Kap 5 – Den otroliga ondskan

När jag kom in i porten stängdes den med en smäll bakom mig. Jag fick se en grön stor skog. Det var vackert. När jag gick en stund fick jag se ett träd som stod ensamt, jag gick dit och tittade upp i trädet. Jag fick se ett par röda ögon som stirrade på mig.

"Kom ner och visa vem du är", sa jag.

"Med ett nöje", sa en den och rösten lät bekant. När den hoppade ner på marken såg jag att det var Bunny.

"Bunny?" sa jag förvånad.

"Titta, hon har ett Z-armband på sig", sa Naira. Jag tittade på Bunnys arm och såg armbandet med ett Z på. Hennes ögon var illröda av ondskan som strömmade in i henne av armbandet.

"Få se vad du kan då!", sa Bunny och förvandlade sig till en grip och attackerade mig. Jag hann precis hoppa undan när hon kom emot mig.

"Försök förstöra armbandet!" sa Naira.

"Men hur?" sa jag.

"Förvandla dig till en drake," sa Naira.

"Men det kan jag bara göra när Ruby är i närheten", sa jag.

"Det var synd, men kom på något själv", sa Naira.

Jag tänkte ut en snabb plan och klättrade upp i ett träd. Bunny såg det och följde efter. När hon var uppe hoppade jag på henne och slet i armbandet.

"Det går inte!" sa jag.

"Försök ändå!" sa Naira. Jag slet ännu hårdare och till slut gick armbandet sönder och jag slängde den på backen. Bunny förvandlade till sig själv igen och vi ramlade ner från trädet.

"Aj, vad hände!?" sa Bunny.

"Du var förhäxad av armbandet som ligger på marken", sa jag.

"Jasså!" sa Bunny.

"Men nu är det okej", sa jag," vi måste hitta de andra nu."

Efter jag hade sagt det försvann all skog och blev till berg istället.

"Vad händer?" sa jag.

"Vi är i det virtuella rummet", sa Naira.

"Och vad händer här?" undrade jag.

"Det är här rummet som är innan man kommer till centralavdelningen," sa Naira," Här sätter Z in alla sina vakter och när en är slagen släpper de in en annan automatisk och miljön förändras."

"Och nu ska vi slåss mot…" sa jag.

"Jag tror det är Dragon" sa Naira och jag fick syn på Dragon stå högst uppe på kullen. Marken var väldigt bergigt och man kunde knappt stå ordentligt.

"Tjena Dragon!" sa Bunny. Dragon tittade bara på oss och hade illröda ögon och sedan förvandlade han sig till en skelettdrake, en drake uppbyggd bara på ben. Han hade också Z-armbandet på sig och vi fick tänka ut något snabbt.

"Bunny, förvandla dig till något och distrahera honom så att jag kan komma närmare", sa jag. Bunny nickade och förvandlade sig till en Fenix och flög runt hans huvud medan jag smög närmare. Men tråkigt nog fick Dragon syn på mig och slog till med svansen så jag flög in i ett berg. Jag var knappt medvetslös men jag kunde inte röra på mig. Men då rörde min kropp av sig själv, det var som att jag var som en marionettdocka.

"Det är svårare att styra inifrån än förvandla till mig", sa Naira.

"Du behöver inte", sa jag," jag klarar ju det här galant".

"Vi säger väl det då", sa Naira och hoppade upp på dragons rygg. Ryggen var knotig så det var väldigt obekvämt att sitta på den. Dragon viftade med sin svans på mig och Naira gav tecken till Bunny att spruta eld på armbandet. Bunny sprutade eld på armbandet och Dragon förvandlade till sig själv.

"Hej, gå av från mig Saphire!" sa Dragon.

"Ursäkta", sa jag och klev ner," men du var faktiskt ond." Jag berättade lite snabbt för Dragon och Bunny om vad som stod på och sedan förändrades bergen till strand och hav.

"Troligen Yukis tur", sa jag och tittade ut mot horisonten. Det blåste fast vi var inomhus och man kunde höra måsarna låta.

Efter en stund började vattnet att bubbla och en stor megajättebläckfisk dök upp. Den hade minst tjugo armar eller något sådant. Den tog tag i oss med sina armar och åkte ut mot havet. Bläckfisken stannade inte förrän vi inte kunde se land åt något håll.

"Yuki sluta!" sa Bunny och försökte slingra sig loss men Yuki pressa bara då till hårdare. Till slut dök Yuki ner på havets botten och vi kunde knappt få någon luft. Skulle detta bli vårat öde.

"Vad ska vi göra?" tänkte jag.

"Ni har inte mycket tid på er så jag hjälper er," sa Naira.

"Det behövs inte", tänkte jag. Naira började röra på min kropp igen och tog sig loss från Yukis grepp. Hon simmade sedan mot Yuki och grep tag i en av hans armar. Som tur var det rätt arm och armbandet satt på den, men de svåra var att komma till den. Yuki viftade med sina armar för att försöka få tag på Naira men lyckades inte så bra utan knöt sig själv lite då och då. När Naira kom till armbandet slet hon loss den och Yuki simmade då upp till ytan och lyfte upp alla i luften.

"Det där var nära", sa jag.

"Ja, jättenära", sa Bunny.

"Vad var det som hände?" undrade Yuki. Bunny berättade kort och Yuki tog oss till stranden igen. När Yuki förvandlade sig till människa igen så förändrades stranden och havet till en storstad. Det var höga skyskrapor och många trånga gränder. Det luktade avgaser nästan överallt men det fanns inte en enda bil. Gatorna var lika tomma som universum.

Vi gick en stund tills vi fick syn på Diamond. Hon stod där och hade röda ögon som alla andra som har haft Z-armbandet på sig.

"Hon kan väl inte vara så svår", sa jag och Dragon tittade på mig.

"Du anar inte vad hon kan göra", sa han. Diamond tog fram en ca 50cm lång stav med en liten stjärna på toppen.

"Hon kan nästan hundratusen olika magier", sa Dragon.

"Jaha!" , sa jag ironiskt," äntligen när jag trodde det skulle bli lite enklare". Diamond pekade med staven på mig och sa:

"Du ska inte hindra mig som du gjorde med de andra." Hon sa sedan något tyst och en vitstråle flög mot mig och träffade mig. Strålen blev till galler runt mig och jag kunde inte röra mig ur fläcken.

"Ånej inte Ödets fängelse!" sa Dragon.

"Vad menas med det?" frågade jag.

"Den formeln förintar dig inom ett X antal minuter" sa Dragon.

"Va, så man vet inte när?" sa jag förskräckt.

"Nej, men jag har hört att hur mer ond man är ju snabbare tar det", sa Dragon," men ta det lugnt vi fixar det här". Dragon förvandlade sig till en mörkerdrake igen och attackerade mot Diamond, men hon vek undan som en dans. Yuki använde sin vattenmagi på Diamond men då sköt hon iväg små blixtrar som gav Yuki stötar. Bunny förvandlade sig till en enhörning och attackerade mot Diamond, men Diamond vek undan igen. Det enda jag kunde göra var att se allt hända utan att jag kunde göra något åt det.

"Det här går ju jättebra" retades Naira.

"Försök med något bättre själv då" sa jag.

"Jo, jag kan kliva ut ur dig med din kropp är fast", sa Naira," men då kommer jag inte tillbaka."

"Det är väl bra", sa Jag.

"Inte om Z får tag på mig", sa Naira.

"Men du är ju så stark så vad kan gå fel då", sa jag.

"Du har rätt!" sa Naira. När hon hade sagt det kände jag en smärta men samtidigt ett lugn försvinna ifrån mig. Jag såg att det kom ljussken ifrån mig och Naira steg ut ur mig. . när ljuset var borta såg jag henne stå utanför Ödets Fängelse och vinka retsamt till mig. Naira gick sedan mot Diamond och ryckte av armbandet från henne.

"Var det så svårt att förstöra armbandet?" sa Naira. Diamond stod som ett fån och fick sedan syn på mig. Hon tog då bort fängelset och jag kunde åter röra mig fritt. Naira berättade sedan kort om sig själv och vad som hade hänt innan staden blev till en öken. Solen stekte mot våra huvuden och sanden brändes under våra fötter.

Det kom en sandvirvel emot oss och vi duckade.

"Det är säkert Wind," sa jag och kisade med ögon och fick se ett par lila ögon ur sandvirveln. Efter ett tag slutade det att blåsa och Wind träde fram ur sandvirveln. Det var hennes ögon jag hade sett i virveln, för de blir lila när hon använder sina magier. Rött och blått är lika med lila. Det vet väl alla nästan.

"Du tror at du är något Saphire, men jag ska stoppa dig!" sa Wind och tittade på mig.

"Okej vi, säger väl det då", sa Jag. Naira hade smugit bakom och hoppade på Wind och slet av armbandet på henne också. Som alla andra gånger berättade vi kort för henne också vad som hade hänt.

Denna gången förvandlades världen till en datavärld som var svart med gröna streck i form av kvadrater. Vi såg Silver och Crystal stå en bit ifrån oss.

"Och de kan massa magier de också", sa jag ironiskt igen.

"Nej de har bemästrat flera tusen karate-, judo- och ninja-tekniker", sa Diamond.

"Och vem vill slåss mot dem?" frågade jag. Naira pekade på mig och de andra pekade på Naira.

"Jag ska väl inte göra allt heller" sa Naira lite småsurt. Jag förstod henne lite men det kanske var bäst att hon gjorde det ändå. Hon suckade och gick fram mot Crystal och Silver. De hoppade åt sidan och gav iväg en karatespark mot Naira men hon tog de då i deras ben så de föll ner på marken. Naira tog då loss armbanden och de var vanliga igen.

"Nu är väl alla fria från det här", sa Jag och då hoppade Ruby på mig bakifrån. Jag gjorde en kullerbytta och hon föll till marken.

"Jag visste väl att jag hade glömt någon", sa jag och tog loss armbandet på henne också.

Efter ett tag fick vi syn på Z stå en bit ifrån oss.

"Du har kommit tillbaka", sa han," precis som jag trodde".

"Jag kom inte tillbaka för din skull", sa Naira", jag kom tillbaka för att mina vänner var i fara".

"Du skapades för att utplåna", sa Z," varför utplånar du inte mig på en gång då?"

"Det ska jag göra", sa Naira.

"Gör det inte!" sa jag men Naira lyssnade inte. Hon sprang rakt emot Z men om otur var tog Z fram ett armband snabbt som vinden och satte på den på Naira i farten. Hon stannade då framför Z och vände sig mot oss. Hennes ögon lös blodröda och det var skrämmande.

"Nu har ni inte en chans", sa Z. Men med förvånat nog vände hon sig om och drog igenom sin arm i Z och blodet forsade.

"Varför?" sa Z innan hann föll sedan ihop. Naira drog ut sin arm och tittade på blodet som var på den och sa:

"Jag behöver inte dig för att förinta världen!" Naira vände sedan mot oss igen.
"Naira, du är väl schysst mot oss", sa jag lite skrämd. Naira sprang snabbt mot oss och vi sprang åt olika håll. Vi tänkte väl alla på samma sak.

"Glöm inte bort att detta är en data värld som man kan göra allt man vill med sina tankar", sa Naira och helt plötsligt dök det upp en diamant. Den gav ifrån sig ljus och Naira hade blivit snabbare. Hon försvann snabbt iväg och ingen hann se henne. Men det konstigaste var nog att armbandet var försvunnet på hennes armar så det var ju omöjligt för oss att få henne tillbaka när hon är ond utan armband.

När jag hade sprungit en bit fick jag syn på Crystal slåss mot några ninjor. Jag sprang dit men blev nedslagen av något. Det enda jag hörde var Nairas elaka skratt och att hon snabbt dök upp och sedan försvann.