Kapitel 25 Peters lysande idé

Harry visste inte vad han skulle tänka och känna längre, han hade nästan glömt bort att Sirius faktiskt var död eftersom han hade honom så nära till hands, i ett minnessåll. Sirius var mycket tyst och nedlåten, Harry hade hört Remus viska till James om de verkligen hade gjort rätt, men James hade bara skakat på huvudet och sagt att Sirius snart skulle bli sig själv igen. Harry däremot kände på sig att det skulle dröja ganska länge. Han glömde nästan bort sitt eget liv, men han rycktes upp ur sina tankar av att han hörde någon säga 'jullovsbal'. Då påminde han sig själv om att han inte hade bjudit någon än. Han visste exakt vem han ville bjuda och hon satt bara några fåtöljer här ifrån och läste. Harry tog ett djupt andetag, samlade mod och reste sig upp.

"Hermione…" sa han nervöst.

"Ja, vad är det Harry?" Hermione tittade upp från boken.

"Jo, öh… vill du gå på balen med mig?" Harry kände hur han rodnade, varför rodnade han just nu!!?

Hermione rodnade också.

"Lessen Harry, men jag ska gå med Ron…"

Harry gjorde stora ögon.

"Jaha okej då," mumlade han generat och gick och satte sig igen.

Ordet 'Pinsamt' med extra betoning på i ekade i hans huvud. Nu var han tvungen att hitta någon annan att gå med, men vem? Ginny skulle gå med Dean, Lavender med Seamus, Parvati med… Harry funderade, visst var Parvati söt men nej, han ville inte gå med henne igen och hon ville säkert inte gå med honom. Vem skulle han då kunna gå med, han kände inga elever i årskursen över honom och inte några i årskursen under. Fanns det någon från något annat elevhem då? Harrys tankar smög genast iväg till Cho, nej hon var ihop med det där egot Roger Davies. Luna Lovegood, det kanske var den sista person som någon i hela världen skulle vilja gå med, men Harry ville inte komma dit själv. Skulle han bjuda Luna? Han nickade för sig själv och reste sig upp. Om han nu skulle bjuda henne var det lika bra att leta reda på henne redan nu. Han vandrade omkring i slottet en timme och klockan närmade sig nio när han tillsist hittade Luna i biblioteket. Hon tittade upp från boken när hon såg honom komma gående.

"Hej Harry," sa hon med drömmande röst.

"Hej Luna," sa Harry och slog sig ner mittemot henne vid bordet.

Luna log.

"Jo jag undrar om du vill gå på balen med mig," sa Harry.

"Kan jag väl men jag hoppas fortfarande på att någon annan ska bjuda mig," sa Luna drömskt.

Harry kvävde en fnissning, vem var det som Luna trodde skulle bjuda ut henne.

"Vem är det då?" undrade Harry.

"Ronald…" sa hon.

Harry log ännu bredare och talade om för henne att Ron skulle gå med Hermione. Hon gjorde en grimas och vände sig sedan mot Harry och tittade honom i ögonen.

"Jaha," suckade hon. "Då kan jag väl gå med dig då…"

Harry nickade.

"Tio i åtta utanför stora salen då," sa Harry.

Luna nickade och Harry reste sig upp och gick iväg till sin sovsal och somnade snabbt med tankarna rusande i hjärnan. Nu var han säker på att han hade någon att gå på balen med.

Hermione satt i uppehållsrummet när Harry kom ner och han satte sig bredvid henne. Nära. Hon tog hans händer och flätade ihop deras fingrar och så böjde hon sig fram och kysste honom, en obeskrivlig känsla. Oh Gud vad han hade längtat efter det här, men när Hermione drog sig ifrån honom var det inte längre hon som satt där utan det var Luna…

Harry satte sig upp i sängen med ett ryck och kände hur hans hjärta slog i samma hastighet som ett jetplan. Han drog några djupa lugnande andetag och intalade sig själv att det bara var en dröm. Samma dröm som han hade drömt enda sen han bjudit ut Luna. Han hoppades innerligt att det inte var en sanndröm. Han lutade tillbaka huvudet och somnade om, hans sista tanke innan han somnade var att ikväll skulle balen äga rum.

När Harry vaknade på morgonen såg han något skrämmande i ögonvrån, han satte sig tvärt upp och såg att det var Ron som provade sin balklädnad som han fått från Fred och George. Harry gnuggade ur ögonen för att se om han inte drömde.

"Ron, vad fan håller du på med?" frågade Dean från sin säng.

"Tycker du inte att den sitter lite konstigt här bak?" frågade Ron och Harry hörde hur Seamus och Dean började fnissa.

Nevilles snarkningar avtog och han satte sig upp i sängen.

"Vaere om?" frågade han grötigt.

"Harry," Ron vände sig till Harry, "Tycker du inte att den sitter lite för löst över…"

"Ron, ärligt talat jag bryr mig inte och det gör ingen annan här inne heller och om jag inte tar helt fel så tror jag inte ens att Hermione bryr sig," sa Harry innan Ron fått avsluta sin mening.

En rodnad spred sig över Rons fräkniga ansikte och han började ta av sig klädnaden och satte sedan på sig sin vanliga Hogwartsklädnad. Harry reste sig upp ur sängen och började byta om han med. Snart var han och Ron nere i uppehållsrummet. Harry satte sig ner i en soffa med en suck, Ron satte sig bredvid.

"Du gillar Hermione va?" frågade Harry plötsligt.

"Mm," svarade Ron.

"Det är du inte ensam om," sa Harry lågt för sig själv, men han var säker på att Ron hörde det.

Sen satt de där och sa ingenting tills Hermione kom ner.

"Vad pratar ni soffpotatisar om?"

Både Harry och Ron vände sig tvärt om och rodnade.

"Okej, glöm att jag frågade," sa Hermione. "Ska ni med ner och äta?"

Harry nickade och reste sig upp och Ron följde efter honom.

Dagen sniglade sig fram och Harrys tankar diskuterade med varandra om samma sak, hela tiden. De ställde obesvarbara frågor, hoppades, önskade och ville ingenting annat än göra honom nervös inför Hermione. Ron gillade Hermione, Harry gillade Hermione, men Hermione, vem gillade hon? Ett svagt minne från fjärde året dök upp i huvudet, Viktor Krum. Men hade inte Hermione sagt att de bara var brevvänner och ingenting annat.

"Harry…" sa en vacker röst och Harry tittade upp från sina händer som han suttit och stirrat ner i.

"Ja," svarade Harry.

"Mår du bra?" undrade Hermione.

Först tänkte Harry automatiskt svara ja, men ångrade sig precis innan.

"Nej, jag tror inte det," sa han istället.

Hermione satte sig ner bredvid honom i soffan.

"Varför inte?" frågade hon.

"Är lite nervös inför balen…" halvljög Harry.

För att säga, han var jättenervös inför balen, då skulle han gå med Luna och Ron, Ron skulle få gå med Hermione. Men allra mest var han orolig för att Hermione inte tyckte om honom.

"Föresten, vem ska du gå med?" frågade Hermione.

"Luna…"

Hermione gjorde stora ögon och munnen öppnades i ett ljudlöst 'Va' och Harry låtsades som om han inte hade sett. Hermione återfick snart sitt normala ansiktsutryck och log sedan lite.

"Vet du vem Neville ska gå med?" undrade Hermione.

"Han åkte ju hem, och det gjorde Parvati med va?" sa Harry.

"Visst ja," sa Hermione.

Hermione reste sig upp från soffan.

"Jag ska göra mig i ordning inför balen," sa hon. "Du får ha så kul med Luna."

Var det avundsjuka i Hermiones röst? Nej, Harry hoppades säkert bara för mycket och inbillade sig. Han nickade och gick upp mot pojkarnas sovsal där Ron låg i sin säng.

"Hej," sa Harry.

"Hej," svarade Ron lite stelt.

Harry lade sig ner på sin egen säng. Efter några tysta minuter som kändes som tre evigheter tog han fram minnessållet under sängen. Han böjde snabbt ner huvudet i det och mumlade 'Fem'.

"Han har blivit så tyst," sa Remus oroligt.

"Ja, jag undrar varför?" svarade James.

Remus gav honom en 'är du dum i huvet, eller' –blick och Peter suckade högt. Sirius satt igen och läste en bok uppochner. Han hade inte sagt ett ord på jättelänge.

"Enda gången när han pratar är i sömnen," mumlade Peter.

"Och då mumlar han 'jag hatar dig Severus'," sa James.

"Ja, men det är ju i alla fall positivt," sa Remus.

"I och för sig…" började Peter, "men jag tycker synd om honom."

"Vi borde hitta på något så han mår bättre," mumlade Remus.

De alla tre såg ut som om de tänkte så att det knakade. Plötsligt lyste Peter upp i ett leende som om han hade fått en idé. Han petade på James och Remus för att få deras uppmärksamhet.

"Jag tycker att vi går och köper tio flaskor honungsöl till honom för det blir man alltid så glad av," berättade Peter och strålade som en sol, tydligen stolt över att han kommit på en sån bra idé.

James nickade lätt och Remus ansikte sprack också upp i ett leende.

"Det är den bästa idé du haft sen du sa att vi skulle lära oss Expelliarmus i första klass!" sa Remus glatt.

Peter verkade bli upphetsad (misstolka helst inte) av att de gillade hans idé och började dra James och Remus med sig.

"Kom vi går dit nu på en gång!" sa han.

"Okej, okej, Peter," sa Remus med ett flin.

"Vad sägs som att hämta pengar?" föreslog James.

Harry tog sig tillbaka till nutiden i sin säng och kollade sig runt om i sovsalen, ingen var där och när han slängde en blick på klockan insåg han att balen skulle börja om exakt tio sekunder. Han hade bråttom. Han slängde sig över sin koffert och drog fram sin gröna balklädnad. När han drog den på sig kände han att den var lite för liten, men han brydde sig inte. Han började springa ner för sovsalstrappan och kastade sig nästan bokstavligt sagt ut ur porträtthålet.