I förra kapitlet försvann Mats, Zara, Kouji, Kouichi och Yamato genom Mats garderob... Undrar vart de hamnade o.O
Kouji: Vet du inte det? O.O
mjuff, retas inte! Klart jag vet! Jag vet allt! X(
Yamato: Men du sa ju... uh... -backar in i garderoben efter en blick från Zara- Jag är tyst.
Kouji: Windy äger fortfarande ingen av oss, inte ens sig själv.
what the...? o.O aja, Let's GOOOO!

-----------------------

När Mats och Kouji vaknade upptäckte de att de var omringade av tre personer i svarta kåpor och en digimon. De kravlade sig upp och satte sig med ryggarna mot varandra samtidigt som de fyra varelserna kom närmare. Mats kände igen digi-varelsen som Zaras digimon, Gabumon.
-Gaby? Vad gör du... med de där?
Gabumon öppnade sitt gap och visade alla sina vassa tänder när han stämde upp i ett skratt. Mats försökte förskräckt backa men kände ett tryck mot ryggen och förstod att Kouji försökte med samma sak. Samtidigt föll något ner för hans ögon och han lyfte handen för att ta bort det. Direkt när han rörde vid den förstod han att det var en huva. Bakom honom hade Kouji upptäckt samma sak och nu tittade de mer noggrant på personerna framför dem. En gyllene hårlock ramlade fram ur den ena personens kapuschong och Kouji såg två oceanblå ögon titta på honom.
-Yamato?
Personen skrattade bara till svar och Mats stirrade på de andra två eftersom han kände igen Yamatos skratt. En midnattsblå hårtuss visade sig bakom en av de andras luvor och Mats såg att personen log mot honom.
-Kou?
Han fick en tyst nickning till svar och den tredje personen satte sig på huk framför honom och viskade:
-Vi måste vara tysta.
Mats kände igen personens ögon och förstod att det var hans tvilling. Hon reste sig upp och räckte honom handen. Han tog tacksamt emot hjälpen och var snabbt uppe på fötter. Bakom honom fick Kouji hjälp av Kouichi. Han såg sig omkring och hans blick föll på Gabumon och sedan föll den på marken. Genast märkte han avsaknaden av något.
-Var är DDR?
De andra stannade upp i sina rörelser och såg på Mats. De visste hur fäst han var vid den lilla ljuslila krabaten och de förstod hur svårt det måste kännas för honom att inte veta fall hans bästa vän var i knipa. Kouichi la försiktigt en hand på Mats axel och tryckte till lite lätt, för att Mats skulle veta att de var där för honom. Mats vände sig mot Kouichi och praktiskt taget kastade sig in i den andra pojkens famn och grät. Ingen sa något på en bra stund. Efter ett tag kände Kouichi att Mats började slappna av och förstod att han gråtit sig till sömns. Precis innan Mats föll ihop tog Kouichi tag i honom och lyfte upp honom i sin famn. Mats märkte inget av det utan sov lugnt vidare och Kouichi tog täten och under fortsatt tystnad ledde han alla till en grotta lite längre bort. Kouji och Zara gick ut tillsammans med Gabumon för att hitta bränsle till en brasa, medan Yamato och Kouichi gjorde i ordning en mossbädd till alla. Yamato hade tagit av sig sin kåpa och lagt den under Mats huvud som en kudde.
-Vad har vi egentligen kåporna för? frågade Kouichi med viskande röst.
Yamato skakade på huvudet som svar innan han lyfte upp Mats och la honom på den färdiga mossängen. Sedan vände han sig mot Kouichi och skulle börja prata när Zara och Kouji precis kom inramlandes genom grottöppningen.
-Gabumon... snyftade Zara fram innan hon gled ner vid grottväggen.
Yamato gjorde en ansats för att gå fram till henne men Kouji skakade på huvudet och gjorde en nick mot veden de hade haft med sig istället. Yamato förstod och han, Kouji och Kouichi satte sig och gjorde i ordning en brasa. Strax brann den ordentligt och de tre pojkarna bestämde sig för att de skulle dela upp brandvakten mellan sig, så att Zara och Mats skulle få sova. Yamato skulle ta den första vakten, Kouichi den mellersta och Kouji den sista. Den blonda pojken satte sig vid elden med resten av bränslet bredvid sig medan Kouichi reste sig och gick och la sig bredvid Mats för att hålla denne varm. Kouji tittade oroat bort mot Zara, som satt och kollade ut genom grottöppningen med oroad blick. Med en djup suck reste han sig och gick fram till henne.
-Zara, du måste sova.
Hon skakade på huvudet.
-Jag kan inte, inte när Gaby inte är här... Han har aldrig varit ensam förut...
Kouji satte sig bredvid henne och drog henne till sig.
-Han klarar det, han hör ju hemma i den här världen.
Medan han viskade lugnande ord till henne, som inte var menade för någon annan, strök han henne varsamt över ryggen. Hon började sakta slappna av och efter en stund lät hon sig ledas till sängen. Kouji la sig bredvid henne och la sin kåpa så den täckte de båda. Innan han somnade nickade han till Kouichi som precis hade gått upp för att byta av Yamato.

Kouichi log mot sin yngre bror när han upptäckte att Zara rullade ihop sig intill honom. Han kunde inte låta bli att tycka att de var söta tillsammans. Utan ett ord la han sin hand på Yamato axel och såg när den blonda pojken gäspade och reste sig utan ett ljud. Kouichi kunde inte sluta fascineras över att han kunde vara så tyst, nästan som en katt. När Yamato hade gått och lagt sig satte sig Kouichi vid brasan och lutade sig mot grottväggen med blicken in mot elden. Tankar på Mats upptog hans hjärna och minnen om hur de två träffat varandra och inte velat inse hur mycket de trivdes i den andras närhet svämmade över honom och hans mörka ögon fylldes med tårar. Eftersom ingen var vaken brydde han sig inte om att torka bort dem, utan han lät de rinna fritt. Det var dock inte länge han fick sitta och tänka. Plötsligt hörde han ett dovt mullrande och när han vände sig mot grottans öppning stod en stor, mörk figur i den, och med hasande steg närmade den sig Kouichi...

---------------------

Hihi, där avslutar jag den, enbart för att jäklas :P
Kouji: Vad gör du med min bror?
Det vill du inte veta XP
Kouichi: Vad gör min bror med DIG?
'-.- Försöker muntra upp mig, kanske? Men tyst på er, ni sabbar stämningen.
Kouji: Alltid...
ha...ha... -vänder sig mot den lilla publik som finns- Vad tyckte ni om det här kapitlet? Vad kommer Kouichi att göra härnäst? Skriv och tyck till med den där lilla knappen där nere! Sedan ses vi i nästa episod av... vad den här berättelsen nu egentligen ska heta ..