Kap 4 – Sanningen om Z

Jag flög över staden och plötsligt hade Naira sagt att Z är inte i Tokyo.

"Vart är han då?" sa jag.

"Han har stuckit till sin hemliga bas och kidnappat alla de andra," sa Naira.

"Han som tog hand om Ruby", sa jag.

"Ja, han är den elaka mannen som hade sina män som slogs mot din familj", sa Naira.

"VA!" sa jag," jag tror knappt att det är sant! Men varför han?"

"Han är högsta ledaren "den store", som hans mannar så fint kallar honom," sa Naira", han har den ondaste och fientligaste agentklanen som finns."

"Menar du att vi blev tränade att förgöra jorden inte hindra den från förstörelse," sa jag," men varför skulle vi hitta Kangaroo?"

"Ni blev tränade till att vara onda," sa Naira," och ni skulle bara hitta Kangaroo så att han kunde se till att han blev med dem men jag hindrade det."

"Men han behöver väl inte kidnappa de andra då", sa jag.

"Jo, han har för dåligt tålamod", sa Naira, " så om de är bra tar han dem till hans hemliga bas och sätter på ett Z-armband på dem."

"Vad är ett Z-armband?" frågade jag.

"Det är ett armband som gör att allt gott blir ond och allt ond blir gott," sa Naira," alltså man uppfattar rätt som fel och fel som rätt."

"Förresten, hur vet du allt det här?" frågade jag.

"Va, ska jag berätta", sa Naira.

"Visst, jag vet ju ingenting om dig", sa jag.

"Okej jag ska berätta," sa Naira och började berätta", Det är Z som skapade mig med hjälp av dina DNA. Det var han som kidnappade dig när du var liten. Han trodde att jag skulle bli den perfekta mördarmaskinen, men experimentet misslyckades. Jag kunde inte vara elak. Han försökte men det gick inte. Tillslut fanns det bara en utväg, han skapade Z-armbandet. Han prövade på mig och det fungerade, det enda som kunde gör mig ond var just det. Jag insåg tillslut att jag blev tvungen att fly. Den enda utvägen jag hade var att komma in i din kropp som låg kvar på försöksbordet. Jag var liten men jag hade kraft nog att kunna förtrolla oss så att vi blev en tills en av oss blir ond. Jag hann precis innan en till hälften människa och hälften drake tog dig och bar ut dig därifrån. Sedan la jag mig i 15års sömn."

"Helt otroligt", sa jag förstummad av allt hon hade berättat. Plötsligt exploderade en bil under mig och ett bildäck flög upp på mig så jag svimmade.

Naira bytte plats med mig direkt och såg till att landa på fötterna. Hon visste att jag skulle vara medvetslös ett tag så hon gick vidare.

Efter en timme vaknade jag och upptäckte att Naira var på en flygplats.

"Vart ska du?" frågade jag.

"Vi ska till platsen där jag skapades," sa Naira," jag har berättat för de andra och de är redan på väg dit. Vi tar längre tid på oss."

"Varför det?" undrade jag.

"Du är skadad," sa Naira," dina krafter är svaga då och då kan du inte flyga dit så vi tar flygplanet.

Efter någon timme så vaknade jag och upptäckte att Naira var på väg någonstans, hon satt nämligen på flygplatsen.

"Vart ska du?" frågade jag.

"Jag ska till stället som jag fruktar mest" sa Naira, " jag har också sagt till Dragon, Ruby, Yuki och Bunny om det, men vi tar längre tid på oss." Framför oss satt en liten pojke på cirka 5år med sin mamma. Mamman tittade skumt på Naira och tog sedan sitt barn i armen och gick därifrån. Efter ett tag hörde man högtalaren säga:

"Plan 987 avgång på sektion 5 om tio minuter."

"Det är planet vi ska med", sa Naira och gick iväg till receptionen.

"Va, ska vi till Nordpolen", sa jag skrämt.

"Nej, vi ska hoppa av på vägen", sa Naira och visade sin biljett och gick vidare.

"Det är nästan olagligt, jag är ju fripassagerare," sa jag.

"Ja, det kan man ju säga", sa Naira.

"Men förresten, vart fick du pengarna ifrån", sa jag.

"Nja, det är en hemlighet", sa Naira. Hon satte sig sedan i planet och vi var på väg.

Efter några timmars färd reste sig Naira upp och gick iväg mot utgången. Ögon lös starkt gula och då gick hon rakt igenom dörren och vi föll.

"Och nu då?" sa jag som förskräckt såg att vi föll.

"Ta det lugnt lite grann", sa Naira och la händerna bakom huvudet.

"TA DET LUGNT!" sa jag argt," hur kan man ta det lugnt när vi faller mot våran död."

"Slappna av det ordnar sig", sa Naira.

"WAAAAHHH!!!" skrek jag," jag vill inte dö såhär!" När vi var cirka tio meter från marken slutade vi plötsligt att falla, jag blev helt förstummad. Naira hade fått svarta stora drakvingar som bar oss medan Naira flög.

"Va!" sa jag surt.

"Jag sa ju att du skulle ta det lugnt," sa Naira.

"När jag kommer ut härifrån så kommer jag att döda dig!" sa jag småsurt.

"Försök du bara!" sa Naira med ett leende och hon flög vidare.

Efter några minuter landade Naira framför en stor port in i ett berg. Vi hade flugit över flera berg. Naira bytte sedan tillbaka till mig.

"Varför bytte du, du hade ju bra koll på det här?" sa jag.

"Hädanefter får du gå, jag vill inte att Z ska hitta mig", sa Naira. Jag förstod vad hon menade och sedan öppnade jag porten och jag gick in.