Första förordet

Valar

Ur Tolkiens Silmarillion

I begynnelsen formade Ilúvatar, Eru, Den ende, av sina tankar ainur och de gjorde stor musik inför honom. Av denna musik skapade Ilúvatar världen. De ainur som så önskade fick möjlighet att träda in i världen i Tidens begynnelse för att forma världen och fullfölja den vision som de sett under musiken. I väntan på Ardas skapelse vandrade de i långa tider i Eäs väldiga regioner. När så Arda skapades nedsteg de och antog jordisk skepnad. De stora bland ainur kallar alverna valar, Ardas makter, och människorna kallar dem gudar. Hur sköna de valar än uppenbarade sig för eldar var det endast en blek avbild av deras sanna skönhet och makt.
Valars herrar är sju (Manwë, Ulmo, Aulë, Oromë, Mandos, Lórien och Tulkas) och valars drottningar, valier, är även de sju (Varda, Yavanna, Nienna, Estë, Vairë, Vána och Nessa). Melkor var från början en av valar, men räknas inte längre bland dessa och benämns Morgoth ("Svarte fienden"). De mäktigaste, Aratar, ("De höga i Aman") var: Manwë, Ulmo, Aulë, Oromë, Mandos, Varda, Yavanna, Nienna.

Manwë är den som är Ilúvartar kärast och bäst förstår hans avsikter. Han utsågs av Ilúvatar att bli den förste av alla konungar och herre över Ardas rike och alla som vistas där i. Hans speciella glädje är luftens regioner och han kallas därför Súlimo ("Herren över Ardas andedräkt"). Alla snabba fåglar håller han av och de flyger över Arda på hans bud.

Varda är Manwës maka. Varda är Stjärnornas härskarinna och hennes skönhet är större än vad ens alvernas språk kan förmedla då Ilúvatars ljus lyser i hennes ansikte. I allt ljus finns hennes makt och glädje. Hon kom till Manwës hjälp från Eäs djup för att bekämpa Morgoth då hon kände hans ondska redan före musikens tillkomst. Manwë och Varda lever tillsammans i Ilmarin i den eviga snön på Oiolossë, den högsta toppen av Taniquentil. Deras boning är uppförd i vit och blå marmor och himmelns stjärnor är dess tak. När Manwë bestiger sin tron med Varda vid sin sida ser han längre än alla andras ögon. Finns Manwë vid hennes sida hör Varda alla röster från alla Ardas regioner klarar än någon annan.

Ulmo är vattnens herre. Han har ingen varaktig stad utan färdas som han önskar i Ardas vatten. Ulmo är den vala som står Manwë närmast i makt och vänskap, men efter Valinors skapande kom han bara till Valars rådslag om det gällde mycket viktiga ärenden. Ulmo lämnar ogärna vattnen och antar sällan någon skepnad så som de andra valar gör. När Ulmo visat sig för Erus barn har det skett som en enorm våg mot land, med en plym av skum på hjälmen och en pansardräkt skiftande i grönt och silver. Ulmo älskar både alver och människor och vägrade överge dem ens då de ådragit sig valars vrede. Han färdas ibland osynlig långt in i landet i floderna och spelar musik på sina horn, ulumúri, och alla som hör dem drabbas av en outplånlig längtan till havet. Alla hav, sjöar, floder och källor lyder under hans välde och Ulmo får på detta vis kunskap om Ardas alla behov och sorger.

Aulë står nära Ulmo i makt. Hans håg står till Ardas byggstenar och är mästare i alla hantverk. I begynnelsen skapade han allt land i Arda. Aulë, Manwë och Ulmo var de som uträtade mest i dessa uråldriga tider. Hans rike är såväl ädelstenar och guld som bergens karga väggar. Aulë skapade dvärgarnas sju fäder innan alverna framträtt. Illúvatar blev först vred med sedan Aulë erbjudit sig att krossa sina skapelser, gav Illúvatar dem liv, men förbjöd dem att framträda innan de förstfödda (alverna) vaknat. Noldoralverna lärde mest av honom och han vakade ständigt över dem. Morgoth hyste stor avund mot honom då Aulë var den vala som i krafter mest liknade honom. Aulë fick lägga ner stor energi för att återskapa vad Morgoth förstörde i sin avund. Högst bland Aulës verk värderas de två lamporna, solens och månens farkoster och dvärgarna.

Yavanna (fruktgiverskan) är Aulës maka. Hon älskar allt som växer i Arda och har kunskap om alla dess skiftande former. När hon antar en kvinnas skepnad är hon lång och klädd helt i grön. Det sägs att hon ibland står som ett träd med solen som krona, från alla trädets grena faller en gyllene dagg och ger liv åt den karga marken. Eldar kallar henne Kementári, Jordens drottning.

Námo, är den äldre av fëanturi (andarnas herrar), kallas ofta Mandos ("Domare", "Påbjudare"), men det är egentligen namnet på hans boning i västra Valinor. Han är väktaren över de Dödas hus och kallar hem de dödas andar. Námo vet allt som har hänt och allt som kommer att hända, utom det som ännu är Ilúvartars fria val. Han är valars domare men uttalar bara sina domar på Manwës bud. Kallas även Fëanturi och Nurufantur.

Vairë, väverskan, är Námos maka. Hon väver in allt som någonsin funnits i tiden i sina mångskiftande vävar som kläder väggarna i Mandos salar.

Irmo, är den yngre av fëanturi (andarnas herrar), kallas ofta Lórien, men det är namnet på hans trädgårdar i Valinor, de skönaste i världen. Han är herre över syner och drömmar.

Estë den milda är hans maka och hon botar skador och trötthet. Hon är klädd helt i grått och hennes gåva är vilan. Hon verkar bara på natten och under dagarna sover som på en ö i den träskuggade sjön Lórellin. Ur Irmos och Estës källor finner alla i Valinor ny styrka och även valar kommer hit för att finns vila och lättnad.

Nienna, Fëanturis syster, lever allena. Nienna är sorgen och medlidandets härskarinna. Hon känner sorgen väl och begråter alla sår Arda genomlider genom onskans verk. Under musiken blev hennes sorg så stor att hennes sång blev en sorgesång och sorgen vävdes in i Världens teman. Hon gråter inte för egen räkning utan hennes tårar skänker tålamod och medlidande. Hennes salar ligger längst i väster och hennes fönster skådar ut från världens murar. Nienna färdas sällan till Valimar, valars stad, där allt är glädje, utan färdas hellre till Mandos salar och mildrar de väntandes sorg.

Tulkas, även kallad Astaldo - den tappre, är den störste i styrka och tapperhet bland valar. Han var den siste som kom till Arda för att hjälpa till i kampen mot Morgoth. Hans största glädje är olika former av styrkeprov och han springer snabbare än allt som färdas på egna ben och är outtröttlig. Hans vapen är hans egna händer. Tulkas skrattar ständigt, till och med inför Morgoth skrattade han i Vredens krig. Hans boning i Valinor är en mäktig byggnad med torn av brons och arkader med pelare av koppar. Tulkas intresserar sig föga om vare sig det förflutna eller det kommande men är en pålitlig vän. Far till Telimektar som förvandlades till stjärnbilden Orion.

Nessa, Oromës syster, är Tulkas maka. Hon älskar hjortarna och de följer hennes vart hon än färdas. Hon är den snabbaste bland valar efter Tulkas. Dansen är hennes glädje och hon dansar i Valimars eviga grönska.

Oromë är en mäktig härskare som är fruktansvärd i sin vrede. Oromë älskar Midgård och lämnade dessa länder med stor motvilja och kom som siste vala till Valinor. I tidiga åldrar kom han ofta tillbaka österut och var den vala som fann alverna. Han är en väldig jägare av odjur och hans sin glädje i hästar och hundar. Hans salar i Valinor är väldiga och taken hålls uppe av levande träd. Golven är täckta av fäller och skinn medan väggarna är behängda med jakttroféer och vapen. Han älskar också träden och kallas därför Aldaron och Tauron, Skogarnas furste. Oromë betyder "Hornblåsande" eller "Ljudet av horn".

Vána, den evigt unga, är Oromës maka och Yavannas yngre syster. Alla blommor växter där hon går och öppnar sig när hon tittar på dem och alla fåglar sjunger i hennes närhet.