Helga Pettersson

Och

Häxjägarorden

Av Honorine Hermelin

Discalimers: JKR äger det mesta, framförallt magin, den magiska världen, de magiska djuren, all inspiration osv.Lady Greensleves äger Sveriges Häxjägarorden, hon skriver om den i sin eminenta fic "To be or not to be". Jag äger faktiskt Helga, Sprialtorget och vissa element i Blåehögs Magiska Läroverk, även om det mesta naturligtvis är inspirerat av JKR!

Mörkerbrev

Kära Helga Petterson.

Som du säkert har förstått börjar anmälningstiden till Blåehögs Magiska Läroverk att närma sig sitt slut. På grund av Din ickemagiska bakgrund har vi all förståelse för att Du ännu inte har haft möjlighet att besvara vårt föregående brev.

För att ändå ge dig en möjlighet att tacka ja till utbildningsplatsen sänder jag dig därför detta brev, Ugglan som levererade det till dig kommer stanna i din närhet i ett dygn för att ge dig tid att skriva ett svarsbrev.

För inköp av nödvändig utrustning hänvisar vi till Spiraltorget. Nya medlemmar i den magiska världen kan vara intresserade av att veta att en ångbåt till Spiraltorget avgår från stockholmsström kl. 12 på lördagar och söndagar.

Med Vänliga Hälsningar

Professor Rotvid Sahle

Vice Rektor för Blåehögs Magiska Läroverk, Professor i Försvar mot Svartkonster.

Till Professor Rotvid Sahle

Jag accepterar gärna platsen på Blåehögs Magiska Läroverk. Tack för hjälpen med Ugglan, han har varit mycket hjälpsam.

Med vänliga hälsningar

Helga Petterson

I själva verket hade ugglan följt efter henne i femton timmar innan Helga hade lyckats övertala Häxjägarorden att låta henne tacka ja till skolan. Hon misstänkte att det hade något att göra med det nervösa sammanbrott som Maria hade fått när den stora kattugglan hade kommit inflygande i matsalen vid frukost.

Till och med Hanna såg blek ut när den satte sig på uppe på kanten av ett skåp och hoade två gånger innan den blinkade till och somnade. Helga hade ingen aning om att ugglor kunde snarka, men de gjorde de uppenbarligen, om än tyst.

Det enda som hördes var ugglans lätta, susande snarkningar. Hela orden såg skärrad ut och stirrade rakt på henne. En av deltagarna i avprogrammeringskursen hade utan att märka de lagt en sked fil i sitt kaffe och en av de stränga gamla herrarna såg som att han ville slänga sin stora, tunga bok i huvudet på Helga eller ugglan och inte kunde bestämma sig för vilken av dem han skulle välja.

Till slut kunde Helga inte hålla sig för skratt längre. De här människorna var verkligen tokiga. Hur kunde de bli så rädda för något så vackert och naturligt som en kattuggla? När hon hade sett den första gången hade hon varit full av vördnad och glädje över att få möta den stora, vackra fågeln. Hur kunde de vara så småsinta att de blev rädda?

"jag har fått brev." sa hon. "Från dem."

"Ut" sa Frans till de andra. "ingen stannar utom jag, Hanna, Karin, Maria och Helga." De strama ledarna för avprogrameringskursen såg ut som att de tänkte invända, sedan slängde de varsin blick på Helga och Ugglan som satt snett bakom henne.

"Ni hörde" fräste en av dem till de andra, "vi samlas i kapellet för förbön". "Jasså", tänkte Helga, de tänker be för mig och min syndiga själ. Så rörande. Hon bestämde sig för att försöka tacka ugglan på ett bra sätt innan han flög iväg.

När alla de andra hade lämnat rummet tog hon upp brevet och läste upp det. Maria log stelt och Frans rynkade pannan.

"Det är precis som förra gången" sa Hanna. Karin såg sorgset på henne.

"Förra gången?" frågade Helga.

"Vi har försökt låta ett barn som blev "kallat" av dem att åka tidigare. Vi hoppades att det barnet skulle få möjlighet att berätta trollkarlsvärldens hemligheter för oss så att vi skulle kunna planera attacker mot den. Men de där vedervärdiga svartkonstnärerna förstod det och förhäxade henne på något sätt så att hon inte kunde berätta något. Till slut bestämde vi oss för att ta henne ur skolan. "

"Men vi tror att det kanske kan gå annorlunda med dig, och vi är beredda att göra ett nytt försök."

"men det innebär att du måste lova att sammarbeta full ut. Vi kräver ett brev varje vecka med raporter om allt du ser i svartkosntskolan."

"Ok" sa helga. Det kunde det vara värt. Hon trodde faktiskt inte att hon skulle komma så lindrigt undan från början.

"Och" sa Maria, "att du spenderar dina sommarlov här på Gårde med Orden." Helga suckade och stirrade ner i bordet. Elva veckor med Maria Varje sommar? På ett ställe där det inte fanns en enda bok, dator, badplats eller jämnårig? Hon kunde knappt tänka sig något tråkigare sätt att spendera ett sommarlov Men om det var det som krävdes sp kunde det vara värt det för att slippa frälsetorp och högstadiet inne på orten. Hon såg på Ugglan på toppen av skåpet och hur dess andetag fick kroppen att omärkligt röra sig uppåt och neråt.

"Ok." sa hon.

Och så kom det sig att Professor Sahle fick ett besök av en mycket mätt kattuggla ett par timmar senare.

Tack till Lady Greensleves och Morag för era recensioner!

Förlåt för att det här kapitlet är kort, det är för att det bereder plats för nästa som är nästan helt klart!