Titel: Äventyr i digivärlden

Summary: Mats, Zara, Kouji, Kouichi och Yamato ser på Frontier hos Mats när de plötsligt finner sig i digivärlden!

Disclaimer: Nån gång så... äh, äger bara idén till den här berättelsen, lite av den i alla fall (:

-----------------------------------------------------------------------------------

-Ni gjorde ett strålande jobb, sa Zara och kramade flyktigt om Garurumon.
-Nu kan vi åka hem och hämta hjälpmedel, sa Mats och gav DDR en klapp på huvudet.
De hade precis fällt ett blått torn i staden som Gabumon hade pekat ut när de hade träffat honom, och nu stod de vid en garderob i ett av de övergivna husen. Kouichis digikontroll hade pekat ut den, och nu hoppades de på att den skulle ta dem hem igen. Garurumon såg olyckligt mot dem.
-Tänk om de bygger upp ett nytt torn medan ni är borta. Hur ska ni komma tillbaka då?
Kouji skrattade och log mot Garurumon.
-Vi gör upp en plan! I morgon vid solnedgången så spränger ni tornet på nytt om det har byggts upp. Tills dess håller ni en låg profil.
Garurumon och DDR såg mot honom och nickade. Så skulle de göra. De visste allihop att tiden i digivärlden hade blivit synkroniserad med den vanliga världen efter deras senaste äventyr.
-Då beger vi oss då, sa Zara bestämt innan hon klev in i garderoben.
Garderoben lyste upp, och när ljuset försvann igen var hon borta. Mats följde genast efter henne och de andra tvillingarna följde efter honom. Förflyttningen tillbaka till Mats garderob var ögonblicklig. Zara tittade mot TVn. Frontier gick fortfarande på den, sista avsnittet spelades just. Hon slog sig ner i soffan och de andra följde efter.
-Det var här det började, sa hon dystert och lutade sig mot Kouji. Fast då var Yama med oss...
Ingen sa något, de kollade bara på TV-skärmen. Kuddar låg fortfarande kvar runt den, efter kriget de hade innan alla föll in i garderoben. Plötsligt reste sig Zara upp.
-Nej, hörrni... Jag går hem nu. Jag behöver packa ihop lite saker till digivärlden.
Hon gav Mats en menande blick.
-Du borde göra detsamma.
Mats skrattade och nickade mot henne, innan han kastade en blick mot Kouji.
-Tar du med dig honom? Vi får inte plats här annars.
-Hur stor plats behöver ni egentligen? Killar alltså!
Kouichi och Mats rodnade och de andra två log mot dem.
-På det sättet, sa Kouji retfullt.
Mats och Kouichi rodnade ännu mer, trots att det borde ha varit omöjligt. Zara tog Kouji i handen och drog ut honom därifrån. Mats log nervöst mot Kouichi, som besvarade leendet och flyttade närmare. Han la en arm om Mats midja och drog den brunhåriga pojken intill sig. Mats kunde känna Kouichis andetag mot sin hals och slöt ögonen för att kunna njuta ordentligt. Han förde in händerna under hans tröja och smekte honom längst ryggen. Kouichis läppar kom i kontakt med Mats hud och han rös av välbehag när hans egna läppar mötte Kouichis. Han tog ut armarna från Kouichis tröja och tog tag om Kouichis kinder och pressade sina läppar ordentligt mot den andra pojkens. Kouichi föll baklänges i soffan och Mats hamnade över honom. Kouichi slet sig loss från Mats våldsamma kyss och förde in händerna under hans tröja. Mats förstod vad den blåhåriga pojken ville och gjorde inget motstånd när han drog av Mats tröjan. Mats log slugt mot Kouichi och drog upp honom i sittande ställning samtidigt som han kysste honom längst halsen för att slutligen nå tillbaka till hans läppar.
-Du smakar underbart, Kou, mumlade han och Kouichi rodnade när han kände Mats händer under sin tröja igen. Mats tog tag i Kouichis tröja och förde den över hans huvud så att båda pojkarna var barbröstade. Mats böjde sig ner över Kouichi igen och höll om honom samtidigt som han täckte honom med kyssar. Plötsligt hörde de knaster från TVn och båda satte sig generat upp och höll sina tröjor framför sig som skydd.
-...barn som under mystiska förhållanden har försvunnit. Vittnen till händelserna beskriver det som att ett svart hål öppnade sig under barnen och...
Mats stängde av TVn och såg mot Kouichi. Kouichi såg lika orolig ut som Mats kände sig. Ingen av dem fann ord för sina tankar.

-Kouji, om du öppnar den där dörren ansvarar inte jag för följderna.
Det blev tyst på andra sidan badrumsdörren och Zara lät vattnet skölja ut de sista resterna av schampot. Hon stängde av duschen och hängde den på plats igen innan hon tog ner sin handduk från handdukshängaren. Hon klev ur duschkabinen och skulle precis börja torka sig när hon hörde att någon var på dörrhandtaget igen. Med en suck satte hon fast handduken om sig och tog tag i duschen igen.
-Jag varnde dig, sa hon när dörren öppnades och precis när Kouji klev in i rummet möttes han av en kaskad vatten.
-Det där kommer du ångra! ropade Kouji till henne med kläderna drypande våta.
Han tog duschen ifrån henne och strax droppade det även från hennes handduk. Hon gav honom en ilsken blick som sa att han minsann skulle få. Han log fånigt mot henne, i tron att hon inte skulle kunna göra något. Hon vände ryggen åt honom och gick in till sitt rum där hon snabbt bytte om till en baddräkt. Sedan sprang hon tillbaka till badrummet där Kouji fortfarande stod och såg ut som en dränkt katt.
-Ta mig om du kan, retades hon och gav honom ett utmanande leende.
-Lätt att jag kan!
Kouji sprang mot henne, men hon var inte sen att springa därifrån. Hon ledde honom mot bakdörren och väl ute tog hon tag i trädgårdsslangen och gömde sig bakom väggen. Kouji stannade förvånat när han inte såg henne och allt för sent upptäckte han att hon stod beredd att dränka honom. En hård vattenstråle träffade honom i magen och han föll baklänges ner i snön. Han låg still i tio sekunder och såg upp i himlen.
-Kouji? Är du okay?
Zara stängde av vattenstrålen och gick fram till honom. Han log plötsligt, reste sig kvickt upp och tog slangen ifrån henne. Hon vände sig om för att fly, men snubblade på sina egna fötter och föll framlänges ner i snön. En kokhet vattenstråle träffade hennes rygg, men kylan från snön spred sig till hennes kropp och hon använde all kraft till att försöka andas. Kouji stängde av vattenstrålen eftersom han inte hörde något från henne och satte sig på huk vid hennes sida. Hon vände sig om och tittade på honom. Ingen av dem sa något på en stund, men sen satte hon sit upp och tittade mot honom.
-Du... du... du... Du din... mumlade hon ilsket.
Sedan tog hon tag i hans tröja och drog honom intill sig.
-Din sak, viskade hon innan hon kysste honom. Kouji funderade på att slita sig loss, men han ville inte, det kändes så rätt. Han besvarade hennes kyss och la armarna om henne och drog in henne i en kram. Konstigt nog var det hon som bröt kyssen.
-Vi borde kanske gå in, sa hon och rodnade.
Kouji log och reste sig innan han räckte henne handen och hjälpte henne upp. Sedan skyndade sig båda in i huset, för först nu hade de kommit på att det var vinter och kallt ute. Innanför dörren stannade de och tystnade. Ljud kom ifrån köket och de smög försiktigt dit.
-...med 5 procent. Utrikes: Runtom i världen rapporteras det om barn som under mystiska förhållanden har försvunnit. Vittnen till händelserna beskriver det som att ett svart hål öppnade sig under barnen och svalde dem. Poliserna står handfallna inför dessa rapporter.
Kouji och Zara tittade förskräckt på varandra. Båda tänkte samma sak - digivärlden.

----------------------------------------------------------------------

Kouji: Jag tänkte inte så X(
Nejdå, men nu gjorde du det -.-
Yamato: Jag var inte med .. Men... Zara träffade ju mig...
Hon övergav dig igen, när du tuppade av XD
Yamato: Taskmört -sätter sig i ett hörn och surar-
Maskört heter det... Aja, om alla läsare vill vara så vänliga att använda den lilla knappen och skriva vad de tycker (:
Kouji: Du är väldigt tjatig om den knappen...
Jag gillar reviews :O