Fjärde förordet

Istari

om Trollkarlarna

Istari var maiar från Odödliga landen som uppträdde i formen av gamla men friska män som åldrades väldigt långsamt. Deras mänskliga form var verklig och inte låtsad och de genomlevde människornas plågor och löpte risk att dödas. Istari var förbjudna att visa sig i sin fulla makt och var begränsade till de makter som fanns inom de dödligas värld. De var vidare förbjudna att behärska människor och alver genom att visa sin styrka, istället var de hänvisade till att stödja Saruons motståndare genom råd och övertalning.

Människorna trodde att istari var av alvsläkt då de inte tycktes bli äldre medan generationer av människor föddes och dog, men även om istari ofta sökte alvernas sällskap var de, som ovan nämts, maior från Odödliga landen.

De istari som kom till Midgård var fem till antalet: Gandalf, Saruman, Radagast, Alatar och Pallando.

Istari var medlemmar av Heren Istarion ("Trollkarlarnas orden"). De kom till Midgård kring Tredje ålderns år 1000 till Grå hamnarna på ett alvskepp från Odödliga landen. De hade skickats av valar, Västerns herrar, för att hjälpa Saurons motståndare.

Efter ett rådslag bland valar beslutades att man skulle skicka sändebud till Midgård och dessa valdes ut bland Odödliga landes maiar. "Men vem skulle dra dit? Ty de måste vara starka och mäktiga, Saurons jämlikar, men måste avstå från sin makt och klä sig i människogestalt så att de kom på jämlik fot med alver och människor och kunde vinna deras tillit. Men detta skulle utsätta dem för stora faror, fördunkla deras visdom och klokhet, och förvirra dem med den rädsla, oro och trötthet och köttet ger."
Endast två maiar trädde då fram, Curumo (Saruman), som valts av Aulë, och Alatar, vald av Oromë. Manwë befallde Olórin (Gandalf) att fara till Midgård som den tredje budbäraren (Varda kommenterade detta med orden "Inte som den tredje"), ty Olórin var intresserad av de eldar som stannat kvar. Olórin invände att han fruktade sig vara för svag för en sådan uppgift och att han fruktade Sauron. Manwë förklarade att detta var en ännu större orsak att just han skulle fara till Midgård. Curomo tvingades ta med Aiwendil (Radagast) för att Yavanna bad honom och Alatar tog med sig Pallando ty de var gamla vänner.

Saruman den vite - Hans namn i Odödliga landen var Curumo, av alverna kallad Curunír och av människorna Saruman. Valdes som sändebud av Aulë. Saruman kom till Midgård som ledare av Heren Istarion. Saruman var en man med korpsvart hår och välklingande röst och var helt vitklädd. Hans kunskaper i allt hantverk var stora och ansågs (helt korrekt) vara ledaren för orden.
Han bekämpade länge Sauron men började med århundradenas gång eftertrakta ringens makt för sin egen del. Av Gondors rikshovmästare Beren fick han år 2759 nycklarna till Orthanc i tron att han skulle rusta upp Orthanc och på så vis underlätta försvaret av Gondor och Rohan. Istället blev Isengård sen samlingspunkt för orcher, uruk-hai och dunlänningar. Saruman blev senare fångad av Sauron och blev dennes hantlangare.
Till sist förstördes Orthanc av enternas vrede och Gandalf bröt Sarumans stav. Som en futtig hämnd försökte Saruman förstöra hobernas hem, Fylke, och dräpa Frodo. Sedan man skickats iväg utan straff av Frodo dräptes Saruman av sin egen tjänare, Gríma Ormstunga.

Gandalf den grå - av alverna kallad Mithrandir, av människorna Gandalf, av dvärgarna Tharkun och av haradrim Icánus. I Odödliga landen bar han namnet Olórin. Valdes som sändebud av Manwë. Han bodde länge i Lóriens trädgårdar och gick ofta till gråterskan Niennas hus där han lärde sig medlidande och fick uthållighet även i hopplösheten. Hans munterhet och snabba vrede (som förstärktes av Naryas ring) doldes under gråa plagg och långt skägg så att endast de som kände honom väl kunde ana det.
Gandalf tycktes äldre, gråare och mer obetydlig än sina ordensfränder vid ankomsten till Midgård, men vid sin ankomst till Midgård fick han Narya, eldens ring, av Círdan, Grå hamnarnas herre som såg klarare än någon annan i Midgård. "Ty tunga mödor och faror väntar dig, tag därför denna ring som hjälp och stöd, om din uppgift skall visa sig alltför tung och mödosam. Den blev mig anförtrodd endast för att jag skulle hålla dem hemlig, och här på väststranden har den ingen uppgift att fylla; men det tycks mig som om den i kommande dagar bör vila i ädlare händer än mina, händer som kan utnyttja den för att tända modets eld i allas hjärtan"
Gandalf kom bli den av istari som ledde Midgårds folk till seger över Sauron ty han var den ende av de fem som blev sin uppgift trogen. Gandalfs var en vandrare som inte bosatte sig någonstans i Midgård. Hans resor bland alver och människor tog honom över hela västländerna i Midgård och han var alla Saurons fienders vän. Genom Gandalfs verk dräptes draken Smaug och Morias balrog, men han största bedrift var att han var arkitekten bakom Saurons fall.

Radagast den brune - Hans namn i Odödliga landen var Aiwendil. Valdes som sändebud av Yavanna. Radagast bodde i Rhosgobel i Anduins dalar (vid Mörkmårdens gränstrakter mellan Carrock och gamla skogsvägen). Hans verksamhet koncentrerades kring Midgårds djur och han spelade ingen roll i kampen mot Sauron. Radagast dårades av Midgårds djur och lämnade alverna och människornas öden åt Gandalf och Saruman. Gandalf beskrev honom så här: "en dugande trollkarl, en stor mästare i att förändra form och färg och han har stora kunskaper om örter och djur, särkskilt är fåglarna hans vänner."
Radagast använde dock sin vänskap med djuren, framför allt fåglarna, för att samla in uppgifter, men då dessa rapporterades till Saruman då han var rådets ledare var dessa inte till någon större hjälp. Vissa menar att örnarnas lägliga uppdykande vid ett flertal tillfällen kan vara Radagasts förtjänst men det finns inga bevis för detta.
Det anses att Radagast svek sin uppgift, men detta stämmer inte helt överens med tanken att han utvalts av Yavanna, just för sin kärlek till hennes skapelse.

Alatar & Pallando - Ithryn Luin "De blå trollkarlarna" Valdes som sändebud av Ormë. De drog österut tillsammans med Saruman men återvände aldrig. Deras öde är okänt, kanske fortsatte de sina uppdrag i öster, kanske gick de under eller kanske blev de tjänare åt Sauron.
Tolkien skrev i ett brev från 1958 följande om "de blå trollkarlarna": "Jag tror att de drog ut som sändebud till avlägsna trakter, i öster och söder, långt bortom numenoranernas områden; så att säga som missionärer till länder som var ockuperade av fienden. Hur de lyckades där vet jag inte; men jag fruktar att de misslyckades, de som Saruman, om ock säkert på ett annat sätt; och jag misstänker att de grundade eller blev pionjärer inom de hemliga kulter och 'magiska' traditioner som kom att överleva Saurons fall."
I The Peoples of Middle Earth (History of Middle-Earth XII) ges de namnen Morinehtar och Rómestámo och deras uppgift sägs ha varit att uppmuntra till revolt i öster, söka efter Saurons gömställe samt att skapa splittring bland Saurons allierade. Det mest anmärkningsvärda är väl att de här sägs ha lyckats eftersom Saurons styrkor inte var mäktigare än de var under Andra och Tredje Åldern.

------------------------------------------------------------------

detta förord kommer ur olika fakta jag grävt upp. Det finns till bara som uppslagsverk, för nöjje eller djupare kundskap.