Kapitel 6

Drömprinsen

Tindra var vimmelkantig när hon kom ut ur klassrummet efter lektionen. Det hade märkts tydligt att Sirius Black inte gjort sitt bästa på lektionen. Hon hade själv sett honom förvandla saker på FUTT-nivå och förstod inte varför han envisades med att misslyckas. Professor McGonagall förstod tydligen inte heller det, för hon blängde argt och bad honom ideligen att sluta fåna sig. Vid slutet av lektionen hade de båda två fått bakläxa och Black hade sagt till henne att möta honom i biblioteket efter middagen.

"Vad står du och tänker på?" frågade Sharon som plötsligt stod bredvid henne i korridoren. "Nej, säg ingenting! Låt mig gissa." Hon flinade. "Är jag på rätt spår och jag säger: supercolgateleende?"

Tindra nickade och log lite generat.

"HA! Jag visste det! Men å andra sidan skulle väl den gissningen ha stämt in på ungefär 99,9 procent av alla tjejer på den här skolan." Sharon gav ifrån sig en överdriven suck och skakade på huvudet. "Ja, jag säger då det, var är ungdomen på väg? Annat var det på min tid…"

"Tyst", fnissade Tindra och smällde till Sharon på armen med 'Avancerad Förvandlingskonst'.

"Om Madame Pince hade sett det där skulle du vara död nu", sa Sharon med entonig röst och viftade med pekfingret framför ögonen på Tindra.

"Hej", flåsade Lily som just sprungit ikapp dem.

"När du flåsar sådär kan man lika gärna tro att du har träffat på Potter i garderoben och inte att du har sprungit", flinade Sharon och började sedan skratta när Lilys ansikte antog samma färg som hennes hår.

"Du är ju fixerad!" mumlade den generade flickan och koncentrerade sig på att leta i sin väska efter en icke-existerande bok.

"Oh ja!" utropade Sharon entusiastiskt och strålade med hela ansiktet.

De fick kämpa sig fram i korridoren nu, för det var massor av elever som skyndade iväg till sina lektioner och knuffade dem hit och dit för att komma förbi.

"Vad har vi nu?" frågade Tindra och kikade över Lilys axel för att läsa på schemat i hennes händer.

"Trollkonsthistoria." Lily pekade på rutan där det stod 'trollkonsthistoria' i mörkblått bläck.

"Urk." Sharon gav ifrån sig ett spy-ljud.

"Håller med", suckade Tindra. "Det måste vara det absolut tråkigaste ämnet."

Hennes två vänner nickade instämmande.

"Var är Maddy och LeAnn förresten?" Tindra kom just underfund med att de inte gick där med dem.

"De har Örtlära nu, ingen av dem ska läsa Trollkonsthistoria", svarade Lily.

"Okej, okej! Jag medger att det verkar mer lockande nu med: 'Det är den enda lektionen man kan skrika på utan att få straffkommendering!" Sharon suckade. "Men å andra sidan kan ju vi sova utan att få straffkommendering, varför tänkte jag inte på det? Jag tar officiellt tillbaka allt jag har sagt."

Tindra och Lily skrattade, sedan gick de alla tre in och satte sig i klassrummet.

Professor Binns, den enda spökläraren, satt vid katedern och synade dem allihop noggrant medan de satte sig i bänkarna.

Det var snart middag och Tindra satt i sällskapsrummet med en nervös klump i magen. Hon kunde inte släppa tanken på att hon skulle träffa Sirius Black om bara en liten stund, ENSAM, i biblioteket. Rodnaden steg upp på hennes kinder bara hon tänkte på förvandlingskonstlektionen, hans hand på hennes nacke. Det kanske inte var något att skryta med direkt, över hälften av tjejerna på skolan kunde ju berätta mer betydande saker de gjort med honom, men ändå!

Hon var så säker på att det var något speciellt på gång mellan dem, kanske hade han faktiskt fallit för henne och de skulle leva lyckliga i alla sina dagar, eller?

"Ska vi gå ner till middagen eller?" frågade Maddy, bredvid henne stod Sharon (vars mage kurrade högljutt) och Lily som otåligt väntade på henne.

Tindra såg upp och nickade, hon kunde inte förmå sig att le nu när nervositeten verkade ta över helt och hållet.

"Äh slappna av tjejen, jag menar, han kommer bara att göra som han gör med alla andra tjejer." Sharon klappade henne på axeln och pratade med en psykologliknande förståelse i rösten. "Först tafsar han lite på dig, sedan slänger han upp dig på bordet eller trycker upp dig mot väggen i någon städskrubb och gör det gamla vanliga."

Tindra blängde på henne, hon ville inte bli 'som alla andra tjejer' för honom, hon ville vara Tindra och inte bara en upphånglad tjej mot en vägg och som han sedan struntade i. Nej, hon ville vara hans allt. Hon ville att han skulle drömma om henne dag som natt. Hon ville att hans ögon skulle glittra av glädje varje gång han såg henne och att han skulle vara hennes, för alltid. Även om hon visste hur larvigt det lät, som om hon fortfarande var fem år och drömde om den perfekta drömprinsen, så kunde hon bara inte släppa det. Han skulle inte få behandla henne hur som helst.

"Var är LeAnn förresten?" frågade Maddy och såg sig omkring som om LeAnn skulle krypa efter dem för att inte synas.

"Hon skulle träffa drömprinsen!" flinade Sharon. "Jag har en aning om vad de gör just nu kan jag säga, så om vi kommer tillbaka till sällskapsrummet och det gnisslar från en av sängarna i vår sovsal så ska vi nog inte gå in dit."

"Du är ju inte klok!" Lily spärrade förfärat upp ögonen, som om själva tanken var fruktansvärd.

"Nej, som om det skulle vara en nyhet", sa Sharon och skakade sorgset på huvudet. "Lilla du, om du verkligen inte har förstått det förrän nu kanske du ska kontrollera om du hamnat i rätt elevhem."

Lily gjorde en ful grimas mot Sharon, men började sedan skratta, för även hon visste att det inte var på allvar.

Tindras mage slog frivolter när de närmade sig dörrarna till Stora Salen. Hon både ville och ville inte se honom igen, för hon var helt förlorad i hans charm, utseende och utstrålning, samtidigt som hon var rädd för vad han gjorde med henne.

När de trängde sig fram till Ravenclawbordet så kunde hon inte låta bli att se sig om efter honom, men han satt inte med sina vänner vid Gryffindorbordet och det fick henne att ana oråd.

"Ser du inte din älsklingsplayer?" frågade Sharon och spetsade en korv på gaffeln.

"Neej", kved Tindra och vågade inte röra maten för hon var rädd att hon skulle få upp den igen av nervositet.

"Äh, oroa dig inte, han kommer säkert snart, han ska bara hångla med en annan tjej först." Sharon åt upp sin korv och spetsade sedan en ny.

"Kan du inte vara lite snäll?" frågade Lily när hon såg Tindras eländiga min.

"Jag är snäll, jag säger bara som det är så att hon inte invaggar sig i några falska förhoppningar." Sharon ryckte på axlarna.

"Men hon blir ju ledsen ser du väl!" sa Lily förebrående.

"Hur ledsen tror du inte hon blir sen när han fullkomligt ignorerar henne när hon tror att han älskar henne va?" fräste Sharon och reste sig så hastigt från bordet att hon slog ner sitt glas med pumpasaft.

De andra såg chockat efter henne när hon stormade ut ur salen.

"Vad tog det åt henne?" frågade Lily med ögon stora som tefat.

"Jag vet inte", mumlade Tindra och skyndade sig att torka upp saften som började rinna ut över bordet med en sving med trollstaven. Sharon hade verkat så arg och hon förstod inte varför, aldrig hade hon väl reagerat så förut när de hade pratat om Sirius Black? På tal om honom, det kanske var bäst att hon gick nu om hon skulle möta honom i biblioteket?

"Tror du att hon blev ledsen?" frågade Lily oroligt och vred sina händer.

"Neej, det tror jag inte. Jag måste gå nu, ska till biblioteket." Tindra pratade hastigt, hon var ju så nervös! Det kändes som om benen skulle vika sig under henne när hon började gå mot biblioteket, HAN skulle ju möta henne där. Hon hade alldeles glömt bort hans frånvaro i matsalen, ville inte komma ihåg att han troligtvis varit med någon annan innan han skulle möta henne, det fick inte vara så helt enkelt.

Biblioteket verkade ganska tomt, knappt en enda elever syntes till, det berodde troligtvis på att de allra flesta satt i Stora Salen och åt middag.

Tindra hade alltid älskat att sitta här och läsa sina läxor, det var så tyst och lugnt och allt hon behövde för att skriva sina uppsatser fanns här. Enorma bokhyllor som var fyllda till bristningsgränsen med alla möjliga böcker, det var som ett paradis för ett läshuvud som hon.

"Ciao Bella", hördes en välbekant röst intill hennes öra, den där rösten som etsat sig in i hennes hjärna, rösten som tillhörde Sirius Black – Drömprinsen.

Hon snurrade runt och såg rakt in i de där mörka ögonen som hon tycktes drunkna i, rodnande slog hon ner blicken.

Black log mot henne, stort och blixtrande, precis som alltid.

"Ska vi börja med läxan kanske?" mumlade hon och såg sig om efter ett bord.

"Kan vi inte ta itu med det senare? Jag kan skriva den själv annars, jag vet redan alla svaren och sådär." Han log ännu bredare och blinkade mot henne.

"Men varför gjorde du inte det på lektionen då? Förvandlade Igelkotten, menar jag." Tindra höjde förvånat ögonbrynen.

"För att få träffa dig utanför skoltid förstås!" Han drog handen genom håret och såg på henne underlugg, spelade generad för att få henne på fall.

Han lyckades.

"Jaså", mumlade hon och synade sina fötter som verkade väldigt intressanta just i det ögonblicket. Hon såg hur hans skor tog ett par steg närmare och kände sedan hans fingrar under hennes haka.

Han tvingade henne att se upp på honom, se in i hans ögon och bli förlorad.

"Det är svårt att motstå en äkta skönhet som du", viskade han innan deras läppar möttes.

Tindra var säker på att hon befann sig i himlen, att hon dött av hjärtslag eller något, för han fick verkligen hennes hjärta att slå dubbelt så fort som det brukade.

"Tindra! För i helvete Tindra, sluta hångla!"

Hastigt bröt hon den oskyldiga kyssen och fick syn på Sharon som kom springande med ett mycket oroligt uttryck i ansiktet.

"Vad är det?" frågade Tindra och brydde sig inte om Sirius djupa suck.

"Det är LeAnn, du måste komma. Allvarligt nu, hon är helt förstörd!" Sharon verkade uppenbart orolig för deras vän och Tindra kunde inte göra annat än att lämna Sirius Black där han stod för att springa med Sharon till deras Sällskapsrum.