt ansikte i satta höjd som Sirius hade sin midja. Sirius hade krampaktigt kramat Snapes hår (bara det skulle ha räckt). Harry var äcklad av det han hade sett att han inte visste om han skulle sitta kvar och blunda eller krypa iväg. Han öppnade ögonen igen och försökte att inte titta på Snape och Sirius vilket var svårt eftersom blicken hela tiden, av någon konstig anledning, drogs åt deras håll. Harry började tyst och försiktigt krypa därifrån och när han kommit ut på stigen började han att springa. När han kommit upp till slottet ryckte han tag i dörren till första bästa toalett han sprang förbi. Denna toalett verkade tyvärr vara en tjejtoa, men det märkte inte Harry utan han ryckte upp första bästa bås och låste om sig innan han vände sig till toalettstolen och spydde. Han lutade sig över stolen och kräktes. Han visste inte om han varit inne på toaletten i fem minuter eller en halvtimme när han väl klev ut. Vid handfaten stod några tjejer och Harry försökte att smita ut så ljudlöst som möjligt, men när han var precis vid dörren blev han upptäckt och tjejerna skrek till. Harry kastade sig över dörren och sprang ut det snabbaste han kunde. Han var snart uppe vid Gryffindortornet och han sprang in och slängde sig på sin madrass där låg han och kände sig illamående.

"Harry hur är det?" hörde han Remus röst.

"Jag mår illa," sa Harry sanningsenligt.

"Vad har du sett för något?" frågade Remus son verkade hundra procent säker på att det var någon som Harry hade sett. Harry satte sig upp.

"Du vill inte veta," sa han och vände blicken mot Remus. Harry kände kväljningar i magen igen. I Remus säng satt inte bara Remus utan också en tjej som Harry kände igen från minnessållet, visserligen var båda fullt påklädda, men Harry som känt sig yr redan innan kände sig om möjligt ännu yrare. Han la huvudet på kudden och blundade. Snart låg han där i någon slags blandning av medvetslöshet och sömn. Allt denna dag hade varit så äcklande, han kände det som om han aldrig skulle kunna få komma hem igen. Efter det här skulle sexualkunskapen bli rena mardrömmen.

Harry slog upp ögonen och såg de vita väggarna runt omkring sig. Det var sjukhusflygeln, helt klart. Snart kom en kvinna som Harry inte kände igen och gav Harry något att dricka. Harry föll in i en djup, nästan drömlös, sömn.