Titel: Äventyr i digivärlden

Summary: Mats, Zara, Kouji, Kouichi och Yamato ser på Frontier hos Mats när de plötsligt finner sig i digivärlden!

Disclaimer: Jag äger allt! -lögndetektor piper- Nåja, man kan ju önska i alla fall...

-----------------------------------------------

Tsunomon vaknade av att greppet från hans människa hårdnade.
-Tsu...Tsunomon...
Tsunomon tittade upp mot henne. Hon verkade ha ont, väldigt ont.
-Zara?
-Hämta... Yama...
-Vad är det för fel? Har du ont? Kan jag göra nåt?
Zara tittade mot honom och skakade på huvudet. Plötsligt slöt hon ögonen och verkade slappna av. Tsunomon såg mot henne och flämtade till. Han studsade ut ur grottan och ropade på Yamato, men han fick inget svar, för Yamato hade gått iväg en bit med Kouichi och Mats och lekte kull. Tsunomon fick tårar i ögonen när han plötsligt såg ett par blåvita skor framför sig.
-Tsunomon? Vad är det?
-Kouji, Zara... hon... Hon andas inte!
Kouji såg på Tsunomon innan han sprang förbi honom och satte sig bredvid Zara. Han lutade sig mot henne och höll kinden över hennes mun för att känna fall hon verkligen inte andades, eller fall Tsunomon bara hade överdrivit. Tsunomon hade haft rätt. Han lyfte hennes huvud så hennes luftvägar blev fria, men det hjälpte inte. Han rodnade när han insåg vad han var tvungen att göra.
-Bara inte Yama kommer, mumlade han.
Han böjde sig mot henne igen och förde sina läppar mot Zaras.

Yamato skrattade och lämnade Mats och Kouichi.
-Kom igen fegis, ropade Mats efter honom. Eller vågar du inte för du vet att du kommer förlora?
Yamato skrattade bara på nytt och vinkade mot honom. Han orkade inte vara med längre, och så vågade han inte lämna Zara ensam några längre stunder. Han gick upp mot grottan och stannade i entrén. Där såg han att Kouji kysste Zara utan att möta motstånd. Yamato tittade mot dem i en hundradels sekund innan han vände sig om och sprang därifrån med tårar i ögonen. Han hörde inte att Tsunomon, Mats och Kouichi ropade efter honom.

Kouji blåste försiktigt in luft i Zaras lungor. Han hörde Tsunomon ropa efter Yamato och sparkade sig själv inombords. Den blonda pojken hade sett, och förmodligen tolkat det fel. Han hade dock inte tid att oroa sig för det just nu. Han blåste in ny luft i Zara och hörde hur hon hostade till. Han satte sig upp ordentligt och såg mot henne. Hon blinkade ett par gånger innan hon lyckades fokusera på honom.
-Kouji? frågade hon förvånat innan hon log mot honom. Tack.
-Zara, vad hände?
Hon bet sig i läppen och såg eftertänksamt på Kouji. Hon visste inte vad som hade hänt. Hon hade vaknat av att något sved. Hon kom inte ihåg mer än att det hade gjort jäkligt ont. Hon kände Tsunomon buffa försiktigt på hennes hand och hon lyfte den och klappade honom. Sedan vände hon sig mot Kouji igen.
-Vart är de andra?
Kouji log mot henne.
-Mats och Kouichi är därute och leker, och DDR tittar på.
-Har han vaknat?
Zara log och Kouji nickade bekräftande.
-Han vaknade medan du låg avsvimmad.
Zara rodnade lite, även om hon försökte dölja det med ett skratt.
-Det var inte meningen.
Hon satte sig försiktigt upp och kollade mot Kouji.
-Du rör dig inte, sa hon bestämt, innan hon la ena handen på hans axel och använde den som stöd för att resa sig. Ska vi gå ut?
Kouji skakade på huvudet. Han kunde inte berätta för henne att Yamato förmodligen hade försvunnit. Han log mot henne istället och nickade innan han reste sig upp.
-Det låter som en bra idé, sa han med ett skratt.
Zara gav honom en snabb kram innan hon praktiskt taget sprang ut ur grottan för att leta efter Mats, Kouichi och Yamato. Kouji tittade efter henne och skakade på huvudet.
-Jag kommer aldrig att förstå mig på henne...

-Det är DDR som har den!
Kouichi och Zara skrattade åt Mats. Både visste att det var Mats tur att jaga de andra, men de visste också att han kunde göra vad som helst för att slippa. Plötsligt tystnade alla. En stor ängel närmade sig. Kouichi vinkade mot den.
-Angemon!
Mats, Zara, DDR och Tsunomon tittade mellan Kouichi och Angemon. Smidigt landade ängeln framför dem. Han mötte Mats blick.
-Mats! Jag trodde aldrig... Vad gör du här?
Mats tittade på honom med förvirrad min och DDR kröp ihop vid Mats fötter, beredd att hoppa på Angemon om denne ville skada hans människa. Angemon kollade på DDR med ett förvirrat ansiktsuttryck.
-Känner...ni inte igen mig?
Mats försökte förtvivlat komma på vart han hade träffat Angemon tidigare, och att hans tvilling stod och hoppade upp och ner bredvid honom gjorde inte saken lättare. Hon slutade hoppa efter en stund och stönade av smärta.
-Mats, det kanske är Takerus digimon! föreslog hon och log.
Mats tänkte en liten stund till.
-Angemon... Patamon... TOKOMON!
DDR hoppade högt när Mats skrek ut det sista namnet och vände sig mot sin människa så fort han landade igen. Angemon log mot de två varelserna.
-Vad gör ni här?
Mats skakade på huvudet.
-Vi har ingen aning, vi kom hit via min garderob.
Han rodnade lite när han nämnde garderoben. Att åka genom en dator verkade mycket mer spännande än ett förvaringsutrymme för kläder. Kouichi såg konfunderat emellan dem.
-Känner ni varandra?
-Haha, vi träffades för länge sedan. Nåja, så länge sedan var det inte, det var precis efter vårt senaste digimon-äventyr, strax efter att de andra hade åkt hem.
Kouichi tvivlade inte på Mats, men det lät overkligt. Mats valde att ignorera Kouichis blick och vände sig mot Angemon igen. Han öppnade munnen för att säga något, men Angemon hann före.
-Jag berättade för... Angemon tittade mot frågande mot Kouichi.
-Kouichi, svarade han.
-...för Kouichi om en människa som störde friden i digivärlden med hjälp av Agnimon och Myotismon. Nu har jag upptäckt att han förslavar digimons och tvingar dem att bygga blåa torn runt hela landet.
Tsunomon rodnade skamset när de blåa tornen nämndes, men ingen annan verkade ha reagerat särskilt mycket på det.
-Vad gör de blåa tornen? frågade Zara förvirrat.
Först nu verkade Angemon reagera på att hon var där och han backade med ett skräckslaget uttryck i ansiktet. Zara såg på honom och när han plötsligt höjde sin stav, som för att slå till henne, skyndade hon sig in bakom Mats. Mats såg på Angemon med stora ögon innan en ilsken flamma fladdrade upp i dem.
-Du skadar inte min tvilling!
Angemon kände en extrem energi strömma ut från Mats och sänkte staven och såg skamsen ut.
-Hon påminde mig om... Angemon skakade på huvudet innan han fortsatte berätta. De blåa tornen stänger alla vägar mellan våra världar. De senaste dagarna har de ökat dramatiskt i mängd och nu täcker de varenda område i hela digivärlden...
-Kommer... vi inte kunna åka hem igen?
Mats såg på sin syster, som nu ställt sig bredvid honom igen.
-Om vi förstör tornen borde det gå.
-Men hur kan vi vara säkra på att vi kommer in igen? Vi måste... Vi måste ju ha kommit med den sista porten som var öppen, typ! Tänk om allt hade varit... om alla torn hade varit uppe när Yama föll in i garderoben...
Alla tystnade, de ville inte tänka på det. Kouichi gav till en nervös hostning när tystnaden blev för spänd.
-Vem ligger bakom tornen? frågade han vänd mot Angemon.
Angemon sa inget, utan tittade bara mot Zara. Hon sa inget, men mimade ordet "Jag?". De andra såg på henne med något anklagande i blicken. Hon sjönk ner på marken och kramade om Tsunomon samtidigt som de andra vände sig mot Angemon igen.
-Så... vad kan vi göra? frågade Mats, plötsligt osäker.
-Jag vet inget mer... Jag måste tyvärr tillbaka till barnkammaren nu, men får jag reda på nåt mer letar jag upp er.
Han gav Zara en sista blick innan han vände sig och flög därifrån. Mats och Kouichi tittade på henne och hon mötte deras blickar.
-Vem det än är ska vi ta den, sa hon beslutsamt.
Mats höll med, men innerst inne undrade han varför Angemon, som han mindes som den fredliga Tokomon han hade träffat med DDR, hade försökt anfalla henne. Kunde det bero på att hon hade digimon-gener i sig? Sedan skakade han på huvudet. Han hade ju också gener efter en digimon i sig, det kunde inte vara orsaken. Så vad var det?

Kouji böjde sig ner och plockade upp en kåpa som låg på grottgolvet.
-Yama...
Han förstod att den tillhörde Yamato, han kom ihåg att den blonda pojken hade lagt den som kudde under Zaras huvud. Han la den över armen innan han gick fram till grottöppningen och såg ut över öknen som omgav dem.
-Yama, vart försvann du?
Han var oroligare för den andra pojken än han ville erkänna. Han visste inte, men det var något med Yamato som lockade Kouji att stirra på honom, något som gjorde att han ville veta mer om den andre. Han hade inte sagt det till någon. Och nu... nu hade han sårat den andra pojken ordentligt, även om det inte var meningen. Kouji skakade på huvudet och försökte blinka bort tårarna som skymde hans syn. Han såg de andra stå och prata med Angemon och började röra sig ut från grottan, fortfarande med tankarna fyllda med Yamato.
-Yama, varför skulle du tvunget sticka?
Han kände ett vinddrag dra förbi och såg Angemon flyga iväg. Han vände sig och såg Mats, Zara och Kouichi stå tätt tillsammans och diskutera något. Han gick fram till dem.
-Vad har jag missat? frågade han och försökte hålla rösten stadig.
De andra såg på honom som om de inte förrän nu insåg att han inte hade varit där under hela samtalet med Angemon. Kouichi upptäckte att han höll i något.
-Kouji, vad är det där?
-Åh...
Kouji räckte den till sin tvilling.
-Det är Matts kåpa... han glömde den.
Alla hörde att Kouji var ledsen över det, men ingen vågade säga något.
-Har Yama... försvunnit?
Även Zara lät förskräckt när det slog henne. Hon hade inte insett det förrän nu. Men så lugnade hon ner sig direkt efter en blick på Kouji. Han såg olycklig ut, även om han försökte dölja det.
-Kouji, vi hittar honom igen, sa hon lugnt.
-Yesh, inget i världen kan hålla digiriddarna ifrån varandra, inflikade Mats.
Kouichi sa inget, men han la en hand på Koujis axel och log mot sin bror. Kouji log tillbaka, för han visste att vad de sa inte bara var tomma löften, de menade det verkligen.

--------------------------------------

Okay, det blev en läskigt lång del O.O
Yamato: Varför försvann jag? o.O
För att det behövs (6)
Kouji: Hon fick en ond idé hon var tvungen att använda :P
Det med (:
Kouji: Men vad tusan säger du att jag har för känslor för Yama? X(
Starkare ön du vågar erkänna (a)
Yamato: Uh... verkar vettigt... Nåja... reviewa allesammans! Så ses vi i nästa del av...
Alla: Äventyr i Digivärlden!