Det här utspelar sig långt senare. Det är egentligen bara en kort ögonblicksbild som jag fick när jag skrev den förra historien. Jag kommer att avsluta med en tredje del, som utspelar sig ännu längre fram i tiden än den här.
Remus och Sirius satt framför brasan i vardagsrummet på Grimmauld Place nummer tolv. Idag var det den 30 oktober och på dagen fjorton år sedan Lily och James togs ifrån dem. De hade pratat om gamla minnen och Remus hade tagit fram ett gammalt fotoalbum från deras Hogwartstid. De hade skålat för alla dem som de förlorat och nu satt de tysta. Remus vände förstrött de tjocka sidorna i albumet.
– Sirius, kommer du ihåg Bell?
– Om jag kommer ihåg Bell? Henne skulle jag väl aldrig kunna glömma…
Remus räckte över det uppslagna albumet till honom.
– Det är lite lustigt, vi trodde hela tiden att ni skulle bli ett par. Ni blev ju så bra vänner efter den där spöktransferhistorien.
Sirius svarade inte utan bara stirrade intensivt på flickan på bilden. En suck undslapp honom.
– Vindeli, viskade han och smekte fotoflickans ansikte med fingertopparna. Hon log ett stilla leende mot honom.
Remus betraktade honom och kom plötsligt till insikt.
– Du älskade henne.
Sirius såg in i eldens sprakande lågor och nickade sedan.
– Det märkte jag aldrig då. Du sa aldrig något eller ens visade något tecken på det. Du brukade inte dölja för oss om du gillade någon.
Hans ord möttes av en lång tystnad. Sirius drog med handen genom håret och växlade mellan att titta på fotot och in i flammorna i eldstaden. Till slut tog han till orda.
– Det fanns ingen chans att vi skulle ha kunnat vara tillsammans. Jag pratade inte om det, eller visade det, av just den anledningen.
– Inte ens med James?
En viss sårad underton kunde höras i hans röst. James och Sirius alltid hade stått närmare varandra än de andra två i deras kvartett. Sirius skakade på huvudet och Remus kände skuldmedvetet viss glädje över det.
– Jag visste att vi inte hade någon framtid och försökte förtränga mina känslor. Vi var för olika och så tyckte hon inte om mig på det sättet. För henne var jag bara en god vän. Hon gick ju ut med Greg sista året. Jag tror till och med att de förlovade sig.
Han såg på Remus som nickade till svar.
– De gifte sig sommaren efter att Lily och James...
– Det förvånar mig inte, jag hoppas att hon blev lycklig. Hon förtjänade det verkligen.
Remus skakade på huvudet och såg sorgsen ut.
– Hon miste Greg och deras dotter bara ett par år efter bröllopet.
Sirius såg ner på fotot igen. Flickan där såg så glad och lycklig ut, så oskuldfull och ung ut. Bilden av hennes leende hade etsat sig fast i hans minne. Han mindes hur hon brukade se på honom och få honom att känna sig hel, trots att han var halv utan henne. Han slöt ögonen en stund och de satt i stilla tystnad.