Nej, nu vill jag fortsätta (: Vill veta fall Zara hittar Gabumon nån gång.
Gabumon: Vem bryr sig?
Du :P
Gabumon: Busted
Dåså, då kör vi, eftersom jag fortfarande inte äger d-mon, och aldrig kommer att göra det, så låter jag härefter alla slippa förklara den detaljen. Let's GO!

--------------------------------------------------

-Kan någon förklara varför det finns flytvästar under flygplansstolarna, när det hade varit bättre med fallskärmar?
Yamato stannade och tittade på flickan. Hon såg väldigt förvirrad ut, som om hon nyss kommit på det, vilket förmodligen var fallet.
-Vi har viktigare saker att fundera på, Zara.
Hon log mot honom och Yamato kände hur han rodnade. Genast vände han bort blicken.
-Vi kan inte stå här hela dan, vi måste hitta din digimon också.
-Yama, hatar du mig?
Kouji skrattade och Yamato kastade en ilsken blick på honom, även om han förstod varför den andra pojken skrattade. Det var en typisk konversation mellan honom och Zara, och den brukade alltid sluta likadant. I alla fall när de var i den vanliga världen, där de hade tillgång till kuddar. Det slutade nämligen alltid med att de hade kuddkrig. Den här gången valde Yamato dock att ignorera Zaras påstående. Ville hon tro att han hatade henne kunde hon väl få göra det. Yamato skakade på huvudet.
-Nu går vi.
De fem vännerna började gå igen. Yamato gick längst fram, även fast han var lika kapabel till att skydda dem som Zara var. Kouichi gick strax bakom honom, tillsammans med Mats, och höll DDR i famnen. Kouichi hade vägrat låta Mats bära honom. Yamato log lite när minnet från morgonens diskussion kom tillbaka.

Mats kollade på Kouichi som precis hade lyft upp DDR och höll honom i famnen.
-Varför ska du bära honom? Han är ju min digimon!
Kouichi log mot den andra pojken.
-Du vet mycket väl varför.
Mats rodnade. Han visste mycket väl varför. Han hade skadat handen när han slog den i väggen i fängelsehålan och Kouichi ville inte att han skulle överanstränga den. Kouichi skrattade åt honom.
-Bra, då tar jag DDR. Du vet att det inte tjänar något till att säga emot!
Mats hade mumlat lite, men han kom inte med några fler invändningar i alla fall.

-Yamato?
Kouji stod framför den blonda pojken. Yamato blinkade ett par gånger för att kunna fokusera blicken på Kouji. När han lyckades fick han ett förvånat uttryck i ansiktet då han insåg att Kouji lyckats smyga sig upp framför honom utan hans vetskap.
-Du verkade vara i en annan värld, förklarade Kouji nervöst.
-Ville du något speciellt eller?
Yamato såg på Kouji och upptäckte att pojken skruvade nervöst på sig innan han började gå. Yamato började såklart gå med honom.
-Vad är det mellan dig och Zara egentligen?
Yamato kollade på den andra pojken för att försöka lista ut hur mycket han hade listat ut. Sedan ryckte han på axlarna.
-Vi är bara vänner.
Kouji tittade uppfodrande på honom.
-Jag såg allt hur du rodnade när hon log mot dig!
Yamato valde att ignorera Kouji. Han förstod att den andra pojken inte skulle ge sig. Han hörde Kouji sucka och såg hur han gick tillbaka till Zara. Yamato kände sig lite avundsjuk över att de kom så bra överens, men skakade på huvudet för att få bort de tankarna och vände sig framåt igen.
-Kouji, förstår du varför ordet "palindrom" inte stavas likadant baklänges?
Yamato log, det var bara Zara som kunde fråga så dumma frågor mitt i ingenting. Men så slog det honom. Hon gjorde det förmodligen för att försöka muntra upp alla. Han hörde Kouji skratta lite lätt, och Zara skrattade nervöst med. Känslan av ensamhet smög sig sakta in i Yamatos tankar. Han var ensam där framme, ingen var där och pratade med honom. Dessutom hade han skjutit iväg personen som hade försökt. Yamato suckade och skakade på huvudet. Det fanns ingen anledning för honom att bli ledsen. Han torkade bort de få tårar som lyckats smita från hans ögon och vände sig mot de andra. Kouichi och Mats var djupt inbegripna i ett samtal och Kouji hade lagt en arm över Zaras axlar och hon lekte lite med hans hästsvans. Trötthet syntes dock i allas ögon.
-Vad säger ni om att ta en kort paus?
Alla log mot honom och nickade. Det var tydligen det bästa han sagt på hela dagen. Platsen han hade valt var också perfekt som rastplats. Det var slutet av skogen, precis vid en bäck med färskvatten. Efter skogen bredde sig en enorm öken ut, och det såg ut att vara en bra bit till närmaste oas eller stad. Alla sjönk ner på marken och Yamato gjorde upp eld. Han tittade på Zara medan han kämpade med trät, men slog rodnande ner blicken när Kouji upptäckte det. Istället kollade han bort mot Mats och Kouichi. Kouichi hade satt sig med ryggen mot en sten och Mats lutade huvudet mot hans axel. I hans knä låg DDR och såg ut att sova djupt. Ett stygn av rädsla slog Yamato. Om DDR var sådär skadad efter bara tre dagar, hur skadad skulle inte Gabumon vara om de inte hittade honom snart. Plötsligt kände han en hand på sin axel och tittade upp. Zara satte sig bredvid honom.
-Behöver du hjälp?
Yamato log mot henne.
-Det skulle vara om du kunde gå och leta efter lite mat. Vi behöver nog få något i oss innan vi går in i öknen.
-Försöker du säga att jag ska gå in i skogen, helt själv, ensam och hjälplös?
Hon såg på honom med så kallade hundvalpsögon. Yamato skrattade och drog in henne i en kram.
-Jag kan väl följa med dig.

Kouichi sträckte på sig. Mats hade somnat mot honom och hans arm hade börjat förlora känseln.
-Du väger mer än man kan tro, mumlade han utan att väcka den andra pojken.
Mats rörde sig lite i sömnen och gled ner på marken och slog armarna om DDR. Kouichi log mot honom innan han reste sig och gick bort till Kouji.
-Tjänare, brorsan.
Kouji ryckte till, som om Kouichi precis hade väckt honom.
-Vaereom?
-Sov du eller, sömntuta?
Kouichi log mot sin tvilling och satte sig bredvid honom.
-Vi har inte haft någon direkt möjlighet att prata med varandra den senaste tiden.
Kouji tittade upp mot sin tvilling, förvånad över den konversationen. Sedan skrattade han.
-Känns som en evighet sedan, ja. Varför kom du på det just nu?
-Vill du inte prata med mig, eller? sa Kouichi och spelade sårad.
Egentligen visste han att det bara var för att Kouji hade blivit så överraskad som den andra pojken var så motsträvig.
-Ska jag skicka en två veckors förvarning nästa gång?
Kouichi log fånigt mot sin bror, som besvarade leendet.
-Visst är det härligt att vara tillbaka i digivärlden, Kouichi? Det känns som flera år sedan sist.
-Det är för att det var flera år sen sist.
Kouji skrattade och skakade på huvudet.
-Det var ju nyss, med Mats, Zara, Hugo och Andy. Jag undrar hur det är med dem nu för tiden.
-Och varför bara Zara, Mats, du och jag är de enda destinerade som kommit tillbaka...
Kouji lutade sig bakåt, men eftersom inget fanns där tappade han balansen och slog en baklängeskullerbytta. Kouichi skrattade.
-Gick det bra, Kouji?
Kouji stönade lite, men satte sig snabbt upp igen.
-Jag var inte beredd.
Plötsligt prasslade det till i buskarna vid rastplatsen. Tvillingarna reste sig upp och drog fram sina digikontroller ifall det var en fiende. Ut ur buskarna ramlade dock en välbekant varelse.
-Gaby! utbrast Kouji.
Gabumon tittade på honom och slog sina armar om hans ben.
-Jag hittade er...
Kouji tappade balansen igen och fann sig sittandes på marken. Gabumon släppte hans ben och såg sig omkring i lägret.
-Vart är Zara?
-Hon är ute med Yama och letar efter mat, förklarade Kouichi. De är nog tillbaka snart.
Gabumon nickade mot honom, digimon såg helt slut ut.
-Vila lite så länge, föreslog Kouji. Du kan lägga dig på Mats.
Kouichi slog sin tvilling lekfullt på huvudet, men Gabumon nickade bara igen och gick över till Mats och rullade ihop sig mot hans rygg.
-Digimon är så söta, konstaterade Kouji bara innan han satte sig med Kouichi som ryggstöd. Jag är helt slut!
Kouichi himlade med ögonen och steg åt sidan. Kouji fann sig bara några sekunder senare i vattnet, öga mot öga med Yamato.
-Fler än jag som förtjänade ett bad alltså, sa Yamato med ett leende.
-Gabumon är tillbaka, informerade Kouji.
-Gaby? hördes en tjejröst och Kouji och Yamato föll genast omkull av vinddraget efter henne. Gabumon!
Yamato och Kouji vände sig om och såg när Zara försiktigt lyfte upp Gabumon för att inte väcka honom och gav honom en kram.
-Du är tillbaka...
Hon la ner honom på marken igen och log mot de andra.
-Får fiskar kramp när de har ätit?
Yamato, Kouji och Kouichi såg på varandra och skrattade, innan alla fyra satte sig runt elden i väntan på att Mats, DDR och Gabumon skulle vakna. Och det dröjde ett tag.

--------------------

Weee, han är tillbaka:D
Yamato: Det här var det flummigaste du skrivit på ett tag o.O
Jaaa, men nu börjar de vänja sig vid d-världen igen (: Det är en ganska stor förändring från våran värld ju ;D
Gabumon: Jag är tillbaka o.o Och alla måste reviewa och säga att de är lyckliga för det!
Evulness...