Femte förordet
om Númenor
När Morgoths välde var krossat efter Vredens krig var alvvännernas människosläkte, edain, svårt decimerat efter alla krig och deras länder hade försvunnit då Beleriand sjönk i havet. Valar greps av ett så stort medlidande för detta tappra folk som genomgått så mycket och förlorat allt, att de skapade en stor ö i havet mellan Midgård och Odödliga landen, denna ö var Númenor. Detta var inte den enda gåvan från valar, de fick även långt liv (de var dock ej odödliga så som alverna), större krafter både kroppsligt och själsligt och mycket kunskap som tidigare endast varit känd bland alverna.
Över hela världen seglade numenoranerna, utom västerut, ty dit hade valar förbjudit dem att färdas. Numenoranerna var under valars beskydd och ända tills de vände sig från valar led inga av deras fartyg skeppsbrott.
I Midgård återvände Morgoths tjänare Sauron och hans onda rike växte. Saurons makt var så stor att hans styrkor dräpte väldiga mängder alver och drev de överlevande mot Blå bergen. Numenoranerna ingrep på alvernas sida och de jagade ut Saurons härar från västra Midgård. Numenoranera grundade nu flera mäktiga städer i Midgård och ett vilja att härska över hela Midgård växte sig stark på Númenor. Därför sände de en enorm härskara mot Mordor som Sauron inte kunde motstå utan fördes som fånge till Númenor.
I sin fångenskap förledde han storkonungen Ar-Pharazôn och numenoranerna vände sig från valar och började tillbe Morgoth. Ar-Pharazôn samlade den största flotta som någonsin samlats i Arda och seglade mot Odödliga landen. När konungen tog sitt första steg i Odödliga landen föll bergen över honom och utplånade hela hans flotta. Valars vrede var så stor att havet reste sig i vrede och hela Númenor bröts sönder och sjönk i havet.
Ett fåtal av de trogna, elendili, hade flytt från undergången och de grundade de mäktiga kungarikena Arnor och Gondor. Även en del av de som var Sauron trogna överlevde och de kallades de svarta numenoranerna och härskade bland de onda människorna i Midgård.