Nu byter vi officiellt namn på den här berättelsen. Från och med nu heter den
DDH2: Äventyr i digivärlden
Nåja, förändringen var inte så stor
Yamato: DDH2 syftar på att det är en fortsättning på DDH, hennes tre år yngre tvillings berättelse.
Kouji: Oturligt nog finns inte den berättelsen här .P
Bah, petitesser .P Det spelar inte så stor roll i alla fall.
Kouji: Hon äger inte personerna, bara idén till berättelsen. Om det nu finns någon sådan...

Mats vaknade före sin pojkvän för första gången sedan.. Ja, för första gången. Han la sig på sidan och kollade mot Kouichi. Med ena handen flyttade han undan en hårtuss hos den andra pojken innan han kröp närmare och gav honom en puss på kinden. Kouichi öppnade långsamt ögonen och vände sig, så han låg öga mot öga med Mats.
-Härligt sätt att bli väckt på, sa han med ett blygt leende. Sovit gott?
Mats svarade inte, han tog tag i Kouichi och drog den blåhåriga pojken närmare innan han lät deras läppar mötas. Kouichi besvarade genast kyssen, men de blev plötsligt störda av att ytterdörren slog igen. Generat drog de sig ifrån varandra, de var fortfarande inte helt vana vid att visa sin kärlek öppet. De klev snabbt ur sängen och drog på sig sina kläder innan de gick ut till vardagsrummet.
-Kouji?
Mats såg förvånat på den långhåriga pojken, som tittade upp och mötte hans blick.
-Hej Mats, Ichi. Zara kan inte komma den här gången...
-Shimatta!
Mats skrattade, trots att Kouichi och Kouji hade varit i Sverige nästan ett helt år så svor de fortfarande på japanska. Både han och Kouichi sjönk ner i soffan bredvid Kouji.
-Är det någon idé att åka då?
-Tja, jag tror inte att hon blir arg för att vi hittar Yama. Och om inte annat kan vi få reda på vad det var för signaler som Chris och Bastu talade om. Och se fall vi kan hitta en väg till Skymningsdimensionen.
Mats och Kouichi såg på varandra innan de nickade. De höll med, det var de bästa de kunde göra. Plötsligt hörde de ett högt krasch ifrån köket och Agnimons röst skar genom den nervösa tystnaden.
-DDR! Jag skulle precis ta ner det till dig!
Utan förvarning kom DDR utrusande och hoppade upp i soffan, där han tryckte sig ner bakom Mats rygg. DDR var dock lite för stor för att få plats, så Mats fann sig strax på golvet nedanför soffan, där han låg och studerade mattan under vardagsrumsbordet. Hugo kom ut och log mot Mats.
-DDR har rivit ner hela ert skafferi.
Mats satte sig upp och log vänligt mot DDR.
-Livlig som vanligt? Nåja, ska vi röra oss till digivärlden?
Han reste sig snabbt och DDR skuttade genast efter honom mot garderoben. Bredvid garderoben stod det ett litet bord, och Mats tog snabbt upp en korthållare som han hade lagt där och fäste den vid sitt bälte, efter att ha konstaterat att det fanns kort i den. Hugo hade gått och startat en konversation med Gabumon, och Mats suckade djupt när han såg det. Varför hade alla stannat hos honom? Agnimon och Gabumon och Garurumon... Tvillingarna kom snart över till honom och de gick tillsammans med DDR in genom garderoben och passerade portalen till den andra världen, medan Hugo och Garurumon stannade kvar i Mats stuga tillsammans med Zaras digimon.

-Ha, det var ju det jag sa!
Mats pekade segrande på ryggsäckarna och sovsäckarna som låg vid grottväggen. Kouichi ryste till.
-Var det så här kallt sist också?
-Sist höll Mats på att bränna upp grottan.
DDR hoppade undan precis när en vidbränd stenklump ramlade ner ifrån taket. Han kastade en bedjande blick mot Mats, och såg när människorna la ner sovsäckarna i ryggsäckarna och satte dem på ryggen. Med Mats i ledningen gick pojkarna ut och kände genast hur kylan ökade omkring dem. En vägg av is sköt upp bakom Mats och skiljde honom ifrån tvillingarna. DDR ställde sig framför Mats, beredd att hoppa på vem det än var som försökte anfalla. Mats drog fram sin digikontroll och tog ett kort ifrån korthållaren.
-CURADO SURASHU!
Mats drog kortet genom kortläsaren och DDR kände energi strömma genom honom, han kände hur hans öron blev längre, hans svans mindre fluffig. Två röda fläckar dök upp på hans kinder och det sprakade till vid dem. Mats kollade förvånad på DDR innan han såg ner mot korten han hade med sig.
-Okay, vem är lustigkurren som bytte ut mina attackkort mot Pokemonkort?
Han fick inget svar och gissade att det förmodligen var hans syster som tyckte det skulle vara ett skoj skämt.
-Kör, Pikachu! Thunderbolt!
DDR tittade på Mats, de långa, gula öronen vickade misstroget. De hade ingen synlig fiende ännu. Dessutom hette han inte Pikachu!
-CHU!
Elektricitet sprutade ifrån DDRs kinder och träffade Mats. Kouichi sprang in i väggen av is i ett försök att komma fram till Mats, men fastnade i isen. Ett elakt skratt ekade över Islandet och den lilla gruppen blev genast alerta, beredda att försvara sig om det var deras fiende som de inte hade sett en enda gång genom berättelsens gång. En stor varelse med små horn på huvudet kom fram. Hans vingar var trasiga och den vita kroppen var nästan osynlig mot den snövita marken.
-SNÖMON!
Mats gömde sig bakom DDR, som försökte gömma sig bakom Mats, som försökte gömma sig bakom DDR, som... sprang in i isväggen i ett försök att gömma sig bakom Mats. De hade ingenstans att fly...
-HAND OF FATE!
Ett ljussken för mot Snömon, men han tog emot den som om den inte var något hot. Han lyfte sin stora hand och slog mot Angemon, som vek undan, men glömde att se upp för den andra handen. Han flög, flög, flög och började nästan undra fall han aldrig skulle komma ner på marken igen när han plötsligt slog ryggen i ett träd och sjönk ner i den kalla snön, medvetslös. DDR och Mats tittade mot Snömon, bådas ögon blixtrade av ilska och DDRs vanliga drag ersatte de han hade fått av Mats "CURADO SURASHU!". Energi strömmade genom bådas kroppar, Mats digikontroll började lysa och de båda förändrades. Mats hår blev längre, en hjälm täckte hans huvud, han fick ett svärd vid sidan. En smaragdgrön rustning täckte hans kropp och en klarröd mantel la sig på hans axlar. Den lena huden blev raspigare, ersatt av fjäll, och hans öron blev spetsiga, som en alvs i berättelserna om Härskarringen. De ingångna gymnastikskorna han hade på fötterna ersattes av ett par slitstarka läderstövlar i mörkt röd färg. Mats stod inte längre där, han var ersatt av Firedemon!
-Den som anfaller mina vänner får smaka på mitt svärd!
Snömon tittade på honom.
-Vad skulle en sån liten tandpetare kunna göra mot mig, den store IceDevimon?
Kouichis röst hördes i bakgrunden.
-Det är den perversa typen! Ge honom vad han tål, Mats!
-Helst lite mer! la Kouji smidigt till.
De tystnade när DDRs förvandlig tog fart. Den lilla fluffbollen blev ännu fluffigare och fick ett par kraftiga vingar, den lila pälsen blev mörkt svart med små vita inslag som gjorde att pälsen såg ut att skifta i alla nyanser mellan svart och vitt, förutan svansen slut, tassarna och undersidan av vingarna, som var helt klarvita. De mörka klorna blev blodröda och flera gånger skarpare.
-DORUGAMON! Ingen anfaller mina vänner ostraffat!
Mats klättrade smidigt upp på Dorugamons rygg. Egentligen gillade han det inte, att tvinga sin vän att bära på honom, men det var enda sättet han skulle ha en chans att komma åt IceDevimon på. Deras motståndare var trots allt flera gånger större än de själva. Fast, en sak hade de som inte IceDevimon hade...
-Doru Dinn!
Värme. Mats gömde sig bland eldvågorna, och beredde svärdet. Genom värmen såg han hur IceDevimon kom närmare, närmare, närmare och vek undan. Mats flög förbi, och fortsatte flyga tills hans svärd stötte emot ett träd och klingan begravdes långt in i stammen. En bit därifrån hörde han hur träd brakade av att han partner flög igenom dem. Långsamt började han undra fall författarinnan hade något emot träd eftersom alla flög in i dem. Han satte fötterna mot trädstammen och började dra i svärdet, men istället för att få loss det så slöt sig ett par iskalla, gigantiska fingrar om honom och drog bort honom från trädet. Mats fann sig öga mot öga med IceDevimons gigantiska gap. Bakom sig hörde han Dorugamons röst.
-DASH METAL!
Deras fiende släppte taget om Mats, så att denne föll i vägen för Dorugamons attack. Han kände hur hans kropp blev stelare, tyngre, hårdare. Han såg ner mot benen, de hade förvandlats till metall. Metallen tog över mer och mer av hans kropp, tillslut kunde han inte ens röra ögonen, han såg inget, han... Han var fastfrusen, som en staty. IceDevimon skrattade.
-Nu måste du straffa dig själv, Dorugamon.
Dorugamon kastade en mördande blick mot IceDevimon och öppnade sitt gap.
-Power Metal! Power Metal! Power Metal!
Svarta klot flög ifrån hans mun mot IceDevimon, de slog sig ihop, till ett enda stort klot, som träffade IceDevimon rakt i magen. Digimon flög rakt in i isväggen, och stora isblock lossnade. Ett föll mot Kouji, och Kouichi såg förskräckt hur det närmade sig hans tvilling, som var fullt upptagen med att hålla koll på striden. Kouichi knuffade omkull Kouji och isblocket missade båda. Ett visslande ljud hördes ovanifrån och när pojkarna såg upp upptäckte de tre block som föll rakt mot dem. De tog fram sina digikontroller och samtidigt skrek båda.
-SPIRIT EVOLUTION!
Kouichi ersattes av Löwemon och Kouji av Wolfmon. De drog sina vapen och slog sönder blocken som skulle träffat dem.
-Doru Dinn! ekade ifrån Dorugamon.
IceDevimon hann hoppa undan från attacken, men väggen började smälta när värmen nådde den. Wolfmon och Löwemon tog tillfället i akt.
-Endlich Meteor!
Löwemon samlade mörk energi i ett av sina gap och avfyrade den mot väggen.
-Licht Kugel!
Wolfmon samlade ljus energi i ena handen och avfyrade mot väggen, på samma ställe som Löwemon attackerade. Väggen kreverade och de blåhåriga tvillingarna hoppade över. Löwemon sprang fram till Firedemon medan Wolfmon gick till anfall mot IceDevimon tillsammans med Dorugamon.
-Doru Dinn!
-Licht Kugel!
De två attackerna slogs ihop och for mot IceDevimon, men han hoppade undan och kontrade. Hans ögon lös i en klarvit färg.
-Tundra Freeze!
Wolfmon och Dorugamon hoppade undan, men fann sig mitt i skottlinjen för hans nästa attack.
-Frozen Claw!
Wolfmon kände hur IceDevimons skarpa klor gick rakt in i honom och rev upp ett stort sår på hans sida. Han föll mot marken och drog sig genast tillbaka. Kouji slog i marken och kvävde ett skrik.
-Ice Shower!
Vassa istappar flög ifrån IceDevimons vingar och for mot Kouji. Han slöt ögonen och hörde Dorugamon skrika. Han öppnade dem igen, bara för att ser DDRumon falla mot marken.
-DDR!
Han ignorerade smärtan i sidan, reste sig och sprang fram den blålila krabaten och lyfte upp honom.
-DDR...?
Digimon tittade på honom, stora tårar föll utefter hans kinder.
-Jag lyckades inte skydda Mats...
Löwemons röst ekade över snölandskapet.
-Mats, vi behöver din hjälp! Vakna! VAKNA!
Kouji och DDR vände sig mot Löwemon och såg tårar falla från hans ögon ner mot statyn som en gång hade varit en livs levande pojke.
-Vakna nån gång Mats!
Tårarna träffade Mats, men inget hände. Kouji skakade på huvudet, det hade fungerat för Pikachu, det hade fungerat för honom, så varför gick det inte för hans tvilling? Plötsligt lös ett starkt ljus upp ifrån Löwemon. När ljuset drog sig tillbaka såg Löwemon inte ut som vanligt längre.
-AncientSphinxmon!
Han vände sig mot IceDevimon, de rubinröda ögonen lyste ilsket.
-Necro Eclipse!
En stark stråle åkte ut från hans ögon och träffade den vita fladdermusen, som for bakåt, in i bergsväggen. IceDevimon stönade, men reste sig på en gång. Han höjde sin ena hand.
-Frozen Claw!
AncientSphinxmon hoppade smidigt undan och IceDevimon fastnade med klorna i den frusna marken, som blev ännu frusnare när han slog ner sin kyla i den. AncientSphinxmon tog sats och skuttade rakt upp. Tjugo meter upp i luften vände han sig mot IceDevimon med ögonen stint fästa på denne.
-Black Fire Ignition!
Lågor av mörk energi for mot IceDevimon och slöt sig om hans kropp. Ett sista skrik ekade över snölandskapet när IceDevimon bröts ner i data. AncientSphinxmon landade bredvid Mats och la sin nos mot statyns panna.
-Tenshi no Inori, mumlade han.
Ljus spreds ifrån AncientSphinxmons nos ut över statyn, tills det täckte hela den forna varelsen. AncientSphinxmon drog sig undan, medan ljuset sjönk in i statyn. Den började röra på sig, först försiktigt, testande, tills den plötsligt satte sig upp och såg sig omkring. AncientSphinxmon log och drog sig tillbaka, och lämnade rum för Kouichi. Den korthåriga pojken sprang genast fram till Mats, som fortfarande befann sig i Firedemons form, och slog armarna om honom.
-Gör ALDRIG om det där!
Kouichi tittade ilsket på Firedemon, som såg ångerfull ut, innan han böjde sig mot honom och la sina läppar mot digimonmänniskan. Firedemon spärrade upp ögonen och slet sig loss, innan han flög upp i luften. Konstiga ljud strömmade ur hans mun och han tittade ilsket på Kouichi, som rodnade då han insåg att även fast Mats och Firedemon delade kropp så var de som två olika personer. Firedemon verkade ha hämtat sig, det hade gått upp för honom att Kouichi bara hade glömt skillnaden mellan honom och Mats. Långsamt gled han ner mot marken, samtidigt som hans gröna fjäll ersattes av vanlig hud, hans långa, mörka hår blev kortare igen, hjälmen försvann och likaså manteln. Den smaragdgröna rustningen försvann och lämnade plats för de gråa kortbyxorna och den blåa t-shirten. På hans huvud placerade sig hans goggles, och Firedemon var inte kvar längre. Mats slog armarna om Kouichi och gav honom en kyss.
-Tack, du räddade mig.
-naaaah, kawaii, hördes ifrån Kouji och kärleksparet kollade skräckslaget på honom. Vadå? Zara är ju inte här, så nån annan var tvungen att säga det.
Han la DDR i Mats famn och den blålila krabaten gav Mats en ångerfull blick.
-Förlåt för att jag inte kunde skydda dig!
Mats log mot sin partner, ett leende som försäkrade att det inte gjorde något, att det inte var någon fara. Kouichi såg mot sin bror och såg hur denne tryckte händerna mot sidan. Han gick fram mot honom.
-Kouji...?
Kouji skakade på huvudet.
-Vi måste se hur det gick för Angemon...
Han mötte inte Kouichis blick, utan vände ryggen mot sin tvilling och gick mot platsen där Angemon hade hamnat.
-Han är nog avis för att din utveckling är bättre än vad hans är, retades Mats.
Kouichi tittade tvivlande på Mats, innan han sprang efter Kouji, och Mats sprang efter Kouichi, med DDR i famnen.
-Fantastiskt hur du ändrar storlek efter författarnas behov, mumlade han.
DDR log generat och gled smidigt ner ifrån Mats grepp när de kom fram till Angemon. Mats satte sig på huk och höll handen ovanför Angemons mun.
-Han andas, konstaterade han lättat.
Angemon rörde sakta på sig, han satte sig upp och såg mot Mats. När han såg att alla hade klarat sig började han skratta.
-Tja, jag försökte i alla fall att hjälpa till.
Mats såg mot honom, med en genomborrande blick.
-Varför gick du och Hugo skilda vägar?
Angemon visste inte vad han skulle säga, han kunde inte ens komma ihåg att Mats hade vetat att de bodde tillsammans.
-För att... Jag gillade inte det som höll på att hända med 'niisan... Så när jag utvecklades igen så gav jag mig av. Borde jag inte gjort det?
-Vad var det som höll på att hända med honom?
Kouji och Kouichi drog sig undan, tillsammans med DDR och lämnade Mats och Angemon ensamma.
-Det var hon, flickan som var med er... Hon kom så många gånger och förklarade saker, hur hon och 'niisan var lika, men ändå olika. Hur hon hade fått människogener i sig, precis som Hugo nu hade fått digimongener...
Mats skakade på huvudet.
-Flickan som var med oss var en fullfjädrad digimonmänniska.
Angemon skakade på huvudet.
-Nej, det var hon! Det måste varit hon! Det såg precis ut som hon! ...fast...
-Fast vaddå? frågade Mats spänt.
Angemon såg ut att tänka väldigt ordentligt.
-Hennes ögon... De var klargröna och hypnotiserade en nästan, man kunde nästan inte slita sig ifrån hennes blick... Och... Hugos attacker fungerade inte på henne, hon slog undan dem, som om hon styrde eld...
Angemon tittade fundersamt på Mats.
-Du råkar inte ha glömt att berätta att du egentligen är flicka?
Mats sjönk ner på baken. En flicka, med eldens kraft, elden... Kunde det...? Nej, det var inte möjligt, det kunde inte... Men tänk om det... Tänk om flickan som Angemon talade om var deras mor? Inte ett ord kom över hans läppar, han rörde sig inte. Hade Angemon träffat deras mor? Kvinnan som övergivit dem när de var spädbarn, lämnat dem till laboratoriet där vetenskapsmän utförde experiment på dem?
-Mats?
Mats var så inne i sina tankar att han inte hörde när hans pojkvän ropade på honom, han märke inte när den andra pojken satte sig framför honom och knackade honom i huvudet. Han hörde inte sucken som kom från Kouichi. Han märkte ingenting förrän han hade den andra pojkens läppar pressade mot sina egna. Långsamt började han att slappna av och Kouichi backade undan från honom.
-Rymdade du ut?
Mats vände sig mot Kouji, utan att kunna förstå vad han pratade om.
-Internt skämt, antar jag, sa Kouji lugnt och ryckte på axlarna.
Mats vände sig mot Angemon igen och tog tag i honom.
-Ta mig till henne! Ta mig till vår mor!

Let's stop there 0) Is it really their mother? Is the person who's destroying the d-world really the mother of Mats and Zara? Is it...
Yamato: Varför pratar du engelska?
Jag har läst engelska hela dagen? 0)
Kouji: Läst engelska och lyssnat på japanska? xD Ärligt, anime är livsfarligt för dig
Men det är skoj (: Låt oss fortsätta med nästa del nu ;D
Yamato: Vi ses igen i nästa avsnitt av:
Alla: DDH2: Äventyr i digivärlden