Kap 3 – Naira, vem är du!?
När röken var borta befann jag mig i en fängelsehåla. Det var mörkt nästan som natten och jag såg ljus komma ifrån längst bort i korridoren. Cellen jag befann mig i var liten och mörk. Det fanns knappt någon syre kvar och två skelett hängde på en väggen. Det fanns inte ett enda fönster och det luktade avskyvärt. Om jag inte hade en bit av min jacka för näsa och mun så skulle jag säkert inte ha mitt luktsinne kvar.
Efter ett tag kom det en liten kort varelse och öppnade gallerdörren. Den var inte högre än 1m. Varelsen hade en lykta som lös mig rakt i ansiktet.
"Följ med mig", sa varelsen och började gå. Jag gick villigt med varelsen för jag ville inte stanna kvar i fängelsehålan längre. Vi gick upp för trappan och jag fick se tavlor på olika varelser och monster sitta på väggarna.
"De är de som har förts vidare till "den store"", sa den korta varelsen.
"Den store?" sa jag. Vem kunde "den store" vara? Säkert ingen som jag ville stöta på.
På vägen upp fick jag se en människa på en tavla. Det stod inga namn, men det kändes som om jag visste vem det var. Den korta varelsen brydde sig inte om att jag stannade och fortsatte upp. När jag märkte att jag var lite efter började jag springa upp till honom. När vi kom upp så kom vi till en stor kungasal. Det hängde svär och sköldar på väggarna och det var en stor tron längst bort. Där satt förståss Kangaroo.
"Det var på tiden!" sa Kangaroo.
"Vadå, jag kunde inte komma snabbare hit", sa jag.
Kangaroo tryckte på en knapp vid tronen och alla fönster skyddades av plåt och väggarna vände sig om så det blev hyllor med olika experiment och drycker. Tronen försvann ner i golvet och upp kom det en maskin. Mitt på golvet åkte det upp ett försöksbord. Hela kungasalen hade förvandlats till ett laboratorium. Efter att det var över kom det flera små svarta korta varelser och grep tag i mig. Det tog mig till bordet och jag blev fastbunden.
"Det är så bra det kan bli", sa Kangaroo.
"Vad ska du göra?!" sa jag. Kangaroo sa inget och gav mig en mask så att jag somnade.
När jag vaknade stod jag i mörker allt var svart och jag såg bara mig själv stå i ingenstans.
"Är jag död?" sa jag för mig själv. Då fick ja se de gula drakögonen och de vita draktänderna igen. De gick framåt och jag fick se en gestalt som blev tydligare ju närmare den kom. När den var framme såg jag att det var en tjej. Hon hade lång ljusbrun kappa och ett par beiga byxor. Hon hade en grön tröja också. Men det läskiga var att hon såg ut som jag förutom håret, att det var mellanbrunt.
"Det var ett tag sen", sa hon.
"Vem är du?" frågade jag.
"Jag är Naira," sa Naira.
"Vart är jag?" sa jag.
"Du är i ditt inre", sa Naira.
"Va?", sa jag," det går väl inte."
"Nä, men när du sover blir det enklare att lyssna till sitt inre", sa Naira.
"Så du är mitt samvete", sa jag.
"Nej, jag är bara en helt vanlig tjej med helt vanlig familj som bara har hamnat på fel ställe vid fel tidpunkt," sa Naira.
"Samma här", sa jag.
"Men just nu hinner vi inte att småprata," du är i stor fara och jag ska hjälpa dig," sa Naira.
"Hur?" undrade jag.
"Du stannar här jag, det blir bäst så," sa Naira och allt blev vitt.
Efter ett tag fick jag se Kangaroo vara på väg att ge mig en spruta så jag helt plötsligt drog mig loss från bordet.
"Vad har hänt med dig?" sa Kangaroo och tog ett snabbt steg bakom. Det var Naira som hade bytt plats med mig. Hon var ute medan jag var inne.
"Jo, jag talade lite med mitt inre sedan, ja du ser rakt på det", sa Naira. Naira drog en skalpell som låg på maskinen och stoppade den med ett snabbt hugg i Kangaroos bröst. Skalpellen träffade honom rakt i hjärtat och det blev en tryckvåg som krossade plåten och fönstrena. Där vågen strömmade förbi alla träden som stod där ute blev dem till människor. Naira drog sedan ut skalpellen och tog ringen som Kangaroo hade. Skalpellen släppte hon sedan så den föll på marken med ett klang.
Efter det gick Naira ut ur slottet och tog på sig ett par solglasögon.
"Tål du inte solljus?" sa jag.
"Jo, men folk tittar på mig när jag visar mina drakögon för dem.
"Jag fattar", sa jag," speciellt när det är fullt av dem." Naira gick igenom alla folkmassorna och trängde sig framåt. Till slut kom hon i närheten av Ruby, Dragon, Bunny och Yuki. När hon var nära bytte jag och hon plats.
"Du behöver inte säga vem jag är förrän de är redo för det," sa Naira.
"Okej", sa jag och jag gick fram till dem.
"Saphire!… Vi skulle just..", sa Ruby.
"Jag vet, men nu kom jag ut själv," sa Jag," och förresten Kangaroo är död."
"Död!?" sa Ruby, Dragon, Bunny och Yuki samtidigt.
"Hur gjorde du?" frågade Bunny.
"Förvandlade du dig till en drake?" frågade Ruby.
"Nja, man kan säga att jag förvandlade mig, men inte till drake precis", sa jag. Jag var tveksam om jag skulle berätta för dem, men jag sa till mig själv att de skulle säkert inte förstå och då kändes det lite bättre. Jag tog i alla fall upp ringen och räckte den till Yuki.
"Jag tror den tillhör dig", sa jag. När Yuki tog ringen förvandlades han till en kille. Han hade blått spetsigt kort hår. Han bar ett par svarta långbyxor och hade en svartvit tröja på sig.
"Det där kändes skönt", sa Yuki och sträckte på sig.
"Vad fin du är", sa Bunny.
"Tack…", sa Yuki och rodnade.
"Vi måste tillbaka till Tokyo", sa jag", vi måste kontakta Z."
"Javisst", sa Dragon.
"Skulle jag och Yuki kanske få följa med?" frågade Bunny," vi har ändå inget att göra, eller hur Yuki?"
"Nej, jag har inget att göra", sa Yuki.
"Men det går väl bra", sa jag. Vi började sedan att gå.
Efter några timmar hade vi kommit ut ur folkmassorna och kommit till riktig skog. Skogen var härligt grön och man kände doften av naturen. Alla var helt slut och kunde knappt röra på oss. Det tog massa energi att komma igenom folkmassan och försöka hålla ihop. Vi hittade en bra plats att vila på där det fanns några stenar att sitta på. Vi satte oss på varsina stenar.
"Gud vad jag är trött i bena", sa Ruby.
"Jag med", sa jag.
"Ska inte du sticka till Tokyo!?" sa Naira argt.
"Nä inte än", sa jag och de andra stirrade på mig.
"Varför pratade du med dig själv?" sa Yuki.
"Jag kände mig uttråkad och ni kanske inte vill prata med mig", sa jag till försvar.
"Nu sabbade du allt," sa Naira.
"Men vi kan ju prata", sa Bunny.
"Håll tyst nu!", sa jag.
"Saphire, vad är det du säger?" sa Ruby.
"Det är kört, du kan lika gärna berätta för dem", sa Naira," de får vara redo nu."
"Alltså jag sa håll tyst till Naira", sa jag.
"Naira?" sa Ruby," Vem är det?"
"Jag ska berätta vad som hände i Kangaroos slott, det är allt jag vet om henne," sa jag och berättade allt som hände i Kangaroos slott.
"Så det var Naira som dödade Kangaroo och inte du", sa Ruby," ja då vet vi det."
"Gud vad jag är trött!" sa jag och alla var lika trötta. Vi la sedan alla oss på marken i det mjuka gräset och somnade.
Nästa morgon vaknade jag och upptäckte att jag gick.
"VA!?" sa jag," jag går av mig själv!"
"Nej, det är jag", sa Naira," du får vänja dig att jag byter med dig då och då."
"Varför bytte du?" frågade jag.
"Det är inte alls roligt att vara instängd hela tiden och inte göra något," sa Naira.
"Okej, jag fattar," sa jag. Naira hoppade sedan ett jättehopp upp i ett träd så att man såg över skogen.
"Coolt, du kan ju hoppa högt!" sa jag.
"Jag kan mer", sa Naira", men det är inte nyttigt för dig att veta allt."
"Förresten, varför lämnade du mina vänner", sa jag.
"De är där borta", sa Naira och pekade bakom sig. Efter det hoppade hon nerför trädet och bytte plats med mig igen. Jag gick då till mina vänner och sa vilket håll vi skulle gå.
"Är du säker?" sa Ruby.
"Javisst", sa jag", Naira klättrade upp i ett träd och jag kunde då se vart höghus låg någonstans." Vi började sedan att gå mot Tokyo. Vandringen tog längre tid än om vi skulle flyga men vi gjorde det inte nu. Efter några ytterligare timmar var vi framme i Tokyo.
"Nu måste vi leta efter Z", sa Ruby.
"Vi tävlar", sa jag.
"Tävlar?" sa Dragon.
"Den som först hittar Z blir bjuden på en middag av alla andra", sa jag.
"Okej, men då kommer jag att hitta honom först", sa Bunny.
"På tre så kör vi", sa jag", 1…2…3!!! Nu kör vi!" Jag och Ruby tog varandra i händerna och förvandlade oss till två himmeldrakar igen. Bunny förvandlade sig själv till en fenixfågel och Dragon förvandlade sig till en mörkerdrake igen. Vi flög sedan alla iväg förutom Yuki som stod kvar.
"Om alla kunde flyga varför gjorde vi inte det förut", sa Yuki och började springa efter," förresten jag vet inte vem Z är." Bunny vände sig om och sa till Yuki:
"Vi hämtar dig när vi hittar honom."
"Okej, då väntar jag väl här då", sa Yuki och stannade.
Vi delade på oss i luften och letade åt olika håll. Alla ville bli bjudna på middag av de andra så de hade stor tävlingslust.
Plötsligt sa Naira:
"De kommer inte att hitta honom".
"Varför tror du det?" frågade jag.
"Jag tror inte jag vet", sa Naira.
"Vart är han då?" Frågade jag.
"Han har stuckit iväg", sa Naira.
