Titel: Äventyr i digivärlden

Summary: Mats, Zara, Kouji, Kouichi och Yamato ser på Frontier hos Mats när de plötsligt finner sig i digivärlden!

Disclaimer: All your digimoncharas are belong to me!

-----------------------------------------

Kouji vaknade och slog ner telefonen som stod och ringde.
-Zara? hördes från luren. Kouji? Är ni där? Yamato?
Kouji öppnade ögonen och sträckte sig efter telefonen.
-Vem är det?
-Kouji? Vad har du gjort med rösten?
Kouji suckade djupt och drog täcket över huvudet. Det var först nu han förstod att han var hes. Han hade i och för sig inte behövt tala tidigare, Zara stack långt innan telefonen väckte honom och det var ingen annan hemma. Dessutom hade han lyckats sova ett helt dygn, så hade nån försökt skulle de ha trott att han var död. Personen i andra änden av telefonlinjen förstod att han inte skulle få något svar.
-Det är Chris, har du Zara där någonstans?
Kouji skakade på huvudet men insåg att det inte syntes genom telefonen. Han gjorde snabbt en mental notis om att de skulle skaffa en bildtelefon istället.
-Hon är ute.
-Mats och Kouichi är också ute... De kanske har åkt till digivärlden...
Genom telefonen hörde Kouji hur Chris började leka med tangentbordet. Han höll precis på att slumra in igen när Chris skrek till.
-De är där!
Kouji satte sig snabbt upp på grund av det plötsliga utropet och fick en hostattack. Telefonen gled ur hans hand och föll ner på golvet igen. Han slog handen för munnen och försökte tvinga sig själv att sluta hosta. På andra sidan linjen började Chris undra vad de egentligen hade gjort för att få Kouji att låta sådär. Han ryckte på axlarna, nån gång kanske han skulle få vete, och fortsatte peta på tangentbordet. Fem prickar började blinka på kartan över digivärlden, som han hade tagit fram av koden han fått av Zara vid början av deras förra äventyr. Landet hade ändrat sig efter deras förra besök för bara ett halvår sedan. En prick befann sig i alla fall i ett vattentäckt område, en befann sig i en skog och tre stycken befann sig i öknen, ett par kilometer ifrån ett bergspass som ledde mot snölandet.
-Ursäkte, hörde han plötsligt i luren.
-Kouji, de är i digivärlden va? Är det några fler där?
-Yama...
-Det ger oss en digikontroll för mycket...
Han fick inget svar ifrån Kouji, men han tog inte illa upp.
-Kouji, jag ringer kanske upp senare. Om de andra kommer hem innan dess, be dem slå en signal.
-Hai.
-Vå hörs då, sa Chris och la på innan han återvände till datorn. Om jag skulle kunna ta ut koden ur blinkningarna... Vänta lite...
Pricken som hade befunnit sig i skogen hade slagit sig ihop med de tre som befann sig i öknen.
-Det är kanske Yamato som har slagit sig ihop med dem igen...

-Hörde ni något? frågade Mats och såg sig omkring.
De andra fyra tittade upp från frukosten och såg på honom. DDR la huvudet mot Mats axel.
-Ni har sovit för lite... Människor är inte som oss digimons...
Gabumon såg oroat mot sin människa, men hon himlade med ögonen och lipade skämtsamt åt honom. Gabumon gav henne en sträng blick, som hon besvarade med att låtsas strypa sig själv. Sedan log hon fånigt mot sin digimon, som skakade på huvudet och visade sina tänder i ett ilsket leende. Kouichi skrattade lite åt deras icke verbala krig, vilket gjorde att båda tittade på honom med stora ögon.
-Jag hörde faktiskt något, sa Mats stött.
-Vi tror dig, sa Zara och log mot sin tvilling. Men om det är en ond digimon står den nog ut med att vänta på sin elimination.
Mats såg förskräckt på henne. Här hade han trott att hon hade lika mycket emot slagsmål som han hade, och så log hon när hon nämnde att de kanske skulle bli tvungna att radera någon.
-Vi har andra problem, la hon dystert till och såg mot horisonten och bergspasset som skymtades mot den.
Kouichi såg på henne och drog henne intill sig. Hon slog armarna om honom och begravde ansiktet mot hans bröst. Det dröjde inte lång stund innan hon hade hämtat sig och verkade lika glad som vanligt. Kouichi släppte henne och hon satte sig ordentligt och såg leende mot de andra två människorna.
-Är ni klara att gå?
Ingen sa emot och under tystnad packade de ner allt i ryggsäckarna igen. Sedan reste de sig och gav varandra en snabb nickning innan de började gå.
-Hakuna Matata, det är ord som är bra.
Zara skrattade åt Gabumon innan hon stämde in i sången.
-Hakuna Matata, gör att man blir glad.
Mats och Kouichi stämde också in.
-Finns inga bekymmer, man är lycklig var dag.
Under fortsatt sjungande, och med en Dorumon, som nu förstod att alla verkligen var galna, fortsatte de att gå norrut. Ingen av dem märkte skuggan som smög efter dem...

Agnimon såg mot Mats och en ilsken låga fladdrade upp i hans bruna ögon. Han kände sig fortfarande sårad för att Mats inte hade känt igen honom, men just nu kände han sig mest lyckligt lottad. Trots att Mats hade kommit undan hade han fått en chans till, han hade inte blivit dödad, som de digimons som misslyckades brukade bli. Han skulle få tag i Mats och Kouichi, han skulle lyda sin Mästares order. Och, om han hade tur, skulle han få komma därifrån.
-Jag ska visa Mats... Han kan inte bara glömma mig sådär... Inte efter allt som vi gick igenom tillsammans...
Agnimon hoppade mellan trädtopparna och ett stjärnmönster bildades i luften. Mojyamon stod nedanför och såg upp emot honom.
-Burning stalker...
Stjärnan åkte mot Mojyamon och omslöt honom, och han började äntligen förstå vilken knipa han satt i. Förskräckt försökte Mojyamon slita sig loss.
-IMPACT!
Stjärnan exploderade och Mojyamon blev omsluten i eld. Bara någon hundradels sekund senare försvann han i ett hav av eld. Agnimon gled ner på marken innan han blev sin människoform igen. Mats log mot honom.
-Hehe... Du gjorde bra ifrån dig...
Människan såg mot Mats som kämpade för att kunna tala.
-Spara på krafterna... Jag ska ta dig till närmaste by.
Mats tittade mot den andra människan och hans leende blev ännu gladare.
-Tack för allt... Hugo.
Agnimon slog handen i sanden och blinkade bort ett par tårar.
-Hur kan han ha glömt allt?

-------------------------------

Så, det får bli en kort del den här gången. Eller den kanske inte var så jättekort i alla fall (a)
Yamato: Hon har slut på idéer för tillfället, men hon vill få upp något XD
Ja, det med :D Så jag kan skriva en jättemånga idéer till nästa del :D
Kouji: Lycka till .P Kommer Chris vara med mer då?
Det tror jag kanske :D Jag får se .P Fast stackars Mats, nu snodde jag en bit ur hans berättelse... Men den passade så bra :D
Yamato: Jaja, säg bara att alla ska skriva vad de tyckte .P
Okidoki! Push that stupid knapp och lämna en kommentar! Så ses vi nån annan dag :D