Titel: Äventyr i digivärlden

Summary: Mats, Zara, Kouji, Kouichi och Yamato ser på Frontier hos Mats när de plötsligt finner sig i digivärlden!

Disclaimer: All your digimoncharas are belong to me!

----------------------------------

Zara knackade på hos Mats, med fick inget svar.
-Hur är det möjligt för någon att sova så här länge?
Hon väntade inte längre utan bjöd in sig själv i stugan. Hon ställde sin mörkblåa ryggsäck bredvid de vita gymnastikskorna och gick in till Mats kök.
-Ska ni ha något att äta? ropade hon ut till vardagsrummet utan att få svar. Nehe, då äter jag väl ensam då, la hon till.
Hon började rota i skafferiet och fick fram en brödlimpa som såg ut som om den legat där ända sedan Mats och Kouichi flyttade in. Hon slängde den i papperskorgen.
-De behöver städa oftare, suckade hon. Mat är viktigt.
Hon hittade en relativt färsk brödlimpa instuvad under en hel hög påsar med lättsaltade chips. Hon skakade på huvudet och la chipsen på diskbänken, tillsammans med nästan lika många chokladkakor. Hon skrattade och tog ett par chokladkakor och la ner i sin ryggsäck, innan hon återvände till köket och började göra i ordning mackor med ost på.
-De hade i alla fall pålägg som inte har gått ut, sa hon med ett skratt samtidigt som hon hällde ner kokande vatten i tre muggar med kakaoblandning på botten. Ångorna som steg från kopparna doftade ljuvligt.
-Fast det saknas något i alla fall, konstaterade hon.
Hon hade haft i socker, kakao, mjölk och nu vatten. Hennes mormor hade lärt henne hur man gjorde varm choklad på ett enkelt sätt, och hon hade aldrig glömt bort det. Hon hade dock lagt till en ingrediens själv, för att förbättra smaken och göra chokladen sötare. Återigen började hon rota i Mats skafferi och där, längst in bakom allt annat stod det hon sökte.
-Honung!
Hon hällde glatt i en stor klick honung i de tre kopparna och ställde det på en bricka tillsammans med mackorna hon gjort i ordning. Hon lyfte brickan och gick ut i vardagsrummet, där hon ställde ner den på bordet och kollade mot soffan. Mats och Kouichi låg där och sov. Mats med sina armar om Kouichi och Kouichi med huvudet vilandes mot Mats bröst. Zara log mot dem och slog sig ner i en fåtölj och började äta i väntan på att de skulle vakna. Tillslut började båda röra på sig.
-Ni borde verkligen ha en filt över er när ni sover, konstaterade Zara direkt.
Mats och Kouichi satte sig genast käpprakt upp och tog upp sina tröjor från golvet. De satte snabbt på sig dem och rodnade ordentligt.
-Jag har sett killar utan tröjor förut, sa Zara bara och fortsatte lugnt äta på sin macka. Ät lite frukost nu, la hon till med en gest mot de rykande kopparna och ostmackorna.
Ingen av pojkarna visste hur de skulle reagera. De skämdes lite för att hon hade kommit på dem, men eftersom hon inte sa något om det antog de att hon inte hade förstått någonting. Zara fortsatte lugnt att babbla vidare, men varken Kouichi eller Mats lyssnade på henne. De såg mot varandra och Mats lutade sig mot Kouichi och kände hur den andra pojken la en arm om honom.
-Ni ska vara glada för att Kouji inte är här, sa Zara och skrattade.
Först nu märkte de att han inte var där. Mats kollade förvirrat mot Zara.
-Vart är han? Har du dumpat honom på soptippen?
-Det skulle du bra gärna velat va? Nej, vi hade vattenkrig igår.
Kouichi tittade undrande på henne.
-Vattenkrig?
-Ja, vattenkrig... ute... i snön...
-Okay, muttrade Mats, där slog ni rekord i dumhet. Hur kunde ni komma på något sådant?
Zara rodnade och undvek att möta Mats blick. Mats skakade på huvudet och sträckte sig efter ena koppen med choklad. Kouichi skrattade lite nervöst och la snabbt beslag på en macka, sekunden innan Mats spillde ut chokladen. Han rodnade lite och tittade mot Zara igen, och rodnaden försvann.
-Du har dina goggles på dig!
Zara log mot honom och nickade.
-Vi är ju digidestinerade igen.
Mats log också innan han reste sig och sprang iväg. Kouichi skakade på huvudet och började torka upp Mats utspillda choklad. Zara skrattade och började hjälpa honom. Mats kom strax ner igen, precis när Kouichi och Zara hade torkat klart. Zara tittade mot honom och började skratta. Han var klädd i en rosa skjorta, svarta, vida byxor och på huvudet hade han goggles som såg ut precis som dem Takato från den tredje digimon-säsongen använde. Kouichi började också skratta.
-Simglasögonen ser alldeles för stora ut, sa han mellan skrattanfallen.
-Vad är det med de där kläderna? frågade Zara och försökte att inte skratta.
-Det är inte simglasögon, sa Mats med låtsas sårad min. Och för din information, Zara, var det här de enda rena kläder jag hade!
Zara himlade med ögonen.
-Vi ska till digivärlden, rena kläder är inget måste.
Kouichi såg på henne och nickade medhållande, innan han vände sig mot Mats igen och började skratta på nytt. Mats vände ilsket ryggen åt dem och gick tillbaka in i sitt rum igen.

-Mycket bättre, berömde Zara när Mats kom ut igen.
Den här gången hade han klätt sig i en blå t-shirt och ett par gråa byxor som slutade strax nedanför knäna. Simglasögonen satt fortfarande på hans huvud.
-Bättre än vissa andra, sa Mats syrligt och såg på henne.
Zara log mot honom och förstod att han syftade på den långa, svarta kjolen hon hade på sig och den röda tröjan. Även hon hade goggles på sig, men hennes påminde mest om de som Taichi i första säsongen har. Runt halsen hade hon en blåvit halsduk, likadan som den Wolfmon använder.
-Jag har ordentliga kläder med mig, jag orkade bara inte sätta på mig dem imorse.
Mats och Kouichi rodnade.
-Och ni har inte packat något alls, antar jag...
De rodnade ännu mera, innan båda pojkarna sprang in i Mats rum för att packa.

-Sådär, sa Mats stolt när han ställde ner sin ryggsäck bredvid Zaras.
-Mats, har du försökt packa ner en bokhylla i den där, eller? frågade Zara med en blick på hans överfyllda ryggsäck.
-Nej, bara det nödvändigaste.
Zara gav honom en skeptisk blick.
-Ja, sovsäck, tält, vindskydd, stormkök, filtar, kuddar, ombyten, bestick, tallrikar, glas, några delar av Shonen Jump, Harry Potter 6 och några Kalle Ankas pocketar.
-Du packade ner allt det där och glömde det vi har mest nytta av?
Zara skrattade och vände ut och in på Mats ryggsäck så allt hamnade i en hög på golvet.
-Vindskydd är bra att ha med sig, sovsäck också, om det skulle bli kallt... Kuddar?
Hon skrattade och slängde kuddarna på honom.
-Du kan använda Ichi som kudde! Stormkök... Ärligt, yxa, späntkniv och tändstickor fyller bättre funktion.
Hon la undan allt onödigt som Mats hade lagt ner innan hon vände ut och in på sin ryggsäck också. En sovsäck, ett par askar tändstickor, en yxa, två vanliga knivar, lite kläder, och en kåpa som gjorde ett packet föll ut.
-Vad är det där? frågade Mats och petare på kåpan med stortån.
-Proviant. Mats, vart har du din digikontroll?
-Fickan!
-Nu saknas bara Kouichis packning så kan vi dela upp det bra.
-Men Koujis då?
Precis då ramlade Kouichi ut genom dörren. Han föll och tappade greppet om ryggsäcken, som gled hela vägen fram till Mats och Zara. Zara skrattade bara vänligt och började sortera Kouichis packning, medan Mats hjälpte honom upp. Det tog inte lång tid innan allt var uppdelat och de tre ryggsäckarna var färdigpackade. Med sig hade de:
1. Tre sovsäckar
2. Varsin tjocktröja
3. Ett par knivar
4. En yxa
5. Ett vindskydd
6. Regnkläder
7. Tändstickor
8. "Scoutvatten"
9. Proviant
10. Sina digikontroller
11. Ett stormkök
Kouichi tittade på de tre ryggsäckarna och sedan mot Zara.
-Borde vi inte väntat med packningen till Kouji kommer?
-Han... han kommer inte, förklarade Zara nervöst. Han blev sjuk av vattenkriget.
Mats suckade bara och skakade på huvudet.
-Jag sa ju det, rekord i idioti... Aja, inget att göra åt det, vi får väl klara oss utan honom. Underbart, fem pers från början och nu är vi nedsatta till tre!
Mats slog till väggen i ren frustration, men det skulle han inte ha gjort.
-AAAAAAAAAAAAAAAAH!
Han föll ner på knä och höll om handen, och tårar av smärta hotade att tränga upp i hans ögon. Kouichi satte sig vid honom och drog honom intill sig. Snabbt förde han sina läppar mot Mats läppar, så att den andra pojken tystnade. Det funkade, och skriket dog snabbt bort. De två pojkarna såg stumt på varandra ett par sekunder, helt försvunna i sina egna tankar. Zara log och plockade upp högen med kläder, som hon skulle byta om till, och lämnade dem ensamma. Kouichi såg mot Mats och visste inte riktigt vad han skulle göra.
-Du... eh... borde vara försiktigare, mumlade han.
Mats nickade medan han kände hur hans kinder blev blossande röda och han förstod att han rodnade. Nervöst vände han blicken mot golvet, plötsligt väldigt intresserad av en dammtuss.
-Nå, vad missade jag? frågade Zara intresserat när hon steg ut från mats sovrum.
Båda pojkarna vände sig mot henne. Hon hade klätt sig i ett par bruna byxor och en vit skjorta, med en skogsgrön jacka över. Hennes goggles befann sig fortfarande på hennes huvud och den blåvita halsduken satt fortfarande runt hennes hals. Mats skrattade lätt åt henne.
-Du blandar nästan alla säsongerna! Tog du Yamas kläder för att du inte hade några egna?
-Nej, för att... eftersom...
Zara rodnade kraftigt.
-För att det skulle kännas som om han fortfarande var med oss...
Mats log förstående, men Kouichi såg allmänt förvirrad ut.
-Jag trodde att...
Han skakade på huvudet och avbröt sig i sina funderingar.
-Nåja, vi är packade, allt är förberett och det är ett bra tag kvar tills vi ska till D-världen. Vad gör vi så länge?
Mats och Zara log mot varandra innan båda greppade varsin kudde som fortfarande låg utspridda på golvet och hoppade på Kouichi. Två sekunder senare var kriget i full fart.

Baste sträckte nöjt på sig i datorstolen. Hans order blev lydda perfekt, utan minsta antydan till motvilja. Han började skanna området i förhoppning att hitta fler digimon som kunde hjälpa honom i hans sökande efter människorna. Han hade inte sett dem i digivärlden sedan dagen innan, och han hade inte fått rapporter om dem heller.
-De kan inte ha försvunnit från världens yta...
En byggnad som han inte hade observerat tidigare syntes nu på skärmen.
-Devimon Castle? Det har jag inte sett tidigare, mumlade Baste. Och ändå har jag skannat den här dalen ordentligt flera gånger. Det är nästan som om världen lever. Heh, nåja, välgjort datorspel.
Han klickade på en bild av Garurumon och genast framträdde denna på Bastes datorskärm. Baste skrev genast in en order åt honom:
"Bege dig till Devimon Castle och se fall digimon är villiga att hjälpa oss."

Garurumon log när hans människa kom gående emot honom.
-Yamato! Yama! Jag trodde aldrig att jag skulle få se dig igen!
Yamato sprang fram till Garurumon och slog armarna om honom, så gott det gick.
-Garurumon, de andra är på väg mot Devimon Castle! Vi måste dit! Vi måste se till att alla digimon blir skyddade mot den andra sidan!
Garurumon log mot Yamato och visade sina vassa tänder när han log.
-Hoppa upp Yama, vi ger oss av direkt!
Yamato klättrade upp på Garurumons rygg och med ett ordentligt tag om dennes päls bar det av norrut.

Garurumon och DDR såg ut genom stugdörren. Längre bort stod Myotismon och skrattade.
-Tornet är uppe igen, viskade DDR.
Garurumon nickade stumt och vände blicken mot horisonten. Solen var på väg att gå ner. Nu var det Zara, Mats, Kouji och Kouichi skulle komma tillbaka.
-Vi måste riva det. Och vi måste göra det fort, konstaterade han när solens sista strålar precis kämpade sig över horisonten.
DDR hoppade upp på Garurumons rygg och de två digimon gick snabbt till attack mot tornet. Myotismon märkte var som var på gång, så han ställde sig i väggen. DDR tog ett skutt och flög över honom och sprang vidare mot tornet medan Garurumon uppehöll Myotismon. Flera digimons kastade sig mot DDR och gjorde diverse attacker, men han vek undan med lätthet och sprang vidare.
-METAL CANNON!
En kula av metall flög mot tornet och slog emot den. En spricka uppenbarade sig i tornet, men det var inte tillräckligt.
-Skynda dig! Jag kan inte hålla emot länge till!
DDR hörde Garurumons rop på avstånd. Han hoppade upp i luften för att undvika en attack som for mot honom.
-METAL CANON!
En ny kula av metall flög mot tornet och vidgade sprickan.
-METAL CANNON! METAL CANNON!
Tornet rasade med en duns. Myotismon vände sig om och for rakt mot DDR.
-DU GÖR DET INTE! HOWLING BLASTER!
En blå stråle åkte mot Myotismon och träffade honom i ryggen.
-Det får ni ångra era enerverande myggor! CRIMSON LIGHTNING!
En röd blixt åkte mot Garurumon och en annan mot DDR. Båda digimon hoppade smidigt undan och DDR landade på Garurumons rygg igen.
-MAYOTISMON!
Garurumon kände igen sin människas röst.
-Samarbeta, DDR!
DDR nickade när han hörde Mats ropa på honom och han tog ett skutt rakt upp i luften.
-METAL CANNON!
-HOWLING BLASTER!
Garurumons attack slog sig samman med DDRs och klotet av metall täcktes av en blå eld. Klotet åkte mot Myotismon.
-Kom igen! HEJA!
Garurumon och DDR log när de hörde Mats och Zara heja på dem.
-NEJ!
Kouichi skrek precis när Myotismon hoppade undan från klotet.
-Jag kommer tillbaka! ropade han när han flög iväg.
Det blev dödstyst i staden när han hade försvunnit. Garurumon degraderades till Gabumon och han och DDR tittade mot sina människor. Ingen sa ett ord. Den tryckande tystnaden varade i två minuter. Sedan gick DDR och Gabumon till sina människor och de kramade om varandra.
-Tack, mumlade DDR och Gabumon tillsammans. Hade ni inte kommit hade vi inte klarat det.
Mats och Zara svarade inte, de höll bara om sina digimons. Kouichi harklade sig.
-Vi måste hitta Yamato.
Gabumon och Zara släppte taget om varandra medan Mats lyfte upp DDR och vände sig mot Kouichi. Alla visste att han hade rätt, de var tvungna att hitta honom fort.
-Men vart ska vi börja?
De hann inte tänka mer på frågan innan de såg Angemon närma sig. Han landade strax framför dem.
-Digimon... och människa... på väg... mot... Devimon Castle, fick han fram medan han försökte hämta andan.
-Devimon Castle...
Zara vände sig mot Gabumon, som ryckte på axlarna. Han hade aldrig tidigare hört talas om det. DDR skakade på huvudet, han visste inte heller vad Angemon pratar om.
-Människa? frågade Kouichi tyst.
-En hane, han hade blont hår. Han red på en Garurumon. Norrut. Det är nybyggt.
Mats, Kouichi, Zara, DDR och Gabumon såg på varandra.
-Yama, sa de med en mun.

-----------------------------------------------

Vad håller Yama på med! O.O Eller, är det verkligen Yama? Ja, det måste det vara, vem annars har en Garurumon! Förutan Zara (6)
Yamato: Jag letar efter er?
Kanske :P Nåja, "Scoutvatten" som jag skrev tidigare är... t-sprit, typ... En vätska som sätter eld på sig jäkligt lätt i alla fall (6)
Kouji: Varför måste jag stanna hemma för? X(
För att du ska få ett viktigt samtal imorgon! Imorgon i berättelsen alltså (6) Om jag inte ändrar mig...
Gabumon: Whatever... Cya at next episode of:
Alla: ÄVENTYR I DIGIVÄRLDEN!