Kapitel 4
Bella, som betyder snygging på italienska…
In i droskan steg de fyra Marodörerna med Sirius i täten, han log charmigt när han fick syn på de båda flickorna.
"Tjena sötnosar", sa han och blinkade.
Tindra rodnade och såg hastigt bort från denna ursnygga kille. Han är bara en hopplös player, tänkte hon för sig själv i en sträng och övertalande ton.
Sharon å andra sidan fnös ljudligt åt Blacks hälsning, men sa inget hon heller.
Han ryckte oförstående på axlarna åt James håll och muttrade något som lät som: "PMS…"
De enda som pratade på resan upp till slottet var de tre killarna (Remus Lupin verkade vilja hålla sig utanför) som planerade utförligt hur de skulle ställa till det för Filch (vaktmästaren) så fort de fick chansen (efter sorteringsceremonin närmare bestämt).
Tindra låtsades som om hon inte hörde och önskade att resan skulle ta slut snart. Och det verkade faktiskt som om någon hört hennes önskan, för droskan stannade nedanför skolporten bara ett par minuter senare.
"Kom så skyndar vi oss", viskade Sharon i hennes öra och så skyndade de sig upp mot slottet och värmen.
Ravenclawbordet var nästan fullt av elever som pratade och skrattade, glada att se varandra efter lovet.
"Var ska vi sitta?" undrade Sharon och såg ut över havet av svartklädda elever för att upptäcka lediga platser.
"Titta, där är Lily!" Tindra pekade på Lily som vinkade och visade på två tomma stolar bredvid henne och Maddy. "Hon har platser åt oss, kom!" Tindra tog Sharon under armen och började gå mot vännerna.
"Vi såg er inte på tåget", sa Lily och kramade dem båda två när de äntligen lyckats tränga sig fram till henne.
"Det var ju rätt mycket folk på tåget va, så det kan vara därför", svarade Sharon.
"Jo, jag antar det", mumlade Lily en aning generat.
De satte sig ner på de tomma stolarna och tog av sig sina mantlar när de nya förstaårseleverna kom in i salen.
"Kolla in, där är lilleputt!" Sharon pekade på den lille pojken som stod i mitten av kön, han såg lika nervös ut som alla andra förstaåringar. Han såg så söt ut med de snövita lockarna på hans lilla huvud.
Tindra fnissade och nickade till svar.
"Vadå 'lilleputt'?" LeAnn Fox som satt mitt emot Tindra lutade sig en aning över bordet och såg intresserat på dem med sina gigantiska grönbruna ögon.
"Det är Sharons pojkvän", flinade Tindra mot sin sovsalskamrat på andra sidan bordet.
"Jupp", höll Sharon med. "Vi har kilat stadigt sedan i juli. En underbar ung man det där alltså. Vi brukar få en sån ÖGONKONTAKT va." Sedan brast det och alla fem började skratta.
"På tal om ögonkontakt", sa LeAnn när hon hämtat andan igen. "Jag har fått VÄRSTA ögonkontakten med en snygging från Gryffindor!" Hon fingrade på sin tjocka brunblonda fläta som låg över hennes vänstra axel och en blygsam rodnad hade stigit upp på hennes runda kinder.
"Vem?" undrade Lily.
De fyra Ravenclawtjejerna (LeAnn låtsades som om hon inte kände dem, SÅ pinsamt var det) vände sig odiskret om på stolarna och glodde bort mot Gryffindorbordet som för att få syn på en kille med skylten: 'Jag älskar LeAnn', men de såg ingen som verkade lovande.
LeAnn skulle just till att svara på Lilys fråga när Professor McGonagall klappade bestämt i händerna för att få tyst på pratet.
"Då kan sorteringen börja", sa hon stramt och ställde fram den lilla pallen med den slitna sorteringshatten på.
Hatten började sjunga:
"… Jo jag som var med skall nu
Den sorgliga historien berätta:
Sa Slytherin: 'Vi undervisar dem
Vars förfäder har renast blod.'
Sa Gryffindor: 'Vi undervisar dem
Vars namn är känt för visat mod.'
Sa Ravenclaw: 'Vi undervisar dem
Med störst intelligens och vett.'
Sa Hufflepuff: 'Jag alla tar emot
Och ska behandla dem på lika sätt.' "
När hatten slutat sjunga brast hela salen ut i dånande applåder (flera små förstaårselever ryckte förskräckt till), oljudet upphörde inte förrän Professor McGonagall harklade sig ljudligt och höll upp handen för att tysta ner dem.
"När jag läser upp ert namn från listan sätter ni er på pallen och tar på er hatten, förstått?" sa hon vänd mot förstaåringarna som nickade lydigt.
"Ammer, William…"
En pojke i ungefär samma storlek som lilleputt klev fram, satte sig på pallen och tog på sig hatten som föll ner över ögonen på honom.
"RAVENCLAW!" vrålade hatten och hela Ravenclawbordet brast ut i rungande applåder.
Nio nya elever sorterades till Ravenclaw, fyra flickor och fem pojkar. Lilleputt (som för övrigt hette Davis McMoon) blev sorterad till Hufflepuff.
Professor Dumbledores tal efteråt bestod av två ord: "Hugg in!"
"Jag måste nog göra slut med lilleputt", suckade Sharon med fejkad gråtröst. "Inte kan jag vara tillsammans med en sådan förrädare! Men vi hade så många trevliga stunder tillsammans, som igår tillexempel, då vi bytte trollkarlskort med varandra." Hon snörvlade ljudligt och torkade sig under den lilla uppnäsan med en servett.
De fyra andra sjätteårsflickorna fnissade glatt åt Sharons teater och började ta för sig av maten som dykt upp på bordet.
"Är det någon mer som ska läsa örtlära i år också?" frågade LeAnn medan hon torkade sig om munnen med en servett.
"Nej, aldrig i livet! De där växterna har käkat färdigt på mitt goda fläsk!" muttrade Sharon och tog en stor tugga av ett kycklinglår.
"Jag ska", upplyste Maddy och log mot LeAnn. "Fast inte för att jag tycker det är kul och inte för att jag är speciellt bra, men det är det enda ämnet där man kan skrika under lektionerna utan att få straffkommendering."
De andra höjde undrande ögonbrynen mot varandra när de fick höra Maddys anledning till att fortfarande läsa Örtlära.
"Vadå? Gillar du att skrika på lektionerna eller?" frågade Sharon och slickade sig om munnen medan hon lassade på femton revbensspjäll till på sin tallrik.
"Nej, men OM jag skulle vilja det, menar jag." Maddy ryckte på axlarna och bet huvudet av en chokladgroda hon haft i fickan.
"Ja, i så fall skulle ju jag kunna läsa vidare på Astronomi då, för i det tornet kan man ju springa naken om man skulle vilja utan att få straffkommendering för ingen ser ju i mörkret." Sharon flinade. "Inte för att jag gillar att springa naken, men OM jag skulle vilja menar jag."
De andra skrattade och Maddy flinade fåraktigt när hon förstått att hennes anledning att fortsätta läsa Örtlära inte var något vidare direkt.
Det hade blivit riktigt sent när de tillslut reste sig upp för att gå till sovsalen, Lily som var prefekt och hade gett dem lösenordet innan hon gick sin väg för att samla ihop förstaårseleverna.
De började tränga sig igenom mängden av elever som alla samtidigt tycktes pressa sig mot dörrarna som ledde ut från Stora Salen.
"Var tog LeAnn vägen?" frågade Tindra som plötsligt insåg att hon inte längre var i närheten av dem.
"Hon skulle gå och prata med sin gulleponke. Jag vet inte vem än, hon vägrade säga det även fast jag hotade med att lägga sprängsstjärtskrabbor i hennes säng. Ja, bebisar alltså, inte fullvuxna. SÅ elak är jag faktiskt inte." Sharon pratade så fort att man kunde tro att hon bara hade ett visst antal sekunder på sig att slänga ur sig så många ord som möjligt.
"Har du ingen aning om vem det är då?" frågade Tindra nyfiket.
"Säkert typ Daniel Randolf, du vet han som är jagare i Gryffindors Quidditchlag"
"Nej, jag vet inte hur han ser ut." Tindra rynkade pannan och försökte få fram en bild av alla Gryffindors jagare.
"Han som ser ut som om han har fått ett stort stenblock i huvudet? Själva skallen är liksom fyrkantig och näsan är platt." Sharon tryckte på sin näsa så att den blev alldeles tillplattad.
"Jaha, HAN!" utbrast Tindra och skrattade. "Men varför skulle hon säga att han är snygg?"
"Varför säger du att Sirius Black är snygg?" kontrade Sharon och flinade.
"Men HAN är ju faktiskt snygg!" muttrade Tindra just som de trängde sig ut genom dörrarna som ledde ut från Stora Salen.
"Grazie bella!" hördes en röst bakom dem.
Tindra och Sharon snurrade hastigt runt och fick syn på Sirius Black som stod där, nonchalant lutad mot väggen strax bredvid dörrhålet och log brett mot dem.
Tindra kunde inte låta bli att rodna, men Sharon vägrade att låta så mycket som en skär fläck nå hennes kinder.
"Ja, ingen orsak. Du vet, vita lögner är tillåtna för att inte såra någon va." Sharon log ett ljuvt leende mot Black.
"Jag pratade faktiskt inte med dig, ta en kölapp om du känner dig utanför", muttrade han och blängde på Sharon samtidigt som han vände sig mot Tindra och log bländade igen. "Nej, nu måste jag skynda mig upp till sovsalen annars flyger Filch på mig så fort han får chansen. Ciao bella!" Han blinkade mot henne och försvann sedan i mängden av elever.
"Bella?" fnös Sharon surt och blängde efter Black. "Bella? Kom han inte på något bättre eller?"
"Han hörde vad jag sa!" pep Tindra blodröd i ansiktet. "Dessutom så tror han att jag heter Bella, gud jag är verkligen hopplös."
"Äh, skitsnack. Han vet att du heter Tindra, säkert kan han dina fyra mellannamn utantill också. Bella är italienska och betyder snygging." Sharons röst talade om att hon inte var glad över att Sirius Black stötte på en av hennes vänner.
"Jag är nog helt såld nu", mumlade Tindra och eltade redan i huvudet att han kallat henne bella, bella som betydde snygging på italienska.