Kapitel 25
Blind förälskelse
Love hurts, love scars,
Love wounds and marks
Any heart, not tough
Or strong enough
To take a lot of pain,
Take a lot of pain
Love is like a cloud;
Holds a lot of rain
Love hurts, ooh ooh love hurts
Nazareths ballad ekade i det runda rummet och Tindra slöt ögonen medan hon insöp de ljuva, smärtsamma tonerna i den ärrade rösten hos Dan McCafferty tillsammans med doften från Sirius parfym. Han var nära nu, så tätt intill att hon kunde känna hans kropp mjukt röra sig mot hennes då de – som förtrollade av musiken – dansade till tonerna.
I'm young, I know,
But even so
I know a thing, or two
I learned, from you
I really learned a lot,
Really learned a lot
Love is like flame
It burns you when it's hot
Love hurts, ooh ooh love hurts
Det gjorde nästan ont att känna de varma andetagen mot hennes hals, kroppen värkte av längtan efter att få röra vid hans läppar. Tårarna tvingades tillbaka av hennes stängda ögonlock, men smärtan i låten fick jordbävningar att skaka ryggmärgen så kraftigt att hon var rädd att förlamas av kärleksvågor vilken sekund som helst. Huvudet dunkade av en vag huvudvärk och den allt stigande pulsen, hjärtat tycktes försöka slå sig ut från revbenen och in till blodpumpen som dunkade så nära inpå, i en annan kropp. Han höll hårt om henne nu, som om han var rädd att hon skulle glida ur greppet. Hans handflator brände mot hennes kropp och brännmärkena som blev lämnade kvar gjorde henne feberyr.
Some fools think of happiness
Blissfulness, togetherness
Some fools fool themselves I guess
They're not foolin' me
I know it's true
I know it's true
Love is just a lie,
Made to make you blue
Love hurts, ooh ooh love hurts
Rummet och människorna suddades ut i hennes tankar och nyfunna värld tillsammans med de utdöende tonerna av den underbara balladen. En kort sekund tillät hon verkligheten komma tillbaka då hon öppnade ögonlocken på glänt för att se på ynglingen så tätt inpå. Sirius mun var halvöppen och ögonen slutna, det mörka håret föll ner i ansiktet och de annars ganska spända dragen var utslätade i lugn behaglighet. Hon ville röra vid hans kind, leta efter skrattgropen som hon visste fanns där. Se in i de mörka ögonen och veta att han såg tillbaka på henne, på riktigt.
Just som de sista orden av Love hurts klingat ut ersattes de av en ny ballad och hon slöt ögonen ännu en gång då Sirius händer tryckte henne närmare. Hans varma utandningsluft fick henne att önska att hon kunde dra in den genom sin näsa och mun, ner i lungorna och spara den där för alltid. Den hade varit inuti honom och under skalet som gömde så mycket som hon visste om men inte var säker på om han skulle avslöja med egen mun. Hon önskade till och med att hon kunde få vara syret för en kort sekund, den luft som han andades in, inuti.
I can't stop the feeling
I've been this way before
But, with you I've found the key
To open any door
I can feel my love for you
Growing stronger day by day
And I can't wait to see you again
So I can hold you in my arms
Hon visste att klockan närmade sig midnatt med stormsteg, snart skulle kvällen vara förbi och tillfället skulle aldrig återvända. Trycket från de andra ungdomarna i sällskapsrummet blev större, flera hade försvunnit upp i någon sovsal och andra hade slutligen gett upp mot alkoholen och låg spyendes i ett hörn. Många dansade fortfarande, men hon hade en känsla av att de också skulle ge efter för klockan så småningom, det var inte populärt missa den sista Hogsmeadehelgen innan jul.
Hon började bli trött, trött på att dansa och trött på att se men inte röra. Hon hade bara en chans och den var nu.
You don't know how long I have wanted
to touch your lips and hold you tight
You don't know how long I have waited
and I was going to tell you tonight
But the secret I still my own
and my love for you is still unknown
Alone
Kanske var det just de där raderna som fick henne att förstå att det bara fanns här och nu, kanske skulle hon aldrig få chansen igen. Det fick gå åt helvete om det så måste, men hon skulle i alla fall våga. Men hon hade aldrig kysst någon förut, inte sedan Ryska Posten under andra året. Tänk om hon gjorde fel? Tänk om han stötte bort henne?
Tänk, tänk, tänk.
Tillslut lämnade hon tänkandet till framtida sysselsättningar, det skulle bara förstöra allt nu.
Hasigt såg hon upp på Sirius, hans kropp var varm mot hennes och fick blodet att koka inombords. Hett och bubblande, hon skulle bränna sig om hon inte fick ge utlopp för sina känslor snart. Nu.
Hon sträckte upp sig på tå, slöt ögonen och lät försiktigt läpparna mjukt snudda vid hans. En svag smak av alkohol tillsammans blandat med värme mötte henne för en ögonblickssekund, precis som hon trott stelnade han till. Kinderna brann av skam och förlägenhet då hon började dra sig undan med ett gitarrsolo smekandes i hörselgångarna, men innan hennes läppar helt hann lämna hans fann hon en hand på sin nacke som förde henne närmare igen.
I can't fight this feeling any longer
And yet I'm still afraid to let it flow
What started out as friendship, has grown stronger
I only wish I had the strength to let it show
I tell myself that I can't hold out forever
I said there is no reason for my fear
Cause I feel so secure when we're together
You give my life direction
You make everything so clear
And even as I wander
I'm keeping you in sight
You're a candle in the window
On a cold, dark winter's night
And I'm getting closer that I ever thought I might
And I can't fight this feeling anymore
Hans läppar brände likt glöd och svedde både kropp och själ med en underbar eld som tycktes bränna upp hela hennes universum just i den stunden. Det var så intensivt att hon blev alldeles knäsvag, som i en larvig kärlekshistoria då huvudpersonen alltid blev darrig i knäna av en kyss, nu förstod hon varför. Hjärtat bultade hårt och hon var säker på att han kunde höra det tydligt, ändå brydde hon sig inte om att rodna och dra sig undan för att han inte skulle få nys om hennes hjärtas klapplekar. Istället var hon säker på att om hon släppte taget om honom nu så skulle han aldrig komma tillbaka igen. Hans tunga var het mot hennes, pockande och retsam.
Hon kunde inte slita sig undan, även om hon skulle ha velat. Det mjuka grepp han hade runt hennes nacke skulle lika gärna kunnat vara ett skruvstäd, för hon kom helt enkelt inte loss. Men det gjorde henne detsamma, hon ville inte röra sig ur fläcken ändå.
Det handlade inte om att dansa längre, för de stod alldeles stilla mitt på golvet och låtsades att balladen som nu dånade mot väggarna endast var ämnad för dem.
Oh, why'd you look so sad?
Tears are in your eyes
Come on and come to me now
Don't be ashamed to cry
Let me see you through
'cause I've seen the dark side too
When the night falls on you
You don't know what to do
Nothing you confess
Could make me love you less
I'll stand by you
I'll stand by you
Won't let nobody hurt you
I'll stand by you
Hon visste inte hur länge de stod där på golvet, förlorade i varandra och blinda för vad som hände runt dem. Det var en helt ny upplevelse för henne, att kyssa någon i blind förälskelse och veta, hon trodde sig veta i alla fall, att denne hyste samma känslor. Att Sirius kunde sin sak var tydligt, han var inte nybörjare på området och hon kände sig både trygg och osäker just därför. Trygg för att hon visste att han var väl medveten om vad han höll på med och hade större erfarenhet än hon på området, och det där sista gjorde henne också osäker på ifall hon skulle göra fel. Pinsamma fel, till och med.
Gryffindorpojken verkade tillslut inse att folk stirrade på dem, även fast han var blind, och sköt henne försiktigt ifrån sig.
"De stirrar va?" frågade han tyst och Tindra såg sig om. Mycket riktigt stod flera av Gryffindors flickor och stirrade på dem, argt och mest förvånat. Som om de inte trodde att en tönt som Tindra kunde få en sån som Sirius.
"Ehm… Ja, tjejerna i alla fall", svarade hon besvärat och var inte säker på ifall det var bäst att låtsas som om det aldrig hade hänt eller om hon skulle le segervisst och visa tjejerna fingret i triumf. Men det skulle ha känts fel, för hon kände det inte som om Sirius var den där trofén som hon alltid velat ta hem och sätta i ett glasskåp och visa alla som kom på besök. Han var mycket mer än så, inte bara något man ville ha för att ha det, för att visa upp för andra utan någon som hon visste att hon kunde prata med. Någon som också hade mindre bra sidor och som inte stod och lyste i all sin prakt dag ut och dag in. Sirius hade gjort saker som han inte var stolt över och Tindra hoppades att hon kunde bli den som han kunde berätta det för när han kände att han ville.
Sirius var ingen trofé, han var en person. Och även om han behandlat tjejer som vandringspokaler som han vunnit först av alla och skickade vidare som "gammalt gods" till dem som ville ha när han tröttnat på dem, så kände hon på sig att det inte skulle bli så den här gången. Det fick inte bli så.
"Ska vi sätta oss hos Remus?" frågade Sirius och rörde lätt vid hennes kind med pekfingret.
Hon såg sig om efter den ljust brunhåriga pojken och fann honom ingripen i ett livligt samtal med Maddy, Lily och James, vilka de två sistnämnda förövrigt kysstes mer än diskuterade.
"Visst", svarade hon och tog den mörkhåriga pojkens hand och visade honom vägen fram till de mjuka fåtöljerna. "Ska du ha något att dricka?" frågade hon när han satt sig ner och fått en klapp på armen av James. Hon var själv törstig och såg längtande bort mot bordet som tidigare varit överfullt med flaskor, men nu stod bara några halvfulla kvar. Glas och pappmuggar låg utspridda över golvet och möblerna, hon tyckte nästan synd om husalferna som skulle bli tvungna att städa sedan.
"Ja, tack. Ge mig något bara, jag bryr mig inte om vad, är bara fan så törstig." Sirius log varmt, tog hennes hand och gav henne en lekfull puss på handryggen innan hon försvann bort mot bordet och flaskorna.
"Vänta!" Lily kravlade sig ur fåtöljen hon hade delat med James och skyndade sig efter sin vän med ett brett leende på läpparna. "Jag vill med ha något, man blir alldeles törstig här inne!" Hon famlade med ett par muggar och råkade välta en flaska, som tur var var den tom. Tindra var helt säker på att de fumliga fingrarna inte berodde på alkohol utan kärleksruset som gjorde Lily alldeles stjärnögd och rödkindad.
"Tindra, han är helt underbar. Jag fattar inte varför jag tyckte illa om honom…" Hon fortsatte svamla om James tills hon verkade komma ihåg att Tindra var lika roskindad och storleendes som hon själv. "Åh, jag glömde nästan bort dig och Sirius, så kul! Jag är så glad för dig gumman!" Lily kramade om henne hårt, uppriktigt glad för hennes skull. Inte ens ett vad var det jag sa? undslapp henne och Tindra var mycket tacksam för det.
Då de ett par minuter senare återvända med glasen i händerna verkade en vild diskussion huruvida tvångsmatning med fladdermaskar vore det bästa straffet för Severus Snape eller inte.
"Men den slemmiga snorgärsen kommer inte att märka skillnad på maskarna och sitt eget hår, han kommer inte ens att lida av det!" utropade James och slog ut med händerna som om han idiotförklarade alla som satt i rummet.
"Sitt hår? Jag tror snarare att om vi matar honom med dvärgmaskarna så kommer han tro att han svalt det han har i sina skitiga kallingar", flinade Sirius och de andra brast ut i ett stort gapskratt. Tindra rodnade djupt när hon förstod liknelsen men kunde inte hindra det blyga fniss som bubblade upp, de mörka ögonen såg genast upp mot hennes håll och hon log omedvetet ännu bredare.
"Här", sa hon och räckte fram glaset till Sirius då hon tagit ett par steg närmare. "Det fanns bara någon konstig häxblandning." Hon såg sig om efter något att sitta på men fann att alla fåtöljer, stolar och soffor antingen var fyllda med elever eller spyor, med en suck nöjde hon sig med att luta sig lite mot ryggstödet på den fåtölj som Sirius satt i för att avlasta benen som var trötta efter dansen.
"Men sätt dig ner om du är trött", sa han och såg upp på henne.
"Finns inga stolar, alla är upptagna eller fyllda med spyor." Hon rynkade näsan och var för första gången glad över att lukten från spriten var starkare än den från de illaluktande uppkastningarna.
"Du kan sitta här." Sirius klappade uppfordrande på sitt knä och sträckte sedan ut handen åt hennes håll.
Hon tvekande en kort sekund, varför visste hon inte, kanske var det för att hon var ovan att visa närhet och känslor inför andra människor. Men den löjliga tanken avfärdade hon snabbt då hon påminde sig själv om att hon stått och hånglat i mitten av rummet framför allas ögon.
"Okej", sa hon tyst och satte sig försiktigt i hans knä, en varm arm letade sig runt hennes rygg och gjorde henne nästan sömnig av välbehag.
"Jag fattar inte varför ni alltid måste vara så förbannat elaka mot Snape", klagade Lily men med en ny mjukare känsla i rösten, hon såg förebrående på James.
"Jag är väl aldrig elak!" sa han och spärrade upp ögonen i ett försök att spela oskyldig.
"Nej", sa Sirius med ett skratt. "Speciellt inte den gången då du krympte hans kalsonger, jag tror inte att det blir några Snape junior i framtiden efter det."
Ett nytt gapskratt intog luftrummet mellan dem och Tindra kände hur det blev svårare och svårare att hålla upp ögonlocken. Den vibrerande rörelsen från Sirius bröstkorg när han skrattade och den varma handen på hennes lår fick henne att ideligen tappa koncentrationen och slumra en aning. Tillsist kunde hon inte stå emot längtan efter att få sluta ögonen ordentligt och lutade kinden mot Sirius axel innan hon slöt ögonen. De andras skratt och prat verkade som ett skönt sömnmedel, hon visste att de inte skulle lämna henne liggande i en nerspydd soffa någonstans, Lily och Maddy skulle väcka henne och sedan skulle de skynda sig till Ravenclaws uppehållsrum och hastigt krypa i säng i deras sovsal. Hon var alldeles varm i bröstet av glädje, dels för att Sirius verkade känna samma sak som hon själv, dels för att Lily fått sin James och dels för att det kändes så avslappnat och skönt att prata med de fyra Gryffindorpojkarna (även fast Peter inte gjorde något väsen av sig) utan att vara tvungen till att bete sig på ett visst sätt. Till surret från deras prat och de klingande skratten så föll hon sakta i sömn.
Hon visste inte hur längre hon faktiskt hade sovit när en varm hand försiktigt strök henne över kinden.
"Timandra, ni ska visst gå nu." Sirius röst kom sakta svävande in i hennes förvirrade drömmar.
Tindra mumlade något om att hon ville sova ifred och kurade ihop sig, näsan fylldes av parfymdoften hon andats in hela kvällen. Aromen av den hon tyckte mycket om.
"Tindra." Det var Lilys röst nu. "Gumman vi ska tillbaka och sova nu, du kan träffa Sirius imorgon."
Den brunlockiga flickan gäspade trött och slog upp ögonen precis i tid för att se James fnysa högljutt.
"Jag fattar inte hur du kan använda det som ett löfte, jag tror att hon skulle reagera mycket snabbare om du sa att hon var tvungen att träffa honom ifall hon inte kom med på direkten." En retsam ton lekte i Gryffindorpojkens röst och han blinkade mot Tindra då han såg att hon var vaken.
Sirius brast i skratt och hjälpte henne upp ur fåtöljen då han förstod att hon vaknat.
"Vi ses imorgon, sötnos", sa han sedan tyst och placerade en lätt puss på hennes mun innan hon följde Lily och Maddy ut ur Gryffindortornet.
"Vad är klockan?" frågade hon trött och längtade mer än någonsin till sin sköna säng.
"Tre", gäspade Lily och de skyndade sig igenom tomma korridorer i skräck för att bli upptäckta av Filch.
"Tre!" utropade Tindra och glömde bort att de måste vara tysta, hastigt slog hon handen för munnen och de stannade till för att lyssna efter vaktmästarens hasande fotsteg. Inte ett ljud hördes förutom snarkandet från en nunna i tavlan ovanför dem. Resten av vägen sprang de, alldeles tysta, och väl framme vid Meciros tavla var de alla tre så andfådda att de fick vila en stund för att hämta andan så att någon av dem kunde säga lösenordet (Mimande mandlar).
"Hogsmeade imorgon", viskade Lily då de kommit in i den mörka sovsalen, tysta andetag hördes från LeAnns och Sharons sängar. "Jag måste köpa en julklapp till James."
Strupen snördes ihop på Tindra, julklapp? Åhnej. Sirius skulle ju såklart också få en Julklapp, men vad?
Då klockan närmade sig fyra somnade hon efter många oroliga tankar om vad Sirius kunde tänkas vilja till jul.