Kap 10 – Den långa färden

Kylan över atlanten svepte över oss och vindarna blåste starka. Det var svårt att hålla i Naira för det var så kallt uppe i luften. Hon var också den enda som inte kunde rida så då blev jag ju tvungen att hålla i henne. Men en sak är bra i alla fall, drakar förstår andra arters språk. De förstår människor, valar, hundar, katter, träd mm. När jag säger träd så är det bara ett fåtal drakar som förstår växtrikets språk. Och hur vet jag allt det här, ja, jag frågade Ruby och Naira som är experter på drakar.

"Du får inte tappa mig vad som än händer!" sa Naira.

"Varför skulle jag tappa dig?" undrade jag.

"Jag säger bara det så att du inte gör det", sa Naira.

Det konstiga med drakspråk är att det finns bara en enda art som inte förstår det och det är er människor. Ni är de enda som inte kan förstå vad en drake säger om den inte pratar erat språk förstås. Men om du skulle stöta på en med din hund så skulle den förstå vad draken sa och inte du. Men nu skippar vi språket, jag måste ju fortsätta berätta vad som hände.

Vi började närma oss land sakta, men säkert. Vi fick inte avslöja oss för andra människor. Vi fick se en klippavsatts där vi kunde landa och bli oss själva igen så de gjorde vi. Det fanns en liten grotta där också som vi flög in i innan vi blev tillbaka. Alla blev människor igen förutom Naira som då skulle stå spritt språngande naken.

"Draco, jag måste fråga dig en sak", sa jag.

"Ja, vad är det gullet", sa Draco.

"För det första kalla mig inte gullet", sa jag", och för det andra, vad blev du för en drake?"

"Jaha, din syster har inte lärt dig så mycket", sa Draco och tittade på Ruby som vände bort blicken", Det är en kraftfull drake som endast få kan förvandla sig till. Den heter Emertxedrake, fast det finns ändå en drake som är starkare. Emertxedrake ligger bara på andra plats i kraftfullhet."

"Oj, vilken är den kraftigaste draken då?" undrade Dragon.

"Jo, det vet inte ens jag", sa Draco", jag har bara hört legender om den."

"Coolt, den allsmäktiga draken", sa jag.

"Något i den stilen, ja", sa Draco.

Naira började skälla och vi tittade åt hennes håll och då fick vi se några människor campa nere vi den långa vita stranden.

"Ok, så det är ingen fara", sa Silver", ni är ju människor nu."

"Hon kanske inte skällde för att det är människor där nere utan att det inte finns något att komma ner på utan att vi måste förvandla oss till drakar igen", sa Ruby och pekade neråt.

"Okej, så här gör vi", sa Dragon", någon skrämmer iväg dessa människor medan resten flyger ner med de andra."
"Och vem kommer vara den frivillige?" undrade jag.

"Du, för du frågade först", sa Dragon och flinade. Jag lipade åt Dragon innan jag förvandlade mig till en himmelsdrake igen och flög ner mot stranden. Människorna fick självklart syn på mig och tittade med stora ögon. Jag röt lite grann ör att skrämma dem och de blev verkligen skrämda. De tog sitt pick och pack med sig och stack så fort bena bar dem.

När det var över så landade mig på stranden och blev mig själv igen. Jag väntade en liten stund medan de andra kom mot mig.

"Nästa gång så får någon annan göra det!" sa jag och vi började skratta.

"Vi måste hitta kläder till Naira", sa Ruby", jag tror att hon inte vill vara en hund i all evighet."

Vi gick sedan iväg mot staden som fanns en bit bort. Tyvärr så fick man inte ha hundar inne i klädbutiken så att Naira fick strosa runt i staden medan vi andra tjejer fick bestämma vad hon skulle ha på sig. Och det värsta jag vet, är just att shoppa kläder.

"Vad sägs som den här!" sa Diamond och visade en shockrosa lång klänning.

"Knappast!" sa Ruby", jag tycker vi tar det här!" Ruby visade upp ett par långa jeans med en långarmad tröja.

"Tänker du ta livet på henne?" sa Diamond.

"Varför inte ta det här", sa Wind och visade upp en röd kimono.

"Alltså, hon måste se cool ut som de här", sa Crystal och visade upp ett par mjukisbyxor och en vit t-shirt där det står "Chill Out" på. De började sedan bråka om kläderna. Bunny hade till och med hittat en fluffig klänning.

Jag gick fram till skyltfönstret och fick se Naira sitta där ute och vänta. Sedan fick jag se en lång röd kappa, en gul t-shirt och ett par långa beiga byxor. Jag tog dem och knackade på skyltfönstret så Naira fick se dem. Hon nickade glatt och jag gick iväg mot kassan och betalade för dem, vänta jag hade ju inga pengar.

"Så du säger att du blev rånad!" sa expediten", och det ska jag tro på."

Diamond, Wind, Crystal, Ruby och Bunny slutade bråka när de insåg också att de inte hade något att betala för.

"Men jag måste ha dem", sa jag", det angår en god gärning".

"Om du inte har pengar så får du inte köpa", sa expediten. När hon hade sagt det kom en Naira inspringandes med en plånbok och gav den till mig.

"Inga hundar får vara här", sa expediten och Naira stack iväg.

"Jaha, hon fick tag på tjuven, tror du på mig nu då?", ljög jag.

"Okej, men ge mig pengarna då", sa Expediten", det blir 120£."

"Okej, ähum…", sa jag och tittade i plånboken. Det fanns kreditkort och kontanter. Jag gav expediten pengarna och vi stack sedan därifrån.

Naira fick kläderna och stack in i en gränd och kom sedan ut igen med kläderna på och i sin människogestalt.

"Det här känns skönare än att vara en hund", sa Naira", kan ni tänka er att de är färgblinda!"

"Men vem tog du pengarna ifrån?", undrade jag.

"Titta i plånboken", sa Naira och jag tittade i plånboken. Det stod Draconius Jewelstone på ena kreditkortet.

"Så du frågade pappa om pengar!" sa Ruby och log lätt.

"Jag visste inte ens att han hade en plånbok", sa jag.

"Ja det kan man säga"; sa Naira.

"Vart gick Killarna nu igen?" sa Jag.

"De skulle dit de passar killar mest, till en spelhall", sa Crystal och suckade", som vanligt alltså."
"Men vad väntar vi på?" sa Jag, "kom så sticker vi!" Vi började sedan springa.

Vi korsade några stora gator och trängdes i en hel del massa människor. Jag tyckte jag kände igen stället och som bekräftelse så fick jag se frihetsgudinnan. Alltså var vi i New York.

"Hallå! Ska vi inte till Kina!" undrade jag.

"Har du glömt bort att jorden är rund eller?" sa Ruby och alla skrattade. När vi gick till spelhallen stod de där utanför.

"Kom nu sticker vi härifrån", sa jag.

Vi gick sedan till närmaste flygplats i storstadsdjungeln. Naira hade skaffat sig ett par solglasögon för när hon hade sin människogestalt hade hon fortfarande ju sina drakögon kvar. Munnen höll hon så mycket stängt som möjligt.

"Elva biljetter till Kina nu på eftermiddagen", sa Draco till receptionisten.

"Tyvärr alla platser är fullbokade t.o.m. på fredag", sa receptionisten", kan jag boka er där."

"Nej tack, då är det bra", sa Draco och vi gick och satte oss.

"Vi kan inte vänta tills på fredag", sa Draco", det kan vara för sent".

"Ja, särskilt när det är 6 dagar kvar dit", sa Ruby", Z kan ha hunnit göra mycket odågor vid den tiden."

"Men då får vi väl ta oss dit den vanliga vägen", sa jag.

"Det är inte säkert vi orkar", sa Ruby", om man flyger långa sträckor på kort tid så kan man bli helt utmattad."

"Ja, men nu är det hav ända dit bort så jag tycker att Yuki förvandlar sig till en blåval och vi rider på hans rygg tills han inte orkar mer eller vi måste bege oss av fort", sa jag.

"Ok", sa Dragon", det där lät mycket vettigare. Går du med på det Yuki?"

"Visst!" sa Yuki", man gör väl allt för sina vänner".

Vi traskade sedan ut och beställde en taxi till Los Angeles där vi sedan kunde åka till Kina. Det kändes som evigheter att ta sig dit men på vägen så drömde jag mig bort. Jag drömde om hur det skulle ha sett om jag tackade nej vi den korta gubben. Jag skulle nog aldrig då förstå att jag hade någon inom mig, jag skulle säkert tro att jag har blivit galen som hörde en röst. Mina vänner som jag har nu skulle nog förbli träd också. Allt hänger på att om jag inte hade kommit med så skulle alla ha varit i stor fara.

När vi var framme hade det blivit kväll och man såg alla lampor i Los Angeles. Vi blev förda till en strand och där hoppade vi av och Draco betalade turen. När taxibilen åkte iväg så stack vi lite längre åt sidan på stranden borta där det stod ett par träd. Yuki klev ut i vattnet och sa:

"Ni måste gå långt ut om ni ska ha lift, som ni vet så är blåvalar stora och då kan det vara farligt om jag förvandlar mig till en blåval för långt in." Han förvandlade sedan sig till en delfin och simmade ut en lång bit. När han var tillräckligt långt ute såg man att det sprutade upp vatten. Ett tecken på att vi kunde komma ut till honom nu. Alla förutom Naira gick ner i vattnet och skulle upp på Yukis rygg.

"Du måste gå i vattnet", sa jag.

"Nej, jag tänker inte", sa Naira.

"Men du kan i alla fall inte flyga", sa jag", de skulle upptäcka dig."

"Vilka?" sa Naira.

"De som inte får se dig", sa jag", de civila människorna som inte har gjort något dumt.

Vi stod nu alla på Yukis rygg och väntade på Naira. Bunny stod och viskade något till Yuki och sedan gav han från sig ett ljud. Valsång med ett enklare sätt. När han slutade kom ett par delfiner och simmade närmare. När de var tillräckligt nära så sprutade de vatten på Naira som blev till kille igen.
"Va sjutton skulle det där vara bra för?" ropade Naira ilsket till oss. Vi bara skrattade.

"Nu kan du väl komma", sa jag och hade skratt över öronen. Naira tog en djup suck och klev ut i vattnet. Naira hade berättat för oss om sin killgestalt så att hon inte skulle skämmas när det verkligen hände så det var egentligen ingen fara nu. När hon kom på Yuki fick hon varmt vatten över sig så hon blev till sin människogestalt igen.

"Hur hade ni vatten?" sa Naira.

"Glöm inte att jag kan tusentals olika trollformler", sa Diamond och log. Yuki åkte sedan iväg. Vi somnade på Yuki för att vi var så trötta och drömde säkert sköna drömmar.

Nästa morgon vaknade vi och var jättehungriga, det var ju väldigt länge sedan jag minns att vi åt sist. Yuki åt krill medan vi höll nästan på att svälta ihjäl här uppe på honom. Då förvandlade sig Draco till en liten blå drake. Den hade en lång svans som slutade som en fena. Den hade två vingar och gick på fyra ben som de har simhud mellan tårna.

"En Retawaes Dragon", sa Dragon.

"Vad är det för en drake?", undrade jag.

"Det är en blå liten vatten drake som lever i haven, " sa Ruby", de brukar äta fisk och lossa nät så inga andra blir fångna. De kan också ge sig på tjuvfiskare."

"Så de är som havens beskyddare", sa jag.

"Precis", sa Dragon", jag tror att det behövs sådana i den här världen också". Draco hoppade ner i vattnet och kom upp igen om några minuter. När han kom så hade han med sig ett par fiskar till oss. Han förvandlade sedan sig tillbaka igen.

"Frukosten är serverad", sa han sedan.

"Nåja, det är ju bättre än ingenting", sa Ruby, " Diamond kan du värma upp dem".

"Inget problem", sa Diamond och viftade lite med sin stav så några stjärnor från den ramlade på fisken. När stjärnorna nuddade fisken blev de färdiggrillade redan.

"Det är bara att sätta igång och börja äta", sa hon sedan.

Alla åt med god aptit för att vi var så himla hungriga. När vi hade ätit färdigt fick vi se ett fartyg som åkte mot oss.

"Det är väl bara någon som ska åt det här hållet", sa jag", vi lägger oss på mage så kanske de inte märker oss." Vi la oss ner på mage och efter en stund så stannade båten. Vi blev förvånade och upptäckte vad de ville för sent. De hade laddat en harpun redan när de åkte mot oss och sköt iväg den när båten stannade. Yuki gav ifrån sig sitt läte och började dyka neråt.

"Vad gör vi nu?" undrade Silver, "vi kan inte simma för all evighet".

"Okej, Bunny du förvandlar dig till något vattendjur så länge och tar hand om de som inte kan simma länge", sa Dragon", vi som är nogards förvandlar oss till Retawaes Dragon".

När Yuki hade gått ner under vattnet så förvandlade sig Bunny till midgårdsormen, för det var det enda fantasidjur hon kunde komma på som kunde vara i vattnet. Wind, Diamond, Silver och Crystal klängde sig fast i henne. Dragon, Draco, Ruby, Naira och jag förvandlade oss till Retawaes Dragon. När vi var redo dök vi ner under ytan och mot kedjan som satt fast i harpunen. Yuki låg och stilla i det röda vattnet av allt blod som hade kommit.

När vi var framme vid kedjan sköt Draco en liten stråle på kedjan och den gick av. Vi simmade sedan iväg mot skeppet.

"Vi tar dem nu!" sa jag, "de ska få ångra att de ens har köpt harpunen". Vi simmade fort och då upptäckte vi att det var nät runt omkring båten med massor av fiskar i. Vi var tvungna att agera fort för vi hörde männen ombord på båten att ladda en ny harpun när de märkte att kedjan hade gått av. Draco rev lite i nätet och råkade fastna med framklorna. Jag sköt då iväg en liten stråle som lossade nätet.

"Nätet är för stark så vi kommer inte nära båten", sa Draco.

"Vi får väl skrämma iväg dem på däck", sa Ruby.

"Ja, det kommer säkert att bli kul", sa Naira.

"Okej, men var och en kommer upp i ordning från olika håll", sa Draco, " det vilseleder dem."

Vi simmade sedan så att var och en stod på var sin sida av båten. Först kom Dragon upp som sin mörkerdrakegestalt. Männen på bord hade oturligt nog laddat harpunen igen och av ren rädsla skjutit den mot Dragon. Harpunen träffade halsstrupen och Dragon fick en chock och föll ner i båten skadad och avsvimmad. Nä männen skulle ta i Dragon så kom Draco upp som Emertxedrake och grep tag i den närmaste mannen och slängde ut han i vattnet där Bunny tog honom i sin mun och låtsades äta upp honom. Det gjorde männen ombord ännu räddare. Jag och Ruby hade förvandlat oss till Himmelsdrakar och kom upp samtidigt.

"Vad är det här för något?" sa en man på båten och stod alldeles skräckslagen. Sedan kom Naira med sin människogestalt upp. Hon hade förvandlat sig i luften till människa så att hon inte skulle bli kille.

"Jag heter Naira!", sa hon högt och tydligt", låt mig få prata med kaptenen på båten.

"Det är jag" sa en kraftig man med ett väldigt svart skägg.

"Du ska sluta döda valar annars kommer det gå illa för dig", sa Naira.

"Det kommer att gå mer illa för dig och dina bestar", sa Kaptenen.

"Jag varnar dig", sa Naira och tog av sig solglasögonen", om du slutar så låter vi dig gå. Även om du går så kan du inte fortsätta med att jaga igen, för om du gör det så önskar du att du inte hade funnits."

"Ingen av er skrämmer mig", sa Kaptenen och började skratta, " jag har hört från någon som kallar sig Z att ni skulle komma så jag hann förbereda mig ifall ni skulle det."

"Vad menar du?" sa Naira".

"Jo, för det första tog jag med mig en kamera som är gömd på däck så att jag kan känna massor av pengar om jag fångar er", sa kaptenen, " och för de andra så har jag köpt diamanter!"

"Va!" sa Naira", okej nu tar vi det inte så förhastat".

"Hehe, för sent", sa kaptenen och nät flög över alla oss som var ombord. Näten var gjorde av diamanter som slipades till stenhårda trådar, väldigt dyrt alltså. Bunny sträckte då upp sig och spottade ut mannen som hon hade i mun på kaptenen.

"Avfyra harpunen på den där besten!" sa kaptenen.

Harpunen for iväg och träffade Bunny i munnen. Bunny spottade då blod och sjönk ner i vattnet.

"Era uslingar!" sa Naira som var den enda som kunde stå emot diamantens kraft mot nogards.

"Ni kan inte komma undan, jag har er som i en liten ask", sa kaptenen och skrattade.

Silver, Crystal, Diamond och Wind simmade i vattnet.

"Diamond och Wind har ni inte några bra knep att få oss härifrån", sa Silver.

"Jag kan bara blåsa så jag vet inte", sa Wind som för en gångs skull öppnade munnen på länge.

"Min klänning blir blöt!" sa Diamond förskräckt.

"Du och dina klänningar", sa Crystal och suckade.

"Nåja, vi måste göra någonting i alla fall", sa Silver och dök under vattnet till Bunny. När han var vid hennes gap drog han i harpunen och försökte lossa den. När han till slut fik loss den hade han dåligt med luft och försökte simma upp så fort som möjligt. Men då helt plötsligt fick han en liten knuff av Bunny som hade fått lite krafter tillbaks så hon förvandlade sedan till sin människogestalt sedan när de var över ytan både två.

"Du räddade Bunny", sa Crystal", det är i alla fall en, men som du ser så har båten hunnit åka härifrån".

"Va!" sa Silver.

"Ja, de la i full gas framåt och nu är det på väg dit vi kom ifrån", sa Diamond och var fortfarande upprörd av sin våta klänning.

"Ja, vi får väl simma mot land", sa Silver", vi måste få upp Bunny från vattnet innan hajarna känner doften av blodet".

"Du Silver", sa Crystal förskräckt", jag tror precis inte att det där är någon utav våra kompisar". Crystal pekade på ett par hajar som simmade mot dem.

Då helt plötsligt flög hajarna upp av en kraftig vattenstråle från vattnet. Det var Yuki som hade skjutit den.

"Gör något Diamond och Wind!" sa Silver och Crystal samtidigt. Wind fick sina blåa ögon när hon använder sina krafter. Det kom en iskall vind som frös vattnet som var runt hajarna.

"Det där håller ett tag", sa Wind", vi måste skynda oss". Yuki dök sedan upp under Wind, Crystal, Silver och Bunny och bar upp dem.

"Yuki jag tror att du inte kommer orka bära oss till Los Angeles", sa Silver.

När Silver hade sagt det dök det upp flera delfiner. Yuki förvandlade sig till sin människogestalt sedan igen och svimmade. Silver tog tag i Yuki och höll i honom medan han red på en delfin. Crystal tog hand om Bunny. De red sedan iväg med delfinerna och det gick snabbare än att rida på en vals rygg.

Efter några timmar fick de se båten stå vid en brygga och lastade av burar på en lastbil.

"Där är dem", sa Silver", men vi måste hjälpa Bunny och Yuki först".

"Och torka min klänning", sa Diamond och alla stirrade på henne.

"Du är hopplös Diamond", sa Crystal. Delfinerna simmade iväg dit bort där de några träd stod och släppte av dem. Delfinerna simmade sedan därifrån.

"Jag kan hela dem om det är det du vill", sa Diamond surt och tittade på Silver.
"Det kunde väl du ha gjort för länge sedan", sa Silver.

"Nej för jag kunde inte koncentrera mig då", sa Diamond och viftade sedan med sin stav så att en regnbågshinna täckte Yuki och Bunny. När den försvann fanns det inte ett enda skrapsår kvar.

Yuki och Bunny satte sig upp och var helt förvirrade.

"Vad hände?" undrade Bunny.

"Ni blev helade av Diamond", sa Crystal.

"Tack så mycket", sa Yuki och Bunny samtidigt.

"Såja, nu måste vi rädda de andra", sa Silver, "nu är det minsann deras tur att bli räddade".

Borta hos oss så har vi blivit instängda i trånga burar. Naira var den enda som fick sitta utanför en bur med handklovar och kedjor på fötterna. Jag var orolig för Dragon. Han hade ju fortfarande harpunen i halsstrupen. När männen som låste in oss stängde dörren till last bilen så blev Naira till sitt rätta jag igen, ni vet halvdrake. Hennes svans var ju inte bunden så hon kunde slita loss kedjan med den hur lätt som helst. Naira slet loss kedjan till benen och drog loss sedan handklovarna. Otur nog lät det ganska mycket så dörren öppnades igen och där stod kapten.

"Jag visste väl att du skulle göra så", sa Kaptenen", så jag förberedde lite."

Han tog fram en kort stav som såg ut som en liten pinne och kastade in den. Han stängde sedan dörren.

"Vad ska den vara till för?" undrade Naira och tog upp pinnen och tittade på den. När hon tog i den fick den åtta små ben och började klättra runt på Naira.

"Hej, gå av från mig!" sa Naira argt och försökte få bort den men den var för snabb. Efter ett tag kröp den in i Nairas mun. Hon ströp sig själv en stund så den inte kunde krypa ner i magen på henne. Medan hon ströp sig tog hon sin svans och kände i munnen på sig och då var den borta. Hon släppte taget om sin hals och inget kändes annorlunda.

"Vad var det där?" undrade Naira och tittade på oss. Men när hon hade sagt det föll hon på knä lidandes av någonting. Hon började hosta blod.

"Den… har… kommit… in… och… och… äter mig… in… ifrån…", sa Naira lidandes. Jag ville hjälpa henne men jag kunde inte öppna buren.

Efter ett tag så körde lastbilen iväg.

"Det… är… ghggh… bråttom", sa Naira. Naira kämpade för att hålla sig på armarna men illslut orkade inte hon göra det längre och svimmade. Jag försökte komma på något snabbt. De andra var fastkedjade i sina burar för de hade ju anfallit kaptenen och då trodde han ju att de var farligare än mig. Jag laddade då upp en lite stråle och siktade mot harpunen i Dragons strupe. Den gick av och ramlade av. Sedan sköt jag iväg en stråle på låset till min bur. Jag klev sedan ut ur buren och såg blodet som rann ur Nairas mun.

"Försök ta den med din svans Saphire", sa Draco och tittade på mig. Jag tog då svansen och stoppade i Nairas mun, vilket som kändes obehagligt. När jag kände "pinnen" grep jag tag med min fena och drog ut den. När den var ute hade den en bit muskelvävnad med sig.

"Nu då?" undrade jag som desperat försökte hålla "pinnen" stilla.

"Skjut den!" sa Draco och jag gjorde det och efter så fick jag bara ett litet sår på svansen. Jag gjorde mig till min naturliga skepnad sen och låste upp alla burar och alla kedjor. Alla förvandlade sig till sig själva förutom Dragon och Naira som var medvetslösa. Naira var också redan i sin naturliga skepnad.

"Vad gör vi nu?" undrade Ruby", han kan ju fortfarande ha diamantnät och han tog ju Naira enkelt".

"Det var för att hon inte ville riskera att bli våt", sa jag", men vi måste härifrån nu."

"Jag kan ta hand om Dragon så kan ni ta hand om Naira", sa Draco och gick sedan till Dragon och bar upp han över axeln", det här går bra". Jag och Ruby tog sedan upp Naira på vår axlar och gick sedan mot lastbilsdörren. Draco sparkade upp den och då märkte vi att vi var på motorvägen.

"Snyggt, vad gör vi nu, " sa ja, " mitt på dagen och fullt med människor som tittar."

"Ja, vi får väl hoppa åt sidan", sa Draco ironiskt.

"Jaja, nu är vi fast", sa jag och satte mig ner. Helt plötsligt fick vi se havsörnar på himlen.

"Havsörnar, här?" sa jag fundersamt. När jag hade sagt det flög örnarna mot oss och landade bredvid. Den ena förvandlades då till en människa och blev till Diamond.

"Diamond, hur kunde du…?" sa jag och blev bruten.

"Kom ihåg att jag kan flera tusentals av olika trollformler", sa Diamond", hur många gånger behöver du säga det?"

"Varför sa inte du att du kunde förvandla oss till havsörnar då kunde ju vi vara över för länge sedan?" sa jag.

"Ni frågade inte", sa Diamond.

"Ibland är du för jobbig!" sa jag.

"Men det är ju det jag är till för," sa Diamond och log.

"Nå hur tar vi oss härifrån?" frågade Ruby.

"Jag förvandlar er till havsörnar som jag och så flyger vi ända bort till Kina", sa Diamond.

"Kan du hjälpa Naira och Dragon att bli bra igen först!", sa jag.

"Självklart!", sa Diamond och viftade med sin stav. Naira och Dragon fick en regnbågshinna över sig och sedan var de bra igen.

"Vad hände?" undrade Naira.

"Ni blev helade av Diamond som visste hela tiden hur vi kunde komma till Kina utan problem", sa jag.

"Så nu kommer ni att bli havsörnar", sa Diamond och viftade med sin stav och just då i samma sekund krockade en bil bak på lastbilen så att Diamond tappade staven.

"Nej, min stav!" sa Diamond och såg staven komma längre och längre bort. Otur nog också så hann jag bli hälften havsörn.

"Så… .ag ska .ortarande vara en ha.sörn", sa jag. Jag hade inga läppar så jag kunde inte uttala alla ord ordentlig.

"Ja, tills vi får tag på min stav igen", sa Diamond.

"Naira du kan .äl hämta den", sa jag.

"Jag gör väl det då", sa Naira och flög iväg.

Hon flög högt upp så att inte så många skulle titta på henne, för det är ju inte vanligt att titta i luften. Till slut kom hon fram till staven men hon visste inte hur hon skulle ta den. Staven låg på motorvägen där bilar kör hela tiden.

"Kunde den inte komma bredvid vägen", sa Naira och suckade. Hon dök då ner och landade bredvid vägen och låtsades se ut som en staty som skrämmer alla som kommer förbi. När det inte var bilar på ett tag så tog hon sin svans och snabbt tog tag i staven. När det inte var så många bilar igen så flög hon därifrån.

Vi hade väntat på henne väldigt länge och hon dök inte upp.

"Jag ser skyskrapor komma närmre, " sa Diamond", vart är Naira?"

"Där!" sa jag och pekade med min halvt befjädrade arm. När Naira landade stängde vi lastbilsdörren så att ingen skulle krock i oss igen så att Diamond tappa staven. Hon viftade sedan med den och alla blev till havsörnar. Nu var det bara ett problem kvar.

"Vem öppnar dörren?" undrade jag. Naira flög då upp på handtaget och drog upp den så att dörren öppnades. När vi tittade ut så fick vi se att vi var tillbaka där vi började, alltså i New York.

"Bra, havsörnar i storstaden", sa jag ironiskt.

"Om vi flyger iväg fort så märker inga det", sa Diamond och vi lyfte. När vi var högt över skyskraporna sa jag:

"Vi kan väl se kaptenens min när han ska presentera sin tomma lastbil", sa jag och skrattade lite.

"Ja, vi kan se ända härifrån", sa Diamond", havsörnar har bra syn".

Vi virvlade runt staden en lite stund tills kaptenen var med någon och snackade med honom.

"Det är ju synd att vi inte har bra hörsel också", sa Ruby. Vi såg sedan kaptenen öppna bal på lastbilsdörren för mannen han pratade med. Man såg också att mannen blev förbannad. Han trodde säkert att det var ett sjukt skämt bara.

När vi hade sett hur det hade gåt flög vi sedan därifrån. Nu var vi tvungna att skynda på oss ännu mer och det kunde redan vara för sent. Det tog lång tid att komma till Los Angeles men sedan efter så var det enklare att flyga över vattnet. Havsörnar är inte byggda för att flyga långa sträckor över land för annars skulle de nog heta landsörnar. När vi äntligen såg land hade vi bara kommit tillbaka till Japan och där bestämde vi oss för att vila lite.

"Gud, att vi inte gjorde såhär från början", sa jag", då hade vi redan varit i Kina".

"Vi får inte ta alltför långa raster", sa Diamond", kom så sticker vi vidare". Vi flög sedan iväg igen.

Det hade tagit cirka 5tim innan vi kunde se Kina. Vi landade då i en skogsdunge lite huller om buller, vi var trots allt inte duktiga att landa som havsörnar ännu. När vi hade landat så förvandlade Diamond oss till oss själva igen. Naira förvandlade sedan sig själv till sin människogestalt och satte på sig solglasögonen igen. Dragon förvandlade bara sig själv för när han blev havsörn så var ju han fortfarande en mörkerdrake.

Vi gick sedan in i staden och tittade runt efter en turistguide.

"Hallå, vet du vart turistcentret är?", frågade jag på japanska. Japanska och kinesiska är ungefär samma sak.

"Det ligger där borta", sa kvinnan på kinesiska som jag frågade. Vi gick sedan till turistcentret.

"Där finns en broschyr om Kina!", sa Naira och tog broschyren.

"Vad står det?", undrade Ruby.

"Det står att källorna kan finnas en bit utanför staden bakom en rosenkulle som de har nyss planterat på", sa Naira", de välkända källorna kan vara mycket farliga. Legender säger att man blir till den som har drunknat i källan vid beröring av kallt vatten."

"Nå, då är det dit vi ska", sa jag", finns det en karta."

"Nej, men om vi ber om en taxi så kan vi ju komma dit på en gång!" sa Naira.

"Det står en här utanför, om vi skyndar oss så kan vi åka med den"; sa Draco och vi gick ut. Där ute stod taxibilen och vi satte oss trångt.

"Till de berömda källorna!" sa Draco och gav fram en sedel till chauffören och han for på en gång.

Efter några minuter så kom vi fram till källorna. Det var fullt med folk som tittade på källorna. De som ägde platsen hade satt stängsel runt alla källor så att inga mer skulle falla i och därför har många fler vågat titta på dem. Vi gick ut ur taxin och Draco betalade för färden.

"Undrar vart Z är?" sa Ruby och försökte speja över alla människor.

"Det är ju enkelt", sa Dragon", han står ju där med sitt fula flin och glor på oss". Dragon pekade bort mot folk massorna och man fick se Z titta runt lite och sedan sticka in i massorna igen.

"Det är ovanligt mycket med folk här", sa Naira, " jag kommer inte ihåg att det var så här många sist."

"De har ju satt stängsel runt källorna så att inga mer ska kunna falla i", sa jag", då vågar kycklingarna komma ut och titta på lite vatten".

"Men hur som helst så måste vi göra något åt Z innan han gör något dumt", sa Draco.

"Jag håller med", sa jag och vi gick in i massorna efter Z.