Kapitel 2

En Glassattack

"Åh, nej", stönade Lily och gömde ansiktet i sin fria hand.

Maddy fnissade åt hennes elände, doppade fingret i sin glass och petade Lily på kinden med ett glasskladdigt finger. Den rödhåriga flickan blängde surt på henne, torkade snabbt bort glassen från sin kind och vred sedan på huvudet åt de fyra Marodörernas håll. Hon suckade djupt vid åsynen av James Potter som stod på ett ben och flaxade vilt med armarna som för att härma något, hans andra tre vänner skrattade högt åt honom och lille Peter tjöt tillgjort av skratt varje gång Potter öppnade munnen.

"Om du har tur kanske han inte ser dig." Tindra klappade Lily tröstande på armen samtidigt som hon såg förbi sin vän och granskade de fyra killarna med skarp blick.

Marodörerna fick sina glassar och såg sig om efter ett lämpligt bord att slå sig ned vid.

"Det vore väl att hoppas för mycket", fräste Lily surt till svar och körde ner en tandpetare så djupt i glassen att båda hennes vänner antog att den just i det ögonblicket föreställde James Potter. "Han ska ALLTID förstöra så fort jag har det lite trevligt!"

De vände genast blickarna mot killarna igen när Black skrattade högt och pekade på en mager och mycket blev pojke som ensam satt i ett mörkt hörn. Det var Severus Snape, Marodörernas värsta fiende och favoritoffer.

Black avslöjade sina perfekta vita tänder när hans läppar klövs av ett brett flin och en farlig glimt tändes i hans svarta ögon när Potter väste något i örat på honom.

"De ska ge sig på Snape igen", muttrade Tindra och suckade lite.

Det tillhörde vardagen under ett skolår på Hogwarts att se Marodörerna läxa upp Slytherinpojken med trollstavarna likväl som knytnävarna.

"Jag förstår inte att de ska vara så himla… himla… så himla OMOGNA!" fräste Lily och blängde surt på de fyra killarna, hennes gröna ögon sköt blixtar av raseri.

"Tjaa", sa Maddy dröjande med blicken fäst någonstans på andra sidan fönstret samtidigt som hon gjorde osynliga cirklar på bordsskivan med fingertoppen. "Det sägs ju att killar ligger tre år efter, men det var nog fel för jag tror de menade tio."

Tindra och Lily skrattade och iakttog Marodörerna medan de långsamt tog sig närmare Severus Snape på ett ytterst odiskret sätt, men även fast Peter Pettigrew snubblade över flera stolar och slog ner ett par glas på vägen verkade Slytherinaren inte lägga märke till dem.

"Har han blivit döv på senare dar tror ni?" Maddy fnissade åt sitt eget skämt men ingen av hennes två vänner rörde en min utan fortsatte iaktta de fyra killarna spänt.

Just som Potter stack handen i fickan efter sin trollstav flög Lily upp från stolen.

"Alltså nu…", morrade hon och hötte med armen mot den svarthårige killen så att glassen stänkte omkring henne. "Nu har jag fått nog av…" Hon avbröts abrupt i meningen när hon viftat så våldsamt med handen att hon tappat greppet om glassen som nu singlade iväg genom luften.

Alla tre såg gapande på struten med chokladkulan som tog sikte på Potters rufsiga bakhuvud.

Ingen av de andra Marodörerna tycktes ha lagt märke till projektilen med chokladsmak som var på god väg att slå ner i deras kamrats huvud.

"Hjälp", flämtade Lily och sjönk diskret ner på stolen igen när glassen lät hela sitt chokladinnehåll rinna ut över Potters hår. Hon vände sig genast bort från synen och såg stint ut genom fönstret. "Men stirra inte då!" fräste hon när hon fick syn på Tindra och Maddy ur ögonvrån.

Hennes två vänner satt båda två som förstelnade med gapande munnar, deras ögon var vidgade och stint fästa på synen borta vid disken.

Maddy hade stannat med glassen halvvägs till munnen och med den andra handen invirad i håret.

Potter vaknade upp ur sin chock, han frustade till och skakade på huvudet så att glasstruten föll ner på trägolvet och gick i fyra delar. Den bruna sörjan i hans hår började droppa ner på hans klädnad och han vände sig om som i slow-motion.

Tindra fick bita sig så hårt i läppen att den vitnade för att inte brista ut i skratt.

Chokladglassen rann i strida strömmar över Potters smala ansikte och droppade från hans lugg. Han blev rödare och rödare i ansiktet av raseri och kanske även lite av skam när han såg att hans stora kärlek satt vid ett av borden.

Snabbt slet Lily åt sig Tindras glass och försökte se oskyldig ut när hon iakttog honom.

Tindra själv hann inte sno tillbaka struten förrän fyra par Marodörblickar var fästa på henne. Hon flackade med blicken från hennes tomma hand till Potters chokladfärgade ansikte. Frustrerat försökte hon komma på en bra idé men hennes hjärna var alldeles tom. Hon kunde inte ens hjälpa att hon blev lite rädd när de fyra pojkarna började gå mot henne med glassens offer i spetsen.

Han verkade mycket arg med axlarna uppdragna till öronen och armarna stelt utefter hans sidor med nävarna hårt knutna.

Hon kom på sig själv med att tänka att han såg ut lite som om han råkat ut för en kroppslåsningsbesvärjelse.

Black verkade mer sansad och lugn, men ögonen var lika djupt svarta som sjön utanför Hogwarts och det gjorde henne osäker på om han var arg eller inte. Han var betydligt bredare än hans ganska spensliga bästa vän och det svarta håret föll ner i hans lika svarta ögon. Han var onekligen snygg, tänkte hon, och han visste alltför väl om det.

De fyra killarna stannade i en liten halvcirkel runt henne, Lily och Maddy. Potter blängde på henne med ögon som kokade, Black lade bara armarna i kors och synade henne med huvudet på sned så som ett rovdjur söker efter brister hos sitt byte. Remus Lupin och Peter Pettigrew verkade mest förvirrade över vad som hade hänt och den förstnämnde av dem verkade lite förbryllad över var glassen hade kommit ifrån.

"Hur…" Potters röst darrade av raseri när han pratade och orden lät bara som en viskning. "… Hur vågar du?"

Tindra spärrade förfärat upp ögonen och svalde så högt att hon kunde svära på att alla runt bordet kunde höra 'gulpet'.

"V- va?" stammade hon och slängde en blick på Lily som stannat med pekfingret i munnen, även hon stirrade på honom.

"Hur VÅGAR du kasta en GLASS på MIG!" fräste han och tog ett par steg närmare med ögon som blixtrade av ilska.

Lupin såg fortfarande förvirrat mellan hans vän och tjejen från Ravenclaw som satt halvt skräckslaget på stolen.

"Jag? Glass? Jag?" upprepade Tindra och flackade med blicken mellan Lupin och Potter som för att hitta en flyktväg.

"Det är bara du här som inte har en glass i handen", flinade Black triumferade och med en knyck på nacken fick han håret att landa i en perfekt rufsig frisyr.

"Ööhh…" Var det enda som hon fick ur sig medan hon blängde surt på Lily som såg lidande tillbaka på henne.

"Är det ingen annan än jag som har hört att Ravenclaw elever ska vara intelligenta va?" Black skrattade hånfullt åt henne. "Det där var den minst intelligenta meningen jag har hört från någon, förutom dig då Slingersvans." Han slog till Peter Pettigrew i bakhuvudet med handflatan så att hans huvud flög framåt och så vände de allihopa på klacken och gick ut från Florean Fortescues.

"Jag…hatar…dig", väste Tindra åt Lily som flinade fåraktig mot henne samtidigt som hon petade på glassen med fingret.

"Eh… vill du ha tillbaka din glass?" sa hon svagt och höll fram struten.

"Nej tack", muttrade Tindra och blängde på henne.

Plötsligt började Maddy skratta, hon hade inte sagt ett ljud eller rört en fena under den tiden Marodörerna stått kring bordet, men nu så började hon plötsligt bubbla och skaka av skratt.

"Åh", fick hon fram mellan skrattattackerna. "Det där var det roligaste som hänt under hela den här sommaren, såg ni va? Tjoff bara, så låg glassen i hans huvud och chokladen sprutade åt alla håll!" Tårarna rann utför hennes kinder och hon viftade med handen framför ansiktet för att få luft.

Lily och Tindra stirrade oförstående på varandra och himlade sig över deras kompis konstiga humor och väntade medan deras väns skratt långsamt avtog.

"Föresten", sa Lily efter en stunds tystnad om de bortsåg från Maddys skrattattacker som kom med jämna mellanrum. "Potter ser inte så tokig ut, inte ens med choklad i håret."

Tindra höjde ett ögonbryn åt hennes uttalande och undrade i sitt stilla sinne om Lily verkligen tyckte så illa om James Potter som hon påstod.

"Åhnej!" replikerade Maddy och skakade vist på huvudet. "Sirius Black ser minst tusen gånger bättre ut, sådana där ögon va? Jag skulle inte tacka nej till honom om jag fick erbjudandet!" Hon fnissade och torkade tårarna som åter hade börjat rinna utför hennes kinder med en servett.

Tindra tänkte i sitt eget stilla sinne att Maddy hade rätt, Sirius Black skulle inte hon heller tacka nej till om hon fick chansen.

De gick igenom hela Diagongränden och köpte alla möjliga pryttlar som de kunde ha nytta av på Hogwarts, en del onödiga saker fick de också med sig från ett par affärer.

Lily tillexempel köpte en fjäderpenna som sprutade ut en skvätt parfym på varje pergament man skrev och Maddy i sin tur köpte en halsduk som strypte den person som tog den på sig.

"Vad ska du med en… 'Självstrypande halsduk' till?" Tindra slängde tillbaka förpackningen till henne efter det att hon läst namnet på produkten.

"Tjaaa, man vet aldrig när man får nytta av att strypa någon", fnissade Maddy och stoppade ner den blå- och svartrutiga halsduken i väskan.

Tindra höjde ögonbrynen men avstod från att fråga något mer eftersom hon inte var säker på att hon ville höra svaret.

Trängseln på gatan hade börjat avta och de mötte bara ett fåtal trollkarlar och häxor när de gick gatan fram mellan affärerna som bara verkade bli konstigare och konstigare ju längre de gick.

Lily gick med näsan i Häxornas Värld och gjorde ett test på sig själv, det verkade inte gå något vidare bra för efter en stund kastade hon tidningen till Tindra med en suck.

"Läs mitt horoskop", bad hon och sjönk ner på en träbänk utanför Adelaide's Restaurang, den knarrade oroväckande när hon satte sig på den.

Restaurangen hade flera fönster utåt gatan, över dem satt gröna markiser med texten: Adelaide's i guldtryck. Det ledde en liten stentrappa upp till dörren på vilken en 'Öppet'-skylt hängde. Trollkarlar och Häxor trädde in och släppte ut doften av pumpapaj som fick det att knorra sig i magen på Tindra.

"Men sätt er då!" Lily klappade på bänken bredvid sig med handen och såg uppfordrande på sina två vänner.

De gjorde henne tveksamt sällskap på den skrangliga bänken och Tindra började bläddra i tidningen efter horoskopen.

"Tvillingen." Hon harklade sig en aning. "Din vecka kommer att bli lugn och ganska händelselös. Helgen kommer du ägna åt roliga aktiviteter och bara syssla med sådant du tycker är roligt."

Lily nickade belåtet och Tindra fortsatte;

"Kärlek, du känner dig osäker på känslor för en forna fiende och börjar tveka inför ditt val att bjuda ut denne-", hon slängde en vaksam blick på den rödhåriga flickan som hade stelnat till på bänken bredvid henne, "- dock bör du följa ditt hjärta och lita på dina instinkter!" Tindra slängde tillbaka tidningen till hennes kompis. "Läs mitt nu!"

"Kräftan", läste Lily, "en lugn vecka för dig, kanske till och med lite tråkig. Helgen spenderar du på en plikt som oväntat dyker upp…"

"Du kanske får strafftjänstgöring!" utropade Maddy och verkade mycket nöjd med tanken på att Tindra skulle få eventuell kvarsittning.

Lily harklade sig och blängde på Maddy som genast blev tyst. "Kärlek, du upptäcker till din förvåning känslor för en person som du aldrig skänk en tanke till förut. Ta känslorna med stor försiktighet och akta dig noga för att bli sårad."

Tindra fnös och drog in doften av leverstuvning som vällde ut genom dörren till Adelaide's Restaurang som åter öppnades när en yngre, mycket stilig trollkarl i mörkgrön klädnad gick ut på trappan i sällskap av en häxa med hår som glänste som guld i skenet från den allt mer nedåtgående solen. Hon klädd i något rubinrött och med hatten käckt på sned.

"Vad är klockan?" frågade Maddy och såg bort mot horisonten där himlen började färgas rosa.

"Halv nio", svarade Lily efter att ha tittat efter.

"Hjälp, jag måste genast hem!" utropade Tindra förskräckt och rusade upp från bänken, hon visste vilket ramaskri det skulle bli hemma om hon kom det minsta för sent.