Kap 7 – Äntligen träffar man dig, men hoppsan Spindlar

Jag hade sovit en liten stund för att vila mig och när jag vaknade stod Naira borta vid ett par vedstaplar och försökte fixa till en brasa.

"Hej Naira", sa Jag," vad är det du håller på med?"

"Jag försöker få eld", sa Naira", det är ganska kallt här."

"Är det inte enklare för dig att låta mig fixa det", sa jag", du är ju fortfarande omskakad efter smällen i de vassa klipporna och du är inte helt återställd."

"Ja, jag vet", sa Naira och la ifrån sig de pinnar hon hade för att gnugga mot varandra så de skulle bli eld, "men jag vill ju bara vara vanlig."

"Någon gång kanske det sker men inte just nu", sa jag och gick fram till Naira. Jag tog upp pinnarna och gnuggade de mot varandra. Jag hade gått i scouterna när jag var liten så jag visste hur man skulle göra. Efter en stund sprakade till och det började brinna.

"Du är ju duktig", sa Naira och värmde sig framför brasan. Jag tyckte det var också kallt så jag värmde mig också.

"Äsch, det där var en barnlek för en som har gått i scouterna som liten", sa jag stolt. Plötsligt hörde ett par skrapande längre in i grottan.

"Vad var det?" sa Naira.

"Jag tror vi inte vill stöta på det, vad det en var", sa jag.

Efter en stunds gående hade Dragon och de andra ännu inte kommit tillbaka.

"Det känns som om vi går och går och aldrig kommer framåt", sa Bunny.

"Redan, titta ner så får du se", sa Dragon och Bunny tittade ner. Bunny fick se då att de gick på ett enormt stort löpande band allihopa.

"Varför går vi inte av då?" sa Bunny."

"Det kanske beror på att benen går av sig själv av en konstig anledning", sa Diamond och visade det med att försöka dra loss benet åt ena hållet med hjälp av händerna.

"Suck", sa Yuki som höll på att tröttna av allt gående", vem är det som har gjort så här?" När Yuki hade sagt det fick de höra ett elakt skratt.

"Det där lät som någon jag känner igen", sa Dragon och helt plötslig började alla att springa.

"Vad nu?" sa Bunny.

"Det här ser inte så bra ut", sa Dragon. Sedan började de springa snabbare och snabbare hela tiden.

"Kan vi inte stoppa det här snart för annars kommer bena springa av sig", sa Yuki.

"Jag har en idé", sa Dragon," men jag tror det bara funkar för mig".

"Varför skulle det just bara funka på dig!" sa Bunny småsurt. Dragon gav en djup suck och sedan förvandlades han till en gulvitdrake. Det var en snabbhetsdrake, de är långa ormliknande drakar med fyra ganska korta ben som springer oerhört fort. Man hinner knappt blinka innan den har sprungit förbi. Dragon började springa snabbare så att rullbandet åkte fortare och snart hann inte de andra med och åkte runt och runt på rullbandet. Efter ett tag brast stöden på rullbandet så att det åkte iväg i ruskig fart.

"Stanna Dragon!" ropade Bunny och de andra. De åkte så fort att de blev påkörda om och om igen. Dragon upptäckte det efter en stund och tvärstannade och då flög de andra iväg och krockade i ett par träd som stod där.

"Aoww", sa Yuki. Dragon förvandlade sig tillbaka och gick fram till dem.

"Hur gick det?" frågade han.

"Förutom ett par brutna ben så är allt okej" sa Bunny ironiskt.

"Vad tror du att de kan vara?" frågade Naira.

"Ingen aning men jag tror vi inte ska störa det, vad det nu är?" sa jag. Vi gick sedan långsamt bakåt och krockade i något luddigt. Vi kände bakom oss vad det kunde vara.

"Jag hoppas det är du som har hårig ben", sa jag till Naira.

"Nej, det hoppas inte jag att jag har", sa Naira och vi tittade långsamt bakåt. Där stod det en enorm mördar spindel med dreglande mun som bara väntar på att få sätta tänderna i oss.

"Jag tror att vi SPRINGER!" sa jag och vi började springa. Spindel var oss hack i häl hela tiden.

"Den kommer närmare, vad ska vi göra?" frågade Naira med hjärtat i halsgropen.

"Vi får väl göra det vi kan göra" sa jag.

"Men jag vill inte göra det jag kan", sa Naira.

"Okej, då gör jag det jag kan", sa jag och stannade. Naira blev förvånad.

"Hörru din stora feta spindel", sa jag", du ska inte få äta upp oss inte". Naira stannade också och sa:

"Är du inte riktigt klok? Vi kommer ju att bli uppätna på en gång."

"Nu är vi kvitt!" sa jag.

"Vadå kvitt?" undrade Naira.

"Ja, du skrämde mig när vi föll och nu skrämmer jag dig", svarade jag.

"Men jag hade i alla fall allt under kontroll", sa Naira med småsurtleende.

"Jag har också all under kontroll", sa jag", titta här nu".

"Vi måste nog skynda oss, Saphire och Naira kan redan vara i fara", sa Dragon. Det började springa då helt plötsligt marken började röra sig i vågor, VÄLDIGT stora vågor.

"Men vad händer nu då", sa Yuki som blev omtumlad med de andra.

"Det här är absolut inte sant", sa Diamond," min klänning blir smutsig!".

"Hur kan du tänka på din klänning", sa Bunny", du är ju magiker gör något."

"Okej då", sa Diamond och viftade med sin stav och sedan försvann dem.

Jag förvandlade mig till en himmelsdrake och ställde mig öga mot öga med spindeln.

"En himmelsdrake?" sa Naira förvånad", de är ju fredliga, du kommer ju förstöra deras image!" Jag brydde mig inte och svepte mig runt spindeln och försökte kväva den. När jag hade klämt på den ett tag gick den upp i rök.

"Vad hände?" sa Jag.

"Det var ingen riktig spindel ju", sa Naira", tror du verkligen att det finns så stora spindlar på jorden. Nä, just det, men det finns sådana i din riktiga värld." Helt plötsligt hörde vi ett skrik längre in i grottan.

"Det där lät som Ruby kom så sticker vi!" sa Jag och förvandlade mig tillbaka. Jag och Naira sprang sedan längre in i den spetsiga grottan.

"Vart är vi någonstans?" sa Dragon och såg att de svävade i någonting som ser ut som universum men bara massa konstiga färger överallt.

"Ni ville därifrån så jag sände iväg oss", sa Diamond.

"Till vart", sa Bunny.

"Vi är i magikernas träffcentrum", sa Diamond.

"Jättebra, och vart ligger det någonstans", sa Dragon sarkastiskt.

"Det ligger överallt", sa Diamond med ett flin.

"Kan du få oss till Naira och Saphire nu?" sa Yuki.

"Jaja", sa Diamond och viftade ed staven igen och de landade hårt på bergsgolvet i grottöppningen.

"De är borta" sa Dragon och borstade av sina byxor.

"De har väl bara blivit uppätna eller något", sa Silver uttråkad.

"Kom vi går längre in och kollar", sa Yuki och de började gå inåt.

Jag och Naira hade redan kommit till en brant i grottan och hade fått syn på ett par spindlar nedanför som omringade en väldigt liten drake.

"En Redipsdrake," sa Naira", de kan vara små men när det gäller spindlar så är det deras favoritmat". En Redipsdrake är en liten drake som har två korta vingar som går absolut inte att flyga med, men de är väldigt bra på att hoppa så vingarna finns nog där för att de ska landa säkert. Redipsdrakar är en halvmeter långa och har en giftig gadd på svansen som förgiftar spindlarna. Redipsdrakar är oftast rödgröna men det förekommer också svarta med gula markeringar, fast då är de väldigt giftiga.

"Men det är väl något problem om de är stora", sa jag.

"Nä inte för en Redipsdrake", sa Naira," de äter spindlar i alla storlekar."

"Vi måste hjälpa Ruby" sa jag och gled ner för branten. Spindlarna vände sig om och fick syn på mig och tänkte säkert nog att jag var ett enklare byte och gick mot mig.

"Hur lång tid tar det innan vi kommer på att de finns här", sa Silver.

"Äsch, det får vi nog se", sa Dragon. Efter ett tag fick de höra ett skrik de med.

"Kom det kommer hitåt" sa Bunny och de började springa. Efter en stund tog vägen slut och de kunde inte komma fram någon mer.

"Typiskt, återvändsgränd", sa Yuki.

"Vänta, känner ni något", sa Diamond.

"Nä, vadå?", sa Dragon.

"Titta det finns en springa där och det kommer luft fast vi är lång inne i grottan", sa Diamond.

"Det måste vara Wind som finns där", sa Dragon.

"Fina spindlar", sa jag och backade lite och sedan förvandlade jag mig till en Redipsdrake. Ruby fick syn på mig och hoppade upp på närmaste spindel och stoppade in gadden i den och spindeln gick upp i rök direkt. Jag hoppade upp på en annan och gjorde samma sak och den spindeln gick också upp i rök. Resten av spindlarna blev rädda och sprang därifrån. När de var borta förvandlade jag och Ruby till oss själva igen.

Dragon hade precis slagit in väggen som mörkerdrake och de gick sedan in. Dragon hade blivit sig själv sedan.

"Det är tomt", sa Yuki när det kom in i ett stort utrymme som det var cirka tjugo meter till taket och oändligt djupt hål i mitten.

"Hjälp!" hördes en röst från hålet. Alla sprang dit och tittade ner och de såg ingenting. Diamond släppte ner en sten i hålet och efter några sekunder sa någon:

"Aj, vem var det där?"
"Wind är det du?" ropade Dragon ner i hålet.

"Wind, vem är det?" sa rösten. Efter ett tag kunde de höra att det var en mans röst och då visste de att det inte var Wind.

"Om du är Z så hjälper vi dig inte", sa Yuki.

"Z! Det var han som satte mig här från första början!" sa rösten argt.

"Men vem är du då?" Undrade Diamond.

"Jag är…," sa rösten," det har ingen betydelse vad jag heter nu, kan ni inte vara så snälla och hjälpa mig".

"Jaja, vi hjälper väl di då", sa Diamond och tittade på Dragon.

"Va, jag!" sa Dragon och Diamond nickade", varför just mig."

"För att du är den enda som kan göra dig till en drake som får plats i hålet som är cirka 1,50cm i diameter plus att du orkar bära upp vem det nu är som är där nere", sa Diamond.

"Okej, jag får väl göra det då!", sa Dragon och började förvandla sig.

"Där fick de så att de teg!" sa jag till Ruby.

"Om jag inte hade kunnat förvandlat mig till en Redipsdrake så skulle jag vara dödens nu", sa Ruby.

"Du kan komma ner nu Naira det är ingen fara…" sa jag och stirrade på den enorma och då menar jag enorma spindel som stod precis bakom Ruby," jag tror att du inte bör titta bakåt. Ruby tittade förstås bakåt och fick se spindeln och började gallskrika, det skulle du också ha gjort om en spindel lika hög som frihetsgudinnan skulle stå nära dig.

Spindeln skulle precis ta tag i Ruby med sina käkar då den skrek till och försökte skaka loss något från ryggen.

"Vad var det?" undrade Ruby efter hon har skrikit färdigt.

"Det är Naira", sa jag", för hon är inte längre uppe vid branten." Jag fick se glimtar av Nairas kappa när hon slängdes fram och tillbaka.

"Hej, ska jag göra allt själv eller?" sa Naira när hon försökte hålla sig kvar.

"Åh, visst ja", sa Jag. Ruby och jag förvandlade oss sedan till redipsdrakar och hoppad upp på spindeln. VI högg samtidigt i ryggen på spindeln och den gick upp i rök. Naira , jag och Ruby föll ner på marken med ett duns.

"Aj, jag tror att jag bröt ryggen", sa Naira och sträckte på sig. Ruby och jag förvandlade oss tillbaka igen.

"Jag, med", sa Ruby och sträckte på sig också.

"Ja, det är ju inte världens bästa landning", sa jag och sträckte också på mig", att landa cirka 100m från luften rakt på bar stenhård mark, vi borde ju vara döda."

"En nogards skelett är flera gånger starkare än en vanlig människas," sa Ruby," vi är trots allt släkt med drakarna."

"Det var som tusan", sa Naira och vi alla började att skratta.

Dragon hade valt att förvanda sig till en mörkerdrake för det var det bästa han kunde komma på att ta sig i mörkret och lyfta upp någon. Han dök ner i det mörka hålet som inte längre var mörkt på grund av att han var en mörkerdrake såg allt överallt ljust. Dragon åkte ner i hållet tills han fick se en grottöppning. Han åkte in där och såg ingenting. När han var på väg ut därifrån sa rösten:

"Är det du som ska hjälpa mig?" dragon vände sig om och fick se en man stå där. Han hade mellankort spetsig hår med spetsig lugg. Han bar också en mantel som såg ut som den brann nerifrån men ändå inte. Han hade en vanligt tröja som hade någon rand här och där. Tröjan hade ett märke på sig i mitten, det var en eldflamma med en silhuett av en drake i. Mannen hade bara helt vanliga byxor.

"Hej pysen, vad stirrar du på?" sa mannen.

"Du är… du ä… ", sa Dragon men var helt förstummad av det han såg.

"Ja, jag är Draconius Emeraldstone, kungen över alla Nogards", sa Draconius", men snälla säg inte Draconius, kalla mig Draco."

"Drac.. drac… co..", sa Dragon, men kunde inte ens forma ett ljud.

"Ska du hjälpa mig eller", sa Draco och började bli lite småsur. Dragon fick tillbaka vettet och grep tag i Draco och bar upp honom. När han väl var uppe stod alla där och gapade inklusive Dragon när han hade förvandlat sig tillbaka.

"Så ska vi sticka tillbaka", sa jag och knuffade till Ruby.

"Ja, vi får väl göra det", sa Ruby och vi började klättra. Naira hoppade uppför branten och tittade ner på oss.

"Ha, kan ni inte snabbare", skrattade hon.

"Ja, vi skulle kanske det om vi fick lite hjälp", sa jag ironiskt. När vi väl var uppe gick vi vidare. Vi kom fram till en förgrening och bestämde oss för att gå dit vinden kom ifrån.

"Kan, ni sluta stå och gapa", sa Draco och alla stängde sin mun fort och stirrade bara", Bunny, vad gör du här förresten".

"Va… Jag… eh..", sa Bunny", jag letar efter Ruby, Naira och Saphire eller snarare vi letar efter dem."

"Saphire och Ruby?" sa Draco", så mina döttrar är här."

"Döttrar?", sa Dragon, Yuki, Silver och Diamond i munnen på varandra.

"Ja", sa Bunny," han är pappa till dem."

"Men Naira!", sa Draco"; det kan vara farligt."

"Ånej, hon är god", sa Bunny, "fast vi hade lite problem med henne förut."

"Men varför kunde du inte ta dig upp själv", sa Dragon", du är ju trots allt kungen av alla nogards".

"Jag skulle inte bett dig om hjälp om jag kunde själv", sa Draco," Z stal alla min krafter så jag kunde inte använda dem."

"Hur kan man stjäla en nogards krafter?", sa Silver förvånad.

"Jo, man använder något som kallas nogarditna", sa Draco", det är det enda vi nogards svaga emot."

"Vad är en nogarditna?" undrade Diamond", det skulle vara något att veta i magikervärlden."

"De, vet redan om det", sa Draco," men en nogarditna är en slags, ja, vad kan man kalla det. Ädelsten? Någon slags ädelsten som endast finns här på jorden. Det är ädelstenen människor kallar för diamant. Men som tur är det bara rika som har diamanter, så det är inte vanligt överallt."

"Diamant, höh?" sa Diamond", vad är det som händer om ni kommer i kontakt med dem."

"Vi blir förlamade så då kan man göra vad som helst med oss" sa Nogard.

"Förlamade?" sa Dragon", det var kanske det som hände när Saphire blev slö när vi var på väg mot Kangaroo."

"Har de blivit fångade där?" undrade Draco.

"Nejdå, Naira spöade upp den där plutten", sa Yuki.

"Saphire och de andra är här i grottan", sa Dragon.

"Och när jag kommer att tänka på det, de kan vara i fara", sa silver. Men just det när han sa det så kom jag, Ruby och Naira fram till dem.

"Pappa!" sa Ruby och sprang fram till Draco och kramade om honom.

"Är det våran pappa?" sa jag och gick fram till honom och gav honom en försiktig kram och sedan en stor en. Naira skyggade undan lite för hon visste inte hu Draco skulle reagera om hon fick se henne.

Jag och Ruby slutades att krama och vi berättade allt vi hade varit med om.

"Du skulle ha sett Naira!" sa jag," hon var jättecool."

"Förresten var är den dä Naira?" sa Draco och tittade mot Naira. Naira gick sakta fram med blicken på marken.

"Du behöver inte vara rädd jag kan dig inget göra du", sa Draco, "om det som flickorna säger är sant så är jag mycket tacksam över det du har gjort, även om du var väldigt nära Saphire ett tag." Naira blev sedan lite gladare och tittade upp på Draco och sa:

"Ja, det dem säger är sant och det var inte meningen att bli ond en stund och vara tillsammans med Saphire så nära."
"Hehe," sa Draco.

Draco berättade sedan det han berättade för Dragon och dem det där med nogarditna. Ruby och jag blev förstås väldigt lessna över att ha en svaghet som är så vacker.

"Ja, man får väl vänja sig", sa Ruby och skakade på axlarna.

"Draco, vi var på väg att leta efter ett par kompisar som ligger väldigt risigt till troligen", sa Dragon", du kanske kan följa med och hjälpa oss."

"Haha, såklart jag gör det", sa Draco", man får väl göra det man kan även om man inte har några speciella superkrafter."

"Som om jag känner mig utanför" sa Silver och alla började skratta. Silver var ju den enda "riktiga" människan här som inte hade några krafter.